En så vacker berättelse

Status
Stängd för vidare inlägg.

Tora

Trådstartare
Nu när jag sitter och ammar hela dagarna så surfar jag givetvis en hel del under tiden. Igår så läste jag en så otrolig vacker berättelse om att föda barn och amning och hur det kan hela sargade människor.

Påverkad av amningshormoner som jag är blev jag givetvis alldeles gråtfärdig.

"När jag var 14, och fortfarande bodde i landet där jag föddes, blev vår bil kapad en kväll. Medan de andra familjemedlemmarna tvingades stiga ur bilen tog kaparna med mig. Hela kvällen och hela natten våldtog och misshandlade de mig, tills de lämnade mig att dö ute i vildmarken på morgonkvisten. Två snälla människor hittade mig och jag överlevde med nöd och näppe. Några månader senare upptäckte jag att jag var gravid och det var för sent för abort. Inte långt därefter föddes bebisen alldeles för tidigt och överlevde inte. Jag överraskades över mina känslor till den vackra pojken och sörjde djupt att jag inte fick chansen att lära känna honom.

Åren gick och jag trodde aldrig jag skulle få den familj jag trots allt önskade. Jag litade varken på män eller på min kropp. Läkarna hade sagt att jag skulle ha svårt att behålla en graviditet, att jag på grund av de svåra skadorna kanske aldrig skulle kunna bära på och föda ett barn. Min kropp hade svikit mig så många gånger. Först under alla våldtäkter och misshandeln där jag inte varit stark nog för att försvara mig. Sedan hade den blivit gravid utan att jag ville det. Sedan hade den svikit mig genom att föda för tidigt och beröva mig det barn jag trots allt ville ha. Den är täckt med fula ärr, bevis på att den är äcklig och föraktlig. År av ensamhet flöt förbi. Genom ett under träffade jag slutligen en man som jag fick förtroende för, förälskade mig i - och känslorna var besvarade. Vi gifte oss och blev gravida direkt. Graviditeten var en kamp för att behålla fostret. Mer än hälften av tiden låg jag på sjukhus. Det kunde inte gå vägen. Jag kunde inte behålla ett barn. Och om jag lyckades, så skulle jag inte lyckas födas, det var jag säker på. Men så föddes en ljuvlig liten pojke i en okomplicerad förlossning, han var frisk och livlig och sökte sig direkt till bröstet. Jag var även säker på att jag inte kunde amma. Att bebisen skulle rata bröstet. Även brösten är fulla med ärr och jag föredrog att inte ens tänka på mina bröst, jag ville inte ha dem. De påminde mig bara om allt våldtäktsmännen hade gjort och sagt, på sättet de verkade åtrå och samtidigt förakta och vilja göra mig illa på alla sätt och vis. Men där i sjukhussängen efter förlossningen så kändes allt så naturligt. Bebisen som sög sig fast så sött. Känslan av lugn och kärlek när jag tittade på honom. Jag trodde jag skulle tycka att barnet var för fint för att vara nära min hemska kropp, men jag såg hur han behövde mig och hur han njöt av närheten. Det kändes bra. Det gjorde ont i några dagar och när mjölken rann till spände det och var obehagligt, men det påverkade mig inte så som jag hade trott. Min son mådde så bra av amningen. Han ammade länge och vi fortsatte att amma även under nästa graviditet och trots de många sjukhusuppehållen, slutade han inte. En fin flicka föddes och än en gång fick jag uppleva det där underbara lugnet efter förlossningen när bebisen blir nöjd och sluter ögonen vid bröstet, när man själv kan andas ut och hormonerna - och kärleken - flödar. Jag tandemammade barnen länge, tills sonen långsamt började tappa intresse. Dottern ammade genom den nästa graviditeten, den som läkarna sa aldrig skulle gå vägen. Det var omöjligt, sa de, och farligt för mig. Men genom ett under och bra läkare så föddes ytterligare en stor, fin dotter för tre månader sedan. Hon föddes hemma eftersom vi aldrig hann in till sjukhuset. Denna gången låg vi i vår egen säng, med navelsträngen fortfarande mellan oss, när hon sökte sig till bröstet första gången. Samma lugn och tacksamhet.

Amningen har gett mig självförtroende och den har fått mig att uppskatta min kropp. Jag trodde aldrig att min kropp skulle duga till något för det hade våldtäktsmännen inpräntat i mig. Men nu kunde jag genom min kropp inte bara skänka liv utan även få bebisarna att växa, frodas och må bra. Ibland kan jag till och med tycka att mina bröst är fina, nu när de har gjort så mycket gott."
 
Nu när jag sitter och ammar hela dagarna så surfar jag givetvis en hel del under tiden. Igår så läste jag en så otrolig vacker berättelse om att föda barn och amning och hur det kan hela sargade människor.

Oj vilket öde! Får man fråga var du läste detta? :)
 
Så olika man kan vara. Jag tycker den är hemsk.
Det hon råkade ut för var hemsk. Absolut! Men det är inte det som är huvudpoängen.

Det är den själsliga läkningen och upprättelsen av hennes kropp som var vacker. Att hon kände sig hel igen efter en så fruktansvärd händelse som sargade både kropp och själ.
 
Oj vilket öde! Får man fråga var du läste detta? :)
På en blogg (inte bloggaren det handlar om).

(Man får ju inte länka till någon blogg även om den inte är kommersiell så jag har försökt göra texten anonym. Tycker bara att det är så otroligt mycket kvinnlig styrka som finns i den berättelsen så jag ville bara dela med mig utav den. Den berörde mig djupt. Hoppas att det är okej att göra på detta sätt)
 
Det hon råkade ut för var hemsk. Absolut! Men det är inte det som är huvudpoängen.

Det är den själsliga läkningen och upprättelsen av hennes kropp som var vacker. Att hon kände sig hel igen efter en så fruktansvärd händelse som sargade både kropp och själ.
Det är hemskt hur hon bara ger sig själv och sin kropp ett värde utifrån barnalstrande. Hon riskerar sitt liv för att föda ett tredje barn, vad säger det om hur hon betraktar sig själv?
 
Det är hemskt hur hon bara ger sig själv och sin kropp ett värde utifrån barnalstrande. Hon riskerar sitt liv för att föda ett tredje barn, vad säger det om hur hon betraktar sig själv?
Hur sjutton kan man få det till det? Hon ger sin kropp tillbaka det värde som hon upplevde en gång togs ifrån den.

Faktum är att jag tycker du återigen begår ett övergrepp på hennes igen genom att förminska hennes känslor till något felaktigt. Hon upplevde att hon blev helad i samband med graviditet och förlossning. Är det enligt dig fel då alltså?

Jag höll på att dö i samband med ett missfall men valde ändå att bli gravid igen trots att risken för att samma sak skulle kunna hända igen var överhängande.
 
Hur sjutton kan man få det till det? Hon ger sin kropp tillbaka det värde som hon upplevde en gång togs ifrån den.

Faktum är att jag tycker du återigen begår ett övergrepp på hennes igen genom att förminska hennes känslor till något felaktigt. Hon upplevde att hon blev helad i samband med graviditet och förlossning. Är det enligt dig fel då alltså?

Jag höll på att dö i samband med ett missfall men valde ändå att bli gravid igen trots att risken för att samma sak skulle kunna hända igen var överhängande.
Lugn. Det är så jag läser från mitt perspektiv. Jag säger inte att hennes känslor är fel och jag begår fan inte övergrepp på henne. Proportionerna i din jämförelse är :banghead:.

Jag tycker att det är ledsamt att inte ge sin kropp och sig själv mer värde än vad den/jag har som avelsmaterial. Riskkalkyler är självklart upp till den enskilde att ta ställning till men i den där texten tycker jag att den risk hon tar skickar varningssignaler. Men jag känner såklart inte till detaljerna i riskkalkylen heller.
 
Lugn. Det är så jag läser från mitt perspektiv. Jag säger inte att hennes känslor är fel och jag begår fan inte övergrepp på henne. Proportionerna i din jämförelse är :banghead:.

Jag tycker att det är ledsamt att inte ge sin kropp och sig själv mer värde än vad den/jag har som avelsmaterial. Riskkalkyler är självklart upp till den enskilde att ta ställning till men i den där texten tycker jag att den risk hon tar skickar varningssignaler. Men jag känner såklart inte till detaljerna i riskkalkylen heller.
Nej. Du kritiserar det sätt som hon tog tillbaka makten över sin kropp. Det är ett övergrepp i sig.

Dessutom börjar du svamla om riskkalkyler hit och dit. Det är för sjutton en kännande människa det handlar om inte ett företag.

Så ja jag tycker att du förminskar hennes känslor och upplevelser något enormt.
 
Nej. Du kritiserar det sätt som hon tog tillbaka makten över sin kropp. Det är ett övergrepp i sig.

Dessutom börjar du svamla om riskkalkyler hit och dit. Det är för sjutton en kännande människa det handlar om inte ett företag.

Så ja jag tycker att du förminskar hennes känslor och upplevelser något enormt.
Det jag skriver på ett forum är såklart inte jämförbart med att fysiskt våldta och misshandla någon.

Jag kritiserar inte att hon känner sig glad. Jag tycker bara inte att det "räcker". I mina ögon är hon inte alls så hel och frisk som du verkar tycka.

Att göra en riskkalkyl är att se till vilka risker olika beslut medför. Det är ingenting som bara företag sysslar med. Du tänkte nog också på riskerna innan du beslutade det dig för att bli gravid, dvs du gjorde en riskkalkyl (och kom fram till att det var värt att ta risken).
 
Det jag skriver på ett forum är såklart inte jämförbart med att fysiskt våldta och misshandla någon.

Jag kritiserar inte att hon känner sig glad. Jag tycker bara inte att det "räcker". I mina ögon är hon inte alls så hel och frisk som du verkar tycka.

Att göra en riskkalkyl är att se till vilka risker olika beslut medför. Det är ingenting som bara företag sysslar med. Du tänkte nog också på riskerna innan du beslutade det dig för att bli gravid, dvs du gjorde en riskkalkyl (och kom fram till att det var värt att ta risken).
Precis du tycker inte att det räcker. Att hennes sätt inte är tillräckligt och fint nog. På det sättet förminskar du hennes känslor och begår ett övergrepp på henne igen. Det är ju inte tillräckligt i dina ögon.

Du nervärderar viljan att bli gravid trots faran för ens liv till någon riskanalys.

Jag har själv som sagt vågat bli gravid trots risk för mitt liv. Det har inget med någon kallsinnig riskanalys att göra. Utan det har med känslor att göra.

Dina inlägg genomsyras av en kallsinnighet som jag finner ytterst skrämmande.

Åh lilla vän det är ju bra att du kom över traumat efter övergreppet men nu är det ju så att tyvärr är ditt sätt inte tillräckligt fint se du så det räknas inte.

Det är som sagt ett övergrepp igen.
 
Då skall jag tala om att en av mina närmaste vänner råkade ut för ett övergrepp och även hon fann själslig frid av att bli mamma. Mer än vad flera år av terapi gjorde.

Vet inte om hon resonerar på liknande sätt som kvinnan i texten så detaljerat har vi inte pratat om det.

Det är bla därför denna historia berörde mig så djupt för att jag kunde identifiera mig med personen i fråga.



(Och ja jag har fått lov att skriva detta för min vän. Risken att någon skall lista ut vem hon är är minimal och skulle någon göra det så är det inte hela världen för det är inget som hon skäms för eller döljer)
 
Alltså jag förstår verkligen att man kan finna frid av att bli förälder. Men samtidigt kanske man inte riktigt blir hel på riktigt ändå, för man är bara värd något som förälder, inte i sig själv. Vad händer när barnen vill bryta sig loss och bli fria och stora? Försvinner den själsliga friden då?

Jag tror på att finna frid och uppskattning i sig själv, och att det inte ska behöva komma genom någon annan, partner eller barn. Sen förstår jag ju att det inte alltid ser ut så, eller ens går. Men jag undrar hur den där friden egentligen ser ut, när den är så totalt bunden till ens barn?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 344
Senast: Milosari
·
L
  • Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
2 181
Senast: manda
·
Gravid - 1år Fy tusan vad det tar emot att skriva detta men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner inte igen mig själv sen jag blev gravid...
2 3
Svar
47
· Visningar
7 014
Senast: Bapelsin
·
Gravid - 1år Min första graviditet rivstartade med fruktansvärt illamående, var i princip sängliggandes i tre månader och mådde så otroligt dåligt...
Svar
9
· Visningar
2 354
Senast: Bexzor
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp