Hjälp mej språkpoliser!

Därför att man vill vara pk och inte säga som vi alltid har sagt i landet "man". Herregud det skulle ju implicera att det handlar om MÄN :eek::eek:, hemska tanke.
(vissa lokala dialekter undantagna, men alla kan inte vara därifrån här på forumet)
 
Därför att man vill vara pk och inte säga som vi alltid har sagt i landet "man". Herregud det skulle ju implicera att det handlar om MÄN :eek::eek:, hemska tanke.
(vissa lokala dialekter undantagna, men alla kan inte vara därifrån här på forumet)
Men ordet en kan ju inte vara mer politiskt korrekt än ordet man? Jag kommer iaf inte på en enda politiker som säger en på sånt sätt
 
Men man(;)) gör det urskillningslöst allt för ofta!

"En" är svåranvänt, faktiskt betydligt besvärligare än att använda "hen".
Och det går ofta att skapa en neutral meningsbyggnad, utan att använda "man": Se samma betydelse som det jag skrev nyss men med "man använt här: "man kan ofta skapa en neutral meningsbyggnad utan att använda "man".

"Man" kan stå för en en odefinierad massa av personer, beteckna en myndighet/en okänd makt som "gjort något", eller stå för den egna personen.

"En" kan vara ett räkneord, eller peka på enskild person, eller ersätta "jag", men aldrig "peka ut" den där odefinierade massan t.ex.

Så vilken inneboende betydelse "man" eller "en" har, avgör hur det kan fungera att skriva så att det begripligt vem eller vilken företeelse avsikten är att peka ut.

Att reflexmässigt byta ut "man" mot "en" fungerar mindre bra, bytet fungerar egentligen bara om det är en särskild person det syftas på.

Jag har sett alldeles för många exempel på texter, där "en" använts på ett misslyckat sätt, därför att skribenten inte förstått att det uppstår problem med läsförståelsen när man inte inser skillnaden mellan "man" (som t.ex. den odefinierade massan) och "man" som utpekandet av en särskild person.

läs gärna den här artikeln:
http://spraktidningen.se/artiklar/2013/03/annu-ett-svenskt-pronomen-i-farozonen

Precis den artikel jag tänkte länka till! "Man" är mig veterligt sprunget från ordet människa och är neutralt, inte maskulint. "En" är objektsform av pronomet man, skulle vi byta ut det mot han/honom skulle meningen bli "-Vad ska honom göra nu?".
Jag tycker att det är otroligt svårläst och tänker mig att det måste finnas andra åtgärder mot könsneutralitet än att sabba läsbarheten? Till råga på allt (enligt artikeln) kommer ordet "en" snarast från en gammal maskulinform av räkneordet! Så man (!) byter ut en neutral form mot en maskulin form i syfte att uppnå könsneutralitet....Helt galet.
 
Precis den artikel jag tänkte länka till! "Man" är mig veterligt sprunget från ordet människa och är neutralt, inte maskulint. "En" är objektsform av pronomet man, skulle vi byta ut det mot han/honom skulle meningen bli "-Vad ska honom göra nu?".
Jag tycker att det är otroligt svårläst och tänker mig att det måste finnas andra åtgärder mot könsneutralitet än att sabba läsbarheten? Till råga på allt (enligt artikeln) kommer ordet "en" snarast från en gammal maskulinform av räkneordet! Så man (!) byter ut en neutral form mot en maskulin form i syfte att uppnå könsneutralitet....Helt galet.
Det där bytandet "man/en", med en tro om att det ska bli "könsneutralt", handlar nog i själva verket om att man inte väljer att ta sig tid när man formulerar sig eller har vanan att skriva neutrala meningar där pronomen inte behövs.
Det mest basala är nog att man utgår från en "jag"-form, inser att det blir lite mycket jag, funderar på "man" och tror att "man" är könsbundet...

Jag har suttit och skrivit mycket texter i yrkeslivet, där varje formulering måste vägas på guldvåg, och där syftningsfel, eller problem med läsbarheten, skulle kunna "ställa till det" rejält.
Bl.a. gäller det i de dokumenten att "peka" åt rätt håll, och i de dokumenten så fungerar i stort sett aldrig "en", annat än i sammansättningar som t.ex. "om en person..."
 
Jag vet inte riktigt hur ordet man ska användas korrekt men det är väldigt många som skriver t.ex en berättelse om sig själv men byter ut alla jag mot man. "När man väntar på den sena bussen och så måste man ta tunnelbanan istället" "när man går på Ica och träffar sitt ex"
"När man råkar bajsa på sig i fritt fall på gröna lund"

Jag själv har gjort det många gånger men nu försöker jag verkligen att sluta upp med det! Historien handlar om MIG. Om jag skriver man så är det en generell händelse som kan appliceras på andra, dem flesta andra har inte bajsat på sig på gröna lund då ska jag skriva "när JAG bajsade på mig på gröna lund"
 
Varför säger man EN om sig själv?
EN kan tycka så, eller EN vill gärna....
De är väl ganska självklart att man är EN och inte två? :confused:
På vår dialekt sa man förr EN Ernst, eller EN Rune och A Irma eller A Doris...
Jag hatade det! :angel:

Lika så EGNA???? Mitt EGNA rum? Min EGNA gaffel...
Heter det inte Mitt EGET rum? eller Min EGEN gaffel?

Och så slutligen.... Västerbottenost, heter det inte VästerbottenSost?
Jag kan nog räkna upp 50 ord där jag vill ha ett S med, men jag inser att de inte är riktigt rätt...:o

Har språket förändrats, eller har jag blivit en gnällkärring som hakar upp mej på petitesser? :nailbiting::nailbiting::nailbiting:

* Jenny *

Det du skriver ovan är ju lokalt.

Jag säger inte "en" om mig själv.
Ibland använder jag - felaktigt - det generaliserande "man" när jag menar "jag". Slarvigt.
Jag säger definitivt INTE "mitt egna rum" utan "mitt eget rum".

Ja, språket förändras ständigt - och blir ofta "slarvigare". Man (en???) är inte längre lika noga med "de" och "dem", utan har till exempel godkänt "dom" som var tabu när jag växte upp.
 
Det är nån här på Buke som skriver en och jag minns nu inte om det var istället för man eller sig själv. Det blir nästan oläsbart , för mig i alla fall. Synd för det kan ju vara nåt intressant.
 
Rasen heter Norsk skogkatt faktiskt och inte norsk skogSkatt. Det är för att det var norrmännen som bestämde att rasen skulle heta det.

Precis som att andra raser heter main coon och devon rex t.ex
Min granne har dessa katter så magnifika :love:

Jag tror att många lägger till s:et i rasen därför att på svenska vill vi gärna lägga i s i liknande ord (klumpa samman två sådanna ord bl.a. Västerbotten och Norsk) ju fler som gör det ju mer "konstigt" blir det korrekta ordet :)
 
Min granne har dessa katter så magnifika :love:

Jag tror att många lägger till s:et i rasen därför att på svenska vill vi gärna lägga i s i liknande ord (klumpa samman två sådanna ord bl.a. Västerbotten och Norsk) ju fler som gör det ju mer "konstigt" blir det korrekta ordet :)
Ja, det blir lätt så eftersom långhåriga huskatter gärna benäms som det och skogskatt är lättare att säga. Men om du har en renrasig skogkatt eller är aktiv inom utställningsvärlden så är man noga med att säga skogkatt eller NFO :D
 
Västerbottensost är ett varumärke och då har ju varumärkesinnehavaren valt namnet, oavsett vad man tycker så är det inte ”fel” så att säga.
Jämför med Svenska Fotbollförbundet som egentligen saknar ett s i sammanfogningen. Men så ville förbundet att det skulle heta.
 
Västerbottensost är ett varumärke och då har ju varumärkesinnehavaren valt namnet, oavsett vad man tycker så är det inte ”fel” så att säga.
Jämför med Svenska Fotbollförbundet som egentligen saknar ett s i sammanfogningen. Men så ville förbundet att det skulle heta.

Jag som är från västerbotten vill ha mitt "S" men om man hör kockar på tv tex. så säger dom Västerbotten ost. En baggis? Jo, men ändå.... ;-)

* Jenny *
 
Det är nån här på Buke som skriver en och jag minns nu inte om det var istället för man eller sig själv. Det blir nästan oläsbart , för mig i alla fall. Synd för det kan ju vara nåt intressant.

Det finns ett par användare som gör det just för att de anser att "man" är "könande" och en del av den patriarkala strukturen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp