Gravid - vad händer nu?

Sv: Gravid - vad händer nu?

Man kan också fundera lite på, om ens tankar/beslut styrs av rädsla inför det okända? Det som man inte kan kontrollera? Den rädslan kommer eventuellt alltid att finnas där och personligen tycker jag inte man ska låta just den rädslan styra.
Det handlar heller inte om att TS ska "tvingas" till att ev besluta om abort, men pressas kanske? Till att välja en utväg som tar bort just den ovan nämnda rädslan för det okända? Jag vet inte!
Ett rått men välment tips: Se det som ett Äventyr! (Nu får jag nog mothugg men jag säger det ändå!)
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Jag tolkar nog både sambon och TS som ganska osäkra i vad de vill. Att TS vilja påverkas av vad sambon vill och omvänt, ser jag faktiskt enbart som positivt. De är ju två om saken, även om naturligtvis TS har sista ordet.

Att TS skulle tvingas till abort, är det vad jag kan se bara du som påstår. Det vore naturligtvis ett fruktansvärt övergrepp och inget annat. Jag är ärligt talat inte ens riktigt säker på hur ett sådant tvång skulle se ut.

Med tvingas menar jag inte handgripligen, utan snarare övertalas trots att hon eg inte vill!!!!

Att göra abort därför att den sammantagna situationen just nu - där väl den aktuelle mannens känslor bör ingå - inte lämpar sig för barn, menar jag är något helt annat än att "tvingas".

Men min poäng ligger egentligen på det mer generella planet, som flera andra förstod, där tex du framställer abort som en så stor och svår sak, och samtidigt förringar väldigt mycket av föräldraskapet, men framförallt barnet. JAG tycker att en abort verkar vara dramatisk i en situation där man faktiskt har praktiska möjligheter att ta emot ett barn, och jag har flera vänner som faktiskt har mått riktigt dåligt efter ångrade aborter, så det står jag för! Jag förringar knappast varken föräldraskap eller barn för det, och som sagt, vi resonerar uppenbarligen inte alls på samma plan

Att sätta ett barn till världen därför att man intalar sig att allt går att lösa bara man vill, ser jag som oerhört respektlöst mot den svagaste parten: barnet. Ett barn har enligt min mening rätt att kräva väldigt mycket mer av sina föräldrar än att de inbillar sig att "allt går att lösa bara man vill". Lev gärna efter den devisen, men dra inte in oskyldiga barn i den, skulle jag säga. Som sagt, varsågod att välj och misstolka precis allt jag skriver - härmed anser jag det hela slutdiskuterat med dig, eftersom jag inte kan skriva något utan att du förvränger det! Jag har även skrivit att jag tycker att det är bra att vi har fri aborträtt, för det finns ju faktiskt situationer där föräldrarna inte ser några praktiska möjligheter eller ens vill ta emot ett barn, men så tolkar jag inte det här fallet. De är vuxna och har försörjning och tak över huvudet, den ena vill behålla barnet, den andra är tveksam p g a praktiska detaljer - jag är övertygad om att praktiska detaljer löser sig, och jag kan ju bara råda utifrån mitt sätt att se på saken, eller hur! I slutändan är ju valet och beslutet tack och lov upp till TS och hennes sambo - inte upp till några bukefalister...

Varför kan vi inte nöja oss med att vi tycker olika och ger olika råd till TS utifrån det??? Hon får ju läsa allas synpunkter och ta till sig det hontycker känns vettigt, och förhoppningsvis kan något av det vi alla skriver i tråden hjälpa henne lite. Jag har aldrig sagt att dina åsikter är felaktiga, även om jag inte delar dem, så jag tycker att du ska sluta att klanka ner på mina hela tiden bara för att vi tycker olika!
 
Senast ändrad:
Sv: Gravid - vad händer nu?

Så det emotionella är inte alls lika viktigt som det praktiska? Skit samma om person A och B vill ha barn. De har bra bostad, bra jobb och bra omgivning så då ska de glatt välkomna ett eventuellt barn.
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Läs att jag även skrev i mitt förra inlägg: "Eller inte vill ta emot ett barn"...
Självklart är det viktigt, för alla barn ska vara välkomna!!! Men att vara osäker på om det praktiska kommer att lösa sig (när man dessutom har bostad och jobb och är vuxen) och därför välja abort, trots att man egentligen vill ha barnet tycker JAG verkar onödigt liksom (märk väl inte FEL men onödigt), eftersom MIN erfarenhet av livet är att praktiska saker inom rimlighetens gränser faktiskt brukar gå att lösa.
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

och jag har flera vänner som faktiskt har mått riktigt dåligt efter ångrade aborter
Ibland känns det som vi alltmer går mot ett samhälle där det ska vara förbjudet eller skamligt att göra "fel" val. Och där då vissa val - eller oförutsedda händelser - anses som värre, mer fel, mer skadliga, mer obotliga än andra. T.ex. abort som i sådana här diskussioner lyfts fram som något som är svårare/mer omöjligt att komma över än andra val eller händelser.

Det är väl alla gånger bättre att ångra en abort än att försätta sig i en situation som man kanske inte klarar av för att man trodde att "det skulle ordna sig"?
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Så kan det kanske vara, men återigen, jag säger inte att jag har rätt, jag skriver ju bara som JAG tänker och tycker utifrån mig själv och min livserfarenhet, som jag tidigare har försökt förklara. Jag står faktiskt fast vid att jag tror att väldigt få människor faktiskt ångrar sina barn när de väl har fått dem. SJÄLVKLART ska TS fatta det beslut som är riktigt för henne oavsett vad det är! I hennes urprungsinlägg efterlyste hon andra människors tankar kring situationen, och jag och många andra har delgivit våra. Nu är det upp till TS att besluta, och förhoppningsvis kommer hon att känna att hon gjorde rätt val vilket valet än blir.

Eftersom tråden verkar urarta till att diskutera om jag har "rätt" eller "fel" (själv tycker jag inte jag har varken eller - däremot vet jag hur jag själv resonerar) så väljer jag att lämna den här. Jag tror nämligen inte att TS har så stor hjälp av att vi diskuterar kring huruvida mitt tyckande är rätt eller fel, utan jag hoppas att hon har fått se så pass många olika åsikter att hon kan få lite hjälp att göra sitt val och att hennes val blir rätt för henne.

Go' kväll!
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

vi har planerat för en väldigt efterlängtad valp till sommaren/hösten osv.

För lite över ett år sedan åkte jag och hämtade en hett efterlängtad valp som jag planerat för i tre år. På väg dit och hem reagerade jag över att byxorna satt trångt och jag var tvungen att knäppa upp knapparna för att sitta bekvämt. Tre dagar efter att valpen flyttat hem gjorde jag ett test och var gravid. Planerat men oväntad tajmning om man säger så, trodde det skulle ta lite längre tid.

Efter det år som gått kan jag säga att det är inte vem som helst som pallar valp under graviditet. Några månaders illamående, några månaders foglossning och därtill trött, trött, trött och tung samt preockuperade tankar. Hade jag en tidmaskin hade jag åkt tillbaka med valpen för ett år sen. Visst KAN man, men räkna med att det i så fall blir jobbigt.
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Vårt barn kommer ju i så fall födas innan valpen kommer. Om jag har räknat rätt så bör jag föda i maj och valpen borde vara leveransklar till hösten.
Tror det du det är positivt eller negativt att det är i den ordningen?

Min tanke är att vi skulle kunna meddela uppfödaren att vi gärna vill ha valpen men att det kan hända att vi drar oss ur om vi känner att det inte kommer funka. Har en väldigt bra relation till uppfödaren så det kommer inte vara några problem att säga så.

Jag har haft valp av samma ras innan. Det är ingen brukshund utan mer aktiv sällskapshund. Visserligen brukar de vara rätt så jobbiga som tonåringar men jag har ett riktigt bra tålamod och verkligen älskar valptiden.

KL

Idag har vi varit hos kuratorn. Det var jättebra.
Hon var väldigt rak på sak, ställde frågor som vi nog inte hade ställt själva och utmanade oss lite. Vi känner oss ganska positiva nu.
Jag är nog säker på att jag vill behålla, och jag tror att sambo börjar släppa på rädslan lite..
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Ja jag skulle nog passa på att få hem valpen och göra den rumsren innan bebis börjar krypa och behöver passas. Min son är tre månader nu och bärs mest runt, bor ni så att du kan öppna och släppa ut hundarna så tror jag det skulle funka. Måste du däremot koppla och gå ut kan det bli knepigare. Även om du och sambon hjälps åt så gissar jag någon av er måste jobba.
De första tre månaderna (ungefär) behöver man för att lära känna bebis och hur han/hon fungerar och få lite rutin på vardagen.

Sen när bebisen väl är född så KAN det bli så att det där med valp inte känns lika aktuellt längre, men då får du väl i så fall ta tag i det då. :) Och älskar du valptiden så kommer du förmodligen att älska bebistiden också.
 
Senast ändrad:
Sv: Gravid - vad händer nu?

Det kan fungera jättebra i den ordningen. Bebis och sen valp. Kan ju vara skönt att kunna vara hemma första tiden när valpen är liten, vilket du har möjlighet till under mammaledigheten.
Har bara mina egna erfarenheter att utgå från, men min lilla tjej skapade sina fasta rutiner redan vid 7 veckor, hon är nu 11 veckor och håller kvar vid dem.

Tror ärligt att det inte finns någon perfekt tidpunkt att skaffa barn på.
Ska man vänta på den perfekta tidpunkten, så får man nog vänta resten av livet.

Lycka till!
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

:laugh: Jag gillade det du skrev "släppa rädslan"! Låter man sig inte styras av rädsla, kan livet bjuda på de mest fantastiska saker!
Personligen skulle jag uppskjuta valpköpet till barnet är åtminstone nåt år gammal, kanske mer. Tiden går med rasande fart, låt bebisen få sin bebistid - och NI få den tiden!!! - och planera för Valptid lite längre fram. Vips är ni där!
Lycklig resa!!! :love:
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

PS. Låt inte de där krypande, skraja känslorna skrämma dig/er! Det är helt normalt att känna osäkerhet, rentav lätt panik, inför något så stort! Det är okej! Låt bara inte rädslan/oron ta överhanden och jaga er in i mörka hörn! DS.
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Ja vi bor på landet med stor inhägnad tomt, så inga koppel behövs för just kisseri. :)
Däremot brukar jag alltid bära valpen till dörren när det är kissdags för att undvika att det hinner hända olyckor men sånt får man väl arbeta fram andra rutiner kring..
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Jag antar att vi får se hur det känns när valpen är på gång :)

Tack för alla svar!
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Sa skont att se att ni nog kommer overens! Precis som du sager ar det inte bra att vara ensam i beslutet utan det ar ju bast for alla om bada parterna ar med pa noterna fran borjan.

Jag tror inte det ar nagra problem att skaffa valp, speciellt inte om du har inhagnad tradgard dar hunden kan kissa sjalv. Ibland, tank mitt i vintern och ett barn som ligger och sover inne, ar det inte skoj att behova ga ut med hunden. Bylsa pa alla klader och ner i vagnen och snorkallt ute.

Jag har ocksa sa jag kan slappa ut hundarna sa rastar de sig sjalva, och den ena skaffade jag nar sonen var 9 manader ungefar.
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Skönt att ni tyckte ni fick bra samtalshjälp hos kuratorn! Lycka till med allt nu (oavsett vad ni beslutar)!
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Jag har aldrig sagt att dina åsikter är felaktiga, även om jag inte delar dem, så jag tycker att du ska sluta att klanka ner på mina hela tiden bara för att vi tycker olika![/B]

Det var värst vad du tar i. Jag har för länge sen konstaterat att vi helt enkelt tycker olika i den här frågan. Jag klankar inte ner, jag argumenterar. Diskussion, du vet.

PS. Låt inte de där krypande, skraja känslorna skrämma dig/er! Det är helt normalt att känna osäkerhet, rentav lätt panik, inför något så stort! Det är okej! Låt bara inte rädslan/oron ta överhanden och jaga er in i mörka hörn! DS.

Fast då kan man ju argumenterar för vad som helst. :D Om jag är rädd för att leva utan barn, borde jag ju med ditt resonemang välja just det, så att jag inte låter mig styras av min rädsla.

Sen håller jag för all del med om att det är vanligt att vara lite rädd för de flesta större händelser, men jag ser nog inte den rädslan i sig som något slags "rådgivare". Det är en känsla, bara. Varken mer eller mindre.
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Vi har bestämt oss, vi ska bli mamma och pappa :love:
Jag har själv blivit mer och mer säker på vad jag vill de senaste dagarna och imorse kom sambo och sa att han vill att vi ska få barn nu. Är så himla lycklig!! :D

Idag hade jag ytterligare ett läkarbesök, fick göra ett nytt VUL och nu var fostret mätbart. Jag är i vecka 6.

Imorgon ska jag ringa för inskrivning, är på ett annat ställe än där vi varit nu.

Fortsätter nog vara anonym ett tag till, bäst att berätta för föräldrar och vänner innan jag basunerar ut ngt på internet :p
 
Sv: Gravid - vad händer nu?

Det var värst vad du tar i. Jag har för länge sen konstaterat att vi helt enkelt tycker olika i den här frågan. Jag klankar inte ner, jag argumenterar. Diskussion, du vet.



Fast då kan man ju argumenterar för vad som helst. :D Om jag är rädd för att leva utan barn, borde jag ju med ditt resonemang välja just det, så att jag inte låter mig styras av min rädsla.

Sen håller jag för all del med om att det är vanligt att vara lite rädd för de flesta större händelser, men jag ser nog inte den rädslan i sig som något slags "rådgivare". Det är en känsla, bara. Varken mer eller mindre.

Ja, jag uttryckte mig nog lite luddigt ;). I det här fallet var (är:laugh:) det ju så att ts med man VILL ha barn - men att när det hela "inträffade" dök en massa rädslor upp. Det tror jag är ganska vanligt, det hände mig! "Be careful what you pray for because you might get it!" En slags konstig panik inför det stora, lite okända. FAST man egentligen så innerligt gärna VILL. Det är den rädslan jag tror man ska se i vitögat och inte backa inför.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Just nu arbetar jag 85% (utan att fylla upp med föräldrapenning), men skulle ju vid en ev ny graviditet egentligen vilja jöja min SGI...
2
Svar
25
· Visningar
1 180
Senast: Manji
·
Relationer Vet inte ens vart jag ska börja. Fick starta ett anonymt konto för jag känner att jag måste få skriva av mig lite just nu. Igår blev...
2 3 4
Svar
67
· Visningar
12 799
Senast: Helvetet
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 187
Senast: Nixehen
·
Gravid - 1år Gammal användare, men anonymt nytt konto... Komplicerat är väl en enkel förklaring av situationen jag själv satt mig i, och jag vet inte...
Svar
9
· Visningar
1 648

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp