Hjälp mej språkpoliser!

[Badger]

Jag erkänner. Jag skriver en - och säkerligen vid fel tillfälle. Ska plugga på lite mer om när det är korrekt.

Har ju försökt att sluta använda man då det anses fegt och jag har aldrig ansett mig inte kunna stå för mina åsikter. Jäkla trams egentligen - känns som det är ett dåligt motargument för att en (haha) inte har länkar till forskning och tänker dra en anekdot då en vet tre kompisar som upplevt samma sak.

Tycker det är helskumt att skriva en eftersom det är väldigt dialektalt för mig som västgöte och inget jag skulle göra annars.

Fast att byta man mot en är ju bara samma grej med annat ord. Det är det folk menar när de tycker det är fegt att skriva "man", inte att "en" skulle kunna vara ersättningen utan att det riktiga ordet är Jag, Vi, Du, de, människor, folk, allmänheten eller vad som helst som faktiskt definierar vem man menar.

Det är det som de envisa svensklärarna gafflar om hela tiden när de säger att eleverna inte ska skriva man. Det ordet definierar inte vem och är för vagt för en uppsats. Man tycker -vem tycker? (Jag tycker, svenskarna tycker (SCB-undersökning...) eleverna tycker, du tycker, han tycker...)

Dvs: Jag vet tre kompisar som har upplevt samma sak.

("Man vet tre kompisar som upplevt samma sak" låter förresten skumt det med )

 

[Badger]

Bestämd artikel. Fast den är placerad före (som the i engelskan)
"Jag ska gå och hämta bilen."
"Jag ska hälsa på n'Ernst."

Det är inte en bil vilken som helst du ska hämta, utan en speciell du tänker på.
Det är vem som helst som bara råkar ha namnet Ernst som du ska hälsa på, utan en speciell person du tänker på.
I praktiken är det väl nästan alltid man utpekar en individ då man använder namn, så sällan de används utan artikel om man har sådan dialekt.

Om du ska hälsa på en (ospecifik) person med namnet Ernst så säger du "Jag ska hälsa på en Ernst" (som "Jag ska hämta en bil") Det uttalas annorlunda. Jag kan inte tillräckligt väl för att förklara hur, men det hörs skillnad.

Visst kan man säga "der Kurt" på tyska? För okunnig för att veta om det är vanligt, eller vissa sammanhang, eller vissa dialekter etc.

Då var det ju lite som jag tänkte, dvs man har fem Ernst men det var just nErnst som jag skulle till/bilen.

 

[Badger]

Jag var lite självironisk....har en mycket stooor självkänsla. Just därför jag tycker det är lite tokigt att bli kallad feg när jag skriver man när jag borde skriva jag.
Å andra sidan så tycker jag inte det är så noga men jag vill vara grammatiskt korrekt.

Låt förresten bli att köra med "one" i engelskan (ta you )

One is a pronoun in the English language. It is a gender-neutral, indefinite pronoun, meaning roughly "a person". For purposes of verb agreement it is a third-person singular pronoun, although it is sometimes used with first- or second-person reference. It is sometimes called an impersonal pronoun. It is more or less equivalent to the Scots 'a body', the French pronoun on, the German/Scandinavian man, and the Spanish uno. It has the possessive form one's and the reflexive form oneself.

The pronoun one has quite formal connotations (particularly in American English[1]), and is often avoided in favor of more colloquial alternatives such as generic you.

Monarchs, people of higher classes, and today particularly Queen Elizabeth II, are often depicted as using one as a first-person pronoun. This is frequently done as a form of caricature.[3] For example, the headline "One is not amused"[4] is attributed humorously to her, implicitly making reference to Queen Victoria's supposed statement "We are not amused", containing instead the royal we. Another example, near the end of 1992, which was a difficult year for the British royal family, as the Queen famously quipped "Annus horribilis", the tabloid newspaper The Sun published a headline, "One's Bum Year!"

https://en.wikipedia.org/wiki/One_(pronoun)#Royal_one

 

[Luff]

Låt förresten bli att köra med "one" i engelskan (ta you )



The pronoun one has quite formal connotations (particularly in American English[1]), and is often avoided in favor of more colloquial alternatives such as generic you.



https://en.wikipedia.org/wiki/One_(pronoun)#Royal_one

Nu begriper jag inte. Jag har aldrig skrivit på engelska på Buke. Och vad betyder ta you?

Och angående ditt inlägg innan detta så vet jag när jag ska skriva man eller inte. Men har gjort det i alla fall av slentrian. Ungefär; Man tycker inte om lösa hundar efter vägen. Där ska det såklart stå Jag tycker. Å andra sidan kan jag inte se att det är så farligt för jag tror inte jag är ensam om att tycka att lösa hundar på vägen inte är ok.

 

[kryddelydd]

Nu begriper jag inte. Jag har aldrig skrivit på engelska på Buke. Och vad betyder ta you?

Och angående ditt inlägg innan detta så vet jag när jag ska skriva man eller inte. Men har gjort det i alla fall av slentrian. Ungefär; Man tycker inte om lösa hundar efter vägen. Där ska det såklart stå Jag tycker. Å andra sidan kan jag inte se att det är så farligt för jag tror inte jag är ensam om att tycka att lösa hundar på vägen inte är ok.

Ta you.
Välj you.
I stället för one.

 

[Sar]

Lite nyfiket, skulle du kunna göra en mening med en Ernst och A Irma? Är det så att säga flera Irma och man vill ha en Irma=A Irma gick iväg, två Irma stod kvar. Eller motsvarar det "till"? räck sillabiten a Irma? Eller slänger man bara på det En Ernst var ute och gick?

I vår dialekt finns bara "n" kvar framför manliga namnet. "N'Ernst gick hem till a Sonja för att fika".

 

[Korven]

I vår dialekt finns bara "n" kvar framför manliga namnet. "N'Ernst gick hem till a Sonja för att fika".

Det är samma sak , man säger inte EN Ernst.

 

[Sar]

Det är samma sak , man säger inte EN Ernst.

Precis, jag har alltid trott att "n" varit förkortning av antingen "den" eller "han" och "a" av "henne" eller"denna".
Är det någon som vet vilket?

"En" är huvudtaget inte inblandat, jag tror @kamomillo hör fel, det är ett enkelt "n" före och inte "en" ( och det låter ju likadant!).

 

[TheRedLightning]

Varför säger man EN om sig själv?

Nu förtiden verkar MAN vara ett annan variant om sig själv. Sett det i olika situationer.

 

[Luff]

Visst är det väl såhär:
Korrekt användning av en ur ett könsneutralt sätt att skriva;
-Jag tänker plantera blommor där som en kan strunta i att vattna.
Felaktig användning;
-En kan väl tycka att gula blommor är det fulaste som finns.
Här ska stå;
-Jag kan väl tycka... men för att få lite mer kraft i påståendet har jag tänkt -Man kan väl tycka - och då blir det dubbelfel för jag sen bytt ut man mot en.

 

[Sar]

Visst är det väl såhär:
Korrekt användning av en ur ett könsneutralt sätt att skriva;
-Jag tänker plantera blommor där som en kan strunta i att vattna.
Felaktig användning;
-En kan väl tycka att gula blommor är det fulaste som finns.
Här ska stå;
-Jag kan väl tycka... men för att få lite mer kraft i påståendet har jag tänkt -Man kan väl tycka - och då blir det dubbelfel för jag sen bytt ut man mot en.

Enligt min åsikt finns ingen anledning att byta ut "man" mot "en" eftersom "man" i den formen redan är könsneutralt. Det är enligt mig ett konstruerat problem ( kanske av ren okunnighet där någon tror att ordet "man" alltid är maskulint) där till råga på allt utbytesordet "en" faktiskt är en gammal maskulin form för räkneordet. Det går alltså utmärkt att skriva "-Jag tänker plantera blommor där som man kan strunta i att vattna." och fortfarande vara könsneutral men det finns ju ingen anledning att använda "man" när du kan använda "jag" ( om det nu är du som står för bevattningen). "-Jag tänker plantera blommor där som jag kan strunta i att vattna.".
I de fall man pratar om feghet så har det nog med att göra att man distanserar sin egen person och åsikt genom att använda pronomet "man" istället för "jag" och då låter det mer allmängiltigt än ens egen åsikt

 

[Luff]

Enligt min åsikt finns ingen anledning att byta ut "man" mot "en" eftersom "man" i den formen redan är könsneutralt. Det är enligt mig ett konstruerat problem ( kanske av ren okunnighet där någon tror att ordet "man" alltid är maskulint) där till råga på allt utbytesordet "en" faktiskt är en gammal maskulin form för räkneordet. Det går alltså utmärkt att skriva "-Jag tänker plantera blommor där som man kan strunta i att vattna." och fortfarande vara könsneutral men det finns ju ingen anledning att använda "man" när du kan använda "jag" ( om det nu är du som står för bevattningen). "-Jag tänker plantera blommor där som jag kan strunta i att vattna.".
I de fall man pratar om feghet så har det nog med att göra att man distanserar sin egen person och åsikt genom att använda pronomet "man" istället för "jag" och då låter det mer allmängiltigt än ens egen åsikt

Vad du har för åsikt om att använda det könsneutrala en spelar ingen roll för mitt användande. Det är samma för mig som att skriva hen fast jag vet könet. Ett val jag gör som ett ställningstagande.
Och jag vet varför det är "fel" att använda man när jag borde skriva jag. Där glömmer jag mig dock ibland och vill gärna göra rätt.
Dock tycker jag ibland att det används mot någon som en argumenterar mot som härskarteknik; "-Du skrev man när du ska skriva jag. Du kan inte ens skriva rätt."

 

[Girasol]

Var ganska hårda tag mot dialektalt uttal och grammatik i skolorna en period och hård styrning av språket i radio/TV

Hahaha, när jag och brorsan började i första klass så där på tidiga 80-talet så tvingades vi gå till talpedagogen för vår fröken förstod inte vad vi sa, samma med pojken från grannbyn.

 

[Sar]

Vad du har för åsikt om att använda det könsneutrala en spelar ingen roll för mitt användande. Det är samma för mig som att skriva hen fast jag vet könet. Ett val jag gör som ett ställningstagande.

Men varför byta ut ett neutralt pronomen mot ett med maskulina rötter? Varför inte byta ut mot "ken" istället ( som gjordes i någon pjäs eller bok på 70-talet)? Om man nu känner att man behöver göra ett ställningstagande.

 

[Sar]

Hahaha, när jag och brorsan började i första klass så där på tidiga 80-talet så tvingades vi gå till talpedagogen för vår fröken förstod inte vad vi sa, samma med pojken från grannbyn.

De kanske skulle ha skickat fröken på kurs istället!

 

[Luff]

Men varför byta ut ett neutralt pronomen mot ett med maskulina rötter? Varför inte byta ut mot "ken" istället ( som gjordes i någon pjäs eller bok på 70-talet)? Om man nu känner att man behöver göra ett ställningstagande.

Har aldrig hört om den boken men just ken får mig att fnissa. Det är extremt manligt kodat för mig. Dessutom som Barbies partner.

 

[karamelldrottningen]

Har aldrig hört om den boken men just ken får mig att fnissa. Det är extremt manligt kodat för mig. Dessutom som Barbies partner.

Byt ut alla man/en mot Barbie istället. Kan bli intressant läsning

 

[MiaMia]

Enligt min åsikt finns ingen anledning att byta ut "man" mot "en" eftersom "man" i den formen redan är könsneutralt. Det är enligt mig ett konstruerat problem ( kanske av ren okunnighet där någon tror att ordet "man" alltid är maskulint) där till råga på allt utbytesordet "en" faktiskt är en gammal maskulin form för räkneordet. Det går alltså utmärkt att skriva "-Jag tänker plantera blommor där som man kan strunta i att vattna." och fortfarande vara könsneutral men det finns ju ingen anledning att använda "man" när du kan använda "jag" ( om det nu är du som står för bevattningen). "-Jag tänker plantera blommor där som jag kan strunta i att vattna.".
I de fall man pratar om feghet så har det nog med att göra att man distanserar sin egen person och åsikt genom att använda pronomet "man" istället för "jag" och då låter det mer allmängiltigt än ens egen åsikt

Det är inte rakt av likvärdiga alternativ, utan finns en viss skillnad i betydelse.
Om folk använder "man" när de MENAR "jag" är det ett språkriktighetsproblem.
Men säga att man INTE BORDE, på principiella grunder, använda "man" blir fel. För det kan faktiskt vara det som de avsåg att säga.

Det första exemplet tolkar jag som att blommorna är av ett slag som har chans att kunna överleva utan vattning. "som man kan strunta i att vattna" Vem som helst hade kunnat tycka att det var ok att lämna dessa blommor ovattnade.

I det andra exemplet är det jag som låter bli vattningen, vilket skulle kunna vara av tusen olika hypotetiska skäl. Det kan t.ex. betyda så billiga växter att jag inte ser det som nämnvärt problem om de dör. För att jag hellre köper nya än sköter vattningen. Vilket de flesta andra inte hade velat göra i samma situation.

 

[MiaMia]

Sen kan ju talaren missta sig gravt om vad som är den allmänna meningen.
I de fallen är det språkligt riktiga ändå att använda man, även om riktigheten av faktainnehållet blir tveksam.

 

[Sar]

Byt ut alla man/en mot Barbie istället. Kan bli intressant läsning

Känns som att läsbarheten blir ungefär samma som när man byter ut "man"!