Föreställningar om att ha barn innan ni fick egna

[IsisEm]

Hallå, förstör inte mina illusioner nu

Äh, skärp dig! Fantastiskt lärorikt ju jag läser typ precis allt jag kan komma över för att förbereda mig. Tänker att jag kommer klara mig bättre utan illusioner. Förbered dig på det värsta, hoppas på det bästa liksom

 

[Ray]

När vi väntade vår änglatös fick vi höra alla hemskheter om föräldraskap man kan tänkas få höra. -När ni får barn kommer ni inte hinna med ditten och datten, det kommer bli stökigt och ni kan glömma allt vad komma i tid heter och ni kommer inte få sova. Blöjsprängningar med ryggbajs och allt vad det va. Alltså en inte helt glamorös bild av föräldraskapet öht.
Nu när vi äntligen har vår lille kille i familjen så får jag får väl säga att precis allt har blivit tvärtom!
Sammy är 9mån nu och vi har fått världens gladaste bebis Vi har farit kors och tvärs över Sverige, husvagnssemestrat, fjällvandrat, vi åker på jaktprov och hundträningar och nu totalrenoverar vi kök och största delen av nedervåningen och Sammy är med på allt utan större bekymmer.

Mesta tiden går dock åt till att njuta av vardagen och gosa i massor!
Livet blev så mycket bättre med bebis än utan

Välförtjänt.
Nån liten rättvisa får det ju finnas i världen...

 

[TinyWiny]

Jag trodde nog att bebisen skulle sova lite mer och dessutom att hen skulle acceptera vagnen. 30 minuter dagtid, en gång/dag var vad mitt ena barn sov fram till tre månaders ålder och det var också den tid hen accepterade att vara i vagnen (om hen sov innan, somna i vagn gick inte och när hen vaknade skulle hen upp!). Från tre månader sov hen aldrig på dagtid. Förskolan var mycket oförstående inför det faktum att hen inte sov dagtid när det var dags för det men de såg ju själva efter några dagar.

Inför andra barnet var jag inställd på att väckas av hungrig bebis en gång i timmen på nätterna som med första och fick värsta chocken när hen sov 10 timmar/natt från 14 dagars ålder. Likaså att hen älskade vagnen och gärna låg i den även när hen var vaken. Dessutom sov hen nästan jämt fram till fem månaders ålder. Åt i fem minuter och sov sedan igen. Så otroligt nöjd precis hela tiden.

Det jag minns väldigt tydligt var chocken över mina egna känslor. Att jag kunde känna så starkt och att lejoninnan kom fram ur ingenstans.

 

[krus]

Jag är nog lite krass så jag har nog varit inställd på det mesta som har gällt barnen och blivit glatt överraskad över allt som har gått smidigt. Inte så att jag har föreställt mig värsta-scenarier angående allt, men beredd har jag varit. Tex blev jag glatt överraskad över att det enligt min upplevelse är lättare att ha två barn än ett, i alla fall efter att barn två närmade sig 2-årsåldern. (Innan var det precis så kräkjobbigt som jag hade föreställt mig .)

Det jag inte har varit beredd på har varit mer indirekt kopplat till barnen. Tex har vi vuxna kommit på att vi gärna sitter i var sitt hörn i soffan om kvällen. Detta inte för att vi vill ta avstånd från varandra utan för att våra barn är mycket för att vara fysiskt nära mest hela tiden och när de har lagt sig är det skönt att få lite space.

Sedan trodde jag att jag skulle ha lättare för att vara utan dem, tex för att hinna rida i vettig tid. Det tror jag märkligt nog fortfarande och så blir jag var och varannan kväll förvånad över att jag inte kan komma iväg förrän de har lagt sig .

 

[Lazy Lady]

Välförtjänt.
Nån liten rättvisa får det ju finnas i världen...

Eller hur
Sen tror jag att det inte spelat nån roll ifall Sammy varit en bebis som varit superkrävande vi hade nog tyckt allt varit toppen ändå. För alternativet ingen bebis har vi testat och då snackar vi om att det är jobbigt att vara förälder.

 

[Imogen]

Fram till i somras skulle jag säga att det var betydligt lättare än förväntat. Men då har sonen varit en lugn och lättsam typ som ammat som en klocka, gillat både vagn och sele och fungerat att "bara ta med". Plus att våra närmaste referenser var barnens kusiner och sett vilket jobb deras föräldrar har haft.

Sen ungefär i somras har sonen (då drygt 2 år) på allvar börjat urveckla det här med stark egen vilja Det i kombination med att barnantalet har dubblerats gör väl att nu är det lite mer som vi hade väntat oss från början

Fast vi det nog hittills ganska lättsamt med två barn ändå. Man kan alltid jämföra med de där kusinerna och pusta ut lite

 

[Kilauea]

Äh, skärp dig! Fantastiskt lärorikt ju jag läser typ precis allt jag kan komma över för att förbereda mig. Tänker att jag kommer klara mig bättre utan illusioner. Förbered dig på det värsta, hoppas på det bästa liksom

Jodå, jag tänker så jag med . Därav min i förra inlägget.

Brukar skicka diverse länkar till sambon emellanåt, bla trådar här på Buke .
Sambon säger hela tiden "små barn sover mycket". Jag är rädd han får äta upp det.

 

[westernsuzie]

Innan första barnet tänkte jag saker som att små barn sover ju mycket och då kan man fixa massa grejer. Sen kom dottern som absolut sov mycket, men vägrade sova nån annanstans än på mig jag hade liksom inte fattat hur jäkla fast man kan vara vid en liten bebis.
Sen trodde jag väl att jag skulle bli en ganska tuff och bestämd morsa som ”uppfostrar” barnen mycket och inte låter dem ”härja” hur som helst. Jo tjena, det är jag INTE, utan tvärtom en ganska mjuk o snäll hönsmamma fast jag trivs rätt bra med att vara det!

Sen är det väl massa saker som man aldrig kunnat föreställa sig ens i sin vildaste fantasi. Typ att en bebis kan fylla kläderna ända upp till mössan vid en rejäl bajsolycka eller att det kan se ut som hackad sallad i blöjan om de ammat för korta stunder.

 

[Flixon]

Jag trodde verkligen att bebisar sov mycket på dagarna, vår sov bara korta stunder fram till 1 ungefär. Å andra sidan trodde jag hon skulle vara vaken mer på nätterna än vad hon varit, så jag antar att det jämnar ut sig

Jag trodde också att det skulle vara mer mys och gos, men det hade inte vårt barn tid med, ens som bebis. Istället har jag skrattat mycket mer än jag trodde!

Sen trodde jag nog att det här med att ha med barn till butiker inte skulle vara fullt så.. utmanande Nu när hon är drygt 2 går det bra, men en period bara gapskrattade hon och sprang åt andra hållet, varefter hon gömde sig i närmsta klädställning..

 

[Amha]

"Bara man ser till att barnet äter varierat från start så kommer dom äta samma mat som jag eller iallafall smaka."

Hahahaha! Äldsta dottern åt allt fram till 18 månader. Från en vecka till en annan dög plötsligt ingenting annat än pasta och korv. Efter 3 år börjar det släppa, men fortfarande svälter hon hellre än smakar på vissa saker. Man får ge henne kredd för konsekvens iaf, hon är lika kategorisk på förskolan.

Jag har löst den där vägran att smaka på saker genom att säga att barnet får stå vid komposten om hon vill och om det är äckligt är det fritt fram att spotta ut direkt. Funkar dock inte på 2-åringen än, tror inte att hon greppar vad det innebär helt.

 

[Eavea]

Jag har löst den där vägran att smaka på saker genom att säga att barnet får stå vid komposten om hon vill och om det är äckligt är det fritt fram att spotta ut direkt. Funkar dock inte på 2-åringen än, tror inte att hon greppar vad det innebär helt.

Skulle vara nöjd om vi kom så långt som att överväga att smaka. För mycket press i mat sammanhang leder till strejk i nuläget. Vilket slutar med att hon inte äter något alls, inte ens sådant hon älskar.

Dottern på 2 år äter dock allt och smakar glatt på allt, tala om kontrast. Så om barn blir vad man gör dom till, undrar jag vilken fundamental ändring vi gjort för att ådstakomma det här.

 

[lil-sis]

Jag hoppades att han snällt skulle sova middag i vagnen så jag kunde tömköra ponnyn på banan.

Nope.

Annars har jag inte haft så många föreställningar men det bottnar nog i att jag jobbat som barnflicka. Det räckte liksom med fyra olika barn från samma familj för att inse hur olika de blir

 

[Amha]

Skulle vara nöjd om vi kom så långt som att överväga att smaka. För mycket press i mat sammanhang leder till strejk i nuläget. Vilket slutar med att hon inte äter något alls, inte ens sådant hon älskar.

Dottern på 2 år äter dock allt och smakar glatt på allt, tala om kontrast. Så om barn blir vad man gör dom till, undrar jag vilken fundamental ändring vi gjort för att ådstakomma det här.

Vi lyckades inte få henne att överväga det heller förrän vi lyckas förhandla fram dealen att stå vid komposten. Jag är tacksam att det funkar men om det inte gör det så är det ju så. De har ju en del egen vilja de små. Sannolikheten är ju ganska stor att de smakar på det mesta framöver när de blir äldre i alla fall

 

[lil-sis]

Citatet ovan håller jag verkligen med om. En annan grej jag blev lite överraskad över är att jag kan tröttna på mina barn (jag vet att det låter hemskt). Det kan ha att göra med att jag är introvert och kräver lite space för att kunna funka och sociala grejer kräver mycket energi av mig. Så väldigt intensiva dagar med barnen gör tiden i stallet så värdefull för att ladda mina batterier och orka vara mamma. Det var jag väl inte riktigt beredd på.

Mitt barn har inte varit hemma på hela dagen, han är i väg med pappan. Och det är _så_ skönt att vara ensam i huset. Men det är däremot inget jag är förvånad över, jag har älskat att vara ensam hemma sedan jag var stor nog att få vara det.

 

[Korven]

Känner f ö också igen mig om det där att barnet kan äta allt bara man är avslappnad... Vi har ett barn av varje, ett som ratar typ allt och ett som äter allt. Båda har vi gjort likadant med, dvs de har fått smaka allt. Dottern som är kräsen äter ffa inte om maten är "ihopgeggad" ex lasagne. Spaghetti och köttfärsås är ok om det ligger var för sig.

Jag är ett övermoget barn som fortfarande inte gillar nya smaker. Typ thaimat, indiskt, quorn, grönsaker utom tomat o gurka.

 

[Ray]

Eller hur
Sen tror jag att det inte spelat nån roll ifall Sammy varit en bebis som varit superkrävande vi hade nog tyckt allt varit toppen ändå. För alternativet ingen bebis har vi testat och då snackar vi om att det är jobbigt att vara förälder.

Så är det ju!
Kärt bekymmerheart

 

[supersonic]

Mitt barn har inte varit hemma på hela dagen, han är i väg med pappan. Och det är _så_ skönt att vara ensam i huset. Men det är däremot inget jag är förvånad över, jag har älskat att vara ensam hemma sedan jag var stor nog att få vara det.

Jag saknar barnen mer än vad jag saknar andra när jag är själv, men jag är också en människa som älskar att vara ensam. De timmarna man var hemma själv efter skolan innan föräldrarna kom hem var så himla sköna!

Jag är ett övermoget barn som fortfarande inte gillar nya smaker. Typ thaimat, indiskt, quorn, grönsaker utom tomat o gurka.

Dottern äter inte heller grönsaker utom ett undantag; morot. Ända sen hon kunnat gå har hon varit och plockat morötter i stallet att tugga på så det slinker alltid ner

 

[supersonic]

Jodå, jag tänker så jag med . Därav min i förra inlägget.

Brukar skicka diverse länkar till sambon emellanåt, bla trådar här på Buke .
Sambon säger hela tiden "små barn sover mycket". Jag är rädd han får äta upp det.

Dottern sov ca 10-12 timmar per dygn som nyfödd och flera månader framåt medan sonen motsvarande tid sov ca 20 timmar per dygn

 

[Tassetass]

Jag tror inte att jag hade några föreställningar om hur det skulle vara att ha barn. Dels hade jag aldrig föreställt mig ett liv med barn eftersom jag inte ens visste om jag ville ha något och dels är jag inte riktigt typen som målar upp hur saker ska vara eller "tar för givet" att det kommer att vara på endera eller andra sättet (framförallt inte när det gäller andra människor, där man ju är så kraftigt begränsad i hur man kan inverka och påverka).

 

[Magnum]

Jag är en sån där jobbig superkonsekvent människa. Löjligt konsekvent.
Det är enkelt och jättebra med hästar och hundar och katter.
Inte alltid med barn.
Jag o r k a r i n t e vara så heeeela tiden Och eftersom jag är konsekvent lagd tycker jag ju det är jobbigt att inte orka vara så konsekvent jag önskar

Insåg också hur mycket enklare rent praktiskt mycket var med bara ett barn
fick andra efter ett år, då skulle jag ju fortsätta
iväg på massa ’äventyr’. Den förste hängde ju med på allt. Jag gjorde massa saker med han i släptåg!
Det blev inte lika självklart med två.. Det blir ett lite annat projekt sas.