"Det ständigt dåliga samvetet".

[Efwa]

Just när det handlar om barn är det för mig solklart att det är ojämställda samhällsstrukturer som ökar det där dåliga samvetet. Kvinnor som antingen får dra tunga lass i hemmet och med barnen eller som kanske har valt heltidsarbete och behöver ha barn mycket på förskola. Vi vet ju alla hur mycket åsikter det faktiskt kan finnas om sånt.
Det är ju en ständig kamp. Där behövs det helt andra förändringar än att kvinnor bara ska jobba med sig själva.

Det jag tänker på är att kraven är ju ställda utifrån vad andra tycker man ska klara av och ha som norm (städat, heltidsjobb, barn, förhållande osv) . Sedan överförs detta på oss individer och så går man och slår sig själv och har dåligt samvete för saker som man kanske inte själv känner att man bryr sig om.

Samma med att ha vänner som ställer motkrav. De har ständiga krav på hur man som motindivid ska agera och lägger mer tyngd på en.

 

[kryddelydd]

Det ständigt dåliga samvetet menade jag egentligen inte bokstavligt, därav "-tecken, snarare är det en känsla av att aldrig hinna med allt jag vill företa mig och som jag anser att jag "borde" göra. Något jag upplever många fler än mig har problem med. Relationer tycker jag är viktiga att underhålla, jag vill gärna finnas till för mina vänner även i tider med lite mindre ork.

Angående partner som några reagerat på gäller det alltså frågan hur man förhåller sig om någon part i förhållandet inte tycker vissa saker är relevanta eller viktiga att göra i vardagen, t.ex. ha en ren bil. Då menar jag inte att planera sin partners liv som någon skrev.

Underhålla relationer...

Jag har ganska få men goda vänner. Dessutom har jag massor av bekanta.
De goda vännerna och jag behöver inte "underhålla relationer". Det kan gå flera månader mellan att vi hörs av, men när vi väl gör det är vi tillbaka där vi var senast.
Vi hjälper varandra med det vi kan .

I övrigt: nej, jag har inte en massa "måsten" liggande. Jag gör det som verkligen behöver göras och det handlar ju mest om att fixa foder och vatten åt djuren.
Visst blir en del praktiska saker hemma vilande lite onödigt länge, men det är ju bara jag som drabbas.

Om man i ett förhållande har väldigt olika syn på när saker "måste" göras (städa, tvätta bilen, klippa gräsmattan eller liknande) så är det väl vanligt att den med störst krav på nivån blir den som gör det - annars torde ju den individen hamna i ett läge där den tjatar på partnern och det blir väl inte heller så kul misstänker jag.

Nej, jag har inte dåligt samvete över sådant som inte blir gjort.

 

[Lingon]

Jag har ett ständigt dåligt samvete över att inte ha tillräckligt många semesterdagar för att låta barnet vara ledigt varenda lov, studiedag och minst 5 veckor i sträck på sommarlovet. Varje år när sommarlovet närmar sig får man höra från folk inom skolans värld (som oftast har ledigt hela långa sommarlovet och därmed har väldigt lite förståelse för situationen) hur hemskt det är med alla barn som är på fritids så mycket på sommarlovet. Vi gör så gott vi kan med semesterdagarna men de räcker bara så långt de räcker. Nä, de räcker inte till 5 veckor på sommaren samt jullov, påsklov, sportlov och höstlov. Man gör så gott man kan och det som funkar bäst för hela familjen.

 

[MiniLi]

Det jag tänker på är att kraven är ju ställda utifrån vad andra tycker man ska klara av och ha som norm (städat, heltidsjobb, barn, förhållande osv) . Sedan överförs detta på oss individer och så går man och slår sig själv och har dåligt samvete för saker som man kanske inte själv känner att man bryr sig om.

Samma med att ha vänner som ställer motkrav. De har ständiga krav på hur man som motindivid ska agera och lägger mer tyngd på en.

Fast nu är du ju på helt fel nivå. När vi pratar om ojämställdhet kan du inte ta individperspektiv som du gör här.
Det går överhuvudtaget inte att jämföra dåligt samvete kopplat till ex barn och dåligt samvete kopplat till att man inte orkar träffa sina vänner så ofta.

”Vad andra tycker” är ju i det första fallet betydligt hårdare normer och strukturer än i det senare.
Sticker du ut från normen i barnfrågan så kommer det leda till dåligt samvete. Försöker du jobba mer än normen säger så kommer det troligen gnaga i dig, som ett exempel.
Om man däremot följer normen så har man förmodligen mindre dåligt samvete.

 

[Miao]

Jag tror att en av nycklarna till att få mindre ”ständigt dåligt samvete” är att jobba med sig själv och lära sig att skita i normer och saker som ”alla andra gör och som man SKA göra” om de inte tillför något till ens eget liv (givetvis snackar jag inte om normer och regler som ”du får inte döda någon” utan ex ”du ska ha ett perfekt städat hem och jobba heltid och ha 12 älskare eller 1 PERFEKT förhållande och 2,5 barn och odla all din mat” osv osv, bara så att vi är på det klara med det )

Svårt, men det går.

Jag tror helt lekmannamässigt att den värsta pressen och kraven (och därmed det dåliga samvetet) inte alls kommer utifrån, vare sig från samhälle eller annat, utan från en inre röst som inbillar många att andra har vissa krav och förväntningar på en, fast det egentligen inte alls är så.

Vill man ha ett pedantskött hem för ens egna skull för att man har ett smidigt städsystem och det inte är en belastning; ha det. Vill man ha ett pedantskött hem för att ”andra” säger att man ska ha det, men man hinner inte riktigt och får magsår över att man inte hinner; sänk kravet på dig själv. Lite så.

 

[Efwa]

Fast nu är du ju på helt fel nivå. När vi pratar om ojämställdhet kan du inte ta individperspektiv som du gör här.
Det går överhuvudtaget inte att jämföra dåligt samvete kopplat till ex barn och dåligt samvete kopplat till att man inte orkar träffa sina vänner så ofta.

”Vad andra tycker” är ju i det första fallet betydligt hårdare normer och strukturer än i det senare.
Sticker du ut från normen i barnfrågan så kommer det leda till dåligt samvete. Försöker du jobba mer än normen säger så kommer det troligen gnaga i dig, som ett exempel.
Om man däremot följer normen så har man förmodligen mindre dåligt samvete.

Jag utgick lite från ursprungsfrågan också, som två ämnen, uppdelade i två stycken. Men, samtidigt skrev jag ju som om det var samma. Fel formulerat.

Nä, det går inte att jämföra.

 

[MiniLi]

Jag utgick lite från ursprungsfrågan också, som två ämnen, uppdelade i två stycken. Nä, det går inte att jämföra.

Ja jag utgick också från ursprungsfrågan först, och jag har dessutom inga barn så det är betydligt enklare för mig att vara ”stressfri” än om jag hade haft barn och fått kämpa hårdare mot kvinnofällan..

 

[Samba]

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli en sådan stress när föräldrarna blir gamla. När jag förr tänkte på hur mitt liv runt 60 skulle bli, så trodde jag att jag skulle ha massor av tid för hästarna, resa ibland och njuta av barnbarnen.

I stället blev båda mina föräldrar ( som har varit skilda i många år) gamla, skröpliga dementa och oerhört krävande på ungefär samma gång.
Jag bor 14 mil ifrån dem, åker så ofta jag bara kan, ringer varje dag, men det är aldrig någonsin tillräckligt.
Detta har skapat en enorm stress hos mig.
Och hästarna, de blir ridna då och då, ingen ordning där. Resa är bara att glömma och barnbarnen hinner jag inte alls träffa så mycket som jag skulle vilja. Båda mina syskon bör väldigt långt bort så dem kan man inte räkna med.

 

[Lingon]

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli en sådan stress när föräldrarna blir gamla. När jag förr tänkte på hur mitt liv runt 60 skulle bli, så trodde jag att jag skulle ha massor av tid för hästarna, resa ibland och njuta av barnbarnen.

I stället blev båda mina föräldrar ( som har varit skilda i många år) gamla, skröpliga dementa och oerhört krävande på ungefär samma gång.
Jag bor 14 mil ifrån dem, åker så ofta jag bara kan, ringer varje dag, men det är aldrig någonsin tillräckligt.
Detta har skapat en enorm stress hos mig.
Och hästarna, de blir ridna då och då, ingen ordning där. Resa är bara att glömma och barnbarnen hinner jag inte alls träffa så mycket som jag skulle vilja. Båda mina syskon bör väldigt långt bort så dem kan man inte räkna med.

Jag hörde någon säga att dagens 60-70-åringar har det mycket jobbigare med de äldre föräldrarna än tidigare generationer. Förr var det inte alls lika vanligt att man hade både barnbarn och gamla skröpliga föräldrar kvar i livet. Vet inte om det stämmer.

 

[Ray]

Jag tror att en av nycklarna till att få mindre ”ständigt dåligt samvete” är att jobba med sig själv och lära sig att skita i normer och saker som ”alla andra gör och som man SKA göra” om de inte tillför något till ens eget liv (givetvis snackar jag inte om normer och regler som ”du får inte döda någon” utan ex ”du ska ha ett perfekt städat hem och jobba heltid och ha 12 älskare eller 1 PERFEKT förhållande och 2,5 barn och odla all din mat” osv osv, bara så att vi är på det klara med det )

Svårt, men det går.

Jag tror helt lekmannamässigt att den värsta pressen och kraven (och därmed det dåliga samvetet) inte alls kommer utifrån, vare sig från samhälle eller annat, utan från en inre röst som inbillar många att andra har vissa krav och förväntningar på en, fast det egentligen inte alls är så.

Vill man ha ett pedantskött hem för ens egna skull för att man har ett smidigt städsystem och det inte är en belastning; ha det. Vill man ha ett pedantskött hem för att ”andra” säger att man ska ha det, men man hinner inte riktigt och får magsår över att man inte hinner; sänk kravet på dig själv. Lite så.

Mitt städsamvete har inget med pedantskött att göra. Jag skaffade barn sent eftersom jag ogillar att städa...Nu finns det underbara fördelar med barn som gör att jag inte vill vara utan... Men de stökar ner otroligt hela tiden.
Precis som våra hundar.
Förr trodde jag att städhetsen handlade om perfektionister men nu inser jag att en normal barnfamilj som dessutom har djur kan ha det jobbigt att bara kunna gå på köksgolvet

 

[Petruska]

Det är ok att inte övertygas av det. Jag vet ju var jag står personligen när det gäller andras beslut att inte ha barn och det räcker ju för mig. Att det inte kommit fram ordentligt är jag ledsen för.

Just "omvändelse" bör ju inte vara ditt fokus. Men det hade varit rimligt att du själv ser hur du tog ett tillfälle i akt att reproducera distinkta normer kring/för barn. I en situation då det hade varit enkelt att undvika.

 

[Efwa]

Just "omvändelse" bör ju inte vara ditt fokus. Men det hade varit rimligt att du själv ser hur du tog ett tillfälle i akt att reproducera distinkta normer kring/för barn. I en situation då det hade varit enkelt att undvika.

Om du undrar något så fråga istället för att tolka något som kanske var, i din mening, klantigt skrivet.

 

[sjoberga]

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli en sådan stress när föräldrarna blir gamla. När jag förr tänkte på hur mitt liv runt 60 skulle bli, så trodde jag att jag skulle ha massor av tid för hästarna, resa ibland och njuta av barnbarnen.

I stället blev båda mina föräldrar ( som har varit skilda i många år) gamla, skröpliga dementa och oerhört krävande på ungefär samma gång.
Jag bor 14 mil ifrån dem, åker så ofta jag bara kan, ringer varje dag, men det är aldrig någonsin tillräckligt.
Detta har skapat en enorm stress hos mig.
Och hästarna, de blir ridna då och då, ingen ordning där. Resa är bara att glömma och barnbarnen hinner jag inte alls träffa så mycket som jag skulle vilja. Båda mina syskon bör väldigt långt bort så dem kan man inte räkna med.

Omvårdnadsansvaret gäller inte föräldrar, så det är tråkigt att så många känner att det påverkar deras liv så negativt när föräldrar behöver omvårdnad. Kanske är lösningen att också flytta på ett avstånd så att kontakt för ofta blir praktisk omöjlig dvs lättare att motivera för sig själv.

Att vårda dementa (dvs med stor påverkan på egen frihet) ska inte anhöriga behöva göra ofrivilligt.

 

[sjoberga]

Visst finns det saker på att göra listan som står där länge. Men dåligt samvete? Listan sköts efter prioordning och lust och ork. Orkar man inte en period, kan man ändå vara nöjd med att högst prioriterat blev fixat.

Sänk kraven tills man är nöjd. Det är väldigt få saker som är måsten på riktigt.

 

[Lingon]

Visst finns det saker på att göra listan som står där länge. Men dåligt samvete? Listan sköts efter prioordning och lust och ork. Orkar man inte en period, kan man ändå vara nöjd med att högst prioriterat blev fixat.

Sänk kraven tills man är nöjd. Det är väldigt få saker som är måsten på riktigt.

Tyvärr finns det för många måsten kvar även när man sänker kraven. Det som stressar mig och ger mig dåligt samvete är inte det som står på att göra listan. Utan det där som man måste göra i vardagen för att den ska gå ihop.

 

[kryddelydd]

Tyvärr finns det för många måsten kvar även när man sänker kraven. Det som stressar mig och ger mig dåligt samvete är inte det som står på att göra listan. Utan det där som man måste göra i vardagen för att den ska gå ihop.

Vad har du för något som måste göras i vardagen för att få ihop den?

I min vardag: måste fodra och vattna hästarna. Mocka beroende på årstid.
Måste ge katterna mat och vatten, samt tömma kattsandlåda.
Laga mat: gör många portioner i ugn när det börjar bli tomt på färdig mat i frysen. Inte varje vecka. Tar med matlådor till jobbet.
Handla: jo, men det går ju fort.

Görs ibland: tvätta (tar inte så lång tid pga bor i egen stuga och har därmed egen tvättmaskin).
städa. görs väl egentligen "för sällan" men det är ju ingen annans problem.
Vattna blommor - ska väl göras någon gång ibland om inte växterna ska dö.

På sommaren: klippa gräsmattan. inte så kul men behöver heller inte göras jätteofta, inget som behöver göras för att vardagen ska gå ihop.

Så vad har du för måsten?

 

[sjoberga]

Tyvärr finns det för många måsten kvar även när man sänker kraven. Det som stressar mig och ger mig dåligt samvete är inte det som står på att göra listan. Utan det där som man måste göra i vardagen för att den ska gå ihop.

Men vad är det?

Städa, behövs väldigt sällan.
Mat, går att anpassa efter ork.
Tvätta basplagg, visst måste göras ibland.

?

 

[Ray]

Men vad är det?

Städa, behövs väldigt sällan.
Mat, går att anpassa efter ork.

?

Asså ...
Du har inga barn eller jäkligt stora barn...

 

[kryddelydd]

Jag har ett ständigt dåligt samvete över att inte ha tillräckligt många semesterdagar för att låta barnet vara ledigt varenda lov, studiedag och minst 5 veckor i sträck på sommarlovet. Varje år när sommarlovet närmar sig får man höra från folk inom skolans värld (som oftast har ledigt hela långa sommarlovet och därmed har väldigt lite förståelse för situationen) hur hemskt det är med alla barn som är på fritids så mycket på sommarlovet. Vi gör så gott vi kan med semesterdagarna men de räcker bara så långt de räcker. Nä, de räcker inte till 5 veckor på sommaren samt jullov, påsklov, sportlov och höstlov. Man gör så gott man kan och det som funkar bäst för hela familjen.

Vad jobbigt att ha dåligt samvete över något som du ju inte själv kan påverka (antalet semesterdagar satt i relation till barnens hela frånvaro från skolan).

 

[sjoberga]

Asså ...
Du har inga barn eller jäkligt stora barn...

Bara 4 stycken hemmavarande. Har de höga krav på något, får de fixa det själva.