Graviditet med oeniga föräldrar

marengo

Trådstartare
Jag har en kompis, kan kalla honom Filip, som träffade en tjej i mars/april typ som nu har hört av sig till honom och sagt att hon är gravid. Hon är 17 år gammal. Först trodde han inte henne, då hon slutade svara på Facebook när han bad om bevis. Men nu har tjejens mamma också hört av sig till honom, så vi får väl anta att hon faktiskt är gravid. Filip vet inte om hon hade sex med någon annan under perioden de två träffades, men det är inte helt omöjligt. Men tjejen säger att det är Filips barn, och Filip tror också att det är hans. Men han vill inte ha det. Han har en sån jäkla ångest över att få ett barn nu (han är 20), och att det dessutom är med en tjej han tycker är dum i huvudet och mer eller mindre hatar. Detta är tjejen medveten om, men hon vill ändå behålla barnet. Hon är i 5e, snart 6e månaden och har väntat med att höra av sig tills nu, och jag antar att det är för sent för abort? Oavsett så är det tjejens val, och hon vill behålla barnet.

Finns det någonting Filip kan göra? Att barnet kommer födas kan han ju inte påverka, men hur går han tillväga när det väl är fött? Jag har försökt resonera med honom och få honom att inse att när barnet kommer måste han ta sitt ansvar. För det är faktiskt det man går med på att göra när man har oskyddat sex med någon. Men jag förstår att han är helt knäckt, han mår jättedåligt och vill verkligen inte ha ett barn. Så vad gör han?
 
Faderskapstest när barnet är fött är väl första han kan göra. Då får han ju svart på vitt om det är hans barn eller inte (om nu risken finns att hon har haft oskyddat med någon annan också under samma period). Mer råd kan jag nog inte ge :(
 
Ett faderskapstest är väl prio 1 och är det hans får han bita i sitt sura oskyddade äpple. Han hade oskyddat sex och med oskyddat sex kommer risken att få barn, det visste han om och hade det ändå så han får leva med sitt dumma val. Om han nu inte ville ha barn så desperat så skulle han väl tagit på sig en kondom eller två eller undvikit sex öht. Nu när det är som det är och om barnet är hans får han växa upp och vara en bra pappa till sitt barn oavsett hur han känner inför mamman, barnet kan inte hjälpa deras dumma val och ska inte behöva känna av dom.
 
Rent krasst kan han ju betala och inte ha kontakt, men det är väl inte att föredra. Ett barn har ju rätt till sina föräldrar vad man än själv tycker.
 
Jag är medveten om att han måste ta sitt ansvar, det är HAN som inte är det. Han är inte den mest mogna killen, och är dessutom mer eller mindre alkoholist och har massa annan skit i bagaget som kommer till ytan då och då, så därför kan jag delvis tycka att det vore skönt om barnet slapp honom, samtidigt som jag vill att han bara ska växa upp och vara en förälder. För vad jag har hört verkar inte tjejen vara den mest lovande föräldern heller, så då är det ännu viktigare att han blir det. Så jag försöker få honom att inse att gjort är gjort, och att han får man up och lösa detta på bästa sätt. Han påstår även att de har pratat om detta innan de hade sex, att skulle hon bli gravid så gör hon abort, hade hon lovat (hade hon ens något preventivmedel undrar jag då? :confused:). Men han vill inte veta av barnet eller mamman, och jag vet inte hur jag ska få honom att skärpa sig. Inte för att det är mitt ansvar, men han har ingen annan att vända sig till och någon måste försöka banka vett i honom. Han är även Jehovas Vittne och enligt hans församlingsledare kan de inte tvinga honom att ge blod till ett faderskapstest, då bryter de mot grundlagen om religionsfrihet. Men mamman måste väl ändå kunna kräva underhåll?
 
Jag är medveten om att han måste ta sitt ansvar, det är HAN som inte är det. Han är inte den mest mogna killen, och är dessutom mer eller mindre alkoholist och har massa annan skit i bagaget som kommer till ytan då och då, så därför kan jag delvis tycka att det vore skönt om barnet slapp honom, samtidigt som jag vill att han bara ska växa upp och vara en förälder. För vad jag har hört verkar inte tjejen vara den mest lovande föräldern heller, så då är det ännu viktigare att han blir det. Så jag försöker få honom att inse att gjort är gjort, och att han får man up och lösa detta på bästa sätt. Han påstår även att de har pratat om detta innan de hade sex, att skulle hon bli gravid så gör hon abort, hade hon lovat (hade hon ens något preventivmedel undrar jag då? :confused:). Men han vill inte veta av barnet eller mamman, och jag vet inte hur jag ska få honom att skärpa sig. Inte för att det är mitt ansvar, men han har ingen annan att vända sig till och någon måste försöka banka vett i honom. Han är även Jehovas Vittne och enligt hans församlingsledare kan de inte tvinga honom att ge blod till ett faderskapstest, då bryter de mot grundlagen om religionsfrihet. Men mamman måste väl ändå kunna kräva underhåll?

De kan visst tvinga honom göra faderskapstest oavsett religion. Vägrar han samarbeta kopplas polis in för att tvinga honom. Om han nu inte tror att han är pappan har han ju inget att förlora på att göra testet?

För övrigt låter det inte som någon stabil förälder finns alls här.
 
Det han gör är att be om ett faderskapstest när barnet är fött och visar det sig att han är pappa till barnet så ser han till att vara barnets pappa. Något annat är inte rimligt oavsett hur mycket ångest han har. Han skulle tänkt sig för innan han hade oskyddat sex. Nu är det försent.

Barnet har inte bett sina föräldrar om att få komma till världen men genom att ha oskyddat sex så har han gjort sitt val där och då. Han tog risken att ha oskyddat sex och hon blev gravid. Det är ju igen hemlighet hur barn blir till och det är heller ingen hemlighet att det är helt upp till kvinnan om hon väljer att behålla eller göra abort. Att göra abort är i vilket fall ändå försent att göra nu när hon är såpass långt gången. Oavsett vad han tycker om mamman till barnet så har barnet rätt till sin pappa. De får lära sig att samarbeta och om det behövs får de ta hjälp utav familjerätten. Som förälder har man inga rättigheter till barnet utan det är barnet som har rättigheten till båda sina föräldrar.

Han får också betala underhåll. Iallafall de första åren så är det inte lämpligt med växelvis boende men det kan de kanske ha när barnet blir äldre. Han bör finnas där för sitt barn och verkligen vara pappa och inte bara vara pappa rent genetiskt på avstånd.

Han har nu valet att antingen ta hand om sitt barn eller så smiter han undan och låter sitt barn växa upp utan pappa. Det är det valet han har. Betala underhåll kommer han i vilket fall inte komma undan utan det kommer han få göra i vilket fall.

Det kan också vara lämpligt att kontakta familjerätten så att de kan hjälpa dem att komma fram till ett lämpligt umgänge mellan föräldrar och barn.
 
Jag är medveten om att han måste ta sitt ansvar, det är HAN som inte är det. Han är inte den mest mogna killen, och är dessutom mer eller mindre alkoholist och har massa annan skit i bagaget som kommer till ytan då och då, så därför kan jag delvis tycka att det vore skönt om barnet slapp honom, samtidigt som jag vill att han bara ska växa upp och vara en förälder. För vad jag har hört verkar inte tjejen vara den mest lovande föräldern heller, så då är det ännu viktigare att han blir det. Så jag försöker få honom att inse att gjort är gjort, och att han får man up och lösa detta på bästa sätt. Han påstår även att de har pratat om detta innan de hade sex, att skulle hon bli gravid så gör hon abort, hade hon lovat (hade hon ens något preventivmedel undrar jag då? :confused:). Men han vill inte veta av barnet eller mamman, och jag vet inte hur jag ska få honom att skärpa sig. Inte för att det är mitt ansvar, men han har ingen annan att vända sig till och någon måste försöka banka vett i honom. Han är även Jehovas Vittne och enligt hans församlingsledare kan de inte tvinga honom att ge blod till ett faderskapstest, då bryter de mot grundlagen om religionsfrihet. Men mamman måste väl ändå kunna kräva underhåll?

Man lämnar inte blod till faderskapstester så det behöver han inte göra. Däremot är han skyldig att ta testet (som man gör med en tops som man stryker mot insidan av kinden) för barnet har rätt att få veta vem dess pappa är. Betala underhåll kommer han inte heller undan utan det måste han göra om han visar sig vara pappan.

Det låter som att det är dags för den här killen att växa upp och bli en man nu. Han får sluta bete sig som en barnrumpa och sluta med alkoholen. Han ska bli förälder och det är hans förbannade skyldighet att vara den bästa föräldern han kan vara.
 
@mariiewijk

Han påstår även att de har pratat om detta innan de hade sex, att skulle hon bli gravid så gör hon abort, hade hon lovat (hade hon ens något preventivmedel undrar jag då? :confused:).
Hade HAN ens nåt preventivmedel då undrar jag? Varför ligger det på henne? Det är inte lagligt bindande att göra abort för att man trodde innan sex att man skulle vilja göra det.

Är så less på gnälliga killar som inte ens har vett nog att skydda sig och som sen kommer och bölar över att de blivit fäder. Ha inte sex då, barnrumpor!
 
Han är även Jehovas Vittne och enligt hans församlingsledare kan de inte tvinga honom att ge blod till ett faderskapstest, då bryter de mot grundlagen om religionsfrihet. Men mamman måste väl ändå kunna kräva underhåll?

Inte för att vara sån, men om han är Jehovas har han nog problem ändå, även om han nu faktiskt inte behöver ge blod för att det ska kunna göras ett faderskapstest.
Så vitt jag vet får inte Jehovas ha sex före äktenskapet heller, så då faller det ju redan där.

Men gjort är gjort och det han kan (och bör) göra nu är naturligtvis att illa kvickt bli en man och ta sitt ansvar.
 
Allt det ni har skrivit har jag sagt till honom. Men han tjatar bara på om att de inte kan kräva att han gör ett faderkapstest, att hon lovade att hon skulle göra abort om det kom till det så detta är inte hans fel, och ditten och datten. Dessutom påstår han att soc ska kunna lägga sig i och göra något, vad har jag ingen aning om, eftersom att båda två är olämpliga föräldrar. Så ja. Ni hör ju vilken nivå han är på. Han är minst sagt oresonlig, och vägrar att ta sitt ansvar. Så jag vet inte vad jag ska göra (återigen, vet att det inte är mitt ansvar), det är väl bara att vänta på att barnet föds om några månader och hoppas på att det, mod förmodan, inte är hans. Och att han tills dess har vuxit upp och inte supit ihjäl sig.

Gällande att han är Jehovas Vittnen så har jag ingen aning om vad som gäller eller vad det innebär, bara att det låter som en oerhört orimlig (omöjlig) väg att komma undan barnet på. Men det får han inte heller in i huvudet.

Och nä, någon stabil förälder finns inte med i bilden. Ingen stabil mor- eller farförälder heller såvitt jag vet, tragiskt nog.
 
Allt det ni har skrivit har jag sagt till honom. Men han tjatar bara på om att de inte kan kräva att han gör ett faderkapstest, att hon lovade att hon skulle göra abort om det kom till det så detta är inte hans fel, och ditten och datten. Dessutom påstår han att soc ska kunna lägga sig i och göra något, vad har jag ingen aning om, eftersom att båda två är olämpliga föräldrar. Så ja. Ni hör ju vilken nivå han är på. Han är minst sagt oresonlig, och vägrar att ta sitt ansvar. Så jag vet inte vad jag ska göra (återigen, vet att det inte är mitt ansvar), det är väl bara att vänta på att barnet föds om några månader och hoppas på att det, mod förmodan, inte är hans. Och att han tills dess har vuxit upp och inte supit ihjäl sig.

Du kanske kan skicka en länk till den här tråden till honom så han får läsa själv.
1. De kan visst kräva att han ska göra faderskapstest, självklart.
2. Det är visst hans fel, också. Att oskyddat sex kan ge barn visste han alldeles säkert om, och ett löfte om abort behöver inte betyda att det faktiskt kommer bli så. Vilket han också borde känna till.

Och ja, soc kan "lägga sig i", om båda är olämpliga föräldrar och barnet far illa kan det omhändertas enligt SoL (är det väl i det här fallet) och hamna i familjehem. Soc kan väl också ibland bistå med olika insatser för att hjälpa föräldrarna att själva kunna ta hand om sitt barn.

Jag är ganska säker på att utomstående (du, till exempel) kan kontakta soc om du/någon är orolig för att barnet inte kommer få det bra.
 
Jag hoppas att alla ni som säger att killen har en skyldighet att ta hand om barnet också är motståndare till spermadonation. Annars tycker jag att ni sysslar med dubbelmoral.

Det är kvinnans val att göra abort eller behålla ett barn, men mannen måste rimligen också ha någon valmöjlighet.
 
Det är kvinnans val att göra abort eller behålla ett barn, men mannen måste rimligen också ha någon valmöjlighet.
Ja, såklart. Han kunde börja med att välja att inte ha sex eller att faktiskt använda skydd om han nu ville ha sex. Nu kan han välja på att bara betala underhåll eller betala underhåll samt step up och stötta sitt barn som eventuellt får det supertufft i livet med tanke på hur det låter.

Allt är inte lagar och regler. Vissa saker är bara moral och etik, vad man själv känner sig okej med. Jag personligen skulle inte känna mig OK med att mitt barn överhuvudtaget inte vet vem jag är, att jag inte är en del av dennes liv. Särskilt inte om den föds in i tuffare omständigheter, vilket är vad jag fått intrycket av här.
 
Jag hoppas att alla ni som säger att killen har en skyldighet att ta hand om barnet också är motståndare till spermadonation. Annars tycker jag att ni sysslar med dubbelmoral.

Det är kvinnans val att göra abort eller behålla ett barn, men mannen måste rimligen också ha någon valmöjlighet.

Men va?!

En spermadonator lämnar sin säd för att sterila och/eller ensamstående ska kunna få barn - så att ANDRA kan få bli föräldrar.

Vad har det med att ha sex utan skydd fast man är medveten om eventuella följder? Denna man har gjort sitt val redan om att bli förälder, tufft för honom dock att ha inte förstod att ångervecka inte finns.
 
Jag hoppas att alla ni som säger att killen har en skyldighet att ta hand om barnet också är motståndare till spermadonation. Annars tycker jag att ni sysslar med dubbelmoral.

Tycker du verkligen att det är samma sak? :confused:

En spermadonator donerar ju sin sperma just för att andra ska kunna använda det för att skaffa barn. Det hörs lite på namnet, att han donerar sin sperma.
Hur jag än vrider och vänder på det kan inte jag se hur ett samlag är samma sak. Vill killen inte ha barn får han ju se till att skydda sig.

Det är ju verkligen inte samma sak alls?
 
Om han verkligen inte vill ha något med barnet att göra så kan han avsäga sitt faderskap och överlåta hela vårdnaden på mamman. Det är dock ingen busenkel process.
Sen om han behöver betala underhållsbidrag i det läget eller inte, det vågar jag inte svara på.
 
@Lillkumpula, @_Charlotte_,

som jag uppfattar är det en väldig upprördhet i tråden över att barnet eventuellt inte kommer att få tillgång till sin biologiska pappa. Därav min jämförelse med spermadonation. Om det går utmärkt att vara ensamstående förälder eller att låta ett barn växa upp med icke-biologiska familjemedlemmar, så klarar sig nog barnet utan sin biologiska pappa oavsett av vilken anledning han är frånvarande.
 

Liknande trådar

Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 403
Senast: Nixehen
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 656
Senast: Ramona
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 813
Senast: jemeni
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 575
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Hjälp mig utvärdera rasförslag?
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp