Gymnasiet på ort långt hemifrån?

[Roheryn]

Min dotter, som nu går i åttan, har börjat prata om att gå på ridgymnasium på en ort som ligger långt hemifrån. Jag förstår, pga ställets inriktning och en del annat, att hon vill gå just där och allt jag kunnat hitta säger att det är ett bra ställe. Frågan är hur det funkar att flytta långt hemifrån redan som (knappt) 16-åring, någon som har erfarenheter att dela med sig av? Vill gärna ta del av erfarenheter både av er som flyttat hemifrån så tidigt själva och er som har barn som gjort det. Själv tycker jag att det känns lite läskigt att tänka sig min dotter "helt ensam", och också lite sorgligt att så att säga redan mista henne (även om jag inte vill att det sistnämnda skall ha någon som helst inverkan på hennes utbildningsval). Hon vill också ha hästen med sig, och jag undrar om det kanske kan bli lite mycket att ta hand om både sig själv och en häst när man varit van vid att vara "barn" och få rätt mycket serverat hemma?

Som person är hon rätt sansad och ansvarsfull, men också lite lat och slarvig - som tonåringar är mest kanske? Hästen kan hon gå genom eld och vatten för, och kan lätt gå upp klockan fem på morgonen för att tävla en söndag, samtidigt som hon är svår att få upp ur sängen klockan sju en vanlig vardag...

Jag kommere ju sakna henne gränslöst om (när) hon flyttar, men det är inte riktigt det som är frågan här, utan erfarenheter av hur och om det rent praktiskt kan fås att fungera. Skolan har någon form av elevhem/boende att erbjuda, åtminstone för förstaårselever.

 

[Korven]

Min flyttade 80 mil för att gå ett idrottsgymnasium. Det blev varken hackat eller malet av allt. Han ledsnade på sin idrott och skolan blev lidande också. Men han trivdes jättebra att vara hemifrån ändå. Elevhemmet fick ingen pli på honom så han flyttade ihop med en tjej som curlade honom. Det mesta fick jag reda på efteråt naturligtvis. Klart som fan att det var kul i början då bara 3 st från Sverige togs in den terminen (året?) men såhär i efterhand ångrar jag att han fick flytta. Det var inte värt det.
Att ha häst också låter som lite väl mycket , i alla fall innan hon sett hur jobbigt det är.

 

[Blueberry]

Min lillasyster flyttade 40 mil när hon började gymnasiet (internat).
De var "ordning och reda" så att säga, med mycket personal och stöd från skolan – utan att det blev för trånga ramar, det var fortfarande mycket av både frihet och ansvar.

Hon har inte ångrat det en sekund, och det gjorde henne väldigt mogen och självständig och hon har vänner för livet. Innan var hon ganska mammig Nu bor i England

 

[Blueberry]

Tillägg:
Jag bor granne med ett gymnasium (Lillerud) som delvis har internat. Det är inget stök och de har hårda regler för alkohol, till exempel. Det är väl säkert ganska blandad ambitionsnivå, men jag imponeras bland annat av tjejerna som är ute och rider innan skolan börjar – det hade jag aldrig orkat

 

[Marty]

Jag flyttade drygt 20 mil för att gå på gymnasiet. Jag bodde i en egen lägenhet (ridgymnasium brukar väl oftast ha internat). Jag ångrar det inte en sekund. Jag gick förvisso ett vanligt gymnasium, men jag tyckte mest att det var skönt att kunna styra över mig och mitt eget. Jag fick ju laga mat och ta hand om mig själv. Visst, man kanske inte var världsbäst på städning och diskning i början, men man lärde sig så småningom vilket jag tror fick mig att växa väldigt mycket. Mamma tog hand om att betala räkningar och sköta det praktiska.

Nu iår har jag bott tillsammans (inneboende i olika rum, men delade kök och badrum) med två olika personer som gått idrottsgymnasium. Dessa personer blev väldigt curlade av sina föräldrar som kom och fyllde upp frysen med färdiglagad mat med lämna mellanrum. Kan säkert vara bra, men jag tror det också är vettigt att föräldern låter sitt barn ta större ansvar och ta hand om sig själv.

Min stallägare arbetar som ridlärare på ett ridgymnasium. De har internat. Hon har berättat att det ofta är en del klagomål på internaten där föräldrarna tror att personalen kan ha 100 % kontroll, vilket tyvärr inte går. Många flyttar därför ifrån internatet innan de tre åren är avklarade. Där hon arbetar är det nolltolerans mot alkohol. Första ggn någon kommer på dig är det ca 2 veckor som du inte får vara på internatet. Andra gången blir du vräkt. Min vän blev vräkt från internatet på denna skola och fick hitta en lägenhet i närheten av skolan istället.

 

[Lime]

Har ni möjlighet att åka till gymnasiet på öppet hus och ställa frågor om hur det fungerar med boende, fritidsvärdar, möjlighet till stallplats och dylikt? Då får både du och dottern se hur skolan ser ut, ställa frågor till eleverna som går där nu och förhoppningsvis besöka boendet.

Jag flyttade 30 mil hemifrån som 16-åring och det är det bästa jag gjort! Jag hade bestämt mig för skolan redan tidigt under högstadiet och åkte tillsammans med min mor för att titta på skolan och omgivningarna. Hon hade precis samma känslor som du skriver om i ditt inlägg, hon upplevde inte heller att hon var redo att släppa taget och fick känslan av att hon övergav mig. Hon tyckte det var onödigt att jag flyttade så långt bort, men gjorde ingenting för att hindra mig och de jobbiga känslorna släppte för henne efter ett tag.

Jag gick på ett hundgymnasium och skaffade mig hund i samband med att utbildningen började och såg till att alltid sätta henne i främsta rummet. Vi bodde 2 eller 3 personer i vanliga lägenheter i samhället utbildningen var belägen i. Jag kom bra överens med tjejen jag bodde med och vi delade lika på matutgifter och turades om att städa gemensamma utrymmen och diska. Löser man upplägget redan när man flyttar ihop slipper man förhoppningsvis konflikter längre fram. På skolan fanns fritidsvärdar som var väldigt närvarande, de hade städkontroll ett par gånger per termin och såg till att anordna aktiviteter för oss elever. De kunde vi ringa till dygnet runt om det hände någonting. Känslan på skolan var familjär eftersom i princip alla elever var inflyttade på orten och inte kände varandra sedan tidigare och skolan tog hänsyn till långa resvägar. I min klass var det ett avhopp pga hemlängtan, annars gick alla klart utbildningen.

Skolan hade nolltolerans mot alkohol och under 18 års ålder ringde de direkt hem till föräldrar och kunde hota med avstängning vid upprepning. För de över 18 var det lite mer slapphänt, men fritidsvärdarna var åter igen närvarande och kom och såg till oss om vi hade fest.

För mig var de där 3 åren väldigt lärorika och jag växte enormt mycket som person. Det händer mycket mellan 16 och 19 års ålder och vi blev mer mogna och ansvarsfulla än vad jag tror de som fortfarande bor hemma i samma ålder är.
Om det inte skulle fungera för din dotter på utbildningen är det inte värre än att hon flyttar hem igen, det kommer lösa sig till slut i alla fall även om hon skulle ångra sig

 

[Snurrfian]

Jag har gjort det och min äldsta planerar för att göra det om inte något inträffar så hon lägger av med sin sport de närmsta 2 åren, vilket jag inte tror... Min yngsta är ännu för liten för att börja lägga fasta planer.
Sen är det självklart olika från person till person hur de klarar av det. Jag är inte det minsta orolig för dottern i dagsläget, men så väljer hon en skola med få elever som har höga mål med sin idrott och största problemet är att se till att de inte tränar för mycket.

 

[Lime]

På tal om att få mycket serverat kan du ju redan nu låta henne ta större ansvar hemma. Att kunna grundläggande matlagning, byta proppar och veta hur en tvättmaskin fungerar underlättar när man flyttar hemifrån. En del elever levde mest på coca-cola och nudlar i brist på matlagningskunskaper....

 

[Korven]

Verkar vara blandat. Min son gick samtidigt med Per Elovsson och om honom sa min son , han är VÄLDIGT SERIÖS. Han kommer att bli bra. Ja det blev han.
Skulle vara kul att veta om det är skillnad på könen i fråga om slutresultatet.

 

[oxo]

Jag flyttade ca 140 mil för att gå på ett ridgymnasium när jag var 16 år. Vi var några tjejer som delade lägenhet det första året och det var nog bra för mig. Ångrar mig inte en sekund även fast det var lite långt hem. Hästen fick stanna kvar hemma, mest pga avståndet.
Jag har aldrig varit en hejare på att laga mat, men lunch åt jag på skolan och man överlever fint på snabbmakaroner i några år

 

[LenaH]

Min dotter, som nu går i åttan, har börjat prata om att gå på ridgymnasium på en ort som ligger långt hemifrån. Jag förstår, pga ställets inriktning och en del annat, att hon vill gå just där och allt jag kunnat hitta säger att det är ett bra ställe. Frågan är hur det funkar att flytta långt hemifrån redan som (knappt) 16-åring, någon som har erfarenheter att dela med sig av? Vill gärna ta del av erfarenheter både av er som flyttat hemifrån så tidigt själva och er som har barn som gjort det. Själv tycker jag att det känns lite läskigt att tänka sig min dotter "helt ensam", och också lite sorgligt att så att säga redan mista henne (även om jag inte vill att det sistnämnda skall ha någon som helst inverkan på hennes utbildningsval). Hon vill också ha hästen med sig, och jag undrar om det kanske kan bli lite mycket att ta hand om både sig själv och en häst när man varit van vid att vara "barn" och få rätt mycket serverat hemma?

Som person är hon rätt sansad och ansvarsfull, men också lite lat och slarvig - som tonåringar är mest kanske? Hästen kan hon gå genom eld och vatten för, och kan lätt gå upp klockan fem på morgonen för att tävla en söndag, samtidigt som hon är svår att få upp ur sängen klockan sju en vanlig vardag...

Jag kommer ju sakna henne gränslöst om (när) hon flyttar, men det är inte riktigt det som är frågan här, utan erfarenheter av hur och om det rent praktiskt kan fås att fungera. Skolan har någon form av elevhem/boende att erbjuda, åtminstone för förstaårselever.

Jag flyttade till ett annat land för att gå på internat när jag var 16.
Trivdes ypperligt och la faktiskt mer fokus på skolan än vad jag gjorde i Sverige och skulle aldrig vilja ha det ogjort.

Jag hade dock inte hästen med mig eftersom det blev väl dyrt men red varje dag (skolan hade eget stall) och hade en av hästarna som min egen, dvs red och tränade varje dag, så ansvarsbiten var densamma.

Jag som är från Stockholm där förflyttning mellan skola, hem och stall tar forever hur smidigt man än försöker lösa det upplevde det som att jag hade mer tid för allt och det är säkert också därför jag intresserade mig mer för skolarbetet.

Vi hade dock inte självhushåll utan det var en klassisk internatskola med måltider i matsalen osv, däremot skötte vi vår egen tvätt.

 

[Roheryn]

Tack för många och snabba (och mestadels positiva!!!) svar!

Hästen kan ju stanna hos mig tills dottern funnit sig tillrätta på skolan, typ första terminen eller första året. Då slipper jag dessutom förlora BÅDE häst och dotter i ett slag, sådär...

Vad jag kan förstå så ingår både frukost och lunch i avgiften för elevhemmet, så den egna matlagningen behöver nog inte vara så avancerad. Och matlagning gillar hon och är duktig på, så det är nog det jag är minst orolig för... :-) Värre då med tvättmaskinen som hon tar långa omvägar runt! Vi får väl börja tvätt-träna!

Var inne på skolans hemsida och såg att man kan få komma på typ "prao-vecka", så det skall vi absolut boka in henne på!!

 

[Smulu]

Tvätta, den biten löser sig. Missar hon att boka maskinen, så ja då är det ju bara att skölja upp i handfatet och hänga upp. Kan ju dock vara fiffigt att gå igenom lite viktiga symboler på tvättrådet om hon inte har koll på dem. Typ helskodda ridbyxor vilket program kan de köras på? annars brukar jag sortera färgat resp vitt och köra allt i 40 grader. Undantag trosor strumpor lakan och handdukar som åker i 60 grader.
Prao-vecka låter ju ypperligt då får hon ju se ordentligt vad det är för ett ställe

 

[fritz_92]

Jag flyttade bara 11 mil men flyttade ju ändå hemifrån när jag började gymnasiet. Hade hästen hemma vilket gjorde att jag åkte hem varje helg i två år. Minst 2/3 i min klass hade flyttat precis som jag vilket jag tror var bra. Nästan alla vara nya för varandra. Hade inga problam med hushållet. Vi hade inte alltid lunch på skolan utan gjorde matlådor och kvällsmat ihop så det räckte.
Tror det beror mkt på personalen i skolan. Vi hade en väldigt bra skolsköterska som man alltid kunde prata med och även tjejerna i receptionen fanns alltid där.
Prova på i en vecka tror jag är bra. Så känner man stämningen och om det passar.

 

[susanne]

Jag ångrar att jag flyttade hemifrån för att gå på idrottsgymnasium med största delen av undervisning på vanligt gymnasium. Det var inget internat där utan egen lägenhet eller inneboende som gällde. Det största problemet var att betygen blev lidande, jag kunde inte få samma hjälp och pushning som alla andra får. Det ledde till att jag inte kunde komma in på den universitetsutbildning jag ville (man fick inte läsa upp sina betyg på den tiden såvida de inte var underkända).

Jag skulle aldrig låta mitt barn flytta hemifrån så tidigt. Skolan är för viktig för att offra, man behöver allt stöd man kan få.

 

[robl]

Jag har bott på internat 30 mil hemifrån. Där dela man 2 st på ett rum. Jag hade häst med mig, under 1 år hade jag även en 3 åring som skulle ridas in.
Det var mycket lärorik och roligt, fast många gånger skulle det varit skönt att kunna åka hem till mamma o få lite stöd

Det enda jag ångrar det är att jag inte valde en linje som man kunde få ett annat yrke efter, mest för det inte är så lätt att överleva på hästar.
Jag hade absolut låtit mina framtida barn flytta

 

[Snurrfian]

Jag ångrar att jag flyttade hemifrån för att gå på idrottsgymnasium med största delen av undervisning på vanligt gymnasium. Det var inget internat där utan egen lägenhet eller inneboende som gällde. Det största problemet var att betygen blev lidande, jag kunde inte få samma hjälp och pushning som alla andra får. Det ledde till att jag inte kunde komma in på den universitetsutbildning jag ville (man fick inte läsa upp sina betyg på den tiden såvida de inte var underkända).

Jag skulle aldrig låta mitt barn flytta hemifrån så tidigt. Skolan är för viktig för att offra, man behöver allt stöd man kan få.

Men det verkar vara ett dåligt upplägg av skolan du gick på? Den skola vi tittar på till dottern är liknande men med internat och plugghjälp av personalen på internatet. Så den biten känner jag inte oro över.

 

[AraSlei]

Jag gick på ridgymnasium med internat, flyttade 3 månader innan jag fyllde 16
Det är det överlägset bästa jag gjort (gick i samma klass och bodde tillsammans med @Blueberry s lillasyster). Det var otroligt utvecklande för mig som person, och jag växte upp snabbt på ett positivt sätt.

Jag hade 1-2 hästar med mig under hela perioden, och visst var det lite pyssel med att få tiden att räcka till städ, tvätt, plugg, matlagning, hästar och kompisar/fest, men jag tycker det var otroligt nyttigt! Ville man iväg på något efter skolan fick man vackert ta sig upp kl 05.30 för att mocka och rida innan skolan liksom.

Jag är 24 idag och skulle göra samma val även med facit i hand. Jag har fått vänner för livet därifrån.
Däremot ska man nog vara medveten om att livet på internat inte passar alla.

 

[fred]

Min dotter flyttade som 16-åring för att gå på internationellt gymnasium ,inte så långt hemifrån dock( 7 -8 mil) och inte någon häst med. Hon bodde i vanligt studentrum ,inte internat. Det fungerade utmärkt. Hon klarade sig verkliigen bra både med boende och studier.Fick vänner som hon fortfarande har kontakt med. Hon flyttade sen efter gymnasiet till Australien för att läsa på universitet där och flyttade sen aldrig mer hem annat än för kortare perioder. Det är nog väldigt olika hur de klarar sig ,min son hade nog inte gjort det. Min åsikt är att låt henne prova och praovecka låter ju perfekt

 

[Sol]

Jag och två av mina syskon flyttade hemifrån när vi började gymnasiet. Det gick bra för mig och syrran, vi flyttade väl av "rätt skäl" och var redo för det. Brorsan flyttade för att komma hemifrån då det var rätt kaosartat hos pappa (både jag och syrran bodde hos mamma) och det var väl mindre lyckat.

Jag tror att det kan vara ett väldigt bra steg inför vuxenlivet. Man får börja ta ansvar för sig själv men ändå ha föräldern/föräldrarna i ryggen och man kan åka hem på helgerna (kanske inte alla om det är långt bort). Men det beror självklart på hur man är på person och på varför man flyttar. Både jag och syrran bodde i egna lägenheter, syrran bodde på internat en kortare period men eget boende passade oss båda bättre.

För mig var det hur bra som helst. Ångrar det inte för en sekund.