Hjälp mig med min väns katter..

MadicDomino

Trådstartare
Ska försöka sammanfatta detta så kort som möjligt. (ursäkta långt inlägg!)
Obs. är att detta är inte mina katter. Jag är inte heller direkt kattmänniska, men någorlunda påläst. (Hundmänniska är jag dock! :p)

Bakgrund:
En kompis till mig och hennes sambo skaffade två hankattungar i sluter av oktober. Jag har alltid uppfattat att allt varit bra tills nu, då hon berättade att hennes sambo har tröttnat på att katterna är rädda för honom. Låt säga att dom sitter i vardagsrummet ska gå till köket och katterna är i hallen. När katterna hör att han kommer, så springer dom till badrummet och gömmer sig.
Han tycker dom är jättetråkiga och vill göra av sig med dom, för att sen skaffa nya och engagera sig mer i dom. Han har knappt varit hemma under katternas tid i deras boende (jobbar på annan ort) och hon pluggar via distans.

Katterna är nu ca 6-7 månader och försöker slå ihjäl varandra så fort min vän lämnar lägenheten. Så fort hon är hemma, så är det cool lugnt. Att tillägga är att katterna inte är kastrerade.

Hon tycker att sambon varit lite för hårdhänt mot kattungarna under tiden han varit hemma.

Deras lösning:
Försöka sälja katterna på blocket. Annonsen har nu legat ute i ca 1 v med ca 1500 klick, men ingen har hört av sig. Jag har sagt till dom att boka tid till kastrering, för det är säkerligen därför dom bråkar? Men dom vill inte betala för en kastrering på katter som dom nt tänker behålla.

Min vän har börjat bli orolig att katterna inte går att sälja. Och det finns inga platser på katthem i närheten. Det finns lite högre upp i landet, men dom har inte bil eller körkort att ta sig dit. Dom har redan börjat titta på nya kattungar.

Självklart tycker jag själv att detta är idiotiskt. Göra av sig med djur, för att skaffa nya. Hon påstår att dom har försökt introducera sambon mer för dom genom att han har hand om utfodringen, men detta har inte gett resultat.
Min vän är lite av en snabblösnings-människa, så det hade inte förvånat mig om dom bara kämpat med detta i en vecka.

Hon och han förstår inte att det är skitsvårt att bli av med två 6 mån gammal katter. Alla vill ju ha kattungar, så är det väl?

Jag har sagt till dom att.
- Han ska ha hand om utfodringen
- Han ska inte lyfta upp katterna (lyfter han upp katterna så ålar dom sig ur och flyr till henne) och hon ska inte pjoska med dom när dom flyr till henne.
- Att hennes sambo ska försöka ignorera dom när dom springer iväg. Jag kan ju tänka mig, när dom springer iväg och han blir förbanad eller blir uppmärksam över det => Så uppmärksammas beteendet. Beteendet får en betydelse och uppmuntrat.
- Sambon ska försöka uppmuntra till lek på avstånd. Långsnö med leksak på andra sidan, kasta favorit leksaken, ställa fram deras leksaker mm.
- Kommer sambon i närheten, så ska han berömma och kasta godis till dom. Katterna är fruktansvärt matglada, så det borde funka.

Mina frågor;
- Hade en kastrering löst bråken? Bråken börjar oftast när hon inte är hemma. Mina gissningar är att hon är "ledaren/tryggheten" och när hon lämnar lägenheten, så måste dom två kommer överrens om den nya ledaren.

- Sambon är jättebesviken på att katterna är rädd för han, för han ääääälskar dom så mycket, men får inget tillbaka. Finns det något sätt att uppmuntra katterna till närhet och inte vara rädd för han?

Era åsikter?

/Ursäkta stavfel, grymt morgontrötter idag!
 
Sv: Hjälp mig med min väns katter..

Kastrering kommer antagligen att hjälpa mot bråken, de har antagligen börjat bli könsmogna och då blir allt lite jobbigare.

Jag tycker du ger bra förslag. Man får ingenting gratis utan vill man att katterna ska umgås med en måste man få dem att vilja umgås med dig. Det är ju inte svårare än så. Det går inte att tvinga dem att gilla dig, du måste göra dig omtyckt. Godis, utfodring, belöna varje initiativ katterna tar till att närma sig sambon...

Det låter ju inte direkt som att någon av dem ääääääälskar katterna om när de så lättvindigt lägger ut dem på Blocket.:grin:
 
Sv: Hjälp mig med min väns katter..

1. Att de slåss beror med största säkerhet på att de är okastrerade. Hur tänker de ens när de försöker ha två okastrerade tonårshanar ihop? Det skulle räcka med att en av dem vore okastrerad för att dra igång storbråk. Förr eller senare kommer det smälla såpass att de inte går att återintroducera för varandra.

2. Har han öht engagerat sig i katterna? Han måste givetvis jobba för att få det att funka om man hanterat dem illa tidigare. Jag skulle avråda dem från att ha djur öht om han har den synen på dem. I övrigt tror jag dina socialiseringsråd är bra.

Det gör mig så ledsen när folk ser djur som leksaker på det här sättet :cry:

Att hitta hem till två okastrerade hanar i slyngelålder blir nog extremt svårt ja. Visserligen är de problemen de har väldigt lätta att lösa, men det vet sällan folk.
 
Sv: Hjälp mig med min väns katter..

Hon tycker att sambon varit lite för hårdhänt mot kattungarna under tiden han varit hemma.

Det där - om det stämmer - är skäl nog för att de inte ska ha kvar katterna. Och inte skaffa några nya heller.

Att bli av med 6-7-månaders ungkatter borde inte vara omöjligt. När jag skaffade katter var de 9 månader, vi letade medvetet katter som hade rasat av sig det värsta (det hade de inte, men det är ju en annan historia:angel::D)
 
Sv: Hjälp mig med min väns katter..

Jag blir uppriktigt ledsen och upprörd när jag läser om dina kompisar.

Nu blir detta lite hårt eftersom jag är upprörd men de ska inte ha några katter överhuvudtaget. Be de läsa på ordentligt och katters beteende, behov och hur de fungerar innan de de ens fundrar på att skaffa nya.

Vad har kompisarnas gensvar varit på dina rekommendationer?
 
Sv: Hjälp mig med min väns katter..

Även om du tycker att du uttrycker dig hårt så måste jag säga att jag känner detsamma som dig. Det är sorgligt när djur blir slit- och slängvaror. Det bästa vore om de hittade bra hem till kattungarna och sedan låter bli att skaffa nya.

TS, hoppas att du kan påverka din vän + sambo så att hon tar sitt förnuft till fånga.
 
Sv: Hjälp mig med min väns katter..

1. Att de slåss beror med största säkerhet på att de är okastrerade. Hur tänker de ens när de försöker ha två okastrerade tonårshanar ihop? Det skulle räcka med att en av dem vore okastrerad för att dra igång storbråk. Förr eller senare kommer det smälla såpass att de inte går att återintroducera för varandra.

Säkerligen en dum fråga, men iaf. Jag hade också rekommenderat kastrering när de börjat bråka (och öht om de inte ska gå i avel), men funkar det aldrig med okastrerade hanar ihop? Inte heller om den ena är kastrerad? Eller är det just att de är jämngamla "tonåringar"?
 
Sv: Hjälp mig med min väns katter..

Jodå, det kan funka, men det kräver bra matchning och en god portion tur. I de fall jag känner fertila hanar som bor ihop är det oftast såpass skillnad i ålder och rang att det inte blir så mycket tjafs. Man bör ha god kattvana innan man ger sig på något sånt, själv hade jag aldrig riskerat det.

En fertil hane med en stabil kastrat kan funka bra, det är oftast så man håller fertila hanar. Mina hanar bor med äldre kastrater båda två. Den jag har hemma med sin mor och mormor (inte den bästa matchningen eftersom mormor kan vara en grintant) och den som bor hos fodervärd har en 5 år äldre kastratfarbror som extrapappa.
 
Sv: Hjälp mig med min väns katter..

*även svar till alla*

1. Att de slåss beror med största säkerhet på att de är okastrerade. Hur tänker de ens när de försöker ha två okastrerade tonårshanar ihop? Det skulle räcka med att en av dem vore okastrerad för att dra igång storbråk. Förr eller senare kommer det smälla såpass att de inte går att återintroducera för varandra.

2. Har han öht engagerat sig i katterna? Han måste givetvis jobba för att få det att funka om man hanterat dem illa tidigare. Jag skulle avråda dem från att ha djur öht om han har den synen på dem. I övrigt tror jag dina socialiseringsråd är bra.
.

1. Planen var att kastrera dom nu i Januari. Men det verkar vara helt av planen nu, eftersom dom inte vill betala det.. Dom vill inte lägga pengarna på katter som dom inte tänker ha kvar. :grin: Jag frågade hur dom skulle göra ifall dom inte fick sålt dom "Jaa, jag vet inte, då kanske vi får kastrera" fick jag som svars. Hon frågade igår vad hon skulle göra, för ingen har hört av sig. Jag var rak på sak - Avlivning, men då får ni leva med skulden att ni tog bort två friska djur pga er bekvämlighet. Mitt svar var inte uppskattat.

Jag har till och med erbjudit mig att fixa in dom på min förra skola med vet. klinik, då får dom betala ca 300 kr/katten. (vet. kastrerar men studenter kolla på typ) I deras område verkar det kosta ca 800-1000 kr/st. För mig är det där en struntsumma för ett djur, det gör så mycket för djuret för det lilla priset....

Just nu är bråken fördjävliga tydligen. Blod har varit inblandat och minstingen gömde sig under badkaret mellan kl 13 - 21 igår. ..

2. Han har väl inte varit så direkt engagerad. Men han är hemma ca 2 dagar varje vecka. När han är ledig är det datorspel som gäller. Dom brukar stänga ute katterna ifrån sovrummet, men han spelar gärna långt in på nätterna. Då gömmer sig katterna ifrån han. <- Vilket jag kan förstå, han är djävligt högljud med sina kompisar på skype.

Han har inte slagit katterna (vad jag vet), men har nog varit något för hårdhänt vid busande mm. Hon älskar verkligen katterna och har gråtit varje kväll pga detta. Men hon gör allt för sin sambo.. "Han har så mycket kärlek till dom katterna, men har får ingen tillbaka"..

Jag har försökt ge mina råd och bett dom skriva i något kattforum. Men det är princip som det är "färdigmålat" - dom ska säljas och jag får även intrycket av "Duuu vet inte vad du pratar om, du har aldrig haft katt- Så du vet inte vad du pratar om. " - attityd.

Hade jag haft chansen, så hade jag hämtat dom. Men 50 mil t&r, kass planlösning på lägenheten och kattallergi. :grin: :cry:
 
Senast ändrad:
Sv: Hjälp mig med min väns katter..

Han tycker dom är jättetråkiga och vill göra av sig med dom, för att sen skaffa nya och engagera sig mer i dom. Han har knappt varit hemma under katternas tid i deras boende (jobbar på annan ort) och hon pluggar via distans.



Hon tycker att sambon varit lite för hårdhänt mot kattungarna under tiden han varit hemma.

- Sambon är jättebesviken på att katterna är rädd för han, för han ääääälskar dom så mycket, men får inget tillbaka. Finns det något sätt att uppmuntra katterna till närhet och inte vara rädd för han?


Nu är jag ändå snäll, men jag tycker att sambon verkar vara en idiot. Så mitt råd är nog att dumpa sambon.
 

Liknande trådar

Övr. Katt Jag leker rätt ofta med tanken på att köpa en katt. Jag har inte haft hund på två år, jag kommer inte köpa en ny hund och ingen häst...
2 3
Svar
56
· Visningar
4 636
Senast: cirkus
·
Katthälsa Jag får förhoppningsvis hem min nya vän snart men jag försöker hitta en vettig försäkring Jag är en nojjig matte och vill ha en rätt...
2
Svar
26
· Visningar
1 639
Senast: Mia_R
·
Katthälsa Jag och sambon adopterade en honkatt från ett katthem för en månad sen. Hon är cirka ett år gammal och vi vet inget om hennes bakgrund...
Svar
2
· Visningar
647
Senast: DeCloe
·
Övr. Hund Vi har en hundvalp på 5 månader som gör utfall mot katterna vid maten. Vi har alltid gjort så att hon får äta själv i köket men ibland...
Svar
18
· Visningar
944
Senast: Praefatio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Masked Singer 2024
  • Strejk
  • Vad gör vi? Del CXCV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp