Föredöme

[bettysmatte]

De flesta barn? De flesta behöver en timme från det barnen väcks till att man lämnar dem på förskolan. Klockan 17 är 95% av alla barn hämtade. Hur många förskolebarn somnar vanligen kl 18 om kvällarna?

Det verkar som om de flesta är i säng vid 19-20-tiden. Det beror nog lite på var man jobbar, men jag ser väldigt ofta att de flesta barn inte hämtas förrän kl 17-17:30. Sedan ska man ta sig hem. Kanske en sväng till affären först. Mat ska lagas. Förberedelser för läggdags. Jag tror inte att de flesta familjer har så värst mycket kvalitetstid tillsammans tyvärr på vardagarna. Men jag hoppas att jag har fel.

 

[Sonic76]

Alltså mina föräldrar var aldrig akiva med oss. Vi gick i simskola, sen badade vi ensam från 7-8 års ålder på badhuset.
Jag cyklade till ridskolan för det mesta, fick skjuts om det var grymt dåligt väder. Fick min första foderhäst när jag var 11 och skötte den helt själv 7 dagar i veckan..
När jag fick min första egna i nian så hände det att pappa och mamma förbjöd mig åka till stallet för att istället åka med min kusin och festa.
I gymnasiet blev faktiskt jag och pappa tighta i och med att vi började med trav, nåt som vi höll på med tills han blev svårt sjuk.
Jag har varit med min dotter på ridskolan, jag har varit med på fotboll, slutade dock då hennes pappa var där och betedde sig som fan och tränaren sa inte åt honom, annars har jag varit väldigt inne på att hon ska hitta sina egna saker att roa sig med. Eftersom vi har så skilda intressen annat än hästarna så har hon gjort sin egen grej i alla år.
Förstår inte det där med att hänga med sina barn dygnet runt, när hon var mindre umgicks vi massor men sen hon började vara med kompisar och sånt så har det varit typ en filmkväll i i veckan och att hon ska äta med mig.

 

[Kattennizze]

En annan aspekt är vad barnens hobbys kräver av barnens föräldrar. Jag har haft en hobby när jag växt upp; hästar. Vill inte klappa mig själv på axeln, men mina föräldrar har aldrig skjutsat någonting om det inte var så att jag skulle vara där så tidigt att första bussen inte gick (men då åkte jag allt som oftast med någon som åkte en vända och plockade upp folk), de har inte suttit och fryst någonstans (min mor har sett kanske 1-2 av mina kanske 15 starter totalt) osv. Så ser jag både i min omgivning och läser ex här om föräldrar som inte gör annat än att skjutsa till tävlingar och träningar typ alla dagar i veckan. Alltså stora barn (läs 13+). Jag förstår verkligen inte, inte när det gäller "hemmaträning". Sen ska det gärna säljas lotter, kläder, bakas etc etc.. inte undra på att föräldrar aldrig har tid till sig själva! Pressen att göra allt runt omkring sina barn liksom.

Men vad ska man göra då, tycker du? Om alla andra föräldrar är på barnens tävlingar så nog fan tänker jag vara där också. Nu är mitt äldste barn bara 8 år så det är inte aktuellt än på ett tag, men no way att mina barn inte har åtminstone ett päron med sig om alla andra barn har sina föräldrar med då kommer de ju bli ledsna liksom. Jag hade 18 år av vuxenliv innan jag fick barn, jag har liksom gjort en massa redan. Jag tycker det är skitkul att vara med barnen på aktiviteter, det andra har jag resan gjort. Om jag inte hade velat engagera mig i barnen hade jag ALDRIG skaffat dem. Mitt beslut att skaffa barn var och är också extremt väl genomtänkt. Det är möjligt att det krävs mera av föräldraengagemang än när jag växte upp men jag vet inte riktigt vad som egentligen är så fel med det?

 

[Pigalle]

Håller med @Sonic76 här. Det beror nog mycket hur man är som förälder.
Mina har heller varit särskilt engagerade när syrran och jag hade vårt hästintresse. Vi fick ju gå på ridskola och hyra ponnys varje lov, men sen fick vi sköta oss själva väl på plats. Jag vet att mamma klagade på att hon tyckte det var långt att köra till ridskolan. Nu vet jag inte om ungar i dagens samhälle är om de är mer curlade och är mer överbeskyddade än då.

 

[FannyN]

Jag tycker utgångspunkten för frågeställningen känns märklig. Jag är mamma till en utflugen unge. Jag har alltid prioreterat mig och mina intressen väldigt hårt. Hästar och flera intressen därtill har funnits parallellt med föräldraskapet. Det som fick stryka på foten var nog snarare att jobba i perioder.
Jag ångrar ingenting. Det är som det är, men jösses vad fort han blev vuxen. Jag skulle nog med facit i hand velat ha ägnat mera tid åt föräldraskapet och familjelivet. När det kommer till kritan så känns det i efterhand som det var det roligaste, mest givande och absolut viktigaste så jag tycker de som kör stenhårt på det under en period och lägger annat på is är smarta.
Sedan håller jag med flera andra. Jag vet många saker jag verkligen vill göra. Så många att jag skulle behöva bli 200 år för att ens hinna testa allt. En del av sakerna kommer inte att få några två timmar samtidigt som om jag vill något riktigt ordentligt så blir det av snabbt. En får väl välja helt enkelt och då hamnar jag på att ha egen häst igen om jag känner mig själv rätt.

 

[Masqueradee]

Men vad ska man göra då, tycker du? Om alla andra föräldrar är på barnens tävlingar så nog fan tänker jag vara där också. Nu är mitt äldste barn bara 8 år så det är inte aktuellt än på ett tag, men no way att mina barn inte har åtminstone ett päron med sig om alla andra barn har sina föräldrar med då kommer de ju bli ledsna liksom. Jag hade 18 år av vuxenliv innan jag fick barn, jag har liksom gjort en massa redan. Jag tycker det är skitkul att vara med barnen på aktiviteter, det andra har jag resan gjort. Om jag inte hade velat engagera mig i barnen hade jag ALDRIG skaffat dem. Mitt beslut att skaffa barn var och är också extremt väl genomtänkt. Det är möjligt att det krävs mera av föräldraengagemang än när jag växte upp men jag vet inte riktigt vad som egentligen är så fel med det?

Om du läser vidare i tråden efter mitt inlägg så ser du att jag inte menade att stå vid sidan och kolla på (tävlingsmoment) utan snarare allt runt omkring som krävs av föräldrarna som inte innefattar just det med barnet. Det ska säljas lotter, det ska skjutsas, kiosker ska bemannas, alltså mycket mer än det som, i mitt tycke, "bör" ingå, alltså typ stå och heja på barnet. Det som är fel med detta, eller fel och fel.. Är att det krävs så mycket av hela familjen för att ett barn spelar ex fotboll. En förälder blir helt plötsligt uppbokad flertalet dagar i veckan för att jobba ideellt, men VILL föräldern det är det väll inget fel? Det jag menar är kanske att alla kanske inte vill eller har den ekonomiska möjligheten att hålla med bil och köpa resterande bingolottor som inte blev sålda.

 

[Lena Furberg]

Ja, det märks som sagt vilka som har barn och inte i den här tråden.

Nej, det är naturligtvis inte bra att prioritera all tid på barnen, jag är den första som säger det (jag har i perioder studerat utomlands trots att jag har haft barn, haft 200% studier och 100% jobb i ett par år nu, så jag tror ingen kan säga att jag inte har haft "icke barntid") men ytterst få föräldrar lägger helt fokus på barnen utan någon egen tid. Jag tvivlar på att ni har koll på vad som försigår bakom fönstren till exempel när barnen sover hos era vänner? Däremot att vilja umgås med sina barn, se när de utvecklas i sporter och aktiviteter etc, är inte det minsta osunt. Hur kan man få det till det? Vi köpte nyss ponny till vår sjuåriga dotter, skulle aldrig falla mig in att kräva av henne att hon ska ta sig till stallet själv, ragga skjuts på träningar själv etc. Jag har ett egenintresse av att se hennes utveckling i ridning, handboll etc liksom i sonens kampsport aktivitet och jag tycker det är roligt. Dels för att jag faktiskt inte umgås så mycket med dem under veckorna då de går i skola / förskola och dels för att jag själv är intresserad av både sport och hästar.

Jag skulle säkert få in en aktivitet till i veckan för mig själv, det finns mycket jag skulle vilja göra, men det får vänta till ungarna är lite äldre. Jag skulle vilja ha en egen häst också, men eftersom jag egentligen inte rider så ofta utan det är stallmyset jag vill ha så fick det bli en ponny till dottern - som jag kan ha stallmyset med.

KL
Sedan förstår jag inte hur man kan döma andra människor för att deras prioriteringar blir olika när man skaffar barn? Jag var också i gasen förr, det intresserar mig inte ett skit längre, jag uppskattar idag parmiddagar eller att helt enkelt stanna i tv soffan och ha sex med min man istället för att vara ute och röja, oavsett om det är pappahelg eller vi har barnen hemma. Ser inte vad som är osunt i det, är väl snarare i så fall osunt att vara ute och "i gasen" som det uttrycktes, förstår inte varför festa ska vara det som är normalt i det svenska samhället?

Jag känner också, att olika saker har sin tid i livet. Hur man än bär sig åt KAN man inte göra ALLT samtidigt, i vart fall om det inte ska bli ett hysteriskt och jäktat skummande av alltihopa.

Jag levde själv ett väldigt kringflackande och äventyrligt liv innan jag fick barn, for land och rike kring och använde mina pengar (som jag kunde tjäna ihop under resornas gång pga jobbets natur där jag inte behöver en fast arbetsplats) på äventyrssporter och annat kul. När jag sen fick barn kände jag, att barnet skulle få tid av mig istället och det kändes fullständigt ok, då det helt enkelt var ett nytt "äventyr" omän på ett helt annat plan. Och ett nytt äventyr som jag verkligen njutit av, och njuter av.

Förhoppningsvis är ens liv tämligen långt och man får acceptera och gilla att somligt tar sin tid och annat sin tid och allt går inte att kombinera fullt ut till 100%.

Så känner kanske ts' bekant. Att där finns saker hen verkligen vill göra - men i dagsläget finns inte platsen för det i hens liv. För allt går inte att göra samtidigt, då lär man braka in i väggen med en stjärnsmäll.

 

[cirkus]

Om du läser vidare i tråden efter mitt inlägg så ser du att jag inte menade att stå vid sidan och kolla på (tävlingsmoment) utan snarare allt runt omkring som krävs av föräldrarna som inte innefattar just det med barnet. Det ska säljas lotter, det ska skjutsas, kiosker ska bemannas, alltså mycket mer än det som, i mitt tycke, "bör" ingå, alltså typ stå och heja på barnet. Det som är fel med detta, eller fel och fel.. Är att det krävs så mycket av hela familjen för att ett barn spelar ex fotboll. En förälder blir helt plötsligt uppbokad flertalet dagar i veckan för att jobba ideellt, men VILL föräldern det är det väll inget fel? Det jag menar är kanske att alla kanske inte vill eller har den ekonomiska möjligheten att hålla med bil och köpa resterande bingolottor som inte blev sålda.

Det är mycket runtikring som inte har direkt med barnet att göra, men jag fattar verkligen varför kraven finns där. Annars hade föreningarna fått avlöna någon att utföra alla de ideella sysslorna. Jag tyckte verkligen inte om att tvingas göra allt det ideella, men jag var ju inte dummare än att jag fattade att om jag inte står i kafét blir ungarna utan något att äta.

Apropå vara föredöme då - jag tycker det är betydligt trevligare föredöme om en förälder visar att den gör saker för kollektivet än de som bara hejar på sin unge och skiter i andra åtaganden.

 

[Masqueradee]

Det är mycket runtikring som inte har direkt med barnet att göra, men jag fattar verkligen varför kraven finns där. Annars hade föreningarna fått avlöna någon att utföra alla de ideella sysslorna. Jag tyckte verkligen inte om att tvingas göra allt det ideella, men jag var ju inte dummare än att jag fattade att om jag inte står i kafét blir ungarna utan något att äta.

Apropå vara föredöme då - jag tycker det är betydligt trevligare föredöme om en förälder visar att den gör saker för kollektivet än de som bara hejar på sin unge och skiter i andra åtaganden.

Självfallet fattar jag också det, jag är mer eller mindre uppväxt i ideella organisationer och är nu arvoderad i en..

 

[cirkus]

Självfallet fattar jag också det, jag är mer eller mindre uppväxt i ideella organisationer och är nu arvoderad i en..

Jag tolkar dig som att om man inte VILL så ska man slippa

 

[Masqueradee]

Jag tolkar dig som att om man inte VILL så ska man slippa

Inte slippa, men kanske inte göra så mycket/ofta. Jag har två nära familjer där familjen i princip aldrig kan göra saker på helgerna annat än vilken sport nu barnen håller på med. Är det inte cup i en annan stad så ska det göras något annat. Ibland verkar det hur roligt som helst, men ibland har jag även hört kommentarer om att det blir ganska slitsamt efter ett tag
Men jag tror att jag lämnar diskussionen i denna tråd nu eftersom det inte spelar någon roll vad jag skriver. Jag inledde detta spår som ett försvar för föräldrar att det kanske inte orkar/vill/har lust (eller vilken anledning det nu är) att hänga med på nya saker pga alla krav som kommer med när barnen börjar med vissa sporter. Jag _vet_ självfallet att det krävs mycket i ideella föreningar men det var inte det jag var ute efter heller, att skamma föräldrar som tycker att det är roligt eller att jag är korkad som inte vet att det krävs mycket för att hålla priser etc nere. Men jag har väll OT'at tillräckligt nu.

 

[Kattennizze]

Om du läser vidare i tråden efter mitt inlägg så ser du att jag inte menade att stå vid sidan och kolla på (tävlingsmoment) utan snarare allt runt omkring som krävs av föräldrarna som inte innefattar just det med barnet. Det ska säljas lotter, det ska skjutsas, kiosker ska bemannas, alltså mycket mer än det som, i mitt tycke, "bör" ingå, alltså typ stå och heja på barnet. Det som är fel med detta, eller fel och fel.. Är att det krävs så mycket av hela familjen för att ett barn spelar ex fotboll. En förälder blir helt plötsligt uppbokad flertalet dagar i veckan för att jobba ideellt, men VILL föräldern det är det väll inget fel? Det jag menar är kanske att alla kanske inte vill eller har den ekonomiska möjligheten att hålla med bil och köpa resterande bingolottor som inte blev sålda.

Ja fast vad är alternativet? Att betala avlönade tränare? Det kostar redan mycket mer nuförtiden att ha barn, eftersom alla ska tjäna på barnfamiljerna hela tiden, det är helt galet. Jag tänker att det liksom ingår i att ha barn, att jag bidrar åtminstone med min tid att jobba i en kiosk.

 

[Angel]

Men vad ska man göra då, tycker du? Om alla andra föräldrar är på barnens tävlingar så nog fan tänker jag vara där också. Nu är mitt äldste barn bara 8 år så det är inte aktuellt än på ett tag, men no way att mina barn inte har åtminstone ett päron med sig om alla andra barn har sina föräldrar med då kommer de ju bli ledsna liksom. Jag hade 18 år av vuxenliv innan jag fick barn, jag har liksom gjort en massa redan. Jag tycker det är skitkul att vara med barnen på aktiviteter, det andra har jag resan gjort. Om jag inte hade velat engagera mig i barnen hade jag ALDRIG skaffat dem. Mitt beslut att skaffa barn var och är också extremt väl genomtänkt. Det är möjligt att det krävs mera av föräldraengagemang än när jag växte upp men jag vet inte riktigt vad som egentligen är så fel med det?

Personligen så förbjöd jag min mamma att komma och titta på mig när jag tävlade. Hon var så nervös och stod och gjorde jobbiga ljud hela tiden så när jag var nio eller så så sa jag att jag inte ville att hon skulle titta för att jag blev störd. Blev inte det minsta ledsen över att "alla andra barnens föräldrar var där". Tror man helt klart får överväga lite hur barnen är som person och hur mycket hjälp de själva vill ha/ behöver få och inte bara hur mycket man själv vill engagera sig.

 

[TinyWiny]

Personligen så förbjöd jag min mamma att komma och titta på mig när jag tävlade. Hon var så nervös och stod och gjorde jobbiga ljud hela tiden så när jag var nio eller så så sa jag att jag inte ville att hon skulle titta för att jag blev störd. Blev inte det minsta ledsen över att "alla andra barnens föräldrar var där". Tror man helt klart får överväga lite hur barnen är som person och hur mycket hjälp de själva vill ha/ behöver få och inte bara hur mycket man själv vill engagera sig.

Du ser ingen skillnad på att barnet ber föräldern att inte komma och en förälder som struntar i att komma trots att barnet önskar att hen ska komma?

 

[Angel]

Du ser ingen skillnad på att barnet ber föräldern att inte komma och en förälder som struntar i att komma trots att barnet önskar att hen ska komma?

Du missade helt det jag skrev om att man behöver anpassa efter barnet eller?

 

[Mabuse]

Ja fast vad är alternativet? Att betala avlönade tränare? Det kostar redan mycket mer nuförtiden att ha barn, eftersom alla ska tjäna på barnfamiljerna hela tiden, det är helt galet. Jag tänker att det liksom ingår i att ha barn, att jag bidrar åtminstone med min tid att jobba i en kiosk.

För mig är det tvärtom. Det jag har absolut minst av som heltidsjobbande småbarnsförälder är tid. Jag kan mer än gärna bidra ekonomiskt, för pengar finns, men stå i en kiosk går bort. Behövs det pengar jobbar jag hellre lite extra på jobbet, jag drar in pengar mycket snabbare på det än genom att stå i en kiosk. Så hellre jobbar på mitt jobb två timmar för att dra in extra för barnens idrott, än att stå i en kiosk sex timmar för att få ihop samma summa.

Idrotter där föräldrarna förväntas lägga massor av ideell tid går bort för vår del. När det gäller tränare så vill jag absolut att barnen tränas av avlönade, utbildade professionella tränare, mycket hellre än Kalles pappa som inget kan och egentligen är löneadministratör men i alla fall ställer upp gratis.

Där tänker jag att jag är färgad av ridsporten, genom den har jag blivit van vid att träna för professionella, utbildade tränare snarare än någon förälder som ställer upp ideellt, och jag tänker att mina barn gärna inte ska ha det sämre.

 

[TinyWiny]

Du missade helt det jag skrev om att man behöver anpassa efter barnet eller?

För engagerade föräldrar är det nog ett av de minsta problemen.

 

[Kattennizze]

För mig är det tvärtom. Det jag har absolut minst av som heltidsjobbande småbarnsförälder är tid. Jag kan mer än gärna bidra ekonomiskt, för pengar finns, men stå i en kiosk går bort. Behövs det pengar jobbar jag hellre lite extra på jobbet, jag drar in pengar mycket snabbare på det än genom att stå i en kiosk. Så hellre jobbar på mitt jobb två timmar för att dra in extra för barnens idrott, än att stå i en kiosk sex timmar för att få ihop samma summa.

Idrotter där föräldrarna förväntas lägga massor av ideell tid går bort för vår del. När det gäller tränare så vill jag absolut att barnen tränas av avlönade, utbildade professionella tränare, mycket hellre än Kalles pappa som inget kan och egentligen är löneadministratör men i alla fall ställer upp gratis.

Där tänker jag att jag är färgad av ridsporten, genom den har jag blivit van vid att träna för professionella, utbildade tränare snarare än någon förälder som ställer upp ideellt, och jag tänker att mina barn gärna inte ska ha det sämre.

Jag tänker nog helt tvärtom. Just för att jag inte gillar att klassklyftorna ökar som ditt synsätt kan bidra till. Dessutom gillar jag inte proffesionaliseringen inom idrott i tidig ålder - det är dessutom kontraproduktivt. Alltså, det är ju inte bara mina barn man möter i den där kiosken utan andras också. Tror det är bra för barn att fler vuxna finns runt dem, än att de bara tjänar pengar på jobbet. De vuxna alltså, inte barnen.

 

[Mabuse]

Jag tänker nog helt tvärtom. Just för att jag inte gillar att klassklyftorna ökar som ditt synsätt kan bidra till. Dessutom gillar jag inte proffesionaliseringen inom idrott i tidig ålder - det är dessutom kontraproduktivt. Alltså, det är ju inte bara mina barn man möter i den där kiosken utan andras också. Tror det är bra för barn att fler vuxna finns runt dem, än att de bara tjänar pengar på jobbet. De vuxna alltså, inte barnen.

Fast det är ju mer komplext än så. Om jag ska ägna tid åt att stå i kiosk etc så innebär det antingen att jag ska sluta jobba heltid, eller ge upp mina egna intressen. Det vill jag inte, och jag tycker inte heller att det är en bra förebild för mina barn att kvinnors arbete och intressen inte är så viktiga utan gärna kan läggas åt sidan. Klassklyftor blir det ju ändå, för alla har inte lika mycket tid. Det är inte klassneutralt att ha obegränsat med fritid att lägga på barnens intressen.

Jag tycker också tvärtom att det är jättebra om även barn tränas av skickliga, utbildade tränare. Att inte bara vuxna och proffs får kvalitet, utan även barn. Det innebär inte att det behöver vara tävling och prestation från tidig ålder, bara att de just får skickliga tränare som kan sin sak. Jag ser verkligen inte varför det är kontraproduktivt att barn t ex får gå i simskola med utbildade simlärare, snarare än att någon förälder som inte vet hur simundervisning går till ska försöka lära barnen. En utbildad tränare, med den erfarenhet man får när man jobbar med något varje dag snarare än en kväll i veckan på lediga stunder.

När det gäller att ha vuxna omkring sig så är det ju just det man inte har om jag t ex inte har möjlighet att vara med på träningen eller titta på när barnet idrottar, eftersom jag måste stå i kafeterian. Så mycket umgänge blir det ju inte.

Om något tycker jag snarare att barn idag har vuxna omkring sig för mycket. När jag var liten var jag ibland ensam hemma, pysslade med egna saker utan vuxna och hade mer som en egen värld, med egna saker jag tyckte var spännande. Det är den tiden jag tycker det kan vara svårt att ge barnen, den långa ostörda lektiden, inte tid tillsammans med vuxna. De är ju i regel med vuxna från morgon till kväll, sju dagar i veckan.

 

[Kattennizze]

Fast det är ju mer komplext än så. Om jag ska ägna tid åt att stå i kiosk etc så innebär det antingen att jag ska sluta jobba heltid, eller ge upp mina egna intressen. Det vill jag inte, och jag tycker inte heller att det är en bra förebild för mina barn att kvinnors arbete och intressen inte är så viktiga utan gärna kan läggas åt sidan. Klassklyftor blir det ju ändå, för alla har inte lika mycket tid. Det är inte klassneutralt att ha obegränsat med fritid att lägga på barnens intressen.

Jag tycker också tvärtom att det är jättebra om även barn tränas av skickliga, utbildade tränare. Att inte bara vuxna och proffs får kvalitet, utan även barn. Det innebär inte att det behöver vara tävling och prestation från tidig ålder, bara att de just får skickliga tränare som kan sin sak. Jag ser verkligen inte varför det är kontraproduktivt att barn t ex får gå i simskola med utbildade simlärare, snarare än att någon förälder som inte vet hur simundervisning går till ska försöka lära barnen. En utbildad tränare, med den erfarenhet man får när man jobbar med något varje dag snarare än en kväll i veckan på lediga stunder.

När det gäller att ha vuxna omkring sig så är det ju just det man inte har om jag t ex inte har möjlighet att vara med på träningen eller titta på när barnet idrottar, eftersom jag måste stå i kafeterian. Så mycket umgänge blir det ju inte.

Om något tycker jag snarare att barn idag har vuxna omkring sig för mycket. När jag var liten var jag ibland ensam hemma, pysslade med egna saker utan vuxna och hade mer som en egen värld, med egna saker jag tyckte var spännande. Det är den tiden jag tycker det kan vara svårt att ge barnen, den långa ostörda lektiden, inte tid tillsammans med vuxna. De är ju i regel med vuxna från morgon till kväll, sju dagar i veckan.

Jag tycker inte att barn idag har vuxna omkring sig för mycket, det känns som problemen med negligerade och vanvårdade barn är så mycket större. Vad är det för fel menar du med att vara med sina barn för mycket? Vad kan hända då? Att barn inte utvecklas självständigt? Att de inte får bli egna individer? Jag tänker att det är ganska olika för olika barn vilka behov de har av vuxenkontakt. Ännu har jag inte träffat på något barn som har för mycket vuxna runt omkring sig, men det kanske du har? Snarare stöter jag på motsatsen ofta, föräldrarna arbetar med sina karriärer och har svårt att få livet att gå ihop och köper tjänster som hämtning och lämning mm.
De tillbringar ju också redan så mycket tid på dagis och skola där de vuxna är i ett väldigt krympande antal och barngrupperna redan är så stora.
Jag skulle nog önska att vi hade en heltidsnorm på 6 timmar per dag i stället för 8. Då skulle det finnas mer tid.