Grammatikfråga.

[Digbil]

Något jag sett allt oftare (och hört) som jag inte vet om det är korrekt eller ej men skär i mina öron. Jag kanske bara är okunnig/omodern/trångsynt eller så har jag helt rätt. Frågar därför bukeoraklet.

Jag hör oftare att man använder hans/hennes/dennes etc istället för sin/sitt.

Ex: I våras hade stoet hennes första brunst.
eller: Kalle gick hem till hans hus.

Kan man välja hans/hennes etc. istället för sin/sitt?

Erkänner helt att grammatik inte är min starka sida. Går på känsla och kan inte teorin.

 

[prinsessfeminist]

Något jag sett allt oftare (och hört) som jag inte vet om det är korrekt eller ej men skär i mina öron. Jag kanske bara är okunnig/omodern/trångsynt eller så har jag helt rätt. Frågar därför bukeoraklet.

Jag hör oftare att man använder hans/hennes/dennes etc istället för sin/sitt.

Ex: I våras hade stoet hennes första brunst.
eller: Kalle gick hem till hans hus.

Kan man välja hans/hennes etc. istället för sin/sitt?

Erkänner helt att grammatik inte är min starka sida. Går på känsla och kan inte teorin.

sin och sitt.

 

[Digbil]

sin och sitt.

Tack!! Folk omkring mig ser alltid helt oförstående ut när jag studsar på det här.

 

[Karfitsa]

Sin och sitt är det korrekta, men jag läste just en artikel om fenomenet att ganska många, särskilt yngre, säger hans/hennes/deras istället. Detta med sin/sitt/sina är ganska unikt för svenskan (och tyskan), de flesta språk skiljer inte på dessa pronomen. Experterna menade, att om ett antal år kanske inte svenskan kommer att göra det heller.

 

[Rosett]

Ex: I våras hade stoet hennes första brunst.
eller: Kalle gick hem till hans hus.

Kan man välja hans/hennes etc. istället för sin/sitt?

Nej det kan man inte. Sin/sitt ska det vara.

 

[cirkus]

Något jag sett allt oftare (och hört) som jag inte vet om det är korrekt eller ej men skär i mina öron. Jag kanske bara är okunnig/omodern/trångsynt eller så har jag helt rätt. Frågar därför bukeoraklet.

Jag hör oftare att man använder hans/hennes/dennes etc istället för sin/sitt.

Ex: I våras hade stoet hennes första brunst.
eller: Kalle gick hem till hans hus.

Kan man välja hans/hennes etc. istället för sin/sitt?

Erkänner helt att grammatik inte är min starka sida. Går på känsla och kan inte teorin.

Kalle och Bertil hade bestämt träff senare på dagen hemma hos Bertil så Kalle gick hem till hans hus....

En liten förändring och träffen hade aldrig ägt rum: Kalle och Bertil hade bestämt träff senare på dagen hemma hos Kalle så Kalle gick hem till hans hus....

 

[Andromedae]

Sin är possessivformen av det reflexiva sig, och syftar alltså alltid tillbaka till det tänkta subjektet. Hans/hennes är istället tredje person singular genitiv och behöver inte syfta på meningens tänkta subjekt (utan kan lika gärna syfta till ett/flera objekt).

Med andra ord:

Kalle gick hem till sin kompis. <--- kompisen "tillhör" Kalle.
Kalle gick hem till hans kompis. <--- kompisen "tillhör" ett manligt subjekt. Det kan vara Kalle, men det kan också vara någon helt annan.

Syftningen blir helt enkelt otydligare om du använder "han" där du kanske vore mer betjänt av ett reflexivt pronomen. Men går vi ner på nivån hårklyveri så kan förstås "hans" syfta på en menings subjektiv. Ta till exempel följande:
"Napoleon och hans armé gick över bergen."
"Napoleon och hans armé" är det fullständiga subjektet och det råder inget tvivel om att det är Napoleon som "hans" i "hans armé" syftar tillbaka till. Här hade det inte fungerat med ett reflexivt pronomen, utan då skulle man varit tvungen att möblera om meningen.
"Napoleon gick över bergen med sin armé."
^ I ovanstående är armén inte längre subjekt och alltså kan det syftas tillbaka på.

 

[prinsessfeminist]

Sin är possessivformen av det reflexiva sig, och syftar alltså alltid tillbaka till det tänkta subjektet. Hans/hennes är istället tredje person singular genitiv och behöver inte syfta på meningens tänkta subjekt (utan kan lika gärna syfta till ett/flera objekt).

Med andra ord:

Kalle gick hem till sin kompis. <--- kompisen "tillhör" Kalle.
Kalle gick hem till hans kompis. <--- kompisen "tillhör" ett manligt subjekt. Det kan vara Kalle, men det kan också vara någon helt annan.

Syftningen blir helt enkelt otydligare om du använder "han" där du kanske vore mer betjänt av ett reflexivt pronomen. Men går vi ner på nivån hårklyveri så kan förstås "hans" syfta på en menings subjektiv. Ta till exempel följande:
"Napoleon och hans armé gick över bergen."
"Napoleon och hans armé" är det fullständiga subjektet och det råder inget tvivel om att det är Napoleon som "hans" i "hans armé" syftar tillbaka till. Här hade det inte fungerat med ett reflexivt pronomen, utan då skulle man varit tvungen att möblera om meningen.
"Napoleon gick över bergen med sin armé."
^ I ovanstående är armén inte längre subjekt och alltså kan det syftas tillbaka på.

Denna eminenta grammatiska genomgång var en lisa för själen, och tänk så tryggt och lugnt jag kommer att sova i natt. Alla borde få en sådan här stund innan huvudet läggs på huvudkudden.

Tackar ödmjukast.

 

[Digbil]

Sin är possessivformen av det reflexiva sig, och syftar alltså alltid tillbaka till det tänkta subjektet. Hans/hennes är istället tredje person singular genitiv och behöver inte syfta på meningens tänkta subjekt (utan kan lika gärna syfta till ett/flera objekt).

Med andra ord:

Kalle gick hem till sin kompis. <--- kompisen "tillhör" Kalle.
Kalle gick hem till hans kompis. <--- kompisen "tillhör" ett manligt subjekt. Det kan vara Kalle, men det kan också vara någon helt annan.

Syftningen blir helt enkelt otydligare om du använder "han" där du kanske vore mer betjänt av ett reflexivt pronomen. Men går vi ner på nivån hårklyveri så kan förstås "hans" syfta på en menings subjektiv. Ta till exempel följande:
"Napoleon och hans armé gick över bergen."
"Napoleon och hans armé" är det fullständiga subjektet och det råder inget tvivel om att det är Napoleon som "hans" i "hans armé" syftar tillbaka till. Här hade det inte fungerat med ett reflexivt pronomen, utan då skulle man varit tvungen att möblera om meningen.
"Napoleon gick över bergen med sin armé."
^ I ovanstående är armén inte längre subjekt och alltså kan det syftas tillbaka på.

Och där kom teorin bakom. Tack och bock.
Jag borde skriva ut den här tråden och bära med mig. Jag hörde en reporter i något nyhetsinslag (svt eller tv4) som använde "deras" istället för "sina". Eftersom ingen i min närhet tycker att det är fel så har jag hamnat i "Kafkastämning" och tvivlade på min egen kunskap.

 

[tanten]

I vårt svenskamaterial finns en övning. Han älskar ___ fru.

Jag har förklarat för mina elever att både sin och hans är rätt men betydelsen blir olika. Att det första betyder att han älskar den egna frun 0ch det andra att han älskar någon någon annans fru.

 

[Smulu]

Något jag sett allt oftare (och hört) som jag inte vet om det är korrekt eller ej men skär i mina öron. Jag kanske bara är okunnig/omodern/trångsynt eller så har jag helt rätt. Frågar därför bukeoraklet.

Jag hör oftare att man använder hans/hennes/dennes etc istället för sin/sitt.

Ex: I våras hade stoet hennes första brunst.
eller: Kalle gick hem till hans hus.

Kan man välja hans/hennes etc. istället för sin/sitt?

Erkänner helt att grammatik inte är min starka sida. Går på känsla och kan inte teorin.

hans / hennes menas ju att det är någon annans ägodel än den person som just nu använder den.
Sin /sitt menas ju att man pratar om en person som använder sin egen ägodel.

 

[tanten]

Lägger in en annan språkfråga - dock ej grammatisk.
Vän, bekant, kompis - lägger ni in betydelseskillnader i det?

Bekant är nån jag hälsar på, kan byta några ord med men inte umgås med. Kompis umgås jag med, kanske vänners vänner, men inte nån jag delar privata problem. Vän är någon jag kan prata med, som "kommer om det brinner".

Är det vanligt, eller bara jag som är osedvanligt petig?

 

[LadyCovergirl]

Lägger in en annan språkfråga - dock ej grammatisk.
Vän, bekant, kompis - lägger ni in betydelseskillnader i det?

Bekant är nån jag hälsar på, kan byta några ord med men inte umgås med. Kompis umgås jag med, kanske vänners vänner, men inte nån jag delar privata problem. Vän är någon jag kan prata med, som "kommer om det brinner".

Är det vanligt, eller bara jag som är osedvanligt petig?

För mig har orden samma betydelse som för dig.

 

[Andromedae]

Lägger in en annan språkfråga - dock ej grammatisk.
Vän, bekant, kompis - lägger ni in betydelseskillnader i det?

Bekant är nån jag hälsar på, kan byta några ord med men inte umgås med. Kompis umgås jag med, kanske vänners vänner, men inte nån jag delar privata problem. Vän är någon jag kan prata med, som "kommer om det brinner".

Är det vanligt, eller bara jag som är osedvanligt petig?

Bekant håller jag med dig om. Kompis/vän ser jag mer som synonymt (även om jag ser kompis som ett mer avslappnat uttryck).

 

[athena_arabians]

Lägger in en annan språkfråga - dock ej grammatisk.
Vän, bekant, kompis - lägger ni in betydelseskillnader i det?

Bekant är nån jag hälsar på, kan byta några ord med men inte umgås med. Kompis umgås jag med, kanske vänners vänner, men inte nån jag delar privata problem. Vän är någon jag kan prata med, som "kommer om det brinner".

Är det vanligt, eller bara jag som är osedvanligt petig?

Instämmer med dig och @LadyCovergirl, de orden har de värdena med sig.

 

[aprilmaj]

Lägger in en annan språkfråga - dock ej grammatisk.
Vän, bekant, kompis - lägger ni in betydelseskillnader i det?

Bekant är nån jag hälsar på, kan byta några ord med men inte umgås med. Kompis umgås jag med, kanske vänners vänner, men inte nån jag delar privata problem. Vän är någon jag kan prata med, som "kommer om det brinner".

Är det vanligt, eller bara jag som är osedvanligt petig?

För mig är bekant är en mer flyktig relation, där man inte pratar på djupet. Dock kan jag umgås och till och med ganska ofta med en bekant, men på ett mer ytligt plan och inte direkt privat. När jag hade häst fanns det flera i stallet som jag skulle kalla för bekanta. Vi träffades i hästsammanhang och pratade häst, fikade ihop och inte så mycket mer.

Jag använder vän och kompis som synonymer, tror jag. Eller... gör jag det? En vän är närmare än en kompis. Tror jag.

 

[TheRedLightning]

Något jag sett allt oftare (och hört) som jag inte vet om det är korrekt eller ej men skär i mina öron. Jag kanske bara är okunnig/omodern/trångsynt eller så har jag helt rätt. Frågar därför bukeoraklet.

Jag hör oftare att man använder hans/hennes/dennes etc istället för sin/sitt.

Ex: I våras hade stoet hennes första brunst.
eller: Kalle gick hem till hans hus.

Kan man välja hans/hennes etc. istället för sin/sitt?

Erkänner helt att grammatik inte är min starka sida. Går på känsla och kan inte teorin.

Jag tror rent allmänt att folk är lata, det som kan störa mig är när man läser en text och de inte kan skilja på dem och dom, eller varför inte när det skriver hon/han istället för henne/honom (när det borde ha använts) osv. Finns säkert en rad till som jag inte kommer på nu, men man förstår ofta vad folk menar och då slinker det undan och fortsätter att användas.

 

[GoLightly]

Lägger in en annan språkfråga - dock ej grammatisk.
Vän, bekant, kompis - lägger ni in betydelseskillnader i det?

Bekant är nån jag hälsar på, kan byta några ord med men inte umgås med. Kompis umgås jag med, kanske vänners vänner, men inte nån jag delar privata problem. Vän är någon jag kan prata med, som "kommer om det brinner".

Är det vanligt, eller bara jag som är osedvanligt petig?

För mig har orden samma mening som för dig, men en bekant kan vara någon jag träffar oftare än en vän, exempelvis i stallet eller på en kurs men där umgänget aldrig blir något djupare än småprat.

 

[cirkus]

 

[Andromedae]

Jag avskyr sådana där lappar. De allra flesta som har problem med svenska har det inte för att de är ute efter att jävlas med språkpoliser, utan för att de faktiskt har problem med svenska. Ett korrekt språk innebär makt och är ett privilegium att ha fått lära sig. Jag kan inte annat än att tycka att det är ganska drygt att racka ner på folk för att de inte äger samma privilegier som en själv.