Härskartekniker och maktutövande

[Mixoman]

Skriver med mitt anonyma nick så om nån känner igen mig får ni gärna berätta det för alla...

Hur som. Jag jobbar som konsult på ett företag med ca 50 anställda. Är där en dag i veckan, ibland två, ibland färre. Varit där i några år (till och från periodvis) och kunderna uppskattar mig mycket vilket de också uttrycker, likaså personalen kommer jag bra överens med och de brukar uttrycka sin uppskattning. Liksom jag emellanåt berättar vad jag tycker om dem.

Chefen är sällan där. Vi pratas vid ibland och har då kreativa och intressanta samtal. Personalomsättningen där är tidvis ganska hög, vilket brukar läggas på chefen som sägs vara excentrisk och inte så inlyssnande.

För några dagar sen var jag där och jag deltog på kafferasten. Jag verkar uppfattas som "en i gänget" av personalen, vi pratar och har trevligt varje gång jag är där. Dock är jag aldrig medbjuden på julbord och personalfester av chefen vilket jag tror beror på att jag är konsult, vilket är helt okej. Den här rasten var extra trevlig men mitt i säger chefen som var där för ovanlighetens skull "Jag vill växla några ord med dig sen" på ett ganska skarpt sätt.

Tankarna drog igång direkt men jag lugnade mig själv och tänkte att det säkert var något banalt. Sen reste sig chefen och bad mig följa med (hade fika kvar, men reste mig och följde med). Inte ett ord på vägen i korridoren och sen in i ett rum. Jag har haft ett samarbete med en av mellancheferna där vilket legat ute på mitt företags hemsida. Chefen sa då i skarpa ordalag att jag hade försökt "stjäla en anställd och startat konkurrerande verksamhet" (vilket är helt befängt men detaljerna kring det låter jag vara). Sen en hetsig utläggning med mig som försökte bemöta allt utan resultat. Allt avslutades med att jag "beordrades" att tänka över det och sen återkomma för ett samtal varvid chefen reste sig, gick och stängde igen dörren.

Jobbigt naturligtvis men jag kunde släppa det hyfsat efter en stund och göra ett bra jobb. När jag körde hem insåg jag att chefen där egentligen är mer beroende av mig än tvärtom. I alla fall på lång sikt. Men jag reflekterade över sättet att sköta det här. Dels var det helt taget ur luften även om jag kan förstå hur tankebanorna gått, men också ett mindre smidigt sätt att ta upp det och hantera samtalet. Det blir en ekonomisk smäll att lämna stället men jag är beredd att göra det om det blir nödvändigt. Jag hamnar hellre på fattighuset än tar obefogad skit.

Det här är inget extraordinärt på något vis eller alls ovanligt. Det finns folk överallt som spelar skitstövlar för att de tror de kan, eller för att de faktiskt är i en maktposition.

Vad har hänt er? Hur resonerar ni? Vad är bästa sättet att hantera såna situationer?

 

[tanten]

Men mixoman - har du flera nick?
Det har jag inte fattat
*känner mig dum*

Nej - jag vet inte om jag direkt varit i en liknande situation.
Jag hade funderat några dagar och först sedan fattat nåt beslut. Man tänker inte så bra i affekt.

 

[mandalaki]

Det låter som en chef som är rädd för "svåra" samtal? Och pga det lossar hen av en salva enligt principen anfall är bästa försvar.

 

[mandalaki]

Men mixoman - har du flera nick?
Det har jag inte fattat
*känner mig dum*

Nej - jag vet inte om jag direkt varit i en liknande situation.
Jag hade funderat några dagar och först sedan fattat nåt beslut. Man tänker inte så bra i affekt.

Pröva tanken att det där med nicken är ett skämt

 

[Mixoman]

Men mixoman - har du flera nick?
Det har jag inte fattat
*känner mig dum*

Nej - jag vet inte om jag direkt varit i en liknande situation.
Jag hade funderat några dagar och först sedan fattat nåt beslut. Man tänker inte så bra i affekt.

Nä, det var ett dåligt skämt, har inga fler nick. Jo, jag tänker inte ta några beslut just nu, sällan det behövs. Men jag tycker det är intressant eftersom det är så vanligt förekommande med den här typen av sätt att utöva makt. Väldigt obehagligt för mig, men det bygger förstås till stor del på tidigare erfarenheter, men jag fick hyfsat snabbt perspektiv på det och insåg det absurda i allt.

 

[Mixoman]

Det låter som en chef som är rädd för "svåra" samtal? Och pga det lossar hen av en salva enligt principen anfall är bästa försvar.

Definitivt. Det "lustiga" är att den här chefen är väldigt intresserad av "svåra samtal" mm och att min insats handlar om just det.

 

[mandalaki]

Definitivt. Det "lustiga" är att den här chefen är väldigt intresserad av "svåra samtal" mm och att min insats handlar om just det.

Men då verkar det ju rätt märkligt att hen inte lärt sig något av din insats.

Frågan är om du kan använda det där när du återkopplar. Typ luta dig mot din kompetens och förklarar att du upplevde samtalet som obehagligt.

 

[Petruska]

Jag har inga strategier alls för att hantera sådana situationer. På nåt sätt tror jag att jag har RÄTT att slippa sådant och därför blir jag perplex när det händer. Min första reaktion är alltid att bryta (fly).

 

[Gammeln]

Skriver med mitt anonyma nick så om nån känner igen mig får ni gärna berätta det för alla...

Hur som. Jag jobbar som konsult på ett företag med ca 50 anställda. Är där en dag i veckan, ibland två, ibland färre. Varit där i några år (till och från periodvis) och kunderna uppskattar mig mycket vilket de också uttrycker, likaså personalen kommer jag bra överens med och de brukar uttrycka sin uppskattning. Liksom jag emellanåt berättar vad jag tycker om dem.

Chefen är sällan där. Vi pratas vid ibland och har då kreativa och intressanta samtal. Personalomsättningen där är tidvis ganska hög, vilket brukar läggas på chefen som sägs vara excentrisk och inte så inlyssnande.

För några dagar sen var jag där och jag deltog på kafferasten. Jag verkar uppfattas som "en i gänget" av personalen, vi pratar och har trevligt varje gång jag är där. Dock är jag aldrig medbjuden på julbord och personalfester av chefen vilket jag tror beror på att jag är konsult, vilket är helt okej. Den här rasten var extra trevlig men mitt i säger chefen som var där för ovanlighetens skull "Jag vill växla några ord med dig sen" på ett ganska skarpt sätt.

Tankarna drog igång direkt men jag lugnade mig själv och tänkte att det säkert var något banalt. Sen reste sig chefen och bad mig följa med (hade fika kvar, men reste mig och följde med). Inte ett ord på vägen i korridoren och sen in i ett rum. Jag har haft ett samarbete med en av mellancheferna där vilket legat ute på mitt företags hemsida. Chefen sa då i skarpa ordalag att jag hade försökt "stjäla en anställd och startat konkurrerande verksamhet" (vilket är helt befängt men detaljerna kring det låter jag vara). Sen en hetsig utläggning med mig som försökte bemöta allt utan resultat. Allt avslutades med att jag "beordrades" att tänka över det och sen återkomma för ett samtal varvid chefen reste sig, gick och stängde igen dörren.

Jobbigt naturligtvis men jag kunde släppa det hyfsat efter en stund och göra ett bra jobb. När jag körde hem insåg jag att chefen där egentligen är mer beroende av mig än tvärtom. I alla fall på lång sikt. Men jag reflekterade över sättet att sköta det här. Dels var det helt taget ur luften även om jag kan förstå hur tankebanorna gått, men också ett mindre smidigt sätt att ta upp det och hantera samtalet. Det blir en ekonomisk smäll att lämna stället men jag är beredd att göra det om det blir nödvändigt. Jag hamnar hellre på fattighuset än tar obefogad skit.

Det här är inget extraordinärt på något vis eller alls ovanligt. Det finns folk överallt som spelar skitstövlar för att de tror de kan, eller för att de faktiskt är i en maktposition.

Vad har hänt er? Hur resonerar ni? Vad är bästa sättet att hantera såna situationer?

Har du avslöjat dig på en gång .

*Gammeln gillar detta*

 

[Mixoman]

Men då verkar det ju rätt märkligt att hen inte lärt sig något av din insats.

Frågan är om du kan använda det där när du återkopplar. Typ luta dig mot din kompetens och förklarar att du upplevde samtalet som obehagligt.

Eller så kan man se det som att min insats varit värdelös
Men jag har inget med chefens arbete att göra. Visst kan jag göra så och det är helt klart ett alternativ, troligen kommer jag göra just så. Dock tänker jag inte följa chefens uppmaning att "tänka på det här och sen ta kontakt med mig för ett samtal". Den varianten är ett maktutövande och lägger jag mig platt där visar jag att sånt fungerar.

Jag inser att jag låter lite skruvad i mitt resonemang

 

[Kattennizze]

Jag känner som Petruska, jag vill inte bli orättvist anklagad och brukar dra direkt typ. Men det är ju kanske inte så konstruktivt i ditt fall, jag skulle väl fundera kring huruvida jag behöver jobbet eller inte, om chefen ändrar sig och backar och ber om ursäkt. Annars blir det väl svårt att jobba kvar antar jag. Om företaget dessutom har hög personalomsättning pga av taskigt ledarskap, vilket det låter som, hade jag tagit det vidare till högre ort. Äh allt det här har du redan tänkt på, så jag vet inte vad jag gaggar om egentligen. Mer än att du har rätt och chefen verkar jäkligt dum.

 

[Mixoman]

Jag har inga strategier alls för att hantera sådana situationer. På nåt sätt tror jag att jag har RÄTT att slippa sådant och därför blir jag perplex när det händer. Min första reaktion är alltid att bryta (fly).

Jag är precis som du (du och jag Alfred). Har inte färdiga planer för sånt här, det ingår inte i mitt koncept. Impulsen nu var "Stick, avbryt, ge fingret, ring aftonbladet och berätta att du är kränkt och vill vara med på bild" men jag lugnade mig efter ett tag. Främst för att jag insåg att jag inte är i det underläge jag upplevde just under samtalet och direkt efteråt (då var det mycket känslomässiga resonemang i mig)

 

[Mixoman]

Jag känner som Petruska, jag vill inte bli orättvist anklagad och brukar dra direkt typ. Men det är ju kanske inte så konstruktivt i ditt fall, jag skulle väl fundera kring huruvida jag behöver jobbet eller inte, om chefen ändrar sig och backar och ber om ursäkt. Annars blir det väl svårt att jobba kvar antar jag. Om företaget dessutom har hög personalomsättning pga av taskigt ledarskap, vilket det låter som, hade jag tagit det vidare till högre ort. Äh allt det här har du redan tänkt på, så jag vet inte vad jag gaggar om egentligen. Mer än att du har rätt och chefen verkar jäkligt dum.

Om jag har "rätt" vet jag inte. Chefen har säkerligen ett helt annat sätt att beskriva det, men det var min upplevelse och rent objektivt var det i stora drag så händelsen utspelades. Chefen äger företaget så det finns ingen högre ort och visst, det är någon sorts förutsättning att det blir en "lösning" på det här, annars blir det svårt att fortsätta. Jag har inget fackförbund att vända mig till eller gå vidare till högre chef. Just det där att det blir ett maktspel tycker jag är intressant, är det jag eller h*n som är i underläge? Den agerade som att den var i maktposition, vilket förvisso är sant på sätt och vis, om det nu inte vore att jag är ganska ointresserad av pengar. (en stor skillnad mellan oss två)

 

[Sleepy]

jag reflekterade över sättet att sköta det här. Dels var det helt taget ur luften även om jag kan förstå hur tankebanorna gått, men också ett mindre smidigt sätt att ta upp det och hantera samtalet.

Vad är bästa sättet att hantera såna situationer?

Fokusera på det som är viktigt, dvs fakta i anklagelsen. Tänk över så att du har ryggen fri, om det finns konkurrensklausuler i anställningsavtalet etc blabla.

Sen håller du dig till fakta på uppföljande möte, som bör ske inom ett par dar, så du får det överstökat. Förklara lugnt och sakligt och riv ner alla missförstånd del för del. Se till att du får prata och att det tas emot.

Runda av med att du om det ska bli en fortsättning på samarbetet förväntar dig ett bättre bemötande hädanefter; att det var ett oacceptabelt sätt att hantera frågan.

Typ så. Sen är det bara att skaka av sig. Det där beteendet uppstår ju ur osäkerhet och okunskap. "Kalla in till Rektorn"-modellen. 1800-tal.

 

[Mixoman]

Fokusera på det som är viktigt, dvs fakta i anklagelsen. Tänk över så att du har ryggen fri, om det finns konkurrensklausuler i anställningsavtalet etc blabla.

Sen håller du dig till fakta på uppföljande möte, som bör ske inom ett par dar, så du får det överstökat. Förklara lugnt och sakligt och riv ner alla missförstånd del för del. Se till att du får prata och att det tas emot.

Runda av med att du om det ska bli en fortsättning på samarbetet förväntar dig ett bättre bemötande hädanefter; att det var ett oacceptabelt sätt att hantera frågan.

Typ så. Sen är det bara att skaka av sig. Det där beteendet uppstår ju ur osäkerhet och okunskap. "Kalla in till Rektorn"-modellen. 1800-tal.

Konkurrensklausuler finns och de är följda och beaktade på alla vis. Det här handlar mer om känslor än om juridik och sakfrågor. Tack för saklig och konstruktiv respons.

 

[Sleepy]

Konkurrensklausuler finns och de är följda och beaktade på alla vis. Det här handlar mer om känslor än om juridik och sakfrågor.

Jag förstår att det känns jobbigt, som en hink vatten över huvudet. Vet du att du har ryggen fri så tar du bara ett djupt andetag och talar om för vederbörande att så där behandlar man inte dig. Det brukar i sin tur bemötas med respekt.

Maktspel är onödigt trams i moderna företag med kompetenta medarbetare. Ett lugnt samtal hade räckt. Sättet det hanterades på visar bara de brister som finns i ledarskapet.

Sträck på dig och upp på banan igen bara.

 

[Borttaget konto]

Vad var det för fika du tvingades lämna? En mazarin? Nej jag hade nog inte återvänt, oacceptabelt.

Allvarligt talat, bästa sättet är väl att så lugnt och sakligt som möjligt ta upp hur du uppfattade situationen och bemötandet.

Jag har haft en väldigt hatad "excentrisk" chef som på samma sätt ägde sin verksamhet så det fanns ingen som kunde sparka/byta ut honom, han körde över folk, bokstavligen skrek åt sin personal, det fanns inget fack att vända sig till osv och ärligt talat tror jag inget någon anställd hade sagt hade hjälpt mot en sådan person. Själv var jag lite för rädd, både om mitt jobb men också rädd för hans förväntat aggressiva reaktion, för att övht ta upp någon egentlig kritik. Efter ett tag lärde jag mig att, de gånger jag inte kunde undvika chefen genom att helt enkelt diskret smita utom synhåll, ha ett slags enormt överseende med det dåliga bemötandet och så långt det var möjligt ignorera det han sa snarare än bemöta det. Många gånger då han kom med utspel följdes det aldrig upp, så det gick oftast bra att låtsas att jag inte hört eller kanske glömt. I längden höll det förstås inte och jag slutade till stor del pga brister i ledningen men inte enbart.

Idag vill jag gärna tro att jag inte skulle ta så mycket skit som jag gjorde då, men det är svårt att säga. Jag är fortfarande lite av en fegis.

 

[Mixoman]

Vad var det för fika du tvingades lämna? En mazarin? Nej jag hade nog inte återvänt, oacceptabelt.

Allvarligt talat, bästa sättet är väl att så lugnt och sakligt som möjligt ta upp hur du uppfattade situationen och bemötandet.

Jag har haft en väldigt hatad "excentrisk" chef som på samma sätt ägde sin verksamhet så det fanns ingen som kunde sparka/byta ut honom, han körde över folk, bokstavligen skrek åt sin personal, det fanns inget fack att vända sig till osv och ärligt talat tror jag inget någon anställd hade sagt hade hjälpt mot en sådan person. Själv var jag lite för rädd, både om mitt jobb men också rädd för hans förväntat aggressiva reaktion, för att övht ta upp någon egentlig kritik. Efter ett tag lärde jag mig att, de gånger jag inte kunde undvika chefen genom att helt enkelt diskret smita utom synhåll, ha ett slags enormt överseende med det dåliga bemötandet och så långt det var möjligt ignorera det han sa snarare än bemöta det. Många gånger då han kom med utspel följdes det aldrig upp, så det gick oftast bra att låtsas att jag inte hört eller kanske glömt. I längden höll det förstås inte och jag slutade till stor del pga brister i ledningen men inte enbart.

Idag vill jag gärna tro att jag inte skulle ta så mycket skit som jag gjorde då, men det är svårt att säga. Jag är fortfarande lite av en fegis.

Jag tvingades inte lämna något, jag reste mig själv och gick framåt. Tror det var någon sorts chokladkaka.

Att lämna och säga att det är oacceptabelt? Respekterar det fullt ut. Sen finns det flera faktorer inbakade, kontakten med kunderna, relationen med personalen, en god relation med chefen tidigare och en ekonomisk faktor. Det är lätt att vara utanför och objektiv och tänka vad som är "rätt" och "fel". Buke är fantastiskt på att uppmana folk att lämna relationer och diverse, jag är också duktig på det även om jag försöker att inte skriva folk på näsan. Så det är kanske inte så lätt alla gånger.

Om du hade beskrivit din arbetssituation i ett tidigt stadie hade du kanske fått råd att lämna och byta jobb direkt.

Tack för input

 

[avslutat medlemskap]

Vad har hänt er? Hur resonerar ni? Vad är bästa sättet att hantera såna situationer?

Jag är i en liknande sits just nu men det gäller en förening med en ordförande som gärna först ger en verbal örfil för att sen ge en klapp på axeln. Dessutom skrämmer han folk till tystnad och fabricerar egna "sanningar" som "myndigheten den och den bestämt". Flera eldsjälar har lämnat föreningen och han tror att jag också gjort det men istället gräver jag, djupt och länge, i div. kommunarkiv och på andra ställen och vid årsmötet kommer han att få det hela "i knät" tillsammans med hänvisningar till div. personer som jag varit i kontakt med och som jag gärna fick hänvisa till. Han kommer att göra allt för att tysta mig men det går inte, lögner är det värsta jag vet och då ska alla gamla lögner fram i ljuset. Årsmötet kommer att bli synnerligen intressant.

 

[Mabuse]

Nä, det var ett dåligt skämt, har inga fler nick. Jo, jag tänker inte ta några beslut just nu, sällan det behövs. Men jag tycker det är intressant eftersom det är så vanligt förekommande med den här typen av sätt att utöva makt. Väldigt obehagligt för mig, men det bygger förstås till stor del på tidigare erfarenheter, men jag fick hyfsat snabbt perspektiv på det och insåg det absurda i allt.

Jag fattar nog lite trögt, på vilket sätt var det chefen gjorde härskartekniker? Jag tycker det helt enkelt låter som att han hade missuppfattat hela situationen, och ville sätta ner foten? Eller menar du att han mycket väl vet att han är ute och cyklar, och bara tog tillfället i akt att trycka till dig lite? Det senare skulle ju vara väldigt otrevligt, men eftersom du skriver att han allmänt uppfattas som "inte så inlyssnande", så känns ju kanske alternativ 1 mer troligt. Han fick väl alltihop om bakfoten, helt enkelt, och blev förbannad. Hade han förstått rätt i att du håller på att starta upp konkurrerande verksamhet och dessutom plocka över personal till den, så verkar det ju fullt rimligt att bli förbannad.

Om det är så att chefen har missuppfattat hela situationen, så skulle jag verkligen försöka få honom att förstå hur det verkligen ligger till. Om du fortfarande har så mycket förtroende för honom att du vill fortsätta jobba där, vill säga.