Häst som inte längre vill gå själv

Mengi

Trådstartare
Jag har ett stort problem som jag gärna vill ha hjälp med! :)

Det senaste halvåret har jag befunnit mig utomlands och har därför haft min fullblodsvalack utlånad på foder. För en månad sedan kom han tillbaka till mig, allt var frid och fröjd tills jag försökte rida ut på honom själv.

Under tiden han har varit utlånad har han bara ridits ut tillsammans med andra hästar eftersom tjejen som hade honom var ganska ung och inte fick vara ute på egen hand. Han har alltså på ett halvår bara ridits ut tillsammans med andra hästar.

En vecka efter att jag fått honom tänkte jag ta en ridtur i skogen. Efter ca 100 meter från stallet vägrade hästen att gå fram överhuvudtaget. Han stegrade, sparkade bakut, backade ner i diken med mera och betedde sig rentav farligt. Jag hoppade av, ledde honom en bra bit och hoppade upp och samma sak hände igen. Efter att ha gått nästan halva rundan hoppade jag upp ännu en gång och då gick det jättebra eftersom hästen antagligen kände på sig att vi nu var på väg hemåt.

Jag var inte så bekymrad i början då jag antog att det bara handlade om en kort testperiod men nu, efter tre veckor är det fortfarande samma sak varje gång vi rider ut ensamma. Det spelar ingen roll vad jag gör när han är på det humöret. Jag har försökt att få honom att tröttna på att bråka genom att få honom att snurra runt, runt, runt men det hjälper inte, han vägrar ändå att gå framåt. Om jag lägger spöet på honom blir han förbannad och kickar med bakbenen, eller backar ner i närmaste dike och utsätter både sig själv och mig för fara.
När vi kommit en bra bit på rundan är det inga problem att hoppa upp och få fram honom då han känner att vi är halvvägs hem. På hemvägen sköter han sig perfekt, han lyssnar jättebra på alla hjälper oavsett om vi ska öka tempot eller sakta av.

Den här hästen har aldrig betett sig så förut, han har varit pålitlig till 100% när det gäller uteritter och jag har alltid kunnat rida ut på honom på egen hand. Han funkar klockrent utan sällskap i paddocken och tillsammans med sällskap när vi rider ut men blir som förbytt när han rids ut ensam.

Han är i samband med flytten hem även ordentligt genomkollad på klinik så jag kan inte tänka mig att han har ont någonstans.

Har ni några bra råd att ge?
 
Fortsätt att öva, det löser sig nog då hästen kunnat det innan, men nu är osäker efter att inte ha varit ute själv på länge. Den behöver bli van vid att gå iväg själv igen och bryta beteendet att bråka när ni skall ut.

Det finns flera olika alternativ. Gå iväg och sitt upp när du kommit en bit, precis som du gör. Alt gå en bit, sitt upp och vänd när hästen tagit typ två steg i riktning från stallet, innan ni hamnar i konflikt. Eller bara gå promenader utan att sitta upp. Du kan också prova att tömköra en runda. Då får hästen gå först och lämna gårdsplanen utan att ha någon att följa. Är det samma sak om ni ger er ut efter att han är rastad? Öva annars genom att skritta av, både avsuttet och uppsuttet, genom att gå iväg en bit längs er uterunda. Lycka till!
 
Han kommer att ge sig om ett tag.

Jag personligen hade inte suttit av utan löst problemet från ryggen men det är jag det.

Det är bättre att du leder honom en bra bit för att sen sitta upp istället för att försöka rida-ge upp och sitta av-leda en bit-upp igen.
Varje gång du sitter av för att han stökar så har han vunnit en liten seger, så roligt behöver han inte ha!
Varje gång kan du kanske sitta upp en meter närmre stallet än förra gången och snart behöver du inte leda honom alls.

Vad jag absolut inte rekommenderar är att vända hästen och låta den gå hem när den gått ett par steg/en liten bit i rätt riktning.
Det kan skapa ett nytt problem och du får en häst som tvärvänder under dig när han tycker att han gått långt nog.
 
@Kallebus Fast hur tänker du där? Det viktiga är ju att det är ryttaren som bestämmer när man vänder och går hem, inte hästen. Dvs sitt upp, få hästen att gå några steg/meter i rätt riktning och vänd sedan innan den börjar konstra, bara för att få en "trevlig tur" och bryta vanan att bråka i skogen. Man skall väl kunna bestämma sig för att vända var som helst på rundan? Denna vändning lägger man ju på ett strategiskt ställe, helst på olika platser varje gång och ökar kravet på hur långt hästen skall gå innan man vänder. Men visst har man en häst som gärna vänder och springer hem är det kanske att uppmuntra det beteendet.

Ser också att det blev otydlig i mitt förra svar, jag tycker inte heller att det är att rekommendera att gå-sitta upp-gå-sitta upp-gå. Min tanke var att gå dit man vet att hästen sköter sig och sitt upp och rid resten av rundan därifrån, även om det innebär att man får gå en km eller två.

Tillägger också att man kan ha med en vän på cykel alt gående/springande som draghjälp/sällskap. Då är någon på marken med hästen men den är ensam häst.
 
min häst har ridits ut själv dagligen i fyra år, gått i litenflock hemma med 1-3 andra hästar. Efter ett år på stor anläggning i flock på 30 hästar hade han svårt för att ridas ut själv igen, blev ängslig när han var ensam i stallet osv. Vad händer om man till en början bara promenerar ensam en runda? Om man går en bit och sitter upp längre ifrån stallet? Värmer upp hemma och travar/galopperar till största del under uteritten för att få hjälp av farten? Går hästen verklgien fram ordentligt för skänkel på ridbana?
 
Prata med tjejen som haft honom o fråga om det hänt ngt.

Om den protesterar så till den milda grad har den troligen fått som den velat både en, två o tre gånger.
Det verkar som om du testat både den snälla o den mer bestämda metoden, så jag hade tömkört ut den o dammat på den om den börjat. Trams.

De känner ju om man blir försiktig vid krondiken eller om den reser sig. Been there...Så tömkör för att komma åt den.

Senare hade jag travat eller t o m galopperat direkt uppsuttet. inte en chans att få stanna o kunna hitta på allt den kan o sen skritta hemåt på lång tygel.
 
Jag skulle börja om som om den typ var en unghäst. Sluta bråka med den, led den bortåt, hoppa upp och rid hem, inget tjafs. Vartefter börjar man hoppa upp tidigare och tidigare. Bra att varva med mycket tömkörning ute också.
Det är väl inte så konstigt att hästen känner sig osäker nu efter flytt och "ägarbyte".
 
knappen.
säger som flera andra - sitt INTE av och led, hoppa upp, sitt av och led igen osv. Fullblod är för smarta för sitt eget bästa alltsomoftast så det kommer troligtvis bara göra att den blir värre.

Jag hade försökt, när den stannar och inte vill gå eller börjar backa osv, att lura den såtillvida att även om du inte kan få fram den, (för det kan du inte med vare sig slag eller muskelkraft osv när de sätter såna här grejer i system), så ska den iallafall inte gå bakåt. Bara den står stilla, så låt den göra det, lätta på hjälperna blixtsnabbt direkt när den står still och sen får den stå där och glo. Se till att den ska verkligen ha TRÅKIGT - huvudet rakt fram, inte stå och titta på fåglar eller grejer osv. De flesta hästar förväntar sig strid när de lärt sig en sån här olat, och brukar bli förvirrade när det de förväntat sig helt enkelt inte kommer. Bara de sen står stilla så låte den som sagt bara stå där. När den då landat och börjar tycka det är lite trist, brukar de endera själva göra ansats att gå framåt, eller så kan man lite försiktigt "prova" att lägga på skänkeln. Tar den det och går framåt - liten klapp och skritta på framåt. stannar den igen - upprepa samma sak. Ta med en "mental bok" så att säga, så att du verkligen är beredd första gångerna att ni kan bli stående ett bra tag - det måste om du ska prova den metoden, få ta tiden det tar.
Brukar vara segt ett fåtal gånger, sen brukar de ha lärt sig och lägger av med vanan.

i början innan du fått koll på just det där att bara den inte backar, utan bara står stilla, är ok, se gärna till att rida på ställen med tex stig och snårskog på sidorna. Jag har haft bra hjälp några gånger genom åren på såna hästar med såna omgivningar, - de gillar inte när snårskogen börjar piska dem i arslet när de själva valt att backa ;) Och du riskerar inte att välta eller skada dig själv alls heller, - undvik alla ställen med diken, taggtrådar osv till varje pris.
 
Tack så jättemycket för alla svar! Det uppskattat massor! :)

För att förtydliga: Jag har bara hoppat av när hästen har varit halvvägs ner i diken eller på ställen där det börjat bli direkt farligt. Det är alltså inte så att jag har hoppat av så fort han protesterat det minsta lilla utan bara där jag inte sett någon annan utväg.
Han är envis till tusen den hästen! Jag har till och med försökt rygga honom åt det hållet vi ska mot. Han kan gladeligen backa 100 meter men så fort jag vänder honom 180 grader och försöker gå framåt igen börjar han bråka.

Att promenera är inga problem, han följer snällt med utan protester så det är bara i ridningen det blir bekymmer. Han går jättefint i paddocken och är pigg, framåt och arbetsvillig oavsett om vi har sällskap där eller inte.

Jag ska ta och prova tömkörning och Mackans tråkmetod ( ;) ) omgående! Att rida en bit och vända hem kan kanske funka också. Jag kan utan problem skritta på långa tyglar på hemvägen utan att han drar så det är jag inte orolig för. :)
 
@Mengi haha, gillar namnet "tråkmetod". Det är den verkligen, både för häst och ryttare på olika sätt hehe ;) - men den har funkat bra i min erf på de flesta hästar......
Du får rapportera hur det går! Det kommer lösa sig oavsett är jag säker på! Men välj EN metod i taget bara om du ska prova alternativ - annars skiter det sig ;)
 
@Mengi haha, gillar namnet "tråkmetod". Det är den verkligen, både för häst och ryttare på olika sätt hehe ;) - men den har funkat bra i min erf på de flesta hästar......
Du får rapportera hur det går! Det kommer lösa sig oavsett är jag säker på! Men välj EN metod i taget bara om du ska prova alternativ - annars skiter det sig ;)
Jag tycker att det är en bra metod, men beroende på hur gammal hästen är samt hur miljön ser ut.

Men jag vill ha en häst som går om jag säger åt den i skarpa lägen. T.ex med trafik mm.
Beteendet återkommer gärna när hästen tycker att den inte ska, vågar osv.
Hästmamman säger till sin fölunge på skarpen om hon vill skydda den. Nu går du! Bort därifrån osv.

Jag utgår från att jag har samma roll när det bara är jag o hästen. Lär, fostrar o skyddar den.
 
Fast givetvis skulle jag inte tipsa om en metod om den sen handlade om att hästen inte går fram . Jag har aldrig haft problem med att efter man "vunnit kriget" har ngn häst som sen inte går fram i precis alla lägen .
Jag tycker att det är en bra metod, men beroende på hur gammal hästen är samt hur miljön ser ut.

Men jag vill ha en häst som går om jag säger åt den i skarpa lägen. T.ex med trafik mm.
Beteendet återkommer gärna när hästen tycker att den inte ska, vågar osv.
Hästmamman säger till sin fölunge på skarpen om hon vill skydda den. Nu går du! Bort därifrån osv.

Jag utgår från att jag har samma roll när det bara är jag o hästen. Lär, fostrar o skyddar den.
 
Jag skulle också tråka ihjäl en sån häst ifall det så krävdes, liksom stå pall eller rörelseriktning rakt fram men inget annat..Tycker inte heller att det fungerar på ett bra sätt att börja "slåss" i det läget och de reaktionerna som utspelas som här..slutar ofta isf med att någon gör sig illa.

Triggar man backningen ifall de väl börjat med det så får man räkna med att hamna liggandes i diket tillslut och just backning är skitsvårt att korrigera iaf uppsuttet, är jag av hade jag aldrig brytt mig ifall hästen vill ligga i diket, varsågod..men jag sitter alla dar på en häst som reser eller bockar..men inte en häst som bestämt sig för att bakåt är den enda riktningen..för de har ärligt inte koll öht vad de sysslar med.

Jag har varit i dike ett x antal gånger med min när han hittat på den fenomenala idén och det är inte kul när man känner att det bara banar bakåt och inte ens hästen fattar vad den sysslar med..helt kontaktlös bokstavligt talat blir de.

I övrigt - kontakta fodervärden och fråga om något specifikt inträffat. Annars är det nog bara att nöta på..den har ju haft sitt invanda mönster nu ett tag och känns isf ganska naturligt att en del kan konstra till en början speciellt om den alltid fått gå med sällskap så länge
 
Senast ändrad:
Fast givetvis skulle jag inte tipsa om en metod om den sen handlade om att hästen inte går fram . Jag har aldrig haft problem med att efter man "vunnit kriget" har ngn häst som sen inte går fram i precis alla lägen .
Jo, men det beror nog på hur länge det pågått samt hur pass trygg man är som ryttare.

Unga hästar får självklart titta mer. De ser ju dåligt framåt o har liten eller ingen erfarenhet av saker.
Hästar som bara inte vill gå hemifrån... Sånt orkar jag inte ha tålamod med. Gå Bara!
 
@axel jag har inget som helst att invända i frågan och din senaste kommentar. Håller med till fullo. Dock handlar det ju inte om ngn tittighet öht enligt TS i detta sammanhang, utan en ren olat som inte funnits tidigare öht och som nu tydligen infunnit sig och sen eskalerat på en äldre häst där ryttaren inte kommer till bukt med idiotbackandet som ju är det stora problemet för stunden, men som bör kunna lösas rätt simpelt med olika alternativ till metoder bara ryttaren känner sig kompetent nog och är konsekvent nog.

Nu är ju TS problem en annan sak än det du är inne på nu, så svar har getts helt och hållet utifrån det för min del.
 
@axel jag har inget som helst att invända i frågan och din senaste kommentar. Håller med till fullo. Dock handlar det ju inte om ngn tittighet öht enligt TS i detta sammanhang, utan en ren olat som inte funnits tidigare öht och som nu tydligen infunnit sig och sen eskalerat på en äldre häst där ryttaren inte kommer till bukt med idiotbackandet som ju är det stora problemet för stunden, men som bör kunna lösas rätt simpelt med olika alternativ till metoder bara ryttaren känner sig kompetent nog och är konsekvent nog.

Nu är ju TS problem en annan sak än det du är inne på nu, så svar har getts helt och hållet utifrån det för min del.
Jag utgick från det TS beskriver, men la till skillnaden om det är en ung häst.
Det framgår inte hur gammal den är o min sista mening är hur JAG skulle hantera en sådan situation med vuxen häst.
Nåväl. Vi får hoppas att det blir bra endera.
 
Kl
Har varit i samma sits. Frustrationen och besvikelsen är så påtaglig, när fenomenet pågått ett tag.
Min häst blev bra då hon kördes in. Efter inkörningen kan hon numera både ridas och köras av mig, utan sällskap. Jag tror inte att medisen skulle kunna rida ut ensam, men tids nog kommer det att kunna ske.
Numera kan min häst trilskas vid vissa platser. Där brukar jag vända henne och backa förbi...då går det bra.

Min häst har fortfarande ett lite osäkert steg när hon är ensam. Det går fortare på vägen hem, med går helt klart bättre och bättre ju mera rutinerna sätter sig och hon numera vet att vi kommer till slut hem. I mitt fall vart det inte bättre av att en av hästarna stod och skrek efter min häst i hagen. Då blev min lite stressad. Och ville hem.

Jag har i flera inlägg lovordar att köra in sin häst. Jag börjar upprepa mig själv märker jag...., men jag tror ändå att körningen och dess utbildning är bra, både för hästen och dess ägare.
 
Jag har ett stort problem som jag gärna vill ha hjälp med! :)

Det senaste halvåret har jag befunnit mig utomlands och har därför haft min fullblodsvalack utlånad på foder. För en månad sedan kom han tillbaka till mig, allt var frid och fröjd tills jag försökte rida ut på honom själv.

Under tiden han har varit utlånad har han bara ridits ut tillsammans med andra hästar eftersom tjejen som hade honom var ganska ung och inte fick vara ute på egen hand. Han har alltså på ett halvår bara ridits ut tillsammans med andra hästar.

En vecka efter att jag fått honom tänkte jag ta en ridtur i skogen. Efter ca 100 meter från stallet vägrade hästen att gå fram överhuvudtaget. Han stegrade, sparkade bakut, backade ner i diken med mera och betedde sig rentav farligt. Jag hoppade av, ledde honom en bra bit och hoppade upp och samma sak hände igen. Efter att ha gått nästan halva rundan hoppade jag upp ännu en gång och då gick det jättebra eftersom hästen antagligen kände på sig att vi nu var på väg hemåt.

Jag var inte så bekymrad i början då jag antog att det bara handlade om en kort testperiod men nu, efter tre veckor är det fortfarande samma sak varje gång vi rider ut ensamma. Det spelar ingen roll vad jag gör när han är på det humöret. Jag har försökt att få honom att tröttna på att bråka genom att få honom att snurra runt, runt, runt men det hjälper inte, han vägrar ändå att gå framåt. Om jag lägger spöet på honom blir han förbannad och kickar med bakbenen, eller backar ner i närmaste dike och utsätter både sig själv och mig för fara.
När vi kommit en bra bit på rundan är det inga problem att hoppa upp och få fram honom då han känner att vi är halvvägs hem. På hemvägen sköter han sig perfekt, han lyssnar jättebra på alla hjälper oavsett om vi ska öka tempot eller sakta av.

Den här hästen har aldrig betett sig så förut, han har varit pålitlig till 100% när det gäller uteritter och jag har alltid kunnat rida ut på honom på egen hand. Han funkar klockrent utan sällskap i paddocken och tillsammans med sällskap när vi rider ut men blir som förbytt när han rids ut ensam.

Han är i samband med flytten hem även ordentligt genomkollad på klinik så jag kan inte tänka mig att han har ont någonstans.

Har ni några bra råd att ge?
Min häst var sådär när vi köpte honom. Sålänge nån var med och gick på marken eller red, framför honom, så gick han gärna på. Men han var omöjlig att rida ut själv eller att ha som förstahäst ut från gården. Väl ute på tur kunde han vara själv men helst inte gå före någon annan, varken gångare eller ryttare.

Jag lät det ta tid utan att bråka. Vi bestämde oss för att försöka rida ut med ett sällskap som skulle rida bakom och det var egentligen ännu såvrare för min häst att tvingas gå före nån annan. Han tvärstannade såklart när han insåg att vi var påväg ut, sen vägrade han att gå. Jag höll om mjukt med skänklarna, och då backade han våldsamt. Jag höll kvar trycket (mjukt) för att han inte skulle få eftergift av att backa och när han stannade efter många steg så släppte jag trycket (eftergift pga att han tänkte åt rätt håll, dvs stanna är mer framåt än att backa), jag sa lugnt "bra", gav honom ett par sekunders paus och sen höll jag om igen - samma reaktion. Snart stod vi vid stallet igen, ca 50 meter bakom den punkt där vi började. Han tog ett steg fram, sen fem bak, hela tiden, så det gick helt enkelt bakåt. Men jag behöll mitt humör, gav det den tid det tog, sa att om det så ska ta två timmar så gör vi detta i två timmar - utan frustration. Det enda jag gjorde var att ge lätt tryck med skänkeln och gav eftergift när han tänkte åt rätt håll (om han backade gav jag eftergift på att han stannade, om han stod still gav jag eftergift på att han flyttade vikt framåt eller tog ett steg framåt). Inget annat. Ett lugnt "bra" när han tänkte åt rätt håll ibland, dvs inte sprang baklänges. Klappade lugn imellanåt för att visa att han var duktig när han stog still istället för att backa - det var liksom steg ett att han skulle sluta backa. Hårda hjälper, tvång eller bråk skulle bara leda till fara och han skulle inte lita på mig mer efter en sån dust, så jag såg till att hela tiden vara mjuk och bara be snällt, om och om och om igen.

Efter ca 20 minuter beslutade han sig för att gå, och då gick han helt enkelt raka vägen ut från gården. Jag berömde mjukt och såg till att inte komma åt med skänkeln, driva med sitsen eller smacka (minsta tryck som blev för mkt så satte han sig på tvären så det gällde att vara mycket noga med 100% eftergift och så lite tryck som möjligt, tvång biter inte på min häst, då blir det kalabalik). Sen red vi en kortare tur, kanske 30 minuter, så att det blev en positiv kort tur utan motgångar. Efter det var det sällan problem faktiskt, jag gjorde på samma sätt när han trilskades, och då gick han alltid att övertala ganska snabbt.
 
Tusen tack för alla svar! :love: Guld värt!

Jag har inte haft möjlighet att testa era tips än men kommande vecka ska vi köra stenhårt! Jag återkommer med hur det har gått. :)
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej! Jag har en medryttarhäst som jag haft nu i 2 år. Han är en rätt kraftig connemara, 10 år och importerad från Irland. Jag tror att...
Svar
15
· Visningar
2 717
Senast: Sel
·
Träning Min häst är egentligen allt jag drömt om - brukar säga (eller iaf tänka) att han är precis den hästen jag fantiserade om när jag var 10...
2
Svar
20
· Visningar
2 756
Senast: Roheryn
·
Ridning Min medryttarhäst är världens snällaste, tryggaste och lugnaste pojke, för någon vecka sedan red vi förbi ett garage där någon plötsligt...
Svar
6
· Visningar
1 790
Senast: SkorpSmulan
·
Hoppning Hej, tänkte fråga om lite hjälp och råd. Jag har en häst och vi har haft det lite upp och ner, har har haft henne i lite mer än 2 år...
Svar
8
· Visningar
1 214
Senast: zarmino
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Artroskopi äldre häst
  • Födda 2022
  • Mängd olja och lucern

Omröstningar

Tillbaka
Upp