Få upp/fram nosen (krullar ihop sig och går bakom hand)

Sockerbit

Trådstartare
Ponnyn är en fd problemponny, den har haft hemska sadeltvångsattacker och allt fokus har legat på att få hästen att köpa konceptet med sadeln och att det inte är farligt och att kunna sitta upp och rida utan att riskera livet. Attackerna idag är helt obefintliga men dessvärre har jag under den här perioden släppt allt annat och låtit henne gå i den form hon behagat och det har blivit en ful vana med djup form som tenderar att bli väldigt bakom hand när man tar i henne.

Så hur får man "upp henne"? Jag bryr mig faktiskt inte om hon går helt ur form, bara hon är uppe och inte ihopkrullad. Jag försöker att rida på i ett friskt tempo och att inte släppa på tyglarna och följa med henne "ner" men vad mer kan man göra?
 
Är hon kanske lika rädd för bettet som hon varit för sadeln ? Testa ett annat huvudlag, sidepull kanske för att se var problemet sitter. På min var det 50/50 mellan obekvämt huvudlag och mental stress. Med bättre stallmiljö blev problemet mycket mindre. Därefter kunde jag prova ut ett bekvämt bett och träns så att han nu har lärt sig att söka sig framåt. Även muskler och kondition spelar stor roll och där är det bara tid som hjälper.

Man kan ju lyfta upp hästen med tygeltag men jag tycker att det låter som om du ska vara försiktig med för mycket joxande och jobba på lugn och tillit.
 
Prova lite olika bett och var hon vill ha bettet tills du hittar ett hon trivs med. Rid sedan på lång tygel. Lär henne att bettet inte är farligt och rid med sitsen så kommer hon sluta krulla ihop sig. Att fortsätta hålla i tygeln blir kontraproduktivt. Det är tygeltaget hon försöker komma ifrån genom att krulla ihop sig, förmodligen eftersom hennes erfarenhet är att bettet gör ont. Låt henne gå med huvudet där hon vill just nu så kommer hon själv hitta var det känns bekvämt om resten av kroppen jobbar på ett bra sätt.
Är hon inte kollad i munnen det senaste så ta ut en på tänder vidareutbildad veterinär och kolla det också.
 
Är hon kanske lika rädd för bettet som hon varit för sadeln ? Testa ett annat huvudlag, sidepull kanske för att se var problemet sitter. På min var det 50/50 mellan obekvämt huvudlag och mental stress. Med bättre stallmiljö blev problemet mycket mindre. Därefter kunde jag prova ut ett bekvämt bett och träns så att han nu har lärt sig att söka sig framåt. Även muskler och kondition spelar stor roll och där är det bara tid som hjälper.

Man kan ju lyfta upp hästen med tygeltag men jag tycker att det låter som om du ska vara försiktig med för mycket joxande och jobba på lugn och tillit.

Jag har funderat lite i dom banorna men tror inte det är just bettet som är problemet. Hon rids på snälla sprengerbett utprovat av tandläkare, dels ett tredelat med rörliga ringar samt ett tredelat med fasta ringar (eggbett). Även provat bettlösa varianter (micklem) men upplever samma sak ändå. Upplever att det är ett sätt att komma undan förhållningar/halvhalter att bara böja på nacken och springa på ändå (känns dock inte som att hon springer ifrån eller flyr, utan snarare för att det är lättast så än att jobbar korrekt, eller att hon faktiskt inte förstår). Som du säger så handlar det säkert en hel del om styrka och muskler. Men jag måste åtminstone bitvis komma till rätt form även om det är för ögonblick för att kunna lära om och bygga rätt muskler. Frågan är hur jag får henne att förstå att vi inte ska gå som en myrslok med näsan i backen ;)
 
Prova lite olika bett och var hon vill ha bettet tills du hittar ett hon trivs med. Rid sedan på lång tygel. Lär henne att bettet inte är farligt och rid med sitsen så kommer hon sluta krulla ihop sig. Att fortsätta hålla i tygeln blir kontraproduktivt. Det är tygeltaget hon försöker komma ifrån genom att krulla ihop sig, förmodligen eftersom hennes erfarenhet är att bettet gör ont. Låt henne gå med huvudet där hon vill just nu så kommer hon själv hitta var det känns bekvämt om resten av kroppen jobbar på ett bra sätt.
Är hon inte kollad i munnen det senaste så ta ut en på tänder vidareutbildad veterinär och kolla det också.


Hon är kollad i mun och där är inget att anmärka på, varken nu eller tidigare. Hon är totalt igenomkollad i övrigt också via mitt jobb (södra Sveriges största djursjukhus). Hon är "nöjd" med betten, hon grejar inte och är lugn i munnen. Hon är som sagt riden i den form hon själv valt under den här perioden då allt fokus varit att bara kunna sitta upp och rida henne utan att hon får sadeltvångsattacker. Så där är ingen som har suttit och dragit henne i munnen eller liknande. Hon krullar inte ihop sig i den bemärkelsen att hon blir kort och hög, utan snarare låg och näsan åker in mot knäna (svårt att beskriva).

Var på en träning för en unghästutbildare tidigare i sommar och hon tyckte att jag inte skulle följa med henne ner, i den mening att jag följer med med överkroppen och ger längre tygel. Och att jag istället skulle behålla en rimlig tygellängd och sedan rida fram fram fram och vänta på att näsan tittar fram och berömma. Men det är kanske helt tokigt? På lektionen fungerade det utmärkt men har inte lyckats få till det hemma riktigt.
 
Värt att veta är att hon rids på vanlig engelsk nosgrimma, löst spänd och ingen snokrem. Gapar inte eller liknande.
 
Här har du ju svaret, du har ett sätt att jobba som funkar. Du behöver nu bara hitta *vad* det är du gör annorlunda hemma än borta.

Precis! Dock var det första gången borta för henne och hon var därför väldigt uppmärksam och tittade väldigt runt omkring och sådär, kan ha varit därför hon var lättare att "få upp" men är inte säker.
 
Hon är kollad i mun och där är inget att anmärka på, varken nu eller tidigare. Hon är totalt igenomkollad i övrigt också via mitt jobb (södra Sveriges största djursjukhus). Hon är "nöjd" med betten, hon grejar inte och är lugn i munnen. Hon är som sagt riden i den form hon själv valt under den här perioden då allt fokus varit att bara kunna sitta upp och rida henne utan att hon får sadeltvångsattacker. Så där är ingen som har suttit och dragit henne i munnen eller liknande. Hon krullar inte ihop sig i den bemärkelsen att hon blir kort och hög, utan snarare låg och näsan åker in mot knäna (svårt att beskriva).

Var på en träning för en unghästutbildare tidigare i sommar och hon tyckte att jag inte skulle följa med henne ner, i den mening att jag följer med med överkroppen och ger längre tygel. Och att jag istället skulle behålla en rimlig tygellängd och sedan rida fram fram fram och vänta på att näsan tittar fram och berömma. Men det är kanske helt tokigt? På lektionen fungerade det utmärkt men har inte lyckats få till det hemma riktigt.
Träna mer? "Ny" ridning tar ett tag att befästa hos sig själv, det är lätt att falla tillbaka till gamla vanor.
 
Hon är kollad i mun och där är inget att anmärka på, varken nu eller tidigare. Hon är totalt igenomkollad i övrigt också via mitt jobb (södra Sveriges största djursjukhus). Hon är "nöjd" med betten, hon grejar inte och är lugn i munnen. Hon är som sagt riden i den form hon själv valt under den här perioden då allt fokus varit att bara kunna sitta upp och rida henne utan att hon får sadeltvångsattacker. Så där är ingen som har suttit och dragit henne i munnen eller liknande. Hon krullar inte ihop sig i den bemärkelsen att hon blir kort och hög, utan snarare låg och näsan åker in mot knäna (svårt att beskriva).

Var på en träning för en unghästutbildare tidigare i sommar och hon tyckte att jag inte skulle följa med henne ner, i den mening att jag följer med med överkroppen och ger längre tygel. Och att jag istället skulle behålla en rimlig tygellängd och sedan rida fram fram fram och vänta på att näsan tittar fram och berömma. Men det är kanske helt tokigt? På lektionen fungerade det utmärkt men har inte lyckats få till det hemma riktigt.

När jag köpte min ena häst gjorde hon precis så. Krullade ihop sig och antingen mulen mot bogen eller längre ner. Hon gjorde likadant om jag bara höll i ena tygeln när jag stod på marken. Så fort det blev minsta tryck i tygeln "försvann" hon. Jag insåg efter mycket provande att hon avskydde allt vad tryck hette i munnen (trots att det inte fanns några problem där och trots bett hon "borde" tycka om utifrån hennes anatomi) och hon avskydde alla typer av bettlöst. Jag testade då, mot bättre vetande, diverse stångbett. (Unghästar ska ju inte ridas in/till på stångbett.) Jag red på helt lång tygel och enbart med sitsen. När jag tog lite i tygeln, typ knyta handen hårdare, så blev påverkan på nacke och kinnkedja istället för i munnen först och det är för henne helt okej. Kanske kan ni komma runt problemet genom påverkan på andra ställen och rida enbart med sitsen istället. Kanske kan hon då börja våga lita på handen och bettet. Jag säger absolut inte att stångbett är någon universallösning men att tänka utanför boxen, ta bort den påverkan som gör en verkan man inte vill ha för att sedan i små små steg komma runt det som är problemet tror jag på. En häst som i ditt fall som haft svår sadeltvång har säkert många obehagliga minnen av både det ena och det andra och då gäller det att med förtroende lotsa hästen så att hon tycker att det är okej igen. Jag tror tvärtemot din instruktör inte alls att hålla kvar är någon lösning för det ger för mig en avtrubbad häst som till slut accepterar för att hen inte har något val och det är ingen hästhållning jag vill ha. Jag vill att hästen ska vara bekväm och att ridning är ett nöje för hästen med. Däremot håller jag med om att du inte ska följa med framåt med överkroppen utan bara länga tygeln och fortsätta rida med sitsen. Tvingas man fokusera på sitsen och helt bortse från tyglarna får man många trevliga överraskningar i sin ridning :)
 
Kan vara värt att byta bett.

Min ena häst släpper allt stöd på bettet och krullar sig på vanligt tredelat men ta vilket rakt ,gummibett som helst och vi får ett fint stöd utan att hon går bakom lod eller liknande.

Min är kollad hos diverse men hästen i sig föredrar sina mjuka gummibett framför något annat.

Lycka till!
 
Ponnyn är en fd problemponny, den har haft hemska sadeltvångsattacker och allt fokus har legat på att få hästen att köpa konceptet med sadeln och att det inte är farligt och att kunna sitta upp och rida utan att riskera livet. Attackerna idag är helt obefintliga men dessvärre har jag under den här perioden släppt allt annat och låtit henne gå i den form hon behagat och det har blivit en ful vana med djup form som tenderar att bli väldigt bakom hand när man tar i henne.

Så hur får man "upp henne"? Jag bryr mig faktiskt inte om hon går helt ur form, bara hon är uppe och inte ihopkrullad. Jag försöker att rida på i ett friskt tempo och att inte släppa på tyglarna och följa med henne "ner" men vad mer kan man göra?

Jag skulle rek rida för tränaren fler ggr.
Jag tror på att rida på i friskt tempo, OBS ej övertempo dvs att takten blir för snabb och knatig, och inte ge mer tygel än de tar sas.
Att rida med glapp/lång tygel funkar inte på många såna hästar. De söker aldrig tygeln IOM att de är övertygade om att kontakt=obehag. Man måste ta kontakten de inte bjuder på och sen arbeta mot att få dem att bjuda in i riktig kontakt. Det gör iaf jag genom mkt påskjut och friskare tempo och mjuk hand på stor rund volt med ordentlig insida.
Ev kan man rida dem böjda och i sidvärts undan innerhjälper. Det kan ge att en del söker yttertygeln.
Trav brukar vara gynnsamt i det här läget på många.
Jag tror absolut på att låta dem bli långa och låga och inte satsa på högre form innan man fått normal kontakt och bjudning till handen.
 
Kan du få henne fram till bettet i den låga formen? I så fall skulle jag börja där. Inte kräva att hon både ska ta fram näsan och upp huvudet samtidigt. Utan att det ena räcker.

Om hon har lös tygel och du byter gångart, vad händer då? Många hästar höjer huvudet i övergångar och man kan utnyttja det genom att berömma det och strax bryta av och sen göra ny övergång och upprepa och upprepa.

Om hon går emot halter och halvhalter så skulle jag rida med tex ett hackamore så att du kan ta en rejäl förhållning om den fina samt sitsen ignoreras, men utan att du riskerar göra henne rädd om munnen eller mer krullad. Men påminna henne om att man måste lyssna.

I övrigt instämmer jag med att rida för tränaren igen och se om du får till det igen. Skulle heller inte följa med med överlivet när hon blir låg, men inte heller envist hålla samma tygellängd så trycker blir starkare, utan lång ut tygeln isf. Så kontakten blir densamma.
 
Jag har funderat lite i dom banorna men tror inte det är just bettet som är problemet. Hon rids på snälla sprengerbett utprovat av tandläkare, dels ett tredelat med rörliga ringar samt ett tredelat med fasta ringar (eggbett). Även provat bettlösa varianter (micklem) men upplever samma sak ändå. Upplever att det är ett sätt att komma undan förhållningar/halvhalter att bara böja på nacken och springa på ändå (känns dock inte som att hon springer ifrån eller flyr, utan snarare för att det är lättast så än att jobbar korrekt, eller att hon faktiskt inte förstår). Som du säger så handlar det säkert en hel del om styrka och muskler. Men jag måste åtminstone bitvis komma till rätt form även om det är för ögonblick för att kunna lära om och bygga rätt muskler. Frågan är hur jag får henne att förstå att vi inte ska gå som en myrslok med näsan i backen ;)

Lyftande tygeltag och framåtdrivning.
 
Alltid berömma när hästen VISAR EN ANTYDAN till att göra rätt.
Börja stillastående där du har bättre kontroll av vad du gör, dvs vad du ber hästen om, och vilket svar hästen ger.
Skapa möjlighet för hästen att göra rätt så att du kan berömma. Ta hjälp av någon med en godis som hästen får sträcka fram nosen efter - BERÖM med något speciellt ord som du kopplar till "nosen fram" och sen använder för att få hästen att sträcka fram nosen. Om du inte har någon som kan hjälpa dig - lägg ut små godisar som hästen får sträcka fram nosen mot.
 
Ponnyn är en fd problemponny, den har haft hemska sadeltvångsattacker och allt fokus har legat på att få hästen att köpa konceptet med sadeln och att det inte är farligt och att kunna sitta upp och rida utan att riskera livet. Attackerna idag är helt obefintliga men dessvärre har jag under den här perioden släppt allt annat och låtit henne gå i den form hon behagat och det har blivit en ful vana med djup form som tenderar att bli väldigt bakom hand när man tar i henne.

Så hur får man "upp henne"? Jag bryr mig faktiskt inte om hon går helt ur form, bara hon är uppe och inte ihopkrullad. Jag försöker att rida på i ett friskt tempo och att inte släppa på tyglarna och följa med henne "ner" men vad mer kan man göra?
Prova att följa fyrkantspåret i ett framåt tempo och ägna dig enbart åt halvhalter med eftergift vid respons. Händerna ovanför manken. Alternativt gör detsamma under uteritt. Att rida på volt kan vara ihopkrullande.
 
Detta är tyvärr ett stort problem du har, att hästen så lätt faller in i denna form. Det handlar absolut inte bara om var hästen placerar huvudet eller hur bettet känns i munnen. Hela hästens hållning och rörelsemekanik är påverkad.
Hästen har med största sannolikhet blivit pressad att gå i denna felaktiga form tidigare. För att komma tillrätta med detta ordentligt får man räkna med att det krävs rejält med långsiktighet, kunnighet och tålamod.
Du behöver accepterar att hästen ska få placera huvudet där den själv vill och känner, det innebär förmodligen att du får rida utan att använda tyglarna (annat än som nödbroms), sen behöver du få hästen att kunna arbeta med en avslappnad och naturlig hållning. Det är i stort sett som att rida in en häst från noll, med skillnaden att denna häst har förutfattade meningar om vad en ryttare vill av den och vad tyglarna har för innebörd (precis som han missförstod sadel tidigare).
Vet inte hur det ser ut i detta fall vad det gäller vikt/storlek ryttare och ponnyns storlek. Men om skillnaden, så att säga, är stor där får man väl jobba mycket avsuttet till en början och kanske se sig om efter en lite lättare medryttare som vill vara med och göra jobbet.

Önskar dig lycka till och kämpa på!
 
Jag ser ingen större skillnad på hästar som krullar ihop sig eller går i "periskops-form". Båda har dåligt acceptans av bettet, är inte lösgjorda i sidorna och tar inte skänkel på ärligt sätt. Den är inte heller i balans.
Det är bara att spotta i nävarna och sätta igång och utbilda.
Jag skulle inte göra nåt speciellt, tygellängden ska vara normal och du kan erbjuda stöd, det optimala är ju att hästen erbjuder stöd. Jag skulle inte greja med nåt bett heller, att accepera bettet är en utbildningsfråga.
Lösgörande övningar hittar du bla på Hippson, de tycker jag är jättebra. Övergångar t ex kan man aldrig få för mycket av.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Annonsera mera VII
  • Ridskoleryttare

Omröstningar

Tillbaka
Upp