Alexandra_W
Trådstartare
Min erfarenhet av kortison på hund är ju typ minimal och kass. Millis fick kortison sin sista tid, trots aphög dos svarade hon inte alls, däremot fick hon i princip direkt första dagen biverkningar. Slö, törstig, kissade floder, flåsig. Vet menade att de troligen skulle gå över när dosen sen sänktes, men så långt kom vi ju aldrig då hon inte svarade, det blev bara den veckan.
Men jag har hört diverse skräckhistorier om mer eller mindre läskiga biverkningar på kortisonbehandling på hund, ffa på de med allergihundar. Och mitt spontana svar igår var när vet började prata kortison var 'helst inte!'. Sen fick jag ju inse att det finns inga alternativ, och vet tog inte illa upp av mitt helst inte-svar utan tyckte det var en vettig åsikt i grunden. Men som sagt, alternativen är ju typ.. inte bra. Men jag ser mardrömsscenarion där U kommer blo lij, trött, fet, tycka han svälter ihjäl, och de facto verka 'sjukare' än har faktiskt gör nu (han pös efter en räv idag på dan, och när jag stod och mockade och såg honom fara förbi som ett svart streck utanför stallet nu och då, kunde jag inte låta bli att slås av tanken 'HUR blir den där när han INTE har ont egentligen..err??'. Nu lever vi ju lite på metacamkuren fortfarande, han har fått tillbaka lite beteendesymptom (morrade oprovocerat åt folk i väntrummet på Ultuna och så), men han är pigg och glad än.
Så, vad har NI för erfarenheter av kortisonbehandling?
Men jag har hört diverse skräckhistorier om mer eller mindre läskiga biverkningar på kortisonbehandling på hund, ffa på de med allergihundar. Och mitt spontana svar igår var när vet började prata kortison var 'helst inte!'. Sen fick jag ju inse att det finns inga alternativ, och vet tog inte illa upp av mitt helst inte-svar utan tyckte det var en vettig åsikt i grunden. Men som sagt, alternativen är ju typ.. inte bra. Men jag ser mardrömsscenarion där U kommer blo lij, trött, fet, tycka han svälter ihjäl, och de facto verka 'sjukare' än har faktiskt gör nu (han pös efter en räv idag på dan, och när jag stod och mockade och såg honom fara förbi som ett svart streck utanför stallet nu och då, kunde jag inte låta bli att slås av tanken 'HUR blir den där när han INTE har ont egentligen..err??'. Nu lever vi ju lite på metacamkuren fortfarande, han har fått tillbaka lite beteendesymptom (morrade oprovocerat åt folk i väntrummet på Ultuna och så), men han är pigg och glad än.
Så, vad har NI för erfarenheter av kortisonbehandling?