Dressyrsnackis 12

[Mirabilis]

Fast det tycker inte jag är konstigt alls? Är ju inte enkelt att sälja med de fynden. Klart man hellre vill sälja en felfri häst än att låna ut den?

Yes, till saken hör att dottern som rider hästen börjar på Flyinges unghästutbildning i augusti utan tid att ta med sig eller ha tid för hästen, så det var lite mer snabba puckar. De gillade oss och kände förtroende för oss, och valde då att låta oss få honom på foder i stället.

 

[sommarminne]

@Mirabilis tycker det låter som ett jättebra beslut. Grattis!

 

[Mirabilis]

Här är han då, vår nya lilla kompis. Blott 162 cm (vi som skulle ha en på minst 165 hehe...), men bär upp långa ryttare mkt bra, tjejen på filmen är strax över 170 cm. Elvis heter han, född -05, efter For Feeling (men helt värdelös på att hoppa tydligen ). Filmen är salufilmen, inte vi som rider med andra ord, så inga kommentarer om ryttaren tack.

https://www.youtube.com/watch?t=1s&v=4SODtYcJ6vw&app=desktop

 

[mooi]

Här är han då, vår nya lilla kompis. Blott 162 cm (vi som skulle ha en på minst 165 hehe...), men bär upp långa ryttare mkt bra, tjejen på filmen är strax över 170 cm. Elvis heter han, född -05, efter For Feeling (men helt värdelös på att hoppa tydligen ). Filmen är salufilmen, inte vi som rider med andra ord, så inga kommentarer om ryttaren tack.

https://www.youtube.com/watch?t=1s&v=4SODtYcJ6vw&app=desktop

Ni kommer säkert kunna ha jätteroligt ihop

 

[Mirabilis]

Ni kommer säkert kunna ha jätteroligt ihop

Det tror jag! Nu blir det väl framför allt mamma som kommer vara "huvudryttare" på honom, men jag ska nog snika till mig lite här och var.

 

[MiniLi]

Idag vågade jag rida dressyr och är jätteglad över att det gick finfint utan protester från min rygg! Yey!
Red båda mina medryttarhästar. Valacken kändes jättefin, det här var nog första gången jag rider honom två dagar i rad. Blir ju annars lite "hackat" när man rider andras hästar beroende på hur de går med sin ägare..
Lilla stoet hade turboväxeln i men efter en stund samarbetade vi finfint. Gulletant

Är glad att få rida så fina hästar! Stoet är välutbildad och en riktig liten arbetsmyra, väldigt lärorikt att få sitta på en sån. Första gångerna jag red henne kunde jag inte galoppera på rakt spår utan att hon bytte galopp hela tiden, nu har jag lärt mig att sitta still så att vi (oftast) bara byter när det är meningen
Valacken har stora, elastiska och luftiga gångarter och ger en så himla härlig känsla i ridningen

 

[Toxid]

Här är han då, vår nya lilla kompis. Blott 162 cm (vi som skulle ha en på minst 165 hehe...), men bär upp långa ryttare mkt bra, tjejen på filmen är strax över 170 cm. Elvis heter han, född -05, efter For Feeling (men helt värdelös på att hoppa tydligen ). Filmen är salufilmen, inte vi som rider med andra ord, så inga kommentarer om ryttaren tack.

https://www.youtube.com/watch?t=1s&v=4SODtYcJ6vw&app=desktop

Vilken trevlig häst!
Lagom storlek också, gigantiska hästar är överskattade.

 

[Mirabilis]

Här är de våra fina grabbar. Vår Ebson till vänster och vår nya Elvis till höger. Första promenaden tillsammans i kväll, gick utmärkt!

 

[sassiball]

Vad roligt @Mirabilis Lycka till med honom.

Häromdagen var jag iväg och tränade för en nygammal tränare, tränade en del med Fendis mamma för henne förut. Fick många bra tips och det var riktigt roligt att träna! Längtar tills nästa gång!
Ett bra tips angående min sits var att helt enkelt vända ut knäna ifrån sadeln och vips hamnade jag längre ner i sadeln och satte mig på sittbenen. En annan sak som vi också gjorde var att träna på skolorna, för att få henne mer lösgjord. Jag har inte gjort det så mycket hemma eftersom jag känt mig lite osäker på hur de ska ridas egentligen. Men nu fick jag bra hjälp och hästen blev mycket mjukare och mer lösgjord.
Den andra tränaren jag ridit för , där har vi mer tränat tempoväxlingar särskilt i trav för att få henne mer lösgjord.

 

[MalanMjöl]

Vi är så smått igång igen, iaf de dagarna dottern vill sova i vagnen när jag är i stallet eller sambon följer med som barnvakt
Hästen är ju tiden 3 gånger i veckan av medryttare hela tiden men då mest i skogen.

Tror dock nästan hästen blir fortare trött än ryttaren de sista månaderna av graviditeten red jag ju mest i skritt och lite trav så hon tycker det är lite småjobbigt när jag börjar kräva mer igen. Men det går bättre och bättre för varje gång och jag kan ändå märka att allt skrittarbete har gett resultat. Lär dröja innan vi får tid till tävling igen men just nu är jag bara glad över att kunna rida ordentlig igen och glad över att det inte var så lång väg tillbaka som det kändes som första passet

 

[Mirabilis]

Hur många käftsmällar ska livet ge en egentligen?

Återbesök för Ebsons gaffelbandsskada förra måndagen, skulle egentligen bara vara en kort rörelsekontroll så allt har känts så bra, han har känts väldigt fin etc. Men den chocken jag fick...

Han var halt när vi kom dit och veterinären böjde, mer halt än när han fick diagnosen. Jag ser ut som ett frågetecken och fattar ingenting.

Bedövningar xflera lades, och visst var det gaffelbandet som smärtade. Ultraljud på det och där försvann ungefär all glädje ut ur mitt liv. Han har inte bara dragit upp skadan, utan det har även bildats ärrvävnad både vid fästet (inte det farligaste) och nere i gaffelbandsgrenen vilket är riktigt illa, det har t.om. bildats som små knutor av ärrvävnad. Detta har troligen kommit av hur han brallade runt under igångsättningen, och vem vet, kanske av belastningen i sig. Men ärrvävnaden är ju permanent, och det vet ju jag som fysioterapeut att ärrvävnad inte är alls lika hållbart som en riktig sena. OM han håller sig lugn nu (vi sätter inte honom i en liten sjukhage igen det är en sak som är säker, han blev ju tokig av det i våras, så han får gå i en halvliten/halvstor gräshage själv nu) och det ser tydligt bättre ut om 2-3 månader är det isåfall 2-3 månaders vila/promenad för hand till och därefter kanske runt 25% chans att han åter blir ridhäst.

Det är förjävligt, min fina Ebson, ska jag behöva förlora min andra bästis (vår förra häst och egna uppfödning bröt benet i hagen) inom loppet av 1,5 år? Jag vet varken ut eller in nu, vad är rätt och vad är fel? Är det moraliskt rätt att försöka rehabilitera en häst med så dålig prognos, som är ung och livsglad och som tidigare obviously inte hanterat rehab så bra?

Fan, vi skulle ju äntligen få visa vår dressyrtränare hur duktiga vi har blivit, vi skulle debutera dressyrtävling i januari och vara med i division 3-laget nästa vår. Nu får jag nog inte ens sadla min bästis igen...

 

[Fiorano]

Åh jag är så glad! Burb ser fräsch och fin ut nu så ska skritta uppsuttet denna veckan inför åb på fredag. Då får Barb också följa med in på kliniken för att få statusläge på henne. Min känsla är att hon är fräsch nu för hon är pigg som tusan och är som en liten projektil ut ur stallet på morgonen .

 

[mooi]

@Mirabilis Åh vad ledsamt Jag kan inte ge så mycket raka råd men fyfan vad tråkigt. Jag vet ju lite hur det är att förlora två stycken på ändå kort tid och hur uppgiven man blir.

 

[Novali01]

@Mirabilis Först måste jag säga vilken underbar dressyrloppa ni fått!! Han ser ju helt perfekt ut och definitivt inte liten med dom gångarterna. Grattis till det!
Sen läste jag vad du nu skrev om din andra häst, så himla tråkigt för dig, har ju inga ord som kan trösta men jag kände nog att 25% chans är en väldigt liten chans.

 

[Mirabilis]

Ja han är fin! Perfekt läromästare i dressyren samtidigt som vi redan nu känner oss trygga med att ut och galoppera i skogen och busa lite. Sån kombo känns rätt sällsynt.

Ja det är där vi står nu och är så extremt kluvna. Vad är för hans egen skull? Och vad är för vår skull? Skulle det bara vara för vår egen skull att försöka rehaba honom igen med så tveksam utgång och stor risk att han drar upp det under tiden, samtidigt som han ju inte lider nu, men är ju da fact halt.

 

[super]

Hur många käftsmällar ska livet ge en egentligen?

Återbesök för Ebsons gaffelbandsskada förra måndagen, skulle egentligen bara vara en kort rörelsekontroll så allt har känts så bra, han har känts väldigt fin etc. Men den chocken jag fick...

Han var halt när vi kom dit och veterinären böjde, mer halt än när han fick diagnosen. Jag ser ut som ett frågetecken och fattar ingenting.

Bedövningar xflera lades, och visst var det gaffelbandet som smärtade. Ultraljud på det och där försvann ungefär all glädje ut ur mitt liv. Han har inte bara dragit upp skadan, utan det har även bildats ärrvävnad både vid fästet (inte det farligaste) och nere i gaffelbandsgrenen vilket är riktigt illa, det har t.om. bildats som små knutor av ärrvävnad. Detta har troligen kommit av hur han brallade runt under igångsättningen, och vem vet, kanske av belastningen i sig. Men ärrvävnaden är ju permanent, och det vet ju jag som fysioterapeut att ärrvävnad inte är alls lika hållbart som en riktig sena. OM han håller sig lugn nu (vi sätter inte honom i en liten sjukhage igen det är en sak som är säker, han blev ju tokig av det i våras, så han får gå i en halvliten/halvstor gräshage själv nu) och det ser tydligt bättre ut om 2-3 månader är det isåfall 2-3 månaders vila/promenad för hand till och därefter kanske runt 25% chans att han åter blir ridhäst.

Det är förjävligt, min fina Ebson, ska jag behöva förlora min andra bästis (vår förra häst och egna uppfödning bröt benet i hagen) inom loppet av 1,5 år? Jag vet varken ut eller in nu, vad är rätt och vad är fel? Är det moraliskt rätt att försöka rehabilitera en häst med så dålig prognos, som är ung och livsglad och som tidigare obviously inte hanterat rehab så bra?

Fan, vi skulle ju äntligen få visa vår dressyrtränare hur duktiga vi har blivit, vi skulle debutera dressyrtävling i januari och vara med i division 3-laget nästa vår. Nu får jag nog inte ens sadla min bästis igen...

Beklagar verkligen!! Är det fram eller bak skadan är? Ge det någon vecka och fundera innan du tar ett beslut.
Vet hur jobbigt det är och det värsta är det där att kastas mellan hopp och förtvivlan!! Men man brukar känna om det är nog och det är helt ok att tycka att det räcker!

 

[super]

Mitt monster har varit skadad men är nu friskförklarad och hyfsat igång igen. Han varvar med att kännas fantastisk till att vara extremt spooky! Han har ju alltid varit en speciell herre med mycket skalle men nu är han extrem!! Som igår, var på ridbanan och red, red på fyrkantspåret och gjorde mycket övergångar mellan skritt och trav. I ena travdelen när jag dessutom ökade så fick han för sig att det var ngt läskigt vid sidan av ridbanan och kastar sig hejdlöst runt utan någon som helst förvarning.. Naturligtvis så var det när jag stod upp i stigbyglarna (red lätt) så jag hängde inte med riktigt och var jätte nära att flyga av, hängde alltså på sidan innan jag fick tillbaka balansen och kunde slänga över benet igen så jag kom upp.. Lyckades med detta i full galopp så jag var faktiskt riktigt imponerad av mig själv även om det kändes smått surrealistiskt att se marken under sig när vi skenade runt.. Kände mig som värsta kosackryttaren... Blev en djup grop i sanden där han hade nitat och kastat sig runt som jag fick kratta över efteråt...
Eller förra veckan när jag skulle rida serpentiner i galopp och monstret får för sig att det är ngt på marken och hoppar typ 150 cm rakt upp i luften...

Hur som så är det inte särskilt jul när han gör så här!! Han har som sagt alltid varit speciell men inte så här spooky. Hade vet ute för tandkoll och diskuterade detta med henne och hon kollade ögonen men kunde inte se ngt konstigt.

Är det ngn som har en väldigt spooky häst som har några tips? Igår så skrittade jag på långa tyglar förbi platsen där han hade blivit rädd bara för att han skulle koppla platsen till avkoppling och jobbade på alla andra platser på ridbanan sas. Fungerade ok. Bättre än när jag bara red vidare som förra veckan för då hittade han bara nya saker att fjanta för..

 

[Amanda_F]

Mitt monster har varit skadad men är nu friskförklarad och hyfsat igång igen. Han varvar med att kännas fantastisk till att vara extremt spooky! Han har ju alltid varit en speciell herre med mycket skalle men nu är han extrem!! Som igår, var på ridbanan och red, red på fyrkantspåret och gjorde mycket övergångar mellan skritt och trav. I ena travdelen när jag dessutom ökade så fick han för sig att det var ngt läskigt vid sidan av ridbanan och kastar sig hejdlöst runt utan någon som helst förvarning.. Naturligtvis så var det när jag stod upp i stigbyglarna (red lätt) så jag hängde inte med riktigt och var jätte nära att flyga av, hängde alltså på sidan innan jag fick tillbaka balansen och kunde slänga över benet igen så jag kom upp.. Lyckades med detta i full galopp så jag var faktiskt riktigt imponerad av mig själv även om det kändes smått surrealistiskt att se marken under sig när vi skenade runt.. Kände mig som värsta kosackryttaren... Blev en djup grop i sanden där han hade nitat och kastat sig runt som jag fick kratta över efteråt...
Eller förra veckan när jag skulle rida serpentiner i galopp och monstret får för sig att det är ngt på marken och hoppar typ 150 cm rakt upp i luften...

Hur som så är det inte särskilt jul när han gör så här!! Han har som sagt alltid varit speciell men inte så här spooky. Hade vet ute för tandkoll och diskuterade detta med henne och hon kollade ögonen men kunde inte se ngt konstigt.

Är det ngn som har en väldigt spooky häst som har några tips? Igår så skrittade jag på långa tyglar förbi platsen där han hade blivit rädd bara för att han skulle koppla platsen till avkoppling och jobbade på alla andra platser på ridbanan sas. Fungerade ok. Bättre än när jag bara red vidare som förra veckan för då hittade han bara nya saker att fjanta för..

Min var ju väldigt spooky förr men har kommit över det värsta. Vi jobbar med att han ska ha huvudet nere (inte nödvändigtvis i form men inte högt och adrenalinspänd), så får han magnesium och på tävling har vi silence-luva. Jobbar också på att hålla mig själv lugn för att inte förstärka obehaget. Men för oss har ju struppipningsoperationen varit viktigast för att han lyckas hålla koncentrationen med syre i hjärnan...

 

[Fiorano]

@Mirabilis Men gud så okänsligt mitt inlägg ser ut! Såg inte att du skrivit när jag skickade för var inne på sidan så länge och gjorde annat innan jag skrev klart. Var verkligen inte min mening och jag vet hur skitjobbigt det är att ta det där beslutet. De senaste åren har augusti varit min skitmånad. 2010 tog jag bort mitt sista halvblod i augusti, 2015 tog jag bort min ena mara i augusti, 2016 fick jag besked att ridponnyn jag köpte efter maran aldrig skulle hålla för tävling pga gammal skada och augusti i år inleds med att båda hästarna är skadade... Det är en jla skitmånad i mitt hästliv. Vad gäller din häst hade jag nog tyvärr valt att ta bort, det är sjukt tungt men du verkar så ambitiös och hästen har så tveksam framtid och verkar inte direkt den lugna typen som fixar än mer lång konvalescens.

 

[Mirabilis]

Absolut ingen fara @Fiorano , förstår att du inte menade så, och helt ärligt blev jag mest glad över att det går framåt för dig och dina maror, det finns liksom ingen anledning att någon annan ska ha samma otur som oss, det ger mig hopp om att någon gång få ha en häst som det går framåt med.

Han är glad, snäll och lugn hittills iallafall, supergosig