Fjordingtråd nr 3

Usch Lasso är absolut i överhull. Man ser det extra tydligt nu när vinterpäls ramlar av. Men tycker det är så himla svårt, dom får ju inget kraftfoder bara hö. Och det kan man ju inte dra ner på hur mycket som helst dom måste ju ändå ha sina kilon.. Han har tillgång till bra halm men det ratar han och står vid grinden och väntar på hö istället.
Är ju även svårt att beräkna gräset i hagen hur mycket dom får i sig och minskad hage blir ju minskad rörelse O_o kan i nuläget inte öka på motionen så mycket heller. Jättesvårt ju!
Det är besvärligt, Tintin får inte heller mycket hö men kan inte heller minska intaget där. Han får inget kraftfoder utan bara mineraler, inget som går att ta bort där heller.. Så jag försöker bara att jobba honom fler dagar i veckan, har inga specifika krav utan han behöver bara röra på sig. Om så vi bara skrittar i en halvtimme så är det bra. :)
 
Det är besvärligt, Tintin får inte heller mycket hö men kan inte heller minska intaget där. Han får inget kraftfoder utan bara mineraler, inget som går att ta bort där heller.. Så jag försöker bara att jobba honom fler dagar i veckan, har inga specifika krav utan han behöver bara röra på sig. Om så vi bara skrittar i en halvtimme så är det bra. :)

Ja det är svårt ju :crazy: i helgen ska vi försöka hägna in en plätt i hagen som är väldigt jämn, plan och torr där jag tänkt kunna motionera honom lite mera. Vi är inte riktigt redo för att rida ut eller tömköra ute i ”det fria” när vi är ensamma. Så vill ha en inhägnad yta där jag dels kan rida lite, tömköra över bommar osv. Hoppas att det ska bli lättare då när vi inte måste ge oss ut i skogen. Planen för framtiden är ju att göra en riktig ridbana men nu så här tätt inpå flytten och köpet så är det mycket annat som går före. Stallbygget t.ex... O_o
 
Ja det är svårt ju :crazy: i helgen ska vi försöka hägna in en plätt i hagen som är väldigt jämn, plan och torr där jag tänkt kunna motionera honom lite mera. Vi är inte riktigt redo för att rida ut eller tömköra ute i ”det fria” när vi är ensamma. Så vill ha en inhägnad yta där jag dels kan rida lite, tömköra över bommar osv. Hoppas att det ska bli lättare då när vi inte måste ge oss ut i skogen. Planen för framtiden är ju att göra en riktig ridbana men nu så här tätt inpå flytten och köpet så är det mycket annat som går före. Stallbygget t.ex... O_o
Det där med att inte ha en ordentlig inhägnad yta är inget vidare. Så var det på det stället där jag hade min första häst installad, svårt att få till nån slags ordentlig träning när man inte ville ge sig ut på vägarna ensam. Det drar ner på motivationen rejält. I nuvarande stallet finns både ridbana och ridhus samt bra ridvägar och tillgång på ridsällskap för det mesta.
 
Det där med att inte ha en ordentlig inhägnad yta är inget vidare. Så var det på det stället där jag hade min första häst installad, svårt att få till nån slags ordentlig träning när man inte ville ge sig ut på vägarna ensam. Det drar ner på motivationen rejält. I nuvarande stallet finns både ridbana och ridhus samt bra ridvägar och tillgång på ridsällskap för det mesta.

Ja det är ju så :( en ridbana av gräs är ju bättre än inget så länge i alla fall. Funkar ju inte så bra om det spöregnat en hel dag men..
 
Kombinationen att både jag och hästen är starkare i höger sida är lite knepig. Det gör däremot ingen större skillnad om det är jag, min tränare eller min kompis som rider, vi upplever allihopa att han är stelare i vänster sida. Samma sak sade massören som var ute för ett par veckor sen. Han har ända sedan jag köpte honom haft vänster sida som sin sämre sida. Det har blivit bättre och han är betydligt jämnare, men man märker att det är svårare för honom att böja/ställa till vänster än höger. Men din övning låter bra, ska prova den. :up:

Fick tipset om man ”tjuvhåller” i tygeln så kan man prova att rida med ett snöre eller stigläder eller motsvarande kring halsen på hästen. Har inte gjort det på ett tag men undrar om jag borde ta och göra det igen nu. Syftar alltså på det här: https://www.hippson.se/artikelarkivet/dressyr/halsrem-ger-stadig-hand-och-positiv.htm


Kul länk! Det skall jag prova vid tillfälle. Sitter gärna och fipplar med högerhanden. :D Har till och med en lämplig rem tror jag.

Kort pass idag, pga missförstånd om tiden. Hann med att växla mellan öppna och sluta på böjt spår, därefter lite piaff-förberedelse, ryggning och halva steg. Och på slutet några toppenfina galoppfattningar när hon ändå hade ryggen uppe efter trampet. Imorgon rider vi ut, kanske fredag också. Sen åker jag på semester i en vecka. Då får hon bränna runt kravlöst med medisen. Veckan efter öppnar nog beteshagen, och där någonstans har min tränare semester. Så då fokuserar vi nog mest på konditionsträning och bibehållande av den slanka kroppen...
 
Kul länk! Det skall jag prova vid tillfälle. Sitter gärna och fipplar med högerhanden. :D Har till och med en lämplig rem tror jag.

Kort pass idag, pga missförstånd om tiden. Hann med att växla mellan öppna och sluta på böjt spår, därefter lite piaff-förberedelse, ryggning och halva steg. Och på slutet några toppenfina galoppfattningar när hon ändå hade ryggen uppe efter trampet. Imorgon rider vi ut, kanske fredag också. Sen åker jag på semester i en vecka. Då får hon bränna runt kravlöst med medisen. Veckan efter öppnar nog beteshagen, och där någonstans har min tränare semester. Så då fokuserar vi nog mest på konditionsträning och bibehållande av den slanka kroppen...
Jag tycker själv att det där med remmen kring halsen är rätt kul och effektivt. Har ett par extra stigläder liggande faktiskt, får gräva fram dem och kolla hur det känns. Fick tipset i höstas när jag fick rida för min tränares tränare, hon rider själv på landslagsnivå så jag hoppas hon kommer upp hit igen i vår/sommar så jag kan få chansen att vara med igen. Vi får se :)
 
Vad pysslar ni andra på med?

Själv känns det som vi stampar lite på stället i ridningen just nu. Jag behöver verkligen rida för tränare så jag kommer igång. Just nu tragglar jag på med lite samma småövningar hela tiden och Tintin blir bara less. Då blir han seg och okoncentrerad, vilket gör att jag blir less för att han inte lyssnar och så är viljornas kamp igång. Känns inte riktigt kul eller schysst mot hästen. Ska träffa min kompis som brukar träna oss imorgon, ska fråga hur hon mår och om hon tror stt hon orkar hålla nån kort lektion någon dag. Orkar hon inte så tror jag att vi pausar dressyrandet ett tag, så får jag och Tintin syssla med annat istället under tiden.

Såna här gånger önskar jag att man skulle vara en duktigare ryttare. Jag vet ju vad vi har för problem i dressyren och i princip hur vi skulle kunna lösa dem. Men det går som bara inte, jag har inte det där finliret. Ibland känns det som man förstör en fin häst bara för att man inte kan rida:banghead:
 
Vi försöker hitta ett bett som fungerar som vi vill till nya hästen. Just nu kallar vi honom för ”köttbullen” bara. Tur att hästar inte blir kränkta. Jag undrar jag om han inte alltid kommer att få heta det trots att han snart blir i den form vi vill ha honom.

Vi bryr oss inte om vilket sorts bett bara hästen trivs och vi får ut det vi vill. Vi började med ett tvådelat och tredelat, vanligt men det var inte riktigt vad han ville ha. Hemmavid till vardags i körning på rak väg har det passat alldeles utmärkt men i dressyr och ridandet fungerar det inte riktigt.

Vi testade ett unghästbett western som var rakt men med vridbara delar så bättringarna kan ändras var för sig i två olika metaller. Brukar fungera på de allra flesta hästar men det och ett vanligt körbett (bara i bettringarna) var de som passade allra sämst just nu. Dock finns det massor med olikakörbett så det blir en del passande av det också.

För dagen var det iallafall ett vanligt rakt blankt bett som passade herrn så det blir det en stund framöver.

Bruno rids lite mer just nu av kompanionen då jag fortfarande inte har sällskap här hemma för körning och det vankas eventuellt dressyrtävling om några veckor.
Kompanionen tar dessutom med sig båda hästarna hem till sig ett tag och sedan ner till Halland där han är nästan en vecka för träningshelg.
 
Här blir det ingen träning alls.. Har verkligen fullt upp med stallbygget. Men det behöver verkligen bli klart för det är inte okej att bara ha tillgång till lösdrift. Måste ju kunna ta in dom. Men nu är det inte mycket kvar!
Men har faktiskt fixat en liten ”ridplan”. Absolut plattaste och torraste delen i hagen stängslade vi in, jämnade till den lite extra med traktorn och fyllde i jord där det behövdes.
Den ska förhoppningsvis fungera att använde ett tag framöver när vi ändå bara ska ägna oss åt så basic saker som lugna uppsittningar, skritt, trav, styra och gå undan för skänklarna. Tänkte väl prova att tömköra honom också någon dag och givetvis fortsätta med våran toleransträning. Så det känns i alla fall bra att ha någon form av inhägnad för mig som är fegis.
 
Jag har kört Reggie och Yngve en del sista veckan. Vi är anmälda till en tävling och då kan det ju vara en viss vits att ha kört dem...
Båda är rätt OK: får dem bättre "på tygel" i körningen även om jag tappar dem i övergångarna. Halterna känns faktiskt rätt bra, oftast korrekt uppställda och oftast bra halter bakifrån.
Ska starta LB med båda: clear round med Reggie, bedömning A med Yngve.

Igår var jag dessutom på dressyrträning med Jenta och Yngve.
Har anmält dem till en LA:1 om någon dryg vecka, för att se om vi kan halka över det där 60%-strecket och få vara med på SM-dressyren.
Enligt gårdagens tränare (tillika domare tom Intermediaire) så "ska" de få drygt 60% båda två, men det vet man ju aldrig på tävling.
Yngve är fortfarande inte tillräckligt stark i galoppen, men jag fick en del tips på hur jag "döljer" hans svaghet lite bättre (få upp honom mer mot MSV form, faktiskt). Tränade en del på skänkelvikningarna på båda, där är Jenta lite krånglig och tappar takt.
Jenta fick jobba upp galoppen lite till, hon har i grund ganska stark galopp men när hon är tjafsig med munnen så blir det hejsan, svejsan. Det fick vi bättre ordning på igår. Har nog räknat ut hur jag ska rida fram henne för att dels undvika mun-tjafset och dels få till hennes ganska svaga travlängningar (Yngve har rätt bra travökningar som ska bli bättre; enligt den här domaren minst 6.5 i storhästperspektivet).

Domaren frågade om Yngve var renrasig; inte utifrån färgen (vitblack) men utifrån rörelsemekaniken som hon tyckte var bra, särskilt i traven. Kul att hon var så positiv till hans rörelser ändå.
 
Domaren frågade om Yngve var renrasig; inte utifrån färgen (vitblack) men utifrån rörelsemekaniken som hon tyckte var bra, särskilt i traven. Kul att hon var så positiv till hans rörelser ändå.

Vad roligt att domaren tyckte om hur han rörde sig! Alltid kul att få visa upp hur en fjording ska röra sig. Skönt med lite positiva domare som fortfarande går att överraska och som inte sitter fast i förutfattade meningar.

Sedan har man har ju fått höra det om alla sina fjordingar genom åren. Inte alltid utifrån rörelsemekaniken dock. Det kan vara hullet, hur den hoppar, hur lydig den är, färgen den har.....numer blir jag ganska urless på dessa frågor men man får ju liksom hålla tand för tunga och svara snällt. Alla säger det ju inte för att vara dumma utan av okunskap.

Kompisens fjording har en fantastisk hoppteknik, en av de bästa jag sett av alla hästar jag mött och hon tränar regelbundet, om än ganska sällan för en tränare i trakten som är känd genom Friends. Den tränaren frågar VARJE gång om stoet är renrasigt eller t.o.m "Är du säker på att den är renrasig"?
Kompisen blir tämligen irriterad efter ett tag.

Kompanionen hade fått en reaktion på Bruno (kanske inte helt konstigt med de gångartspoängen han har) men vi brukar tona ner det lite och säga att det finns många fjordingar därute som har gångarter men tyvärr står många av dem i avelsboxen.

Dock sa jag att han kunde köra med en ny taktik (tror inte vi praktiserar den men lite kul kan det ju vara:

- Oj, jag har aldrig sett en fjording som rör sig så där!!
- Nä jag vet, och vet du vad jag kommit på.........den stora delen av halvblodshästar i världen rör sig sämre.

För så är det ju oftast. Folk jämför fjordhästen med halvblod och dessutom med eliten av densamma, inte de stora massorna.
 
Debuterade min 4-åring i helgen, en LC:2. Han var lite av och på inne på banan, och vi fick ett avbrott i ena galoppen men slutade på 65%. Är såklart supernöjd med honom, och nu får han lite vila innan vi jobbar vidare.
 
Debuterade min 4-åring i helgen, en LC:2. Han var lite av och på inne på banan, och vi fick ett avbrott i ena galoppen men slutade på 65%. Är såklart supernöjd med honom, och nu får han lite vila innan vi jobbar vidare.

Det var fina procent!
 
Vad roligt att domaren tyckte om hur han rörde sig! Alltid kul att få visa upp hur en fjording ska röra sig. Skönt med lite positiva domare som fortfarande går att överraska och som inte sitter fast i förutfattade meningar.

Sedan har man har ju fått höra det om alla sina fjordingar genom åren. Inte alltid utifrån rörelsemekaniken dock. Det kan vara hullet, hur den hoppar, hur lydig den är, färgen den har.....numer blir jag ganska urless på dessa frågor men man får ju liksom hålla tand för tunga och svara snällt. Alla säger det ju inte för att vara dumma utan av okunskap.

Kompisens fjording har en fantastisk hoppteknik, en av de bästa jag sett av alla hästar jag mött och hon tränar regelbundet, om än ganska sällan för en tränare i trakten som är känd genom Friends. Den tränaren frågar VARJE gång om stoet är renrasigt eller t.o.m "Är du säker på att den är renrasig"?
Kompisen blir tämligen irriterad efter ett tag.

Kompanionen hade fått en reaktion på Bruno (kanske inte helt konstigt med de gångartspoängen han har) men vi brukar tona ner det lite och säga att det finns många fjordingar därute som har gångarter men tyvärr står många av dem i avelsboxen.

Dock sa jag att han kunde köra med en ny taktik (tror inte vi praktiserar den men lite kul kan det ju vara:

- Oj, jag har aldrig sett en fjording som rör sig så där!!
- Nä jag vet, och vet du vad jag kommit på.........den stora delen av halvblodshästar i världen rör sig sämre.

För så är det ju oftast. Folk jämför fjordhästen med halvblod och dessutom med eliten av densamma, inte de stora massorna.

Just den domaren är egentligen rätt fördomsfri. Hon har någon gång tänkt högt att det vore kul om elitryttarna i dressyr finge var sin vbl-travare från banan att träna upp och se vad de kan göra.

Jo, jämförelsen blir ju många gånger väldigt orimlig, samma sak om man rider travare eller någon annan "konstig" ras.
Om man mumlar något om ganska goda förutsättningar eller steg, så blir resultatet underkänt - eftersom det inte är i nivå med toppskiktet av halvbloden. Inte jämfört med alla de där mediokra hästarna som tävlar på samma nivå, utan vågar man pipa att en travare har ganska bra travlängningar utifrån LB perspektiv, så underkänns det för att någon jämför med eliten.

Konstigt att det ska vara så viktigt att alla "konstiga" raser är dåliga jämfört med de där topp-hästarna.

Jag har dock personligen inte hört mycket mutter om mina fjordingar.
Gällande Yngve så var det ju funderingen kring renrasigheten utifrån gång.
Och en gång har jag fått ett förvånat "oj, så lyhörd den är, jag trodde inte att en fjording kan vara det". Den kommentaren var enbart positivt avsedd (vilket jag vet utifrån vem som sade den; och det var när han gjorde sin första LC dressyrstart och fick 66% bland storhästar) men visst var det konstigt.
Att tro att en viss ras inte kan vara lydig och alert, liksom.
 
Det var fina procent!
Tack! Blev glatt överraskad, trodde inte de skulle bli så bra eftersom vi hade lite missar.

Med tanke på pratet om gångarter - min fick 7 poäng på dom. Har nog inte fått över det när jag suttit på några av mina halvblod som ändå har varit ganska flashiga (men då gärna blivit lite spända).
Ångrar inte en sekund att jag skaffade fjording igen:heart!
 
Idag har jag lärt Burret (jag döper om honom nu efter att medryttaren gav honom ett namn kopplat till pannluggen istället för vikten) att gå bredvid fyrhjulingen. Det är en sådan där sak som jag lär alla mina hästar sedan jag flyttade ut på landet. Idén fick jag av en fantastisk vän som har fjordhästar och liten uppfödning av detsamma då de hämtade sina hästar från hagarna långt bort i samband med en träning vi hade där.
De har sina hästar utplacerade i hagarrenden på lite avstånd.

Dessutom är jag så himla hjälpt av det på många sätt. Jag har haft inflammation i en sena på undersidan av foten i några veckor och kunde inte gå mer än några få steg. Trots att hagarna är nära här hemma så fick jag inte gå så långt och fick således använda fyrhjulingen.

Jag kunde visa upp Bruno för en som letade hingst till sitt sto utan att använda kompanionen. Jag kan inte springa med mitt skadade knä och verkligen inte så extremt som måste till för Bruno. Ärligt talat är jag inte säker på att det var själva traven som imponerade på stoägaren utan att hn hade den mentaliteten att kunna köras runt med fyrhjulingen.

Nu har det inte varit svårt att lära någon av Bruno, Herr Grå eller Burret utan det har fallit sig tämligen naturligt och ofarligt när de efter ca 100 meter fattat grejen.

Vi hamnade i osäkerhet efter någon kilometer när Burret såg Fibernätsskylten som fladdrade i vinden. Som tur var hade jag varit förutseende och satt kapson på och hade linan i en ögla i fyrhjulingen så jag hade lite kraft att stoppa den tillbakaflykt han så desperat tänkt sig. Linan löper fritt så jag kan släppa om jag vill och han är fri. Men med en sådan här reaktion är man tvungen att ta tag med båda händer och då stannar hjulingen, som den ju också ska i en sådan här situation, istället för hembelöning.
Efter två försök och vänta ut reaktionen med en fin fråga från Burret om jag skyddar honom från det onda (en mulsökning på mitt knä och sökning av händerna) fick han en lite käck uppmuntrande klapp (inget ömkande) och så var vi snart förbi.

Vi var ute i ca tre kilometer i sakta jogg eftersom han måste lära sig väga på steget istället för att springa snabbt. I helt ny miljö. Han har ju bara sett gården. Fantastiskt vilken häst som bara accepterar det hela med ett ryck på axeln, förutom skylten. ;)
 
Idag har jag lärt Burret (jag döper om honom nu efter att medryttaren gav honom ett namn kopplat till pannluggen istället för vikten) att gå bredvid fyrhjulingen. Det är en sådan där sak som jag lär alla mina hästar sedan jag flyttade ut på landet. Idén fick jag av en fantastisk vän som har fjordhästar och liten uppfödning av detsamma då de hämtade sina hästar från hagarna långt bort i samband med en träning vi hade där.
De har sina hästar utplacerade i hagarrenden på lite avstånd.

Dessutom är jag så himla hjälpt av det på många sätt. Jag har haft inflammation i en sena på undersidan av foten i några veckor och kunde inte gå mer än några få steg. Trots att hagarna är nära här hemma så fick jag inte gå så långt och fick således använda fyrhjulingen.

Jag kunde visa upp Bruno för en som letade hingst till sitt sto utan att använda kompanionen. Jag kan inte springa med mitt skadade knä och verkligen inte så extremt som måste till för Bruno. Ärligt talat är jag inte säker på att det var själva traven som imponerade på stoägaren utan att hn hade den mentaliteten att kunna köras runt med fyrhjulingen.

Nu har det inte varit svårt att lära någon av Bruno, Herr Grå eller Burret utan det har fallit sig tämligen naturligt och ofarligt när de efter ca 100 meter fattat grejen.

Vi hamnade i osäkerhet efter någon kilometer när Burret såg Fibernätsskylten som fladdrade i vinden. Som tur var hade jag varit förutseende och satt kapson på och hade linan i en ögla i fyrhjulingen så jag hade lite kraft att stoppa den tillbakaflykt han så desperat tänkt sig. Linan löper fritt så jag kan släppa om jag vill och han är fri. Men med en sådan här reaktion är man tvungen att ta tag med båda händer och då stannar hjulingen, som den ju också ska i en sådan här situation, istället för hembelöning.
Efter två försök och vänta ut reaktionen med en fin fråga från Burret om jag skyddar honom från det onda (en mulsökning på mitt knä och sökning av händerna) fick han en lite käck uppmuntrande klapp (inget ömkande) och så var vi snart förbi.

Vi var ute i ca tre kilometer i sakta jogg eftersom han måste lära sig väga på steget istället för att springa snabbt. I helt ny miljö. Han har ju bara sett gården. Fantastiskt vilken häst som bara accepterar det hela med ett ryck på axeln, förutom skylten. ;)

Det är ju en av de saker jag gillar allra mest med fjordingar. Det har varit samma sak med alla mina: som regel inte ett dugg flyktbenägna utan som mest stanna upp och fråga "vad var det där?!"
Isak kan bli lite väl intresserad av att fly hem när han hittar något läskigt, dock, så det krävs en hel del tömkörning innan jag vågar köra honom på riktigt.
Har lite dåligt samvete för min inaktivitet med honom, men det ska väl bli ordning.
Nu till helgen är det tävlingshelg så då kommer jag inte att hinna, men jag får skärpa mig lite och prioritera upp honom.
Isak är liten till växten (men det var hans faster Myran också; hon är OK i storlek nu om än en något mindre modell) så han får i första hand tänkas bli körponny så länge. Det fungerar utmärkt att tömköra och greja i vana miljöer men längs vägen är det besvärligare. I höstas satte jag honom för vagn ett par gånger, inga problem med utrustning eller sådant men jag vill inte köra honom i ovana miljöer (som grusvägen...) innan jag vet att jag kan hejda honom från att vända sig, enbart med tömmarna.
Det finns gränser för hur spännande jag vill att livet ska bli...

I morgon kommer jag att få se Jentas tilltänkta kavaljer live, det ska bli kul.
 
Det är ju en av de saker jag gillar allra mest med fjordingar. Det har varit samma sak med alla mina: som regel inte ett dugg flyktbenägna utan som mest stanna upp och fråga "vad var det där?!"
Isak kan bli lite väl intresserad av att fly hem när han hittar något läskigt, dock, så det krävs en hel del tömkörning innan jag vågar köra honom på riktigt.
Har lite dåligt samvete för min inaktivitet med honom, men det ska väl bli ordning.
Nu till helgen är det tävlingshelg så då kommer jag inte att hinna, men jag får skärpa mig lite och prioritera upp honom.
Isak är liten till växten (men det var hans faster Myran också; hon är OK i storlek nu om än en något mindre modell) så han får i första hand tänkas bli körponny så länge. Det fungerar utmärkt att tömköra och greja i vana miljöer men längs vägen är det besvärligare. I höstas satte jag honom för vagn ett par gånger, inga problem med utrustning eller sådant men jag vill inte köra honom i ovana miljöer (som grusvägen...) innan jag vet att jag kan hejda honom från att vända sig, enbart med tömmarna.
Det finns gränser för hur spännande jag vill att livet ska bli...

I morgon kommer jag att få se Jentas tilltänkta kavaljer live, det ska bli kul.

Just denna gång var han ordentligt flyktbenägen men å andra sidan klipsk nog att fatta när det är "lönlöst". Helt klart att det har med okända miljöer att göra just nu i alla fall.

Ja, när det gäller Burret så är jag övertygad om att det kommer bli bra och att det enda som kan hända oss är att han blir rädd för grejer i okänd miljö men aldrig vagnen.

Egentligen är det så med Bruno också där har jag dock problem med stjärten (något kardinalfel från olyckan hos förra ägaren troligen som bara visar sig i körningen och några få gånger i ridningen) och tillika motsatta sida i munnen som gör att jag inte har kontroll om något händer.
 
Egentligen är det så med Bruno också där har jag dock problem med stjärten (något kardinalfel från olyckan hos förra ägaren troligen som bara visar sig i körningen och några få gånger i ridningen) och tillika motsatta sida i munnen som gör att jag inte har kontroll om något händer.

erkänner att det här var lite kryptiskt.
Vems stjärt?
Vems mun?
 
erkänner att det här var lite kryptiskt.
Vems stjärt?
Vems mun?

Haha! :laugh:
Ja.....Brunos alltså......en muskel i rumpan på höger sida bråkar med honom ganska ofta och den har blivit sprutad en gång med kortison. En gång har vi fått avbryta körträningshelgen för att hans muskel tog för mycket stryk och han var märkbart smärtpåverkad.
Vi kan sällan ta oss över en tvådagarsträning utan att vi har något problem med stjärten/rumpan på honom.
Det i sin tur gör att hans vänstersida framtill är så påverkad när han är i drag att det nästan hela förra året varit ett stort problem. Han har försökt fly från jobb och varit "istadig" vilket inte är något han är någonsin annars. Alltså, det finns inte en mindre istadig häst än Bruno. Förra året var året som skulle vara våran början på tävlingssäsongen.

Det märks i ridningen också men påverkar honom inte alls på samma sätt. Enda gången det märks är om vi haft ett ordentligt galoppfattar-pass. Att dra med den muskeln är svårare, jobbigare och inget roligt för varken honom eller mig. Det märks varje gång vi kört annat än i låg form. Men efter fyra år måste man ju komma vidare och det går alltså inte. Som det är nu.

Behandling? Även om det är något som hängt med i alla år vi haft honom (några år nu) så var det ju något som med hjälp av träning skulle försvinna men har alltså bara blivit värre. Troligen för att han äntligen musklat upp den sidan men också stärkt andra muskler för att försvara den som är dålig.
Först runt årsskiftet nu har jag gått tillbaka i dagböckerna och insett att det funnits sedan ett år tillbaka men inte kopplat det till hans istadighet utan trott att det var våren (det började då).
Vi får se.....han har inga rörelsestörningar och i ridningen fungerar han riktigt bra samt om han blir körd ute utan krav på samling. Samling och drag ihop verkar vara det jobbiga.
Med vagn är det också mycket farligare om han skulle fly, speciellt om man inte har någon koll på munnen.
Munnen för övrigt kollad.

Vi tror att den muskeln fick sig en ordentlig sträckning och kanske förstörd för livet (i drag) i skenolyckan hos förra ägaren där han ju också skadade sig ordentligt på bakbenen. Det var typ "touch and go" om det skulle gå bra.
 

Liknande trådar

Hästvård Någon som har några idéer om vad detta kan vara? Försöker göra en lång historia kort. 1/2 fick jag hem min fina tjej som jag har på...
12 13 14
Svar
270
· Visningar
28 059
Senast: sandrafors
·
Hästvård Varning för sjukt långt inlägg!! Håller på och ältar.. Har varit på återbesök hos vet idag och hästen är fortfarande halt. Jag...
Svar
19
· Visningar
4 916
Hundhälsa Min gamle Lapske har tårna på framtassarna hoppat ur led på till och från i olika situationer under ca 3 års tid, han är idag 9 år. Det...
2
Svar
27
· Visningar
6 325
Senast: Disen
·
Hundhälsa När Wahidah var 9 månader gammal fick hon en sträckning i ett bakben. En sträckning som efter mycket om och men verkade ha blivit bra...
2 3
Svar
54
· Visningar
10 525
Senast: squarepants
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp