Egentligen

Jag skrev i den här tråden som handlar om anledningar att vara lycklig, men fick tänka en del för att komma på något ö.h.t. Det jag skrev var ett väldigt taffligt försök att krysta fram något. Det finns verkligen inte många anledningar för mig att vara lycklig. Hela tillvaron är till övervägande del fylld med sådant som i stället gör mig olycklig, vilket överskuggar allting. Jag tänker på det jag saknar och som jag aldrig kommer att få. En sådan sak är att ha en partner. Jag är så fullständigt skräckslagen inför tanken att det känns helt omöjligt. Reptilhjärnan skriker för fulla muggar att det går inte alls. Jag litar helt klart mer på 600 kilo flyktdjur än jag litar på någon människa. Men jag saknar kramar och närhet och det känns minst sagt sorgligt att jag inte kan se mig själv komma över svårigheterna.

 

[mandalaki]

Men jag saknar kramar och närhet och det känns minst sagt sorgligt att jag inte kan se mig själv komma över svårigheterna.

Jorden anropar Magiana! Du är deprimerad. Själva definitionen på depression borde vara "omöjligt att se sig komma över svårigheter."

Det är fel tid att orosnoja om partner. Själva definitionen på depression borde också innehålla "man orosnojar om allt."

 

[Lillgrådis]

Det är väldigt synd att du inte kan ha en egen hund eller en katt - eller båda delarna. Det är förvisso inte en partner, och det ersätter inte heller all mänsklig kontakt.

Men det är någon som alltid finns där, inte sviker eller försvinner (förrän den hemska dagen de försvinner för gott då), som ger reservationslös kärlek i överflöd (kanske inte alla katter heller, men faktiskt många). Och som får en att känna sig behövd och viktig - varje dag.

 

[Shaggy]

Jag har funderat lite och vill hålla med @Lillgrådis
Du skulle behöva en mening i livet någon/något som får dig att känna dig behövd och helst även älskad. Min vackra vita var en viktig del i att jag orkade överleva när det var som tyngst. Förslaget om hund eller katt är inte dåligt och då kanske helst utekatt som har mindre behov av att matte orkar promenera titt som tätt. Även de där hönsen du funderat på kan vara en idé (om du har någonstans att hålla dem). De ger inte samma kärlek som katten men kan fylla upp ett hål.
Ett djur kan aldrig bli istället för mänsklig kontakt men kan vara ett steg på vägen och även ett komplement.

 

[Magiana]

Jorden anropar Magiana! Du är deprimerad. Själva definitionen på depression borde vara "omöjligt att se sig komma över svårigheter."

Det är fel tid att orosnoja om partner. Själva definitionen på depression borde också innehålla "man orosnojar om allt."

Jag vet ju en del om orsakerna att jag tänker så här. Det är inget som kommer att gå över.

Det är väldigt synd att du inte kan ha en egen hund eller en katt - eller båda delarna. Det är förvisso inte en partner, och det ersätter inte heller all mänsklig kontakt.

Men det är någon som alltid finns där, inte sviker eller försvinner (förrän den hemska dagen de försvinner för gott då), som ger reservationslös kärlek i överflöd (kanske inte alla katter heller, men faktiskt många). Och som får en att känna sig behövd och viktig - varje dag.

Det går kanske men jag tycker att baksidan av att ha djur är för svår. Djuret måste antingen följa med mig vart jag än åker eller så måste jag hitta någon som passar den. Sen tycker jag det är jobbigt att ha med sig hund på promenader. Jag föredrar att gå själv eller med annan människa.

 

[Trissa]

Jag vet ju en del om orsakerna att jag tänker så här. Det är inget som kommer att gå över.


Det går kanske men jag tycker att baksidan av att ha djur är för svår. Djuret måste antingen följa med mig vart jag än åker eller så måste jag hitta någon som passar den. Sen tycker jag det är jobbigt att ha med sig hund på promenader. Jag föredrar att gå själv eller med annan människa.

Du kanske kan bli dagmatte åt en hund? Min mamma passar en hund lite då och då, inte på daglig basis, ibland några dagar och ibland bara över dagen. Det skulle ge lite social kontakt med hundens ägare, och så kan du träffa på folk när ni är ute och går.

 

[Magiana]

Du kanske kan bli dagmatte åt en hund? Min mamma passar en hund lite då och då, inte på daglig basis, ibland några dagar och ibland bara över dagen. Det skulle ge lite social kontakt med hundens ägare, och så kan du träffa på folk när ni är ute och går.

Jag har redan hund här ibland. Det är hästens ägare som även äger hunden. Det är sällan jag träffar andra när jag är ute och går. Det mest givande är när hon hämtar hunden för då kan vi prata några minuter.

 

[mandalaki]

Du kanske kan bli dagmatte åt en hund? Min mamma passar en hund lite då och då, inte på daglig basis, ibland några dagar och ibland bara över dagen. Det skulle ge lite social kontakt med hundens ägare, och så kan du träffa på folk när ni är ute och går.

Men i inlägget du citerar skrev hon ju att hon inte tycker om hundpromenader

 

[mandalaki]

Bjuder du inte in henne på kaffe när hon hämtar hunden?

 

[Trissa]

Men i inlägget du citerar skrev hon ju att hon inte tycker om hundpromenader

Det är ju skillnad på att ha egen hund och vara "tvungen" att gå på promenad med den varje dag mot att gå med en lite då och då för det sociala.

 

[Trissa]

Jag har redan hund här ibland. Det är hästens ägare som även äger hunden. Det är sällan jag träffar andra när jag är ute och går. Det mest givande är när hon hämtar hunden för då kan vi prata några minuter.

Här finns det flera fb-grupper där det ordnas gemensamma promenader. Jag gick med en tjej och hennes hund igår efter en blänkare i en av grupperna.

 

[Magiana]

Bjuder du inte in henne på kaffe när hon hämtar hunden?

Nej, jag har inte gjort det. Jag vet ju att hon inte har så mycket tid heller och så skäms jag över stökigheten i mitt hem. (Fast hon har varit här inne och säger att hon inte bryr sig om det. Hon har sett värre då hon besöker folk i sitt jobb.)

Om jag bara kunde orka få städat helt och hållet så kunde jag bjuda på middag någon gång.

 

[Magiana]

Det är ju skillnad på att ha egen hund och vara "tvungen" att gå på promenad med den varje dag mot att gå med en lite då och då för det sociala.

Det blir som sagt inte något socialt på hundpromenaderna och jag tycker det är jobbigt att stanna för den ska lukta på något. Det är jobbigt att den går fort också. Sen drar alla hundar mer eller mindre i kopplet. Jag har hittills inte träffat någon hund som inte drar alls.

Här finns det flera fb-grupper där det ordnas gemensamma promenader. Jag gick med en tjej och hennes hund igår efter en blänkare i en av grupperna.

Jag måste gå med den direkt på morgonen eftersom den numera blivit mammig och inte går iväg och skiter när ägaren är i stallet. Så när den kommer hit är den lite gnällig och missnöjd. Efter promenaden är det lugnt.

Jag bor på vischan och har inte tid att åka någonstans för att gå med den. Jag måste jobba.

 

[Trissa]

Det blir som sagt inte något socialt på hundpromenaderna.


Jag måste gå med den direkt på morgonen eftersom den numera blivit mammig och inte går iväg och skiter när ägaren är i stallet. Så när den kommer hit är den lite gnällig och missnöjd. Efter promenaden är det lugnt.

Jag bor på vischan och har inte tid att åka någonstans för att gå med den. Jag måste jobba.

Det finns andra på vischan som har hund, det handlar bara om att hitta dem. Men vill du inte så vill du inte.

 

[svea]

Är det mycket som behöver ordnas för att du ska kunna ha ett par höns? De är ju rätt mysiga, och ser till att man kommer upp på morgnarna. Drar inte i kopplet heller. Och ganska lätta att göra sig av med om det inte funkar.

 

[mandalaki]

Nej, jag har inte gjort det. Jag vet ju att hon inte har så mycket tid heller och så skäms jag över stökigheten i mitt hem. (Fast hon har varit här inne och säger att hon inte bryr sig om det. Hon har sett värre då hon besöker folk i sitt jobb.)

Om jag bara kunde orka få städat helt och hållet så kunde jag bjuda på middag någon gång.

Usch, jag tycker också att det är jobbigt att släppa in folk hemma, jag har det också stökigt. Men har hon redan varit inne borde inte vara någon fara? Dessutom: om du går hem till någon, är det viktigt för dig hur städat där är? Själv reagerar jag nästan mer på att något är FÖR perfekt, då får jag städkomplex.

Du brukar beskriva din hästägare i positiva ordalag så du verkar ju gilla henne, det hade säkert kunnat bli en trevlig fika.

 

[Lillgrådis]

Är det mycket som behöver ordnas för att du ska kunna ha ett par höns? De är ju rätt mysiga, och ser till att man kommer upp på morgnarna. Drar inte i kopplet heller. Och ganska lätta att göra sig av med om det inte funkar.

Och det är gott och nyttigt med ägg!

 

[Magiana]

Är det mycket som behöver ordnas för att du ska kunna ha ett par höns? De är ju rätt mysiga, och ser till att man kommer upp på morgnarna. Drar inte i kopplet heller. Och ganska lätta att göra sig av med om det inte funkar.

Ja, det är ganska mycket som behöver ordnas. Typ allt. Jag har ingen byggnad som passar för höns så där omedelbart. Ett tag övervägde jag att göra om verkstan till hönshus men insåg sedan att jag nog ville ha kvar verkstan. Övriga delar av ladan saknar fönster och det går inte direkt att sätta in heller då ramkonstruktionen har balkar som går lite här och där, även snett. Så det skulle bara bli pyttefönster i så fall. Carporten kanske går att göra om? I dagsläget är det bara några väggar och ett enkelt tak. Men det blir ju ett större projekt att fixa. Knepigt. Jag har också funderat på att flytta verkstan men vart då?

Usch, jag tycker också att det är jobbigt att släppa in folk hemma, jag har det också stökigt. Men har hon redan varit inne borde inte vara någon fara? Dessutom: om du går hem till någon, är det viktigt för dig hur städat där är? Själv reagerar jag nästan mer på att något är FÖR perfekt, då får jag städkomplex.

Du brukar beskriva din hästägare i positiva ordalag så du verkar ju gilla henne, det hade säkert kunnat bli en trevlig fika.

Jo, jag får också komplex om jag kommer in i hem som är fina och välstädade. Jag fattar inte hur de bär sig åt för att alltid ha så välstädat att man kan komma med kort varsel och det är fint hos dem varje gång.

 

[mandalaki]

Just därför kanske man inte ska vara så orolig. Det är säkert inte bara du och jag som har toleransnivå för hur ostädat andra har det.

 

[Trissa]

Jag fattar inte hur de bär sig åt för att alltid ha så välstädat att man kan komma med kort varsel och det är fint hos dem varje gång.

De har inget liv.