Gravid - vad händer nu?

[gravid]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Han säger att det vore jättekul att få bebis men att det känns så rörigt nu. Vi måste flytta, han ska expandera firman och oroar sig över sin tid, vi har planerat för en väldigt efterlängtad valp till sommaren/hösten osv. Ibland säger han också att han känner sig för ung.

Hur mycket jag än säger att jag inte tror att man kan planera som han gör, att allt kommer ordna sig så slutar han inte oroa sig för alla praktiska saker.
Det enda som verkligen stör mig är just det med valpen, för av olika anledningar vill jag verkligen ha den där lilla fyrbenta bebisen också. Men mina tankar går snarare kring om det skulle vara möjligt att ha båda, försöker tänka positivt..

Jag tror att han är oerhört kluven egentligen, men försöker övertala sig själv om att det inte går.

 

[ako]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Jag tror nog att det går att ha både valp och bebis samtidigt, och PERONLIGEN hade ju jag tyckt att det kändes fel att abortera ett foster till förmån för en valp? samtidigt är det väl inte så dumt att ha valp under föräldraledigheten, då har man ju gott om tid att ensamhetsträna den etc. Sedan är det väl bra att planera valpankomsten så att den som inte är föräldraledig (om ni behåller barnet) är ensam med beis och valp de allra först dagarna.

Och flytta kan man väl göra även med ett spädbarn? Om ni tror att ni måste flytta för barnets skull, så tror jag ni tar fel (ska ni flytta ändå så är det ju en annan femma) - de första åren vill ju ändå barnet vara där föräldrarna är och har inget behov av eget rum e d, och en liten säng om man inte samsover med bebben9 och en liten leksakslåda får ju plats i de flesta bostäder.

Som sagt, lycka till hur ni än gör! Jag tycker bara att det vore så synd om ni tog bort ett barn som du egentligen vill behålla för att sambon TROR att det blir praktiskt ohållbart.

 

[gravid]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Ja jag tänker ungefär som du.
Blir väldigt förvirrad på sambo. För idag är han igång och pratar "om vi nu ska få barn så.." om en massa saker igen.
Tror verkligen vi behöver den där kuratorn. Någon som kan hjälpa oss att sortera lite bland tankarna.

Vi vill flytta för att vårt hus blir väldigt kallt och dragit på vintern och jag tycker inte det känns lämpligt för en bebis. Storleken är inget problem, men vill inte att bebis ska krypa omkring på kalla golv och bli sjuk..

 

[TinyWiny]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Jag tror att din sambo bara är rädd. Han är rädd att han inte ska klara ansvaret som följer med ett barn och skyller på en massa annat.
Jag tycker inte att du ska göra abort mot din vilja för risken är så stor att du kommer må väldigt dåligt under lång tid efteråt.

 

[fitzy]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Vi har kalla, dragiga golv och jag lovar dig att bäbis inte kommer att fara illa av det, måste den ligga/sitta där så finns de fårskinn å täcken å sen när de kryper så finns de kläder och rör dom sig så håller dom sig varmare....måste bara säga att om du läser igenom din egen tråd så känns de som om du redan bestämt dig ...jag tror att din sambo, som MÅNGA andra män är "rädd och osäker"...förälder är fortfarande inget man ÄR utan nåt man växer in i å ska BLI! (tycker jag iaf)

 

[Petruska]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Som sagt, lycka till hur ni än gör! Jag tycker bara att det vore så synd om ni tog bort ett barn som du egentligen vill behålla för att sambon TROR att det blir praktiskt ohållbart.

Jag tycker att du skriver underliga saker.

Dels det där om att man inte ska se lättvindigt på abort. Jag undrar varför en abort måste vara ett sådant stort problem och ett lidande.

Dels det där om hur hemskt det vore att göra abort mot sin vilja. Personligen tycker jag att det verkar vara sju resor värre att få barn mot sin vilja.

Och så då detta med tajming. Vi vet att småbarnsfäder jobbar mest av alla i hela samhället, medan småbarnsmödrar jobbar minst. Vi vet att småbarnstiden är rena rama rekordtiden i livet för separationer. Vi vet att TS sambo är i färd med att axpandera sin firma. Mot bakgrund av det tycker du att sambons funderingar på praktiska faktorer är förhållandevis obetydliga. Om det bara är du PERSONLIGEN som tycker att sådant är fel grund för en abort, så behöver det ju inte ens sägas. Det gäller ju bara dig, enligt vad du själv skrev.

Nej, jag fattar inte hur du tänker.

 

[Zony]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Kan inte mer än hålla med dig, jag förstår inte heller varför man måste skriva ut sina egna inställningar till abort:-/

Jag skulle aldrig kunna tvinga på nån ett barn dom inte vill ha, skulle hellre göra abort även om jag inte skulle gilla det nått vidare.
jag vill gärna ha en bäbis men min sambo vill absolut inte ha fler barn och det respekterar jag trots min längtan är stor. Jag vill inte göra något som kan orsaka en seperation med tiden då det är jobbigt med små barn och hålla ihop ett förhållande.

Bra att du fick tid så pass fort, det är bra att ni får ventilera och diskutera med någon som är utomstående.

 

[imzork]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Jag tycker att du skriver underliga saker.

Dels det där om att man inte ska se lättvindigt på abort. Jag undrar varför en abort måste vara ett sådant stort problem och ett lidande.

Dels det där om hur hemskt det vore att göra abort mot sin vilja. Personligen tycker jag att det verkar vara sju resor värre att få barn mot sin vilja.

Och så då detta med tajming. Vi vet att småbarnsfäder jobbar mest av alla i hela samhället, medan småbarnsmödrar jobbar minst. Vi vet att småbarnstiden är rena rama rekordtiden i livet för separationer.

Plus ett.

Jag tycker att en del människor ser väldigt lättvindigt på anskaffandet av barn: "Det löser sig alltid" eller "du kommer att ääääälska det!" Jag tycker att barn förtjänar att komma till som önskade individer till förberedda föräldrar och inte som en chansning för att "man inte ska se lättvindigt på abort" eller för att "han kommer att ändra sig!"

Kanske borde abort betraktas betydligt mer lättvindigt än en fullgången graviditet. För barnets skull då. Det kan ju inte heller vara särskilt kul för ett barn att födas mot den ena förälderns vilja.

 

[ako]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Nej, Petruska, jag fattar inte hur du tänker så ofta heller, och det brukar ju visa sig i många trådar att vi ser väldigt olika på saker och ting. Så är det, folk är olika - och du och jag ser uppenbarligen på många saker på väldigt olika sätt-, och vi båda har ju rätt att råda folk efter det Vi tycker här på ett diskussionsforum, eller hur?

 

[Petruska]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Menar du att jag har ifrågasatt dina rättigheter?

 

[Petruska]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Kanske borde abort betraktas betydligt mer lättvindigt än en fullgången graviditet. För barnets skull då. Det kan ju inte heller vara särskilt kul för ett barn att födas mot den ena förälderns vilja.

Inte för att det har med TS att göra, men jag är redan där. Jag betraktar en abort som WAYS lättvindigare än en fullgången graviditet + 18 (minst) år av föräldraplikter.

(Sen tycker jag självklart att det är kvinnan som måste ha beslutanderätten, och beslutar hon att fullfölja, så anser jag att mannen har exakt lika stora och likadana skyldigheter som hon när barnet väl är fött. Det är inte rättvist, men världen är inte rättvis.)

 

[imzork]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Inte för att det har med TS att göra, men jag är redan där. Jag betraktar en abort som WAYS lättvindigare än en fullgången graviditet + 18 (minst) år av föräldraplikter.

Jag också. Absolut att det kan vara svårt att göra abort, men det verkar anses som så mycket större, svårare, krisigare (motsvarande: barn är större, bättre, finare, häftigare och mer värt än något annat alltid) än allt annat svårt man kan råka ut för eller behöva besluta om i livet. Jag minns en tråd här på buke för några år sedan där en användare utryckte lättnad över en gjord abort - vilket många blev oerhört provocerade av.

Jag upplever också att det ska vara lite så att abort "ska" vara svårt och jobbigt - vilket ju riskerar leda till ångest för den som funderar på abort. Man "måste" må dåligt för att vara en bra människa - och helst välja "det rätta" = behålla.

 

[lady_mike]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Om du är i vecka 5 eller 6 så kan jag lova dig att du inte är rund pga du är gravid. Eller möjligen om du samlat på dig vätska eller så redan, men själva fostret märks inte så tidigt. När jag väntade barn så varken syntes eller kändes det på de första 20 veckorna och då hade jag ändå två i magen

Fast det är ändå ganska individuellt. Båda mina graviditeter har jag redan i v 7 fått mage och vuxit ur mina byxor. Inte gravidmage pga livmoder utan bara enormt svälld. Men har sett ut som om jag varit i v 20 (vilket jag är nu). Jag har känt fostren redan i v 14-15 båda gångerna (vilket många varit kritisk mot). Innan vecka 10 hade jag den här gången gått upp 7 kg. (40 kg under hela förra graviditeten).
I v 10 frågade min styvbror om jag var gravid då han såg min mage. I v 11 har jag gått ut med nyheten båda gångerna eftersom jag inte kunnat dölja det. Är normalt platt om magen och rätt vältränad. Har vänner som är 4-6 v före mej och jag är större än om magen än dom





TS. Jag hoppas du väljer rätt för dej och din sambo. Mitt råd till dej är att inte göra något du kommer ångra. Och då menar jag att ångra en abort då du kan sakna det som kunde ha blivit. Eller att inte göra en abort och förlora den du har. Prata noga, myket och länge tillsammans och med en kurator tillsammans båda två.
Många styrkekramar till dej och din sambo!!!!

 

[ako]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Menar du att jag har ifrågasatt dina rättigheter?

Nej det menar jag inte, och eftersom du tror det så bevisas det återigen att vi inte ö h t tänker,resonerar eller uppfattar saker i närheten av lika. Jag konstaterar bara att vi alltid tycker olika och att så är det med det och att det inte känns som så mycket att diskutera. Förmånen på ett sådant här forum är ju att TS får höra både dina och mina åsikter och kan ta till sig det hon vill, eller hur?

DU tycker kanske inte att det verkar hemskt att tvingas till abort mot sin vilja, till exempel, men jag tycker det. DU kanske inte tycker att det mesta i livet brukar lösa sig om man verkligen vill, men min erfarenhet är att det faktiskt brukar göra det etc, etc... Eftersom den här tråden faktiskt handlar om en person som står inför beslutet att göra en abort hon egentligen inte vill göra och hon frågar om andras tankar så svarar jag som jag själv tycker. Jag förstår inte varför du tycker att det är KONSTIGT att jag svarar för mig själv även om du tycker ANNORLUNDA, vilket jag absolut kan förstå. Som sagt, folk ÄR olika.

Dessutom är jag ju inte ensam om att i den här tråden ha tolkat det som om att TS gärna vill fullfölja graviditeten och därför rått henne att inte genomgå en abort mot sin vilja...

 

[ako]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Jag upplever också att det ska vara lite så att abort "ska" vara svårt och jobbigt - vilket ju riskerar leda till ångest för den som funderar på abort. Man "måste" må dåligt för att vara en bra människa - och helst välja "det rätta" = behålla.

Fast TS i den här tråden är ju faktiskt ganska tydlig med att hon egentligen INTE vill göra abort, men att hon känner sig pressad av sin sambo. Om hon själv tyckte att abort vore bästa alternativet så hade det väl inte varit något bekymmer, även om det äkert kan kännas jobbigt ändå för många, men säkerligen oxå som en lättnad om man ärsäker på att man inte vill ha barn just då.

 

[imzork]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Fast TS i den här tråden är ju faktiskt ganska tydlig med att hon egentligen INTE vill göra abort, men att hon känner sig pressad av sin sambo.

Mitt svar var mest i största allmänhet. Men OK, att TS känner sig pressad betyder inte att hon är det. Jag uppfattar att sambon är precis lika velig som hon själv och att beslutet som hon inte vill ta är vilket beslut som helst, oavsett om det är "abort" eller "behålla", d.v.s. att situationen helst ska lösa sig själv. Jag kan dessutom tänka mig att han också är pressad av situationen - som man får man liksom inte säga att man helst inte vill ha barn om tjejen råkar bli gravid.

Om hon själv tyckte att abort vore bästa alternativet så hade det väl inte varit något bekymmer, även om det äkert kan kännas jobbigt ändå för många, men säkerligen oxå som en lättnad om man ärsäker på att man inte vill ha barn just då.

Fast å andra sidan, som jag skrev, så verkar det vara lite så att det ska vara svårt och jobbigt och ångestfyllt.

 

[Petruska]

Sv: Gravid - vad händer nu?

DU tycker kanske inte att det verkar hemskt att tvingas till abort mot sin vilja, till exempel, men jag tycker det.

Jag tolkar nog både sambon och TS som ganska osäkra i vad de vill. Att TS vilja påverkas av vad sambon vill och omvänt, ser jag faktiskt enbart som positivt. De är ju två om saken, även om naturligtvis TS har sista ordet.

Att TS skulle tvingas till abort, är det vad jag kan se bara du som påstår. Det vore naturligtvis ett fruktansvärt övergrepp och inget annat. Jag är ärligt talat inte ens riktigt säker på hur ett sådant tvång skulle se ut.

Att göra abort därför att den sammantagna situationen just nu - där väl den aktuelle mannens känslor bör ingå - inte lämpar sig för barn, menar jag är något helt annat än att "tvingas".

Men min poäng ligger egentligen på det mer generella planet, som flera andra förstod, där tex du framställer abort som en så stor och svår sak, och samtidigt förringar väldigt mycket av föräldraskapet, men framförallt barnet.

Att sätta ett barn till världen därför att man intalar sig att allt går att lösa bara man vill, ser jag som oerhört respektlöst mot den svagaste parten: barnet. Ett barn har enligt min mening rätt att kräva väldigt mycket mer av sina föräldrar än att de inbillar sig att "allt går att lösa bara man vill". Lev gärna efter den devisen, men dra inte in oskyldiga barn i den, skulle jag säga.

 

[Jaahl]

Sv: Gravid - vad händer nu?

KL

För egen del är jag alldeles för ödmjuk inför hela processen med att bli gravid och få barn för att det skulle vara aktuellt att göra abort bara för att det kanske praktiskt skulle passa lite bättre om ett par år. Ett visst praktiskt tänk är väl sunt men vad är perfekta förutsättningar?? Är man ett stabilt par med tak över huvudet och stabil inkomst och en önskan om barn i sin framtid så kan jag inte alls se att grundförutsättningarna saknas. Tvärtom är nog studier ofta lättare att kombinera med småbarn än jobb och ha valp under sin föräldraledighet, om allt flyter på ok med barnet och man fortfarande har lust och ork, ser jag inget problem i.

Det känns lite för lättvindigt att göra abort nu och sedan kallt räkna med att det ska bli barn om kanske 2-3 år, eller när sambon nu tänkt sig (jag tolkar det som att det främst är hans "emot" som gjort dig osäker?) när det faller sig bättre i planeringen. Obs MIN åsikt, det måste ju vara upp till er, tillsammans, men gör inget du inte även för egen del känner är rätt.

 

[gravid]

Sv: Gravid - vad händer nu?

Delvis KL

Tack så jättemycket för alla som svarar!
Kul att se att det blir lite diskussion i tråden också

Idag är jag på bra humör! Livet känns liksom himla fint
Sambo är för tillfället positiv han också, jag börjar tro att vi nog kommer kunna lösa det här tillsammans.
För som flera av er har skrivit - så vill jag att vi ska vara överens

 

[tinissen]

Sv: Gravid - vad händer nu?

jag tror ni behöver smälta vad som har hänt och komma skall och inte ha så bråttom med att besluta er. jag tror det kommer av sig självt när det sjunkit in vad ni vill.

vi fick våran nr 2 väldigt tätt och oplanerat, flera gånger under graviditeten velade jag och även efter förlossningen har det hänt att jag tänkt efter hur det vore om vi valt en annan väg, men aldrig en sekund att jag ångrar mina barn!