Förklara för mig

[Gnist]

Om man är under en viss ålder. För mer vuxna människor finns inte den lyxen.

Jag fick bostadsbidrag när jag pluggade som 40-åring i af, men det kan ju ha ändrats sen dess.

 

[Niyama]

Jag fick bostadsbidrag när jag pluggade som 40-åring i af, men det kan ju ha ändrats sen dess.

Barn? För då får man också det.

 

[Gnist]

Barn? För då får man också det.

Nix, dottern bodde inte hos mig då.

 

[Rosett]

Det finns dessutom möjlighet till bostadsbidrag som student

Bara om man är under 29. När jag pluggade fick jag 200kr i månaden i bostadsbidrag. Wohooo!
Kunde inte jobba pga hälsoskäl.

 

[AnnDerry]

För att det är många studenter som gör det! De som inte väljer att jobba och bara tar lån och bidrag får ha en bostadshyra på max 4517 kronor för att inte hamna under skälig levnadsnivå, och det är inte så många som lyckas hitta ett så billigt boende. Sedan uppfattar jag att den allmänna bilden av studenter är att de ska leva på nudlar och inte ha ett öre kvar till annat vilket jag tycker är tråkigt. Vårt land behöver fler utbildade och det är trist när människor struntar i att utbilda sig eftersom de inte har råd.

Studiestödet är dessutom till största delen LÅNADE pengar. Varenda krona ska betalas tillbaka.

Visst är det lånade pengar, men det är ett av staten subventionerat lån. Vill man låna mer än det staten erbjuder (=tillräckligt för att klara sig) så går det utmärkt att gå in på närmaste bank och betala vad det faktiskt kostar att låna pengar.
Man får inte glömma att det inte bara är bidraget som är ett bidrag från staten, även lånet är ett slags bidrag iom att det är subventionerat.

Studielånet är till för att möjliggöra studier på lite samma sätt som att socialbidrag är tillför att göra det möjligt att överleva. Det är bara tänkt att möjliggöra, inte göra det enkelt/bekvämt.

 

[Raderad medlem 6459]

@AnnDerry

 

[AnnDerry]

@AnnDerry

Tack

 

[SaraMara]

Visst är det lånade pengar, men det är ett av staten subventionerat lån. Vill man låna mer än det staten erbjuder (=tillräckligt för att klara sig) så går det utmärkt att gå in på närmaste bank och betala vad det faktiskt kostar att låna pengar.
Man får inte glömma att det inte bara är bidraget som är ett bidrag från staten, även lånet är ett slags bidrag iom att det är subventionerat.

Studielånet är till för att möjliggöra studier på lite samma sätt som att socialbidrag är tillför att göra det möjligt att överleva. Det är bara tänkt att möjliggöra, inte göra det enkelt/bekvämt.

Jag kan ändå inte förstå riktigt. Den totala kostnaden för samhället blir ju de facto lägre om den som uppbär studielån/bidrag samtidigt bidrar med skatteintäkter? Jag kan därför inte förstå det ekonomiska resonemanget i den här tråden om hur lyckligt lottade vi är som kan få studielån/studiemedel knutet till att det på något sätt är att vara otacksam att man vill jobba därutöver?

Att det sedan kanske kan bli orättvist pga begåvning, hälsa eller vald studieinriktning är knappast relevant, så ser ju livet ut även efter studierna tänker jag. Själv är jag nöjd med att jag inte tappade fem års pensionsinbetalningar t.ex., samt att jag vande mig vid att jobba långt mer än heltid - eftersom det är så mitt liv idag ser ut trots "bara" ett jobb.

För det fall samhället faktiskt vill möjliggöra för människor som inte kommer direkt från gymnasiet att börja plugga och därmed höja den generella kompetensnivån i landet är det olyckligt om uppfattningen att studier på något sätt ska vara fattiga, studenter ska behöva bo en timme från skolan i ett råtthål tillsammans med andra osv. Själv hade jag aldrig i livet börjat studera under sådana förhållanden. Jag hade redan bil, hus, sambo, häst och såg studier som en vidareutveckling av livet - inte som ett kall. En annan typ av jobb i fem år helt enkelt, som lätt gick att kombinera med mer jobb. Nu hade jag nog sannolikt inte dyngat i taket som det ser ut idag mer än kanske bara vid något tillfälle, det är stor skillnad som jag förstår det på fribeloppet som rådde innan jag tog examen 2012, men principen är densamma.

Återigen: vad Sverige lider brist på är ju inte direkt människor som betalar skatt och som studerar för att därefter kunna betala in ännu mer skatt. Att jämföra med socialbidrag tycker jag haltar, det är ett skyddsnät utan krav på motprestation. Studiebidraget är ett bidrag kopplat till direkt prestationskrav, lånet betalas med ränta och innebär inte en totalekonomisk kostnad för staten. Tvärtom.

 

[Masqueradee]

Tycker det är så trist med attityden om lata studenter som slappar sig igenom sina utbildningar, som rynkar på näsan om de inte får bo centralt etc etc.. Jag upplever snarare det tvärt om, de flesta jag stött på läser 100-150% samtidigt som de jobbar på både betalda och ideella arbeten och går med en konstant klump i magen över att de inte har trygga boenden utan är glada om de får tak över huvudet. På mitt campus har vi tillexempel problemet med att ca 70% inte får bo kvar i sina lägenheter ALLS under sommaren, så argumentationen om att de flesta bor hyresfritt under sommaren fallerar (även för andra studenter). Dessutom innebär det ändå en höjd hyra under de månader som betals.
Förlåt för OT, men jag kan hålla med om att det bör ändras så att man kan tillgodoräkna sig sommarens inkomst på annat sätt, även om jag gärna hellre sett att man utökat utbudet på relevanta sommarkurser så att studenter kan läsa en "tredje termin" per år och därmed bli klara med sin utbildning tidigare.

 

[Lobelia]

Jag kan ändå inte förstå riktigt. Den totala kostnaden för samhället blir ju de facto lägre om den som uppbär studielån/bidrag samtidigt bidrar med skatteintäkter? Jag kan därför inte förstå det ekonomiska resonemanget i den här tråden om hur lyckligt lottade vi är som kan få studielån/studiemedel knutet till att det på något sätt är att vara otacksam att man vill jobba därutöver?

Att det sedan kanske kan bli orättvist pga begåvning, hälsa eller vald studieinriktning är knappast relevant, så ser ju livet ut även efter studierna tänker jag. Själv är jag nöjd med att jag inte tappade fem års pensionsinbetalningar t.ex., samt att jag vande mig vid att jobba långt mer än heltid - eftersom det är så mitt liv idag ser ut trots "bara" ett jobb.

För det fall samhället faktiskt vill möjliggöra för människor som inte kommer direkt från gymnasiet att börja plugga och därmed höja den generella kompetensnivån i landet är det olyckligt om uppfattningen att studier på något sätt ska vara fattiga, studenter ska behöva bo en timme från skolan i ett råtthål tillsammans med andra osv. Själv hade jag aldrig i livet börjat studera under sådana förhållanden. Jag hade redan bil, hus, sambo, häst och såg studier som en vidareutveckling av livet - inte som ett kall. En annan typ av jobb i fem år helt enkelt, som lätt gick att kombinera med mer jobb. Nu hade jag nog sannolikt inte dyngat i taket som det ser ut idag mer än kanske bara vid något tillfälle, det är stor skillnad som jag förstår det på fribeloppet som rådde innan jag tog examen 2012, men principen är densamma.

Återigen: vad Sverige lider brist på är ju inte direkt människor som betalar skatt och som studerar för att därefter kunna betala in ännu mer skatt. Att jämföra med socialbidrag tycker jag haltar, det är ett skyddsnät utan krav på motprestation. Studiebidraget är ett bidrag kopplat till direkt prestationskrav, lånet betalas med ränta och innebär inte en totalekonomisk kostnad för staten. Tvärtom.

Det är en kostnad med studielån för staten oavsett vad du tycker, du skriver här att man betalar tillbaks lånet, så är det ofta men inte alltid, alla studier leder inte till att folk betalar mer skatt. Om det är någon betydande andel som inte studerar för att det finns ett tak på vad man får tjäna är också tveksamt. Du studerade trots allt även med din inställning. Dina argument här haltar en del. Förutom det så finns det stort utrymme att tjäna pengar idag, det är inte så att folk hindras att jobba bredvid.

Angående resväg, ont om pengar och trångboddhet (dela bostad). Det är många som har det på det viset även om de inte studerar. Under uppväxten delar man rum med sin familj, olika kollektiva lösningar är vanligt bland unga som inte bildat familj och senare i livet delar man bostad med familjen. Och det finns många som pendlar långa sträckor till sitt jobb. Varför ska just studenter var privilegierade slippa dela bostad, slippa pendla och ha gott om pengar - ingen annan grupp har de privilegiet om du nu inte sorterar folk efter inkomst.

 

[AnnDerry]

Jag kan ändå inte förstå riktigt. Den totala kostnaden för samhället blir ju de facto lägre om den som uppbär studielån/bidrag samtidigt bidrar med skatteintäkter? Jag kan därför inte förstå det ekonomiska resonemanget i den här tråden om hur lyckligt lottade vi är som kan få studielån/studiemedel knutet till att det på något sätt är att vara otacksam att man vill jobba därutöver?

Att det sedan kanske kan bli orättvist pga begåvning, hälsa eller vald studieinriktning är knappast relevant, så ser ju livet ut även efter studierna tänker jag. Själv är jag nöjd med att jag inte tappade fem års pensionsinbetalningar t.ex., samt att jag vande mig vid att jobba långt mer än heltid - eftersom det är så mitt liv idag ser ut trots "bara" ett jobb.

För det fall samhället faktiskt vill möjliggöra för människor som inte kommer direkt från gymnasiet att börja plugga och därmed höja den generella kompetensnivån i landet är det olyckligt om uppfattningen att studier på något sätt ska vara fattiga, studenter ska behöva bo en timme från skolan i ett råtthål tillsammans med andra osv. Själv hade jag aldrig i livet börjat studera under sådana förhållanden. Jag hade redan bil, hus, sambo, häst och såg studier som en vidareutveckling av livet - inte som ett kall. En annan typ av jobb i fem år helt enkelt, som lätt gick att kombinera med mer jobb. Nu hade jag nog sannolikt inte dyngat i taket som det ser ut idag mer än kanske bara vid något tillfälle, det är stor skillnad som jag förstår det på fribeloppet som rådde innan jag tog examen 2012, men principen är densamma.

Återigen: vad Sverige lider brist på är ju inte direkt människor som betalar skatt och som studerar för att därefter kunna betala in ännu mer skatt. Att jämföra med socialbidrag tycker jag haltar, det är ett skyddsnät utan krav på motprestation. Studiebidraget är ett bidrag kopplat till direkt prestationskrav, lånet betalas med ränta och innebär inte en totalekonomisk kostnad för staten. Tvärtom.

Jag vill inte ge mig in i en närmare diskussion om vad CSN kostar staten, räntor och prestationskrav. Den delen är jag helt enkelt inte insatt i. Men, det är ju inte bara den låga räntan som kostar. Villkoren för återbetalning är ju väldigt förmånliga på så sätt att man betalar tillbaka efter förmåga och det skrivs av en hel del lån för de som får svårt att betala tillbaka. Allt det där kostar, och det kostar mycket. Precis som med alla andra bidrag så är det väl då rimligt att man får så att man klarar sig och inte så att man kan behålla en högre standard än "drägligt". För den som redan har ett mer etablerat liv och inte vill göra avkall på sin livsstandard så går det ju utmärkt att tex plugga i lägre tempo och på så sätt kunna behålla sitt jobb och levnadsstandard. Att plugga gör det inte tvunget att leva fattigt även med de regler som finns idag.

Men lite mer allmänt, så som jag tänker och ser det så bör en utbildning på 100% vara just 100%, dvs 40 h/vecka. Så är tyvärr inte fallet på många utbildningar idag, och jag tror att om vi kom tillrätta med kvaliteten på de utbildningarna så hade frågan om fribeloppet blivit en icke-fråga mer eller mindre. Och ja, jag ser det som en kvalitetsbrist att man inte får kunskaper motsvarande vad man kan lära sig på 40h/vecka om man pluggar heltid.

Jag vill också säga att hade vi haft denna diskussion före 2014 eller tom före 2011 så hade jag hållit med dig om att fribeloppet var för lågt. Tittar man på dagens fribelopp och vad det motsvarar i antal timmar man kan jobba med en typisk extrajobbslön så borde det vara svårt att komma över den gränsen på en 40h/v utbildning. Klarar man i det läget att ta sig över fribeloppet så har man ju någon typ av riktigt bra omständigheter runt sig, tex ett välbetalt extrajobb, och då ser jag inget fel i att man får mindre stöd.

 

[SaraMara]

Jag vill inte ge mig in i en närmare diskussion om vad CSN kostar staten, räntor och prestationskrav. Den delen är jag helt enkelt inte insatt i. Men, det är ju inte bara den låga räntan som kostar. Villkoren för återbetalning är ju väldigt förmånliga på så sätt att man betalar tillbaka efter förmåga och det skrivs av en hel del lån för de som får svårt att betala tillbaka. Allt det där kostar, och det kostar mycket. Precis som med alla andra bidrag så är det väl då rimligt att man får så att man klarar sig och inte så att man kan behålla en högre standard än "drägligt". För den som redan har ett mer etablerat liv och inte vill göra avkall på sin livsstandard så går det ju utmärkt att tex plugga i lägre tempo och på så sätt kunna behålla sitt jobb och levnadsstandard. Att plugga gör det inte tvunget att leva fattigt även med de regler som finns idag.

Men lite mer allmänt, så som jag tänker och ser det så bör en utbildning på 100% vara just 100%, dvs 40 h/vecka. Så är tyvärr inte fallet på många utbildningar idag, och jag tror att om vi kom tillrätta med kvaliteten på de utbildningarna så hade frågan om fribeloppet blivit en icke-fråga mer eller mindre. Och ja, jag ser det som en kvalitetsbrist att man inte får kunskaper motsvarande vad man kan lära sig på 40h/vecka om man pluggar heltid.

Jag vill också säga att hade vi haft denna diskussion före 2014 eller tom före 2011 så hade jag hållit med dig om att fribeloppet var för lågt. Tittar man på dagens fribelopp och vad det motsvarar i antal timmar man kan jobba med en typisk extrajobbslön så borde det vara svårt att komma över den gränsen på en 40h/v utbildning. Klarar man i det läget att ta sig över fribeloppet så har man ju någon typ av riktigt bra omständigheter runt sig, tex ett välbetalt extrajobb, och då ser jag inget fel i att man får mindre stöd.

Tyvärr är programstudier (som i mitt fall tex krävs, går inte att bygga ihop en jur.kand som det då hette utanför programmet) sällan anpassningsbara för varken lägre eller högre takt. Jag försökte motivera min studierektor flera gånger att jag kunde läsa 200%, men det gick de inte med på... Och lägre takt funkar ju inte heller, om man inte ska läsa heltid första halvan av terminen då en kurs går och sedan vara helt ledig andra halvan, vilket inte direkt ger en lättare livssituation.

Upplevd studietid är väldigt olika har jag förstått. Jag själv och många av mina kursare lade inte ens i närheten av en halvtid på våra studier, medan många andra satt från öppning till stängning i biblioteket och pluggade och säkert ansåg att studierna tog LÅNGT mer än 40 h i veckan utslaget över ett år. Det kommer nog därför aldrig bli möjligt att säga att en utbildning SKA vara 40 h, det är så otroligt individuellt. Lite som arbetslivet, det är enligt min uppfattning ytterst få kvalificerade yrken som kan sägas omfatta exakt 40 h. Det är ibland lite mindre än så och väldigt ofta betydligt mer, den där förhärskande bilden av heltid som 40 h/v stämmer ganska illa med verkligheten.

 

[Anders]

...går inte att bygga ihop en jur.kand som det då hette utanför programmet...

Sorgligt faktum, jag hade velat ha en jur.kand och det hade gått fort att läsa in de kurser jag behövt.

 

[Lobelia]

Tyvärr är programstudier (som i mitt fall tex krävs, går inte att bygga ihop en jur.kand som det då hette utanför programmet) sällan anpassningsbara för varken lägre eller högre takt. Jag försökte motivera min studierektor flera gånger att jag kunde läsa 200%, men det gick de inte med på... Och lägre takt funkar ju inte heller, om man inte ska läsa heltid första halvan av terminen då en kurs går och sedan vara helt ledig andra halvan, vilket inte direkt ger en lättare livssituation.

Det finns en hel del program som går på halvtid, utbudet blir mer begränsat ja men möjligheten finns. Vill du läsa i snabbare takt går det ofta bra att läsa enstaka kurser som ingår i programmet. Både kurser som ingår senare i programmet och för att bredda utbildningen på eget bevåg. Många program har en del valbara kurser och man kan läsa dem när som helst så länge de uppfyller kraven. Det haltar lite men en del går att göra om man vill. Många som läser 200% pluggar två utbildningar samtidig eller enstaka kurser.

 

[SaraMara]

Det finns en hel del program som går på halvtid, utbudet blir mer begränsat ja men möjligheten finns. Vill du läsa i snabbare takt går det ofta bra att läsa enstaka kurser som ingår i programmet. Både kurser som ingår senare i programmet och för att bredda utbildningen på eget bevåg. Många program har en del valbara kurser och man kan läsa dem när som helst så länge de uppfyller kraven. Det haltar lite men en del går att göra om man vill. Många som läser 200% pluggar två utbildningar samtidig eller enstaka kurser.

Fast, man kan ju inte gärna likställa "vill plugga till jurist" med att typ tvingas läsa till socionom eller lärare, eller något annat bara för att det går att göra snabbare/på halvtid? Och nej, det gick inte att tillgodoräkna sig kurser inom programmet på 200% i Göteborg i alla fall, jag försökte plöja exjobb och kurser samtidigt men fick totalstopp på det önskemålet t.ex. Så istället jobbade jag 80 % och skrev uppsats samtidigt, samt hade praktik på 20%. Som om det vore bättre liksom för hälsan om det nu är den de tänker på...

Det går att läsa kurser i chick-lit på sommaren också, men det är knappast relevant för en yrkesexamina när det är just jurist man vill bli (eller läkare, eller civ.ing eller socionom...)

 

[Lobelia]

Fast, man kan ju inte gärna likställa "vill plugga till jurist" med att typ tvingas läsa till socionom eller lärare, eller något annat bara för att det går att göra snabbare/på halvtid? Och nej, det gick inte att tillgodoräkna sig kurser inom programmet på 200% i Göteborg i alla fall, jag försökte plöja exjobb och kurser samtidigt men fick totalstopp på det önskemålet t.ex. Så istället jobbade jag 80 % och skrev uppsats samtidigt, samt hade praktik på 20%. Som om det vore bättre liksom för hälsan om det nu är den de tänker på...

Det går att läsa kurser i chick-lit på sommaren också, men det är knappast relevant för en yrkesexamina när det är just jurist man vill bli (eller läkare, eller civ.ing eller socionom...)

Jag vet folk som lyckats påverka en hel del men det det var inte i Göteborg, jag antar att det beror på inställningen på institutionen/högskolan/universitetet.

Och ja långt ifrån alla program finns som halvtid, men jämfört med 20 eller 40 år sedan är det rena drömmen nu med möjligheter till distansstudier och halvfart.

 

[mandalaki]

Tycker det är så trist med attityden om lata studenter som slappar sig igenom sina utbildningar, som rynkar på näsan om de inte får bo centralt etc etc..

Fast riktigt så var det ju inte, utan spåret om boende började med att studenter tyngdes av hyror på 10K i månaden.

 

[AnnDerry]

Tyvärr är programstudier (som i mitt fall tex krävs, går inte att bygga ihop en jur.kand som det då hette utanför programmet) sällan anpassningsbara för varken lägre eller högre takt. Jag försökte motivera min studierektor flera gånger att jag kunde läsa 200%, men det gick de inte med på... Och lägre takt funkar ju inte heller, om man inte ska läsa heltid första halvan av terminen då en kurs går och sedan vara helt ledig andra halvan, vilket inte direkt ger en lättare livssituation.

Upplevd studietid är väldigt olika har jag förstått. Jag själv och många av mina kursare lade inte ens i närheten av en halvtid på våra studier, medan många andra satt från öppning till stängning i biblioteket och pluggade och säkert ansåg att studierna tog LÅNGT mer än 40 h i veckan utslaget över ett år. Det kommer nog därför aldrig bli möjligt att säga att en utbildning SKA vara 40 h, det är så otroligt individuellt. Lite som arbetslivet, det är enligt min uppfattning ytterst få kvalificerade yrken som kan sägas omfatta exakt 40 h. Det är ibland lite mindre än så och väldigt ofta betydligt mer, den där förhärskande bilden av heltid som 40 h/v stämmer ganska illa med verkligheten.

Blir man väl antagen är många skolor flexibla. Det är inte omöjligt att plugga halvtid genom att gå om varje år tex. Men oavsett så kan jag tycka att det är ett skol-problem och inte ett CSN/fribeloppsproblem.

Med 40 h/vecka tänker jag mig 40h/vecka för genomsnittsstudenten att nå godkänt resultat. Vissa får jobba mer, andra mindre för det går ju inte att få det rättvist. Att det på din utbildning var vissa som inte kom upp i 20 h och andra behövde 50 h ser jag som en brist hos utbildningen. En väl utformad utbildning med rätt stöd för studenterna ska inte ha sådana stora skillnader tycker jag (om man bortser från extremerna, dvs de enstaka riktigt begåvade eleverna och de som faktiskt inte har kapacitet att klara utbildningen egentligen).

Sen, är du begåvad nog att klara plugg och jobb på 80% ser jag ingen anledning att staten skulle gå in och stötta. Då klarar man sig ju utmärkt på egen hand, och bör väl då rimligen ta hand om sig själv.

 

[SaraMara]

Blir man väl antagen är många skolor flexibla. Det är inte omöjligt att plugga halvtid genom att gå om varje år tex. Men oavsett så kan jag tycka att det är ett skol-problem och inte ett CSN/fribeloppsproblem.

Med 40 h/vecka tänker jag mig 40h/vecka för genomsnittsstudenten att nå godkänt resultat. Vissa får jobba mer, andra mindre för det går ju inte att få det rättvist. Att det på din utbildning var vissa som inte kom upp i 20 h och andra behövde 50 h ser jag som en brist hos utbildningen. En väl utformad utbildning med rätt stöd för studenterna ska inte ha sådana stora skillnader tycker jag (om man bortser från extremerna, dvs de enstaka riktigt begåvade eleverna och de som faktiskt inte har kapacitet att klara utbildningen egentligen).

Sen, är du begåvad nog att klara plugg och jobb på 80% ser jag ingen anledning att staten skulle gå in och stötta. Då klarar man sig ju utmärkt på egen hand, och bör väl då rimligen ta hand om sig själv.

Jaha, så studiestöd ska bara vara för obegåvade studenter? Det kriteriet har jag missat hos CSN.

Skulle jag INTE fått studiemedel och studielån hade jag tvingats arbeta ännu mer än vad som gjordes för att få livet att snurra utan att behöva separera från sambo för att flytta in i ett hyrt rum i Vårgårda, söka bostadsbidrag för det, sälja häst och hund och bil och planka på tåget till skolan eftersom ett Västtrafikkort för drygt 1300 kr/mån aldrig hade rymts i budgeten. Det kostar inte samhället mer att studenter jobbar, det är vad jag avser. Tvärtom så bidrog ju mitt arbete parallellt med studierna, vilket innebar ingen ledighet på sommaren och minimerad fritid, till att få in skattemedel för att försörja CSN med budgetanslag.

 

[Lobelia]

Jaha, så studiestöd ska bara vara för obegåvade studenter? Det kriteriet har jag missat hos CSN.

Skulle jag INTE fått studiemedel och studielån hade jag tvingats arbeta ännu mer än vad som gjordes för att få livet att snurra utan att behöva separera från sambo för att flytta in i ett hyrt rum i Vårgårda, söka bostadsbidrag för det, sälja häst och hund och bil och planka på tåget till skolan eftersom ett Västtrafikkort för drygt 1300 kr/mån aldrig hade rymts i budgeten. Det kostar inte samhället mer att studenter jobbar, det är vad jag avser. Tvärtom så bidrog ju mitt arbete parallellt med studierna, vilket innebar ingen ledighet på sommaren och minimerad fritid, till att få in skattemedel för att försörja CSN med budgetanslag.

Hur får du det till att studiememedel endast är för obegåvade studenter?
Och nej det är inte tanken att studiemedlet ska räcka till att ha bil, hund och häst. Det kostar samhället att subventionera dina studiemedel.

Sen kan man fråga sig hur någon hinner med att jobba så man får inkomster över taket samtidigt som man har hund och häst. Det är bara att gratulera att du fixar det.