Engagera sig politiskt

[SpanskaLoppan]

Jag gillar inte den utveckling jag ser i samhället runt omkring mig, vill inte att mina barn växer upp i det här och är trött på att gå hemma och bara gnälla över det. Jag skulle vilja göra vad jag kan för att påverka. Det innebär att engagera sig i politiken.

Jag är snart 30 år och har hittills inte gjort mer än röstat och har inte varit "trogen" något parti heller. Har ingen erfarenhet av politiskt arbete. Har dessutom små barn och börjar snart jobba igen efter föräldraledighet så jag kan ju inte lägga flera dagar varje vecka...
Det är ju många här som håller på med politik, vart börjar man? Kan en "sån som jag" göra någon nytta?

 

[Fille]

Jag gillar inte den utveckling jag ser i samhället runt omkring mig, vill inte att mina barn växer upp i det här och är trött på att gå hemma och bara gnälla över det. Jag skulle vilja göra vad jag kan för att påverka. Det innebär att engagera sig i politiken.

Jag är snart 30 år och har hittills inte gjort mer än röstat och har inte varit "trogen" något parti heller. Har ingen erfarenhet av politiskt arbete. Har dessutom små barn och börjar snart jobba igen efter föräldraledighet så jag kan ju inte lägga flera dagar varje vecka...
Det är ju många här som håller på med politik, vart börjar man? Kan en "sån som jag" göra någon nytta?

Jag skulle först börja med att bli medlem i "ditt" parti, när du väl blivit medlem skulle jag kontakta partiet på orten och säga att du vill engagera dig. Troligen jublar dom, det gjorde dom över mig och sambon i alla fall vi är dock inte jätteengagerade än men åtminstone sagt at vi finns

 

[tanten]

ett politiskt parti är som vilken förening som helst. Ta kontakt och bli medlem. Gå på möten.

Det finns aktiva medlemmar och det finns de som bara är medlemmar och stöder med sin årliga avgift.
Precis som i alla föreningar behövs aktiva funktionärer som jobbar för föreningen. Mitt parti har med jämna mellanrum aktiviteter vid järnvägsstationen där vi delar ut frukostpåsar med informationsmaterial. vi finns på stan vid festivaler och arrangemang. Och vi ordnar offentliga möten.Överallt behövs folk som samtal med förbipasserande, folk som deltar i debatter gemensamma samtal om aktuella frågor. Vi är helt enkelt aktiva i det vi vill påverka och förbättra. Den delen är oerhört viktig.

Den andra delen är att delta i det styrande i ett samhälle. Att ställa upp på listor och vara beredd att representera sin organisation som förtroendevald. Världens finaste titel - vald i förtroende!

Jag har fått frågor om hur man gör för att bli politiker och vara med och bestämma. Men - Det är inte i sammanträdesrummet som de viktigaste arbetet sker!

Ja, jag vill påverka. Jag är uppenbarligen så pålitlig ( ) att jag fått mitt partis förtroende att representera oss i kommunpolitiken. Men även i det är inte det viktiga vad som görs på sammanträdena utan vad som sker mellan dem, innan besluten fattas. Att vara påläst och engagerad. Tala med folk, argumentera för sin sak. Prata med andra politiker och beslutsfattare.

Man kan påverka massor bara genom att delta i samtalet och ha goda relationer med dem som faktiskt bestämmer. Mitt samtal med en ledande politiker kan ge henom nya infallsvinklar och goda argument till att faktiskt göra som just jag vill - trots att jag inte har någon makt alls i aktuell fråga.

 

[mamman]

Om du känner att du inte passar i något speciellt parti så kan man engagera sig "politiskt" genom att gå med i en annan organisation också. Det kan vara Amnesty, Röda korset eller en församling (många kyrkor bedriver mycket socialt arbete).

 

[Stereo]

Jag har haft lite samma känsla på sistone, känt att jag behöver dra mitt strå till stacken.

Ni som är medlemmar i ett politiskt parti, hur kom ni fram till vilket parti som var rätt för er? Jag har hållit mig hyfsat trogen i alla de val jag röstat i, men det betyder ju inte att jag håller med om allt som det partiet står för. Tvärtom tycker jag att de flesta partier (med ett eller ett par undantag) har något som jag finner sympatiskt, eller har bra lösningar i sakfrågor.

Mitt röstande har visserligen alltid varit mer ideologiskt än rotat i sakfrågor, för jag tycker att sakfrågor är så himla knepiga. Många partier presenterar lösningar som jag instinktivt känner är "rätt" eller "fel", men min magkänsla betyder ju faktiskt ingenting. Många beslut har ju både positiva och negativa konsekvenser och jag känner mig aldrig tillräckligt insatt för att kunna avgöra vad som överväger.

Jag har också stort förtroende för vissa enskilda politiker, men det är mer att jag litar på att de genomför sin politik på ett schysst sätt och står för det de säger, även om jag tycker att besluten de tar är helt uppåt väggarna. Sedan finns det andra politiker där jag känner att jag ideologiskt står närmare deras politik, men jag har noll förtroende för just de politikerna...

Blockpolitiken är också knepig, känner att det pressar in mig i ett fack och att oavsett vad jag röstar på kommer jag att få med några högst oönskade partier på köpet.

Det här blev lite svamligt. Sorry för eventuellt trådkap, TS!

 

[tanten]

Jag har haft lite samma känsla på sistone, känt att jag behöver dra mitt strå till stacken.

Ni som är medlemmar i ett politiskt parti, hur kom ni fram till vilket parti som var rätt för er? Jag har hållit mig hyfsat trogen i alla de val jag röstat i, men det betyder ju inte att jag håller med om allt som det partiet står för. Tvärtom tycker jag att de flesta partier (med ett eller ett par undantag) har något som jag finner sympatiskt, eller har bra lösningar i sakfrågor.

Mitt röstande har visserligen alltid varit mer ideologiskt än rotat i sakfrågor, för jag tycker att sakfrågor är så himla knepiga. Många partier presenterar lösningar som jag instinktivt känner är "rätt" eller "fel", men min magkänsla betyder ju faktiskt ingenting. Många beslut har ju både positiva och negativa konsekvenser och jag känner mig aldrig tillräckligt insatt för att kunna avgöra vad som överväger.

Jag har också stort förtroende för vissa enskilda politiker, men det är mer att jag litar på att de genomför sin politik på ett schysst sätt och står för det de säger, även om jag tycker att besluten de tar är helt uppåt väggarna. Sedan finns det andra politiker där jag känner att jag ideologiskt står närmare deras politik, men jag har noll förtroende för just de politikerna...

Blockpolitiken är också knepig, känner att det pressar in mig i ett fack och att oavsett vad jag röstar på kommer jag att få med några högst oönskade partier på köpet.

Det här blev lite svamligt. Sorry för eventuellt trådkap, TS!

Alltså - jag håller ju inte med om allt som respektive företrädare för fram i mitt parti. eller ens de frågor som drivs.

Jag var t.ex. för några år sedan väldigt kritisk till företagsfokuset - det är ca 6-7% av innevånarna i landet som är just företagare. Att vinna röster på att profilera sig så starkt för en så liten grupp människor kändes väldigt konstigt.

Men jag är ju del av partiet. Det är som i en familj. Allt är inte i min smak men vi gör det tillsammans och det jag inte instämmer in får jag argumentera för att få annorlunda. Typ - Om min man vill köpa en volvo och jag vill ha en toyota får jag väl lägga fram mina argument så får vi diskutera saken tills vi är överens. Dvs det finns ingen "övermakt" som bestämmer hur vi ska ställa oss i olika frågor. Partiet är vi allihop tillsammans.

På lokal nivå är det ännu lättare. Jag kan driva det jag tycker är viktigt och får jag mina vänner med mig, så är vi en hel organisation som driver frågan tillsammans.

Att det blev just Centerpartiet för mig berodde på att jag engagerade mig starkt i kärnkraftsfrågan på 70-talet och där var C det enda partiet som hade en vettig åsikt. Plus att CUF i min by var kul och vi gjorde en massa skoj tillsammans.
Partiarbete är ju inte bara politik - det är fest, gemenskap och skoj också!

jag har en ideologisk grundplattform som är Centerpartistisk. Det gör att om det dyker upp en ny fråga så stämmer mina åsikter överens med partiets eftersom vi resonerar utifrån samma grund.

Om du utgår från en grundideologi så tror jag nog att du kommer att kunna finna dig väl tillrätta i det partiet. Sedan är det upp till dig att vara med och forma politiken tillsammans med de andra.

C har för några år sedan tagit ett nytt partiprogram. Alla medlemmar kunde lämna in synpunkter. (Och även allmänheten). utifrån de svar och synpunkter som kom så fastställdes sedan programmet.
Alla har ett ansvar för sitt partis politik. Jag med.

 

[mamman]

Jag har haft lite samma känsla på sistone, känt att jag behöver dra mitt strå till stacken.

Ni som är medlemmar i ett politiskt parti, hur kom ni fram till vilket parti som var rätt för er? Jag har hållit mig hyfsat trogen i alla de val jag röstat i, men det betyder ju inte att jag håller med om allt som det partiet står för. Tvärtom tycker jag att de flesta partier (med ett eller ett par undantag) har något som jag finner sympatiskt, eller har bra lösningar i sakfrågor.

Mitt röstande har visserligen alltid varit mer ideologiskt än rotat i sakfrågor, för jag tycker att sakfrågor är så himla knepiga. Många partier presenterar lösningar som jag instinktivt känner är "rätt" eller "fel", men min magkänsla betyder ju faktiskt ingenting. Många beslut har ju både positiva och negativa konsekvenser och jag känner mig aldrig tillräckligt insatt för att kunna avgöra vad som överväger.

Jag har också stort förtroende för vissa enskilda politiker, men det är mer att jag litar på att de genomför sin politik på ett schysst sätt och står för det de säger, även om jag tycker att besluten de tar är helt uppåt väggarna. Sedan finns det andra politiker där jag känner att jag ideologiskt står närmare deras politik, men jag har noll förtroende för just de politikerna...

Blockpolitiken är också knepig, känner att det pressar in mig i ett fack och att oavsett vad jag röstar på kommer jag att få med några högst oönskade partier på köpet.

Det här blev lite svamligt. Sorry för eventuellt trådkap, TS!

Jag har aldrig varit politisk engagerad men i mitt arbete haft mycket insyn i "det politiska" på framförallt lokalnivå.
Min erfarenhet är att lokalpolitiken är mycket pragmatisk. Skiljelinjerna ideologiskt är inte alls så stora som på riksplanet, det är inte alls ovanligt med en enig nämnd i sakfrågor. Det kan också skilja sig ganska mycket vad olika partier driver för frågor i olika kommuner. Det som är "moderatpolitik" i en kommun kan drivas av vänstern i en annan.
Skiljelinjerna går ibland lika mycket mellan personer som partier. Mycket görs också upp i olika utskott eller politiska möten inför nämndbeslut, ibland för att undvika att vissa personer sticker ut för mycket och för att alla i partiet/partierna ska kunna stå bakom ett beslut.
Det handlar mycket om att (tillsammans med tjänstemänen) göra det så bra för kommuninvånarna som möjligt och att göra avvägningar i olika frågor, inte minst ekonomin. Behöver vi bygga en ny skola - i så fall var? En betydligt svårare fråga: måste vi lägga ner en skola - vilken? Vad ska det vara för hastighetsgränser, hur ska ett nytt bostadsområde se ut, vilken entreprenör ska utföra en viss tjänst (eller ska den utföras i egen regi), avgifter till det kommunala badet, bygglov och sociala frågor är sådant som kan hamna på en lokalpolitikers bord.
Beroende på hur stor kommunen är (och politikernas önskan) så kan olika detaljerade frågor hamna på nämndens bord. I stora komuner är det mer principer, övergripande frågor och avgifter. I (vissa) små kommuner kan det bli nästan hur detaljerat som helst.
Beslut på lokal nivå har ofta större direkt betydelse för invånarnas liv än vad beslut i riksdag och regering har.

 

[tanten]

Jag har aldrig varit politisk engagerad men i mitt arbete haft mycket insyn i "det politiska" på framförallt lokalnivå.
Min erfarenhet är att lokalpolitiken är mycket pragmatisk. Skiljelinjerna ideologiskt är inte alls så stora som på riksplanet, det är inte alls ovanligt med en enig nämnd i sakfrågor. Det kan också skilja sig ganska mycket vad olika partier driver för frågor i olika kommuner. Det som är "moderatpolitik" i en kommun kan drivas av vänstern i en annan.
Skiljelinjerna går ibland lika mycket mellan personer som partier. Mycket görs också upp i olika utskott eller politiska möten inför nämndbeslut, ibland för att undvika att vissa personer sticker ut för mycket och för att alla i partiet/partierna ska kunna stå bakom ett beslut.
Det handlar mycket om att (tillsammans med tjänstemänen) göra det så bra för kommuninvånarna som möjligt och att göra avvägningar i olika frågor, inte minst ekonomin. Behöver vi bygga en ny skola - i så fall var? En betydligt svårare fråga: måste vi lägga ner en skola - vilken? Vad ska det vara för hastighetsgränser, hur ska ett nytt bostadsområde se ut, vilken entreprenör ska utföra en viss tjänst (eller ska den utföras i egen regi), avgifter till det kommunala badet, bygglov och sociala frågor är sådant som kan hamna på en lokalpolitikers bord.
Beroende på hur stor kommunen är (och politikernas önskan) så kan olika detaljerade frågor hamna på nämndens bord. I stora komuner är det mer principer, övergripande frågor och avgifter. I (vissa) små kommuner kan det bli nästan hur detaljerat som helst.
Beslut på lokal nivå har ofta större direkt betydelse för invånarnas liv än vad beslut i riksdag och regering har.

Sant.
Att det är mer samsyn beror på att det inte finns så mycket ideologiska synvinklar att lägga på praktiska kommunala frågor.
Alla vill ju kommunens bästa. I en vettig kommun så motarbetar man inte förslag bara för att de kommer från oppositionen.

Den enda skiljelinje man måste hålla är att politiken faktiskt inte ska syssla med ministerstyre. Politikerna ska bestämma vad. Tjänstemännen hur detta vad ska göras. Hur det ska utföras ska politikerna inte lägga sig i. De som jobbar ska ha arbetsro i de uppgifter politiken ålagt dem.

Men visst finns det ideologiska skiljelinjer även i en liten kommun!

 

[vallhund]

Jag tycker att det viktigaste är att man faktiskt engagerar sig.

 

[tanten]

Jag tycker att det viktigaste är att man faktiskt engagerar sig.

JA!

Demokratin fungerar inte om inte människor faktiskt är engagerade i det som är vårt gemensamma och i samhällsfrågorna.

 

[Görel]

Jag har varit medlen i samma parti i över 25 år. Jag håller inte alltid med om allting, men jag har valt parti utifrån vilken typ av samhälle de strävar efter. Det är ett rent ideologiskt val och har inget att göra med hur mycket mer jag skulle få i plånboken om jag röstade annorlunda.

Redan när vi läste politik i skolan i slutet av 70-talet visste jag vilket block jag tillhörde. Det började känslomässigt men under åren som gått har jag fyllt det med innehåll. För mig finns det fortfarande inga alternativ. Jag har varit mycket aktiv men numera är jag endast medlem för just nu räcker tiden inte till.

 

[Niyama]

Jag har alltid röstat på samma parti, och varit medlem i det partiet. Har inte gjort nåt mer än att stå utanför vallokal vid ett par tillfällen men om jag hade velat (orkat i mitt fall) mer så trillade det in väldigt många mejl om olika grejer (alltså som gick till alla medlemmar) så det hade varit enkelt att haka på nånting för att börja liksom.

 

[SpanskaLoppan]

Kul med alla svar! Sorry att jag inte är så aktiv i mina egna trådar men jag är inte så modern att jag har internet i näven jämt

Jag vill nog göra mer än vara medlem i en organisation vilket jag redan är. Skulle iofs kunna engagera mig mer där då jag dör närvarande bara är medlem+bidrar så gott jag kan ekonomiskt till insamlingar.
Jag får sätta mig och läsa på extra om de olika partierna för att hitta vilket jag känner passar bäst. Tyvärr har jag mycket lågt förtroende för dem allihop men det blir ju knappast bättre av att sitta hemma och säga att alla politiker ljuger. Man får vara den förändring man vill se?

 

[tanten]

Tyvärr har jag mycket lågt förtroende för dem allihop men det blir ju knappast bättre av att sitta hemma och säga att alla politiker ljuger.

Detta är faktiskt intressant. Väldigt intressant.

Du är ju inte ensam om att känna så. Men varför? Och hur kommer det sig att man buntar ihop alla beslutsfattare på alla nivåer i "politiker"?

Vad får folk att tro att politiker ljuger? Varför skulle vi vilja göra det? Vad skulle vi få ut av det? Hur rimmar det med anledningen till att vi alls engagerat oss från första början?

Och hur kommer det sig att man gör skillnad på den som engagerat sig i barnens idrottsklubb och den som engagerat sig i den lokala politiken? Den första är berömvärd och den andra värd förakt?

Som sagt. Det är intressant att det blivit såhär.
Varför finns politikerföraktet? Har vi tappat kunskap om vad politik är och hur vårt samhälle styrs?

 

[Miljah]

Jag får sätta mig och läsa på extra om de olika partierna för att hitta vilket jag känner passar bäst.

Jag hade länge känt att jag ville engagera mig men hade väldigt svårt att besluta mig för inom vilket parti. Inget parti kändes klockrent och till slut valde jag det som jag trodde passade mig bäst. Blev medlem, åkte på möten och så vidare. Det var intressant, jag lärde mig mycket, men kändes ändå inte riktigt som jag. Sen gick det några år, jag var inte medlem någonstans, men jag följde politiken med stort intresse. Det dök upp en fråga i min kommun som jag engagerade mig mycket i och därefter fick jag en fråga om jag ville bli medlem i ett annat parti än mitt första. Detta tackade jag ja till och från första stund har det känts rätt!

Det jag vill ha sagt är att det går att ändra sig om man upptäcker att man väljer "fel" och det som jag tycker är viktigast av allt är att man engagerar sig på något sätt, kanske "bara" blir medlem, allra helst som det ser ut nu inför valet 2018.

 

[SpanskaLoppan]

Detta är faktiskt intressant. Väldigt intressant.

Du är ju inte ensam om att känna så. Men varför? Och hur kommer det sig att man buntar ihop alla beslutsfattare på alla nivåer i "politiker"?

Vad får folk att tro att politiker ljuger? Varför skulle vi vilja göra det? Vad skulle vi få ut av det? Hur rimmar det med anledningen till att vi alls engagerat oss från första början?

Och hur kommer det sig att man gör skillnad på den som engagerat sig i barnens idrottsklubb och den som engagerat sig i den lokala politiken? Den första är berömvärd och den andra värd förakt?

Som sagt. Det är intressant att det blivit såhär.
Varför finns politikerföraktet? Har vi tappat kunskap om vad politik är och hur vårt samhälle styrs?

Jag har nog delvis fått i mig "politikerföraktet" med uppfostran via mina väldigt politiskt aktiva(men missnöjda)föräldrar. Det är delvis det här jag vill utforska, har jag lågt förtroende för att jag verkligen upplever läget så eller är det mina föräldrars åsikter jag har tagit på mig utan att tänka på det och gjort till mina?

Är det kanske inte politikerna/politiken jag har lågt förtroende för utan samhället i sig?
Efter det här årets almedalsvecka känns det inte som att min familj är trygg i Sverige längre. Eller många av mina vänner och deras familjer.

 

[IngelaH]

Varför finns politikerföraktet? Har vi tappat kunskap om vad politik är och hur vårt samhälle styrs?

Jag är rädd för det?

Idag skyller alla på att de har gått i Livets Hårda Skola, för att kunna dölja att de skolkade från de lektioner de inte tyckte var intressanta, samhällskunskap, historia och så vidare. Då var kiosken, cafét på stan eller bänkarna vid ån där man kunde sitta o tjuvröka roligare.

Att det fanns en framtid som de skulle vara med och bygga upp, fanns inte i deras tankar då och därmed inte heller idag.

Utan idag ska det bara klagas på hur alla andra försöker bygga upp en funktionellt samhälle, med fungerande infrastruktur och så vidare från de översiktsplaner som ritades och instiftades för 40-50 år sedan utifrån hur folktillväxten såg ut då och även de planer som ritats om för 20-25 år sen och de planer som ritades om för 10-15 år sedan och de planer som ritas om idag och ska byggas om ungefär 50 år.

Sorgligt men sant att viljan till kunskap och delatighet har gått i stå.

 

[skogaliten]

Om du känner att du inte passar i något speciellt parti så kan man engagera sig "politiskt" genom att gå med i en annan organisation också. Det kan vara Amnesty, Röda korset eller en församling (många kyrkor bedriver mycket socialt arbete).

Jag håller inte riktigt med...

Om man vill påverka "politikerna" som lobbyist, eller jobba ideellt i största allmänhet, så kan man naturligtvis gå med i Naturskyddsföreningen eller Amnesty.

Men om man verkligen vill bidra till att bevara vår demokrati (som faktiskt är under attack - t.ex. NMR på Almedalen), så är det något av våra demokratiska partier som gäller.

"Socialt arbete" borde enligt min ideologiska ståndpunkt det bara behövas lite grann av, så enligt mig, så är det ett politiskt misslyckande, när t.ex. kyrkan behöver jobba mer och mer med fattiga människor...
Vill man då som jag vill minska klyftorna på olika sätt, så lär att dela kläder och mackor via kyrkan inte fungera.
Det är som att ge alvedon till någon med svår smärta.

 

[tanten]

Utan idag ska det bara klagas på hur alla andra försöker bygga upp en funktionellt samhälle, med fungerande infrastruktur och så vidare från de översiktsplaner som ritades och instiftades för 40-50 år sedan utifrån hur folktillväxten såg ut då och även de planer som ritats om för 20-25 år sen och de planer som ritades om för 10-15 år sedan och de planer som ritas om idag och ska byggas om ungefär 50 år.

Sorgligt men sant att viljan till kunskap och delaktighet har gått i stå.

Jag håller inte riktigt med!

Det finns betydligt fler människor än de som du skriver "gått i livets hårda skola".
Framförallt många unga är idag enormt engagerade och kunniga. Det ger hopp. För de existerar ju jämte de som föraktar.

Sedan vet jag inte om jag alldeles förstår hur du menar med översiktsplaner som gjordes för länge sedan?? Du får nog utveckla lite?

 

[tanten]

Bland de saker som ger hopp är mångfaldsparaden på Almedalsveckan. Hur tusentals människor tågade tillsammans och så kraftigt markerade mot NMR - med kärlek och godhet.

Avkomman gick med och jag rös när jag hörde hur det var. Hade velat vara med. Det var tydligen mäktigt, riktigt mäktigt.

Demokratin lever. För att det finns människor kvar som är beredda att försvara den.