Det verkar ha skitit sig :-(

tott

Trådstartare
Det som började så fantastiskt bra för exakt ett år sedan...verkar ha tagit slut. Kommer någon ihåg historien från ifjol? Han, 52:an?

Senaste månaderna har vi varit ganska mycket osams. Han har haft väldigt mycket på sin agenda - har inte lyckats på jobbet (delvis provision) trots att han kämpat som ett djur, han har ett fritidsprojekt (en dröm) som har slukat mycket mera tid och energi och engagemang än han räknat med + allt möjligt annat. Han har varit grinig, lättretlig, "frånvarande"...och allt för ofta surande som en liten unge. Jag är inte heller alltid den lättaste, men jag har medelst coach utvecklats mycket under det senaste 1½ året.

Nåväl, han ska byta jobb och fixade hela sommaren ledig. Såg enormt mycket fram emot 3-4 veckors semester tillsammans. Fritidsprojektet har paus mitt på sommaren och jag trodde vi skulle ha det bra - vara ute i skärgården, turista lite osv. ...men icke! Han hann inte varva ner på de veckor han var ledig innan mig, och han var mest på dåligt humör hela tiden. Jag kände att jag fick trippa på tå för att han inte skulle bli sur.
Under en trevlig kväll med vänner sårade han mig för en sak jag sa att jag skulle göra som jag tycker är viktig att göra (en hemsyssla). Han tyckte jag var egoist som skulle sätta tid på det under vår gemensamma vecka på min ort (vi bor några timmar ifrån varandra). Jag bet ihop som fan för att inte förstöra...och lyckades få upp humöret...och alla var glada. Trodde jag. Då vi skulle gå hem märkta jag att han surade (som vanligt nuförtiden) och efter lite tjat som kom det fram att det var min hemsyssla som han fortfarande surade över - 2 timmar senare! Efter att ha dansat och varit på "bra humör"?!
Då brast det för mig!!! Jag hade fått nog av hans surande!!...och skickade honom till sin båt och sova. Följande dag kom han och hämtade sina saker och åkte hem...

Vi har haft bra mailkontakt efter det, och jag kom med ett förslag om att ses. Jag ville ju inte göra slut! Jag ville ju att han skulle bli gladare och att vi skulle fixa det - precis som vi kommit överens om.
Jag ångrar det jag gjorde, men på samma gång vet jag att jag inte kunde ha gjort annorlunda precis då. Måttet var överfullt!!

Jag föreslog att vi skulle ses, ta lärdom av händelsen och börja på nytt från rent bord. Han ville, ville inte...och skrev att han behöver mera tid. Sen försvann han! Inte ett knyst som svar på mitt svar på hans "jag behöver mera tid"-mail. Imorgon har det gått en vecka med total radiotystnad. Hur länge ska jag vänta på besked? Hur länge ska jag vänta på att öht höra ett ljud?
Fy fan vilken semester det blev!!!

Under mailkonversationen konstaterade vi att det inte är kärleken som fattas - vi har "bara" kommunikationsproblem. ...och jag vet att han är jäkligt nära väggen, borde få hjälp...och borde vara ledig i minst ½ år... :-(

Så, jo, jag kan väl bara vänta...och hoppas att han kommer med en plan för sitt personliga mående också. Men hur länge ska jag vänta? Håller på att bli knäpp!!
 
Det som började så fantastiskt bra för exakt ett år sedan...verkar ha tagit slut. Kommer någon ihåg historien från ifjol? Han, 52:an?

Senaste månaderna har vi varit ganska mycket osams. Han har haft väldigt mycket på sin agenda - har inte lyckats på jobbet (delvis provision) trots att han kämpat som ett djur, han har ett fritidsprojekt (en dröm) som har slukat mycket mera tid och energi och engagemang än han räknat med + allt möjligt annat. Han har varit grinig, lättretlig, "frånvarande"...och allt för ofta surande som en liten unge. Jag är inte heller alltid den lättaste, men jag har medelst coach utvecklats mycket under det senaste 1½ året.

Nåväl, han ska byta jobb och fixade hela sommaren ledig. Såg enormt mycket fram emot 3-4 veckors semester tillsammans. Fritidsprojektet har paus mitt på sommaren och jag trodde vi skulle ha det bra - vara ute i skärgården, turista lite osv. ...men icke! Han hann inte varva ner på de veckor han var ledig innan mig, och han var mest på dåligt humör hela tiden. Jag kände att jag fick trippa på tå för att han inte skulle bli sur.
Under en trevlig kväll med vänner sårade han mig för en sak jag sa att jag skulle göra som jag tycker är viktig att göra (en hemsyssla). Han tyckte jag var egoist som skulle sätta tid på det under vår gemensamma vecka på min ort (vi bor några timmar ifrån varandra). Jag bet ihop som fan för att inte förstöra...och lyckades få upp humöret...och alla var glada. Trodde jag. Då vi skulle gå hem märkta jag att han surade (som vanligt nuförtiden) och efter lite tjat som kom det fram att det var min hemsyssla som han fortfarande surade över - 2 timmar senare! Efter att ha dansat och varit på "bra humör"?!
Då brast det för mig!!! Jag hade fått nog av hans surande!!...och skickade honom till sin båt och sova. Följande dag kom han och hämtade sina saker och åkte hem...

Vi har haft bra mailkontakt efter det, och jag kom med ett förslag om att ses. Jag ville ju inte göra slut! Jag ville ju att han skulle bli gladare och att vi skulle fixa det - precis som vi kommit överens om.
Jag ångrar det jag gjorde, men på samma gång vet jag att jag inte kunde ha gjort annorlunda precis då. Måttet var överfullt!!

Jag föreslog att vi skulle ses, ta lärdom av händelsen och börja på nytt från rent bord. Han ville, ville inte...och skrev att han behöver mera tid. Sen försvann han! Inte ett knyst som svar på mitt svar på hans "jag behöver mera tid"-mail. Imorgon har det gått en vecka med total radiotystnad. Hur länge ska jag vänta på besked? Hur länge ska jag vänta på att öht höra ett ljud?
Fy fan vilken semester det blev!!!

Under mailkonversationen konstaterade vi att det inte är kärleken som fattas - vi har "bara" kommunikationsproblem. ...och jag vet att han är jäkligt nära väggen, borde få hjälp...och borde vara ledig i minst ½ år... :-(

Så, jo, jag kan väl bara vänta...och hoppas att han kommer med en plan för sitt personliga mående också. Men hur länge ska jag vänta? Håller på att bli knäpp!!
Nu är jag osäker men hade inte jag nån synpunkt på det då eller minns jag fel
 
Som du beskriver det hela drar jag slutsatsen att hans personliga mående kan vara en stor del i era "kommunikationsproblem". När någon är nära väggen kan ju saker hen inte skulle reflekterat över i normaltillstånd få orimliga proportioner (åh nej inte det också!) vilket kan leda till att personen blir sur och grinig.

Jag vet inte hur länge du "ska" vänta. På något sätt känns det avgörande om han tar tag i sitt mående. Kommer han att göra det tror du?
 
Som du beskriver det hela drar jag slutsatsen att hans personliga mående kan vara en stor del i era "kommunikationsproblem". När någon är nära väggen kan ju saker hen inte skulle reflekterat över i normaltillstånd få orimliga proportioner (åh nej inte det också!) vilket kan leda till att personen blir sur och grinig.

Jag vet inte hur länge du "ska" vänta. På något sätt känns det avgörande om han tar tag i sitt mående. Kommer han att göra det tror du?


Hmm... du har rätt. För min del är det avgörande om han tar tag i sitt mående, om jag vill eller inte vill försöka på nytt. Han är en reflekterande människa och han har iaf enligt mailen insett en del saker...men kanske inte att han är nära väggen. Det skulle jag vilja ta med honom i ett lugnt snack. Så jag vet inte...det är inte omöjligt att han tar tag i sitt liv. Hans vänner kanske också talar om för honom att han inte mår bra, och dem litar han på. Två av våra första dagar vi hade tillsammans under semestern kommenterade hans närmaste två vänner (som är med i fritidsprojektet) såhär "Alltså vi ville inte ringa till dig alls, för du var så jävla sur så det inte gick att prata med dig". ...och det var jag mitt i.

Och ska det bli nåt i fortsättningen så ska ju han vilja det också, men ju längre tid han tar på sig att fundera, desto säkrare är jag på att han bestämmer att han vill vara själv. It takes two to tango...
 
It takes two to tango...
Precis! Men du har valt att dansa efter hans pipa! Läs exempelvis den sista meningen du skrev. Varför ska han få bestämma?
Han är dessutom en vuxen man och kan förhoppningsvis ta hand om sig själv utan att någon annan vuxen ska behöva ta ett "lugnt snack" och "informera" om att han mår dåligt alternativt jobbar för mycket.
Du är naiv om du tror att hans humör kommer bli bättre i framtiden oavsett förändrad arbetssituation, fritidsintressen -han har bara återgått till att bli den han egentligen är innerst inne. Den han var innan han träffade dig. Han har en surande sida inom sig som sitter i länge (som en liten barnunge. Det kan inte vara kul att leva med vuxna sådana?)
Varför ska du tolerera att han projicerar sin dåliga livssituation/humör på dig? Normalt vore väl att han istället sökte stöd hos dig? Ventilerade sitt dåliga mående och oro.
Ni har varit ihop i ett år. Det är så pass lång tid att en vettig och sund människa gör slut på ett ärligt och schysst sätt och inte bara ger sig iväg och struntar i att svarar då den andre söker en!
Hur länge ska jag vänta på besked? Hur länge ska jag vänta på att öht höra ett ljud?
Man blir behandlad så som man tillåter sig bli behandlad.....Ställ inte frågorna -ge tydliga svar istället.
gulan
 
Precis! Men du har valt att dansa efter hans pipa! Läs exempelvis den sista meningen du skrev. Varför ska han få bestämma?
Han är dessutom en vuxen man och kan förhoppningsvis ta hand om sig själv utan att någon annan vuxen ska behöva ta ett "lugnt snack" och "informera" om att han mår dåligt alternativt jobbar för mycket.
Du är naiv om du tror att hans humör kommer bli bättre i framtiden oavsett förändrad arbetssituation, fritidsintressen -han har bara återgått till att bli den han egentligen är innerst inne. Den han var innan han träffade dig. Han har en surande sida inom sig som sitter i länge (som en liten barnunge. Det kan inte vara kul att leva med vuxna sådana?)
Varför ska du tolerera att han projicerar sin dåliga livssituation/humör på dig? Normalt vore väl att han istället sökte stöd hos dig? Ventilerade sitt dåliga mående och oro.
Ni har varit ihop i ett år. Det är så pass lång tid att en vettig och sund människa gör slut på ett ärligt och schysst sätt och inte bara ger sig iväg och struntar i att svarar då den andre söker en!

Man blir behandlad så som man tillåter sig bli behandlad.....Ställ inte frågorna -ge tydliga svar istället.
gulan

Du får det att låta så enkelt och svartvitt
Jag ser det så att två måste vilja ha ett förhållande om det skall bli/vara nåt förhållande. Han har inte informerat mig om/att/vad han har kommit till i sin "känna efter"-tid. Kanske den inte är klar än. Jag vet att han har massor med sitt fritidsprojekt från och med denna vecka igen och känner säkert nåt på vägen, men kanske han inte har kommit fram till något. Jag vill inte heller ha ett dåligt förhållande, men jag vet att vi kan ha det fantastiskt bra på alla vis också.

Som Myrten skriver (och erfarenheter jag har av mig själv) så reagerar man annorlunda på saker och tillstånd och bagateller då man är stressad och på väg in i väggen. Been there done that.
Vi har sakligt diskuterat hans situation gällande alla "måsten", och han inser att han måste minska ner, delegera osv, men det går ju inte alltid att fixa allt det där i en handvändning. Det är väl sånt man gör som par - snackar om saker menar jag. Jag skulle vilja, trots att jag är en "annan vuxen" prata mera om hans (och vår) situation. Det tycker jag inte är så konstigt om man bryr sig om den andra.
 
Precis! Men du har valt att dansa efter hans pipa! Läs exempelvis den sista meningen du skrev. Varför ska han få bestämma?

gulan

Fast det kan ju vara ett läge är TS skulle vilja bestämma att det var dom två, men det går ju liksom inte att bestämma om någon annan
 
Fast det kan ju vara ett läge är TS skulle vilja bestämma att det var dom två, men det går ju liksom inte att bestämma om någon annan

Nä just det - vill han inte alls så då går det inte. Skulle inte jag vilja alls, men han skulle vilja, så skulle det inte heller gå.
 
*kl*

Varför ska han få bestämma?

Jag tänker så här om dessa ord.

När någon beskriver att en person är på väg att ta slut, att drabbas av utmattningssyndrom..då ÄR personen redan sjuk. Personen är redan stresspåverkad och kroppen har börjat säga ifrån. Inte säkert huvudet vet om det än, det finns i det undermedvetna men troligen inte ploppat upp till medvetenheten än.

Så i min värld, utifrån min erfarenhet och några högskolepoäng så bestämmer hans mående en hel del om hur skåpen ser ut. Kan tycka vad man vill om det hela, dock så handlar det om en sjukdom som behöver tas en hel del hänsyn till.

Lite tankar i all välmening.
 
Du får det att låta så enkelt och svartvitt
Jaha...men som betraktare utifrån är ditt fall enkelt.
Jag ser det så att två måste vilja ha ett förhållande om det skall bli/vara nåt förhållande
Ja just! Men i ditt fall vill bara du....Han väljer -när han känner för det. Ibland superkillen...ibland någon helt annan som känner att han kan ta ut sitt dåliga humör på dig. (Praktiskt och skönt att slippa själv)
Han har inte informerat mig om/att/vad han har kommit till i sin "känna efter"-tid. Kanske den inte är klar än
Är inte det ett tecken på barnslighet så säg? Ni har varit ihop i ett år? Ni har haft mailkontakt där Ni har pratat. (så tolkar jag det) Och rätt var det är utan förvarning slutar han svara? Inget gott uppförande tycker jag.
Vi har sakligt diskuterat hans situation gällande alla "måsten", och han inser att han måste minska ner, delegera osv, men det går ju inte alltid att fixa allt det där i en handvändning.
Så tills han har fixat till sin situation så han mår bra...kan han bära sig åt som du beskrivit ovan, och bara du står ut lite till så kommer vändningen till slut och Ni två får det så där bra som det var i början eller så där bra som du VET att det kan bli?
Det är väl sånt man gör som par - snackar om saker menar jag
Det tycker jag också, och din partner har visat hur han tycker man ska göra.....
Vi har sakligt diskuterat hans situation gällande alla "måsten", och han inser att han måste minska ner, delegera osv, men det går ju inte alltid att fixa allt det där i en handvändning. Det är väl sånt man gör som par - snackar om saker menar jag. Jag skulle vilja, trots att jag är en "annan vuxen" prata mera om hans (och vår) situation. Det tycker jag inte är så konstigt om man bryr sig om den andra.
För att orka bry som om någon måste man samtidigt känna att den personen även bryr sig om en själv. Han har sabbat din semester, din trevliga fest med era vänner och nu låter dig leva i total ovisshet.
Jag tycker det är konstigt att vilja bry sig i en sådan person. De sidor som visas upp nu, kommer att återkomma i framtiden, och tänk om det sker när du har en jobbig period i ditt liv......
gulan
 
Jaha...men som betraktare utifrån är ditt fall enkelt.

Ja just! Men i ditt fall vill bara du....Han väljer -när han känner för det. Ibland superkillen...ibland någon helt annan som känner att han kan ta ut sitt dåliga humör på dig. (Praktiskt och skönt att slippa själv)
Är inte det ett tecken på barnslighet så säg? Ni har varit ihop i ett år? Ni har haft mailkontakt där Ni har pratat. (så tolkar jag det) Och rätt var det är utan förvarning slutar han svara? Inget gott uppförande tycker jag.
Så tills han har fixat till sin situation så han mår bra...kan han bära sig åt som du beskrivit ovan, och bara du står ut lite till så kommer vändningen till slut och Ni två får det så där bra som det var i början eller så där bra som du VET att det kan bli?

Det tycker jag också, och din partner har visat hur han tycker man ska göra.....

För att orka bry som om någon måste man samtidigt känna att den personen även bryr sig om en själv. Han har sabbat din semester, din trevliga fest med era vänner och nu låter dig leva i total ovisshet.
Jag tycker det är konstigt att vilja bry sig i en sådan person. De sidor som visas upp nu, kommer att återkomma i framtiden, och tänk om det sker när du har en jobbig period i ditt liv......
gulan


Livet är inte svart eller vitt, gulan.
 
Jag vet inte om jag skulle tolerera total radio tystdnad så där. Eller ja jag har dessvärre gjort det, det blev aldrig någon bättring trots att jag pratade med dåvarande partner flera ggr. Den personen förstörde oxå min semester, inte roligt.

Jag skulle dumpa om han inte själv tar dag i sitt eget mående och börjar jobba på hur han beter sig. Dessvärre så brukar sådant hända efter man gör slut enligt min erfarenhet.
 
Jag vet inte om jag skulle tolerera total radio tystdnad så där. Eller ja jag har dessvärre gjort det, det blev aldrig någon bättring trots att jag pratade med dåvarande partner flera ggr. Den personen förstörde oxå min semester, inte roligt.

Jag skulle dumpa om han inte själv tar dag i sitt eget mående och börjar jobba på hur han beter sig. Dessvärre så brukar sådant hända efter man gör slut enligt min erfarenhet.

Är han inte intresserad av att ta tag i sitt liv och sitt humör så är jag inte intresserad av att vara i ett förhållande med honom. Så är det!
Som jag känner nu, så måste jag ge honom den tid att tänka och känna efter som han bad om (trots att han knappast hinner det pga fritidsprojektet). Problemet är bara att jag inte har nån aning om hur länge jag måste vänta... Skulle förstås gärna hör ett "mellan-pip" också, innan han vet vad han vill, men det tycks inte han ha i tankarna.
 
Är han inte intresserad av att ta tag i sitt liv och sitt humör så är jag inte intresserad av att vara i ett förhållande med honom. Så är det!
Som jag känner nu, så måste jag ge honom den tid att tänka och känna efter som han bad om (trots att han knappast hinner det pga fritidsprojektet). Problemet är bara att jag inte har nån aning om hur länge jag måste vänta... Skulle förstås gärna hör ett "mellan-pip" också, innan han vet vad han vill, men det tycks inte han ha i tankarna.
Utan att kunna råda dig i din situation så brukar jag tänka att man inte kommer närmare varandra genom att ta avstånd från varandra.
Jag vet få förhållanden som blir bättre av det.
 
Precis! Men du har valt att dansa efter hans pipa! Läs exempelvis den sista meningen du skrev. Varför ska han få bestämma?
Han är dessutom en vuxen man och kan förhoppningsvis ta hand om sig själv utan att någon annan vuxen ska behöva ta ett "lugnt snack" och "informera" om att han mår dåligt alternativt jobbar för mycket.
Du är naiv om du tror att hans humör kommer bli bättre i framtiden oavsett förändrad arbetssituation, fritidsintressen -han har bara återgått till att bli den han egentligen är innerst inne. Den han var innan han träffade dig. Han har en surande sida inom sig som sitter i länge (som en liten barnunge. Det kan inte vara kul att leva med vuxna sådana?)
Varför ska du tolerera att han projicerar sin dåliga livssituation/humör på dig? Normalt vore väl att han istället sökte stöd hos dig? Ventilerade sitt dåliga mående och oro.
Ni har varit ihop i ett år. Det är så pass lång tid att en vettig och sund människa gör slut på ett ärligt och schysst sätt och inte bara ger sig iväg och struntar i att svarar då den andre söker en!

Man blir behandlad så som man tillåter sig bli behandlad.....Ställ inte frågorna -ge tydliga svar istället.
gulan


Nu skrev du redan det jag tänkte säga, så jag kan inget annat än hålla med. I allt du säger :up:

Att man mår dåligt är ingen ursäkt att vara på dåligt humör mot andra. Han har definitivt en surande sida inom sig, det är en del av hans personlighet.
 
Jag håller med @Jeffery. Även i att det möjligen är "om" han hör av sig, inte "när".

Jag kan bara dra slutsatser utifrån vad du skriver och egna erfarenheter/kunskap. Så med reservation för att jag är helt fel ute gissar jag att han i sitt nuvarande tillstånd inte orkar fatta beslut och kanske inte heller tänka efter. Speciellt inte om fritidsprojektet nu tar en massa tid och energi. I ett sådant läge är det lätt att skjuta saker framför sig. Det är ju ok - men inte när någon annan är inblandad. Håller också med @statcraft - sätt ett datum.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 373
Senast: Grazing
·
Hästhantering För cirka 5 månader sen köpte vi dotterns första ponny, "världens tryggaste och snällaste barnponny". Provridningen gick ok, dottern var...
Svar
13
· Visningar
3 086
Senast: Mabuse
·
Katthälsa Vår katt, en kastrerad bondkatt på tre år, kom in för några veckor sedan med ett rejält blodöra. Helt opåverkad för övrigt vilket gjorde...
Svar
3
· Visningar
847
Senast: kolja
·
Kropp & Själ God morgon, och gott nytt år! :heart Jag har lite nätfasta över ledigheterna men behöver verkligen er expertis just nu. Jag berättade...
2
Svar
38
· Visningar
3 657
Senast: Badger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp