Föredöme

[vallhund]

Jag tror att många använder barnen som ursäkt när de i själva verket inte orkar ta tag i sina egna liv. När barnen är vuxna övergår det till barnbarnen. Vissa älskar det på riktigt och har verkligen barnen som sina enda intressen men tror inte det gäller alla föräldrar alls. Däremot så törs man inte säga det på högt. Alla vill vara den där fantastiska föräldern som gör precis allt rätt (få uppnår det oavsett egna intressen eller inte).

Se i andra trådar här på forumet genom åren, hur många har inte usla relationer till sina föräldrar? Nu vuxna barn som mår skit för att föräldrarna hängt upp hela sitt liv på dom finns det gott om.Jag håller med TS, som förälder ska man även fungera som en bra och stark förebild och inte bara vara en serviceinrättning.

Tänk, sådana har jag aldrig stött på, vare sig när jag hade barn eller nu när jag har barnbarn som är i åldern att de snart får egna barn. Jag uppfattar att du fabulerar fritt o väldigt fördömande, precis som TS.

 

[stjarnhimmel]

En annan aspekt är vad barnens hobbys kräver av barnens föräldrar. Jag har haft en hobby när jag växt upp; hästar. Vill inte klappa mig själv på axeln, men mina föräldrar har aldrig skjutsat någonting om det inte var så att jag skulle vara där så tidigt att första bussen inte gick (men då åkte jag allt som oftast med någon som åkte en vända och plockade upp folk), de har inte suttit och fryst någonstans (min mor har sett kanske 1-2 av mina kanske 15 starter totalt) osv. Så ser jag både i min omgivning och läser ex här om föräldrar som inte gör annat än att skjutsa till tävlingar och träningar typ alla dagar i veckan. Alltså stora barn (läs 13+). Jag förstår verkligen inte, inte när det gäller "hemmaträning". Sen ska det gärna säljas lotter, kläder, bakas etc etc.. inte undra på att föräldrar aldrig har tid till sig själva! Pressen att göra allt runt omkring sina barn liksom.

Jag tänkte samma sak. Är det annorlunda idag? Mina föräldrar har aldrig sålt lotter eller stått i någon kiosk. De har aldrig fått någon fråga.
När jag började på ridskola åkte mamma med typ första gångerna då jag var ca 8 år. Sen åkte jag buss själv efter skolan som tog ca en timme då det var bussbyten. Ibland kunde mina föräldrar hämta eller så fick jag ta buss själv hem. Sen minns jag att min pappa skjutsade mig och medryttarhästen till tävling ett par gånger i tonåren och de skjutsade till ridläger . Men aldrig att de har suttit med på ridlektioner eller kollat träningar.
Samma sak med skolan. Min mamma var med första dagarna sen gick jag själv
Men det verkar som samhället är annorlunda? Att föräldrarna är med och kilar på träningar? Skjutsar mer? Är det högre krav på föräldrar?

 

[Jissa]

Fast det är något som kommer med barn, de tar tid och måste få ta tid.
Det behöver inte betyda att de försakar sig själva, det kan vara så enkelt att de hellre vill vara med sina barn.
Med jobb och skola så är faktiskt två timmar ganska mycket.

Ser jag till mina kollegor som jobbar mycket kväller och helger så förstår jag verkligen att de vill vara hemma den lilla tid de faktiskt har med sin familj.

Ja så är det för många av mina vänner, min bästa vän tex sålde alla sina hästar och vill vara med sitt barn..hon har barnvakt om hon vill, men hon vill göra saker med sin dotter och hon saknar henne bara vi är iväg några timmar

 

[Robbansmatte2]

Ja så är det för många av mina vänner, min bästa vän tex sålde alla sina hästar och vill vara med sitt barn..hon har barnvakt om hon vill, men hon vill göra saker med sin dotter och hon saknar henne bara vi är iväg några timmar

 

[Jissa]

Jag tänkte samma sak. Är det annorlunda idag? Mina föräldrar har aldrig sålt lotter eller stått i någon kiosk. De har aldrig fått någon fråga.
När jag började på ridskola åkte mamma med typ första gångerna då jag var ca 8 år. Sen åkte jag buss själv efter skolan som tog ca en timme då det var bussbyten. Ibland kunde mina föräldrar hämta eller så fick jag ta buss själv hem. Sen minns jag att min pappa skjutsade mig och medryttarhästen till tävling ett par gånger i tonåren och de skjutsade till ridläger . Men aldrig att de har suttit med på ridlektioner eller kollat träningar.
Samma sak med skolan. Min mamma var med första dagarna sen gick jag själv
Men det verkar som samhället är annorlunda? Att föräldrarna är med och kilar på träningar? Skjutsar mer? Är det högre krav på föräldrar?

Jag tror du har rätt många barn får inte ens chansen att göra något själva. Vi som är vuxna idag tog oss ju runt med cykel överallt istället. Jag åkte tex och badade i simhallen varje vecka när jag var 8,9 år ihop med en kompis. Nu tror jag inte ens det är tillåtet att bada utan vuxen i den åldern. Mer ,till viss del för mycket risktänkande idag, både på gott och ont.

 

[Robbansmatte2]

Vissa föräldrar börjar leva genom sina barn. Måste vara gräsligt påfrestande för barnen oavsett ålder. Alla, både vuxna och barn har rätt till egentid. Man bör kunna stå på egna ben även när man blivit förälder och inte tappa bort sina egna intressen.

 

[Gnist]

Alltså jag bara måste..
Handlar det här helt enkelt om att ifall man inte avsätter x antal timmar per vecka och då sportar/tränar som förälder är man ett dåligt föredöme?

Man kan faktiskt vara ett väldigt bra föredöme för sina barn utan att för den skull tumma på umgänget med dem, eller att inte stödja deras intressen. Tvärtom skulle jag väl säga är man ett dåligt föredöme för sina barn om man är så ego att man sätter sig själv för dem.

 

[Cambrie]

Alltså jag bara måste..
Handlar det här helt enkelt om att ifall man inte avsätter x antal timmar per vecka och då sportar/tränar som förälder är man ett dåligt föredöme?

Man kan faktiskt vara ett väldigt bra föredöme för sina barn utan att för den skull tumma på umgänget med dem, eller att inte stödja deras intressen. Tvärtom skulle jag väl säga är man ett dåligt föredöme för sina barn om man är så ego att man sätter sig själv för dem.

Nä, tror det handlar om att man är ett dåligt föredöme om man INTE har tid eller lust att utveckla nya intressen tillsammans med ts för att man engagerar sig i sina barn. Tror jag?

 

[Angel]

Men att inte tänka på sin egen hälsa och psykiska välmående är väl snarare egoistiskt än att ibland ägna ett par timmar i veckan på annat än barnen? Vissa mår bra av att enbart umgås med sin familj och sina barn och då får de väl göra det men det är knappast att det är befogat att klaga på folk som behöver träna/ägna sig åt annan hobby/ träffa vänner ibland för att må bra. Personligen är jag nu i vuxen ålder mycket glad för att båda mina föräldrar varit aktiva under min uppväxt. Hade inga problem att sysselsätta mig själv ett par timmar ibland och det är väldigt skönt att de är friska nu som pensionärer så att de förhoppningsvis orkar göra saker och må bra i många år till.

 

[Gnist]

Men att inte tänka på sin egen hälsa och psykiska välmående är väl snarare egoistiskt än att ibland ägna ett par timmar i veckan på annat än barnen?

Jag vet ingen förälder som ägnar all ledig vaken tid på barnen.
Hälsa och välmående prioriteras faktiskt av de flesta och ingår i det där vardagslivet även om de inte vill ta på sig x antal timmar i veckan på gymmet, för ytterligare en aktivitet som nån vän/bekant vill pådyvla dem.

 

[Angel]

Jag vet ingen förälder som ägnar all ledig vaken tid på barnen.
Hälsa och välmående prioriteras faktiskt av de flesta och ingår i det där vardagslivet även om de inte vill ta på sig x antal timmar i veckan på gymmet, för ytterligare en aktivitet som nån vän/bekant vill pådyvla dem.

Här håller jag faktiskt inte alls med. Hälsa och välmående är rätt långt ned på de flestas prioriteringslista i dagens samhälle. Hur förklarar man annars det ökande antalet utbrända, sjukskrivna, överviktiga, psykiska problem osv? Många vill säkert träna men "tycker inte att de har tid". Dvs de prioriterar det inte tillräckligt högt. Att göra saker med sina vänner tror jag är viktigt men sen är det självklart att det ska vara aktiviteter som båda kan få glädje av.

 

[Jissa]

Jag vet ingen förälder som ägnar all ledig vaken tid på barnen.
Hälsa och välmående prioriteras faktiskt av de flesta och ingår i det där vardagslivet även om de inte vill ta på sig x antal timmar i veckan på gymmet, för ytterligare en aktivitet som nån vän/bekant vill pådyvla dem.

Jag vet flera bland annat min bästa vän, hon lägger all tid på sitt barn och har alltid gjort. Hon var väldigt i gasen förr

 

[Gnist]

Hur förklarar man annars det ökande antalet utbrända, sjukskrivna, överviktiga osv?

Ptja mer på arbetsplatserna än på barnen i af, som ju är vad som sakfrågan handlade om..
För det är oftast dåliga förhållanden på arbetsplatserna med stress/utanförskap/övertid/mobbing etc som ligger till grund för utbrändhet, och sjukskrivning. Övervikt beror även det ytterst sällan på det faktum att man har barn.

 

[Gnist]

Jag vet flera bland annat min bästa vän, hon lägger all tid på sitt barn och har alltid gjort. Hon var väldigt i gasen förr

Kanske delvis en generationsfråga och kanske delvis har att göra med ålder på barnet.

 

[Angel]

Ptja mer på arbetsplatserna än på barnen i af, som ju är vad som sakfrågan handlade om..
För det är oftast dåliga förhållanden på arbetsplatserna med stress/utanförskap/övertid/mobbing etc som ligger till grund för utbrändhet, och sjukskrivning. Övervikt beror även det ytterst sällan på det faktum att man har barn.

Nu tror jag att du missade min poäng lite. Det jag menade var att man skyller på att man inte har tid att ta hand om sig själv pga att man vill umgås med barnen när det kanske egentligen är annat som tar upp för mycket tid än just eventuell egen fritidsaktivitet.

 

[Jissa]

Kanske delvis en generationsfråga och kanske delvis har att göra med ålder på barnet.

Yes,jag tycker inte det känns helt sunt. Men jag har inte barn själv. Kanske skulle jag också vilja lägga all tid på mitt barn

 

[Cambrie]

Yes,jag tycker inte det känns helt sunt. Men jag har inte barn själv. Kanske skulle jag också vilja lägga all tid på mitt barn

Ja, det märks som sagt vilka som har barn och inte i den här tråden.

Nej, det är naturligtvis inte bra att prioritera all tid på barnen, jag är den första som säger det (jag har i perioder studerat utomlands trots att jag har haft barn, haft 200% studier och 100% jobb i ett par år nu, så jag tror ingen kan säga att jag inte har haft "icke barntid") men ytterst få föräldrar lägger helt fokus på barnen utan någon egen tid. Jag tvivlar på att ni har koll på vad som försigår bakom fönstren till exempel när barnen sover hos era vänner? Däremot att vilja umgås med sina barn, se när de utvecklas i sporter och aktiviteter etc, är inte det minsta osunt. Hur kan man få det till det? Vi köpte nyss ponny till vår sjuåriga dotter, skulle aldrig falla mig in att kräva av henne att hon ska ta sig till stallet själv, ragga skjuts på träningar själv etc. Jag har ett egenintresse av att se hennes utveckling i ridning, handboll etc liksom i sonens kampsport aktivitet och jag tycker det är roligt. Dels för att jag faktiskt inte umgås så mycket med dem under veckorna då de går i skola / förskola och dels för att jag själv är intresserad av både sport och hästar.

Jag skulle säkert få in en aktivitet till i veckan för mig själv, det finns mycket jag skulle vilja göra, men det får vänta till ungarna är lite äldre. Jag skulle vilja ha en egen häst också, men eftersom jag egentligen inte rider så ofta utan det är stallmyset jag vill ha så fick det bli en ponny till dottern - som jag kan ha stallmyset med.

KL
Sedan förstår jag inte hur man kan döma andra människor för att deras prioriteringar blir olika när man skaffar barn? Jag var också i gasen förr, det intresserar mig inte ett skit längre, jag uppskattar idag parmiddagar eller att helt enkelt stanna i tv soffan och ha sex med min man istället för att vara ute och röja, oavsett om det är pappahelg eller vi har barnen hemma. Ser inte vad som är osunt i det, är väl snarare i så fall osunt att vara ute och "i gasen" som det uttrycktes, förstår inte varför festa ska vara det som är normalt i det svenska samhället?

 

[Mabuse]

Rätt ofta när jag kommer att prata om en av mina hobbies så säger folk (och jag upplever att de faktiskt menar det) att "åh, vad kul, det skulle jag också vilja göra!" När jag då bjuder in dem att vara med så säger de 9 gånger av 10 att tiden inte finns, och då är det alltid barnen som gör att de inte hinner.
Hobbyn ifråga handlar om ett pass två timmar en kväll i veckan, och det är förstås fint om man tränar hemma en 20-30 min några dagar i veckan. Ibland någon helgaktivitet, om man vill. Alltså inte så väldigt tidskrävande.

Då undrar jag hur man framstår som föredöme för sina barn? Om man inte kan lägga den förhållandevis lilla tiden på sig själv, utan offrar allt för barnen? Skulle man själv vilja att barnet gjorde så för någon annan människa; helt lade åt sidan sina egna önskningar och sitt eget mående?

Det kan ju vara så enkelt att man faktiskt inte kan. Har man små barn och är ensam med dem, så kan man inte lämna dem ensamma 2-3 timmar, hur gärna man än vill. Nån måste ju ta hand om barnen, så enkelt är det. Det går inte att lämna en treåring ensam hemma en kväll, även om man vill och tänker att det är förebildligt att inte lägga åt sidan sina egna önskningar.

 

[Mabuse]

Jag förstår din fråga och håller med, hela ens egen tid och egna liv ska inte sluta bara för att man får barn.

Någon annan kan gott ta barnen den tiden, mormor och morfar eller inhyrd barnvakt om man behöver det.
Jag tror det är bra för barn att lära sig vara trygga med andra människor, som typ barnvakten, utan mamma/pappa.

Inhyrd barnvakt är rätt dyrt, en tusenlapp för en kväll (om vi inte pratar typ en tonåring man betalar svart), det är inte sagt att man har de pengarna, eller en släkting man kan be. Det kan också vara så att släkthjälpen går åt för att täcka upp vid vab, när dagis har planeringsdag och är stängt, osv. Få föräldrar har obegränsad tillgång till barnvakt, många har ingen barnvakt alls.

 

[Mabuse]

Det jag mestadels ser, tyvärr, är att föräldrar spenderar alldeles för lite tid med sina barn. Inte för mycket. De flesta barn får inte mycket mer än 2-3 timmar med sina föräldrar på vardagarna.

De flesta barn? De flesta behöver en timme från det barnen väcks till att man lämnar dem på förskolan. Klockan 17 är 95% av alla barn hämtade. Hur många förskolebarn somnar vanligen kl 18 om kvällarna?