Dödshjälp?

[SiZo]

Jag är mot.

De Handikapporganisationer jag jobbat med är alla emot dödshjälp med basargument att det blir/(kan bli) ett sätt att urholka människovärdet, det minskar förtroendet för vården, och kan användas som argument för att minska det assistansstöd och övriga samhällsstöd som krävs för att människor med nedsättningar ska kunna leva aktivt. Prioriteten måste vara att skapa välmående, inte att erbjuda ett sätt att avsluta ditt liv. Exempeltext: https://dhr.se/dhr-paverkar/ideologi/nej-till-aktiv-dodshjalp/

- och jo, det finns absolut en oro/frustration inför att känna sig som en ekonomisk och social belastning för samhället och familj/närstående. Samt en oro för att aktiv dödshjälp kan innebära minskade anslag för exempelvis forskning om smärtlindring och hjälpmedel.

Angående människor med depressioner, med kognitiva nedsättningar, eller intellektuella, så är det som tidigare nämnts problematiskt med hela beslutsfattandet. Kan en svårt deprimerad människa ta ett rationellt beslut om assisterat självmord? Kan en person som inte riktigt förstår och kan tolka sin omgivning ta ett sådant beslut? Vem ska bestämma att personen är kapabel att besluta? Exempel på traumatiserad kvinna som fått assisterat självmord: http://www.ibtimes.co.uk/dutch-chil...ss-disorder-allowed-choose-euthanasia-1559432

Statens medicinetiska råd har utvärderat dödshjälp, då framförallt utifrån Oregon-modellen som @hastflicka nämner, som är "hårdare" i sin utformning än den holländska. Om någon är intresserad finns en sammanfattning här:
http://www.smer.se/wp-content/uploads/2017/11/Smer-2017.2-Dödshjälp-En-kunskapssammanställning.pdf

Passiv dödshjälp i livets slutskede än redan idag legalt i Sverige.

Jag tänker tvärtom jag. Varför skulle det forskas massor på smärtstillande när det redan finns massor, och patienterna dessutom tar det så länge de lever?

Gör man istället aktiv dödshjälp lagligt så har ju läkemedelsbolagen en stor vinst att göra om de får fram tillräckligt bra smärtstillande. Får de inte fram det så tappar de ju massor kunder, eftersom de tar en annan utväg. De äter ju dessutom säkert bra mkt mer mediciner än bara smärtstillande, åtminstone många.

Så jag ser noll vinst för läkemedelsbolagen när det gäller aktiv dödshjälp. Men däremot kanske det gör att de får fram bättre mediciner.

Jag har aldrig tagit någon smärtstillande medicin som fungerar tillfredsställande. Och då har jag provat morfin, tramadol, oxynorm och en hel hög annat som jag inte kommer ihåg vad de heter. Jag kallar dem för sockerpiller, eftersom att det är ungefär så bra effekt de har på mig.

Jag hoppas verkligen att aktiv dödshjälp är lagligt när det är dags för mig. Eftersom smärtstillande inte fungerar speciellt bra så lär jag ju må rejält dåligt innan jag väl dör av mig själv.

 

[SiZo]

Är det inte konstigt egentligen, när det gäller våra djur så är det tillomed olagligt att låta dem självdö hur som helst?
Men människor kan man på sin höjd skippa droppet om de inte kan/vägrar dricka.

Trots det tror jag att de flesta av oss inte ser våra husdjurs liv som mindre värda.

 

[Lenis]

@Lenis Jag är emot dödshjälp men tycker att ditt resonemang är väldigt intressant och empatiskt.

Jag avstår från att diskutera den här frågan men ville bara flika in det .

Tack så mycket!!

 

[escodobe]

Jag är för. Men jag är fullt medveten om att det är svårlöst i praktiken.
Och ja, jag har sett folk dö. Både stillsamt i sin säng av ålderdom och mer dramatiskt i hjärtinfarkt där haft gjorde hlr, men framförallt min pappa där de livsuppehållande åtgärderna stängdes av till slut.

 

[kolblakkur]

Det skiljer sig verkligen. Och beror ibland på mod/erfarenhet hos den som är i tjänst för tillfället. Många gånger får jag in döende patienter nattetid som bara vill dö men där den på boendet fått ångest och skickat in, ambulansen har satt dropp, cirkusen igång för 45e gången istället för att gamlingen ska få somna i sin egen säng. Det är inte värdigt. Jag har även stått i diskussioner med vissa där gamla patienter är så trötta på livet att de börjar matvägra, och då har diskussionen om att sätta in en kanal via magen (enklaste beskrivningen..) för att kunna "tvångsmata" dykt upp. Vissa vill alltid att man gör allt även om patienten inte är med på tåget..

Då är du en vettig läkare vi är just nu oroliga för att en anhörig har lyckats få en läkare att gå med på gastrostomi på sin svårt sjuka och dementa förälder Känns ofta som att läkarna ger efter för anhöriga. Vi har tom haft de svårt sjuka gamla som uttryckt att de vill dö - trots det får de PACEMAKER pga anhörigas önskemål

 

[Kilauea]

Då är du en vettig läkare vi är just nu oroliga för att en anhörig har lyckats få en läkare att gå med på gastrostomi på sin svårt sjuka och dementa förälder Känns ofta som att läkarna ger efter för anhöriga. Vi har tom haft de svårt sjuka gamla som uttryckt att de vill dö - trots det får de PACEMAKER pga anhörigas önskemål

Helt galet.

En kompis jobbade extra på ett äldreboende medan hon pluggade till apotekare. Där fanns det en stackare med skelettcancer som fick i stort sett bara Alvedon, för annat kunde ju skada andra organ .

 

[Morran]

Då är du en vettig läkare vi är just nu oroliga för att en anhörig har lyckats få en läkare att gå med på gastrostomi på sin svårt sjuka och dementa förälder Känns ofta som att läkarna ger efter för anhöriga. Vi har tom haft de svårt sjuka gamla som uttryckt att de vill dö - trots det får de PACEMAKER pga anhörigas önskemål

Det är min erfarenhet också, vissa anhöriga kan bli fullständigt orimliga. Jag har blivit ombedd att inte tala om för en patient att denna hade cancer, för att de anhöriga visste att patienten vid ett sådant besked skulle avsäga sig all form av behandling. Det är vårdpersonalens förbannade skyldighet att se till patientens bästa och önskemål. Oavsett om det handlar om behandlande eller lindrande åtgärder. Det är oförskämt att ställa dig över någons önskemål hur denne vill leva, eller inte leva sitt liv. Med det inte sagt att det skall vara allt för lättvindigt att få dödshjälp, självklart skall alla andra alternativ utömmas först.

 

[fejt]

Hur ska man tänka när det gäller barn? Ska vuxna avgöra när gränsen för deras lidande är nådd? Eller ska barn inte omfattas av rätten att själv få välja?

 

[Lenis]

Då är du en vettig läkare vi är just nu oroliga för att en anhörig har lyckats få en läkare att gå med på gastrostomi på sin svårt sjuka och dementa förälder Känns ofta som att läkarna ger efter för anhöriga. Vi har tom haft de svårt sjuka gamla som uttryckt att de vill dö - trots det får de PACEMAKER pga anhörigas önskemål

Tack- alla håller säkert inte med dig. För mig är patienten den jag jobbar för, anhöriga underlättar jag för så mycket jag kan men det är patienten som går först. Men det är inte alltid lätt. Det finns en kultur att anmäla och/eller dra saker i media idag och det kan bli rätt jobbigt för läkaren det drabbar. Jag tog ett beslut nyligen som jag ansåg gynnade patienten och hens vilja, men som jag starkt misstänkte skulle leda till missnöje hos närmast anhöriga som var extremt mån om alla åtgärder in absurdum. Jag följde patientens vilja men jag ska inte sticka under stol med att jag dragit argumenten i huvudet flera gånger om vad jag ska säga om den anhöriga anmäler mig. Jag har tyvärr förståelse för att en del viker för anhöriga för fajten kan bli tung och ganska ensam om man har otur efter. Och så är vi nog en del som lider av Astrid Lindgren -fallet-skräcken. Att man kan göra allt rätt men råka extremt illa ut om anhöriga och sensationslystna ska leta syndabockar. Att då aktivt ta beslut som kan misshaga blir ännu svårare.. Men nu är jag lite offtopic känner jag.

 

[sjoberga]

Jag är principiellt för, men det är en svår fråga.

Exempelvis så nämner många att man ska vara rejält sjuk , samtidigt som många sjukdomar gör människor oförmögna att fatta rationella beslut. Det gäller exempelvis många psykiska sjukdomar, men även hjärntumörer, demens och Alzheimers.

Lite moment 22. När man skulle behöva aktiv dödshjälp är man i de flesta fall för sjuk för att ta beslutet.

Ett 2-punktssystem med skriftligt testamente skrivet långt tidigare och sedan aktivt beslut kanske löser lite av det?

 

[Mia_R]

Vem avgör vad som är bra eller inte? Vem avgör att det aldrig någonsin kommer komma en bra dag igen? Om någon är såpass dålig att den aldrig kan uppleva glädje igen så undrar jag ju isåfall om dom är i rätt psykiska tillstånd att fatta ett sådant svårt beslut.

Så min pappa, som får veta att han har bukspottkörtelcancer den 2/6 och sedan dör den 17/9, på dagen 2.5 månader efter sin diagnos, som levde med fruktansvärda plågor de sista dagarna i sitt liv skulle inte varit i psykiskt skick att själv fatta ett sånt beslut?

Jag hade varit förbannat GLAD om jag sluppit vara den som i samråd med läkare beslöt att ta bort droppet de sista dygnen för att påskynda det oundvikliga! Jag hade varit GLAD om min pappa själv hade fått avgöra när det var dags att ta farväl och fått dö med värdighet och färre plågor. Jag älskar och sörjer min pappa trots att det gått flera år, han dog när han var 69 år.

 

[sjoberga]

Så min pappa, som får veta att han har bukspottkörtelcancer den 2/6 och sedan dör den 17/9, på dagen 2.5 månader efter sin diagnos, som levde med fruktansvärda plågor de sista dagarna i sitt liv skulle inte varit i psykiskt skick att själv fatta ett sånt beslut?

Jag hade varit förbannat GLAD om jag sluppit vara den som i samråd med läkare beslöt att ta bort droppet de sista dygnen för att påskynda det oundvikliga! Jag hade varit GLAD om min pappa själv hade fått avgöra när det var dags att ta farväl och fått dö med värdighet och färre plågor. Jag älskar och sörjer min pappa trots att det gått flera år, han dog när han var 69 år.

Det låter som ett glasklart fall där dödshjälp borde vara tillåtet. Jag är som sagt för och gränsdragningen kan vara svår, men din beskrivning är väl ett typfall där det känns för jävligt att möjligheten inte finns. Dvs inte nära de gränser jag menade i mitt förra inlägg.

 

[Grazing]

Det handlar väl snarare om fall där den potentiella bra dagen, inte väger upp för lidandet före och efter den. Och det vore önskvärt att berörda patient får fatta beslutet själv, och att någon form av nämnd godkänner det.

Fast isåfall skulle många ta livet av sig långt tidigare i livet. Och det är alltid möjligt att ta sitt liv, men jag tycker inte man ska blanda in andra människor i beslutet och låta någon annan ta livet av en på det sätttet, att blanda in andra människor i sitt självmord är helt galet.

 

[Grazing]

Så min pappa, som får veta att han har bukspottkörtelcancer den 2/6 och sedan dör den 17/9, på dagen 2.5 månader efter sin diagnos, som levde med fruktansvärda plågor de sista dagarna i sitt liv skulle inte varit i psykiskt skick att själv fatta ett sånt beslut?

Allt är inte svart eller vitt, jag vet mycket väl om vad cancer kan ge för smärtor i slutskedet och är det några dagar kvar så visst, då finns det ingen återvändo så visst går sådant att skynda på.

Jag hade varit förbannat GLAD om jag sluppit vara den som i samråd med läkare beslöt att ta bort droppet de sista dygnen för att påskynda det oundvikliga!

Sådana beslut har jag svårt att tro att någon sitter och jublar över direkt. Livet består inte alltid av roliga val men det är saker och ting som man ibland måste gå igenom.

 

[sjoberga]

Fast isåfall skulle många ta livet av sig långt tidigare i livet. Och det är alltid möjligt att ta sitt liv, men jag tycker inte man ska blanda in andra människor i beslutet och låta någon annan ta livet av en på det sätttet, att blanda in andra människor i sitt självmord är helt galet.

Nej, det är verkligen inte alltid möjligt.

 

[EmmaBovary]

Fast isåfall skulle många ta livet av sig långt tidigare i livet. Och det är alltid möjligt att ta sitt liv, men jag tycker inte man ska blanda in andra människor i beslutet och låta någon annan ta livet av en på det sätttet, att blanda in andra människor i sitt självmord är helt galet.

Man kan ju inte gärna ta livet av sig som ett profylaktiskt självmord, utifall att man skulle drabbas av en sjukdom som leder till att man inte har fysiken till att avsluta.

 

[Problematisk]

Och det är alltid möjligt att ta sitt liv

Nej

 

[Grazing]

Nej, det är verkligen inte alltid möjligt.

Jo, innan man blir gammal och dålig så har alla möjlighet att avsluta sina liv.

 

[Amha]

Jag är jäkligt kluven. Som @tuaphua mådde jag väldigt dåligt i tonåren och har gjort självmordsförsök. Idag är jag ju glad att det inte lyckades. Jag har också sett vad ett självmord pga psykisk ohälsa gjorde med de efterlevande (barn dock vuxna) och det var hemskt. Hen som tog livet av sig lämnade inget brev eller något och var försvunnen i flera dagar innan hen hittades...

Alltså. Jag förstår din tanke och jag är glad åt att du lever idag men samtidigt så känner jag lite att du visste inte då att du skulle må bra idag. Man måste få bestämma om man ska leva själv osv. Om valet är aktiv dödshjälp så kan man ju sätta dealen att anhörig ska få informeras så man slipper det där försvinnandet. Kanske att man i så fall skulle ha krav på ett visst antal terapitimmar eller något för att få hjälp av vården.

Knepigt det där men vill man göra slut på livet så gör man det väl oavsett aktiv dödshjälp eller ej.

 

[Sel]

Jo, innan man blir gammal och dålig så har alla möjlighet att avsluta sina liv.

Sjukdomar/olyckor kan komma mycket plötsligt. Ta en stroke, till exempel?