Hjälp! Min hund vill inte gå!

Littlelina

Trådstartare
Hej!
Jag och min sambo är relativt nya adoptivägare (sen ca 7 mån) till en kastrerad bullterrierkille på 2.5 år. Vi trivs jättebra ihop, hunden är trygg hemma hos oss och får mycket kärlek och bra träning.
Nu har vi dock börjat upptäcka ett växande problem - han har börjat protestera mot att gå promenader i koppel!
Lite historia: I början när hunden var nyinflyttad hos oss (från landet till stan) var han osäker och ville inte gå alls, vi tog det väldigt lugnt och började med små promenader utanför dörren och mycket beröm när han vågade gå. Efter träning har det gått bra och vi har kunnat ta långa sköna promenader med hela 'flocken' och hunden har varit glad och fokuserad på att bara gå med oss. Trögstartad har han alltid varit då han är lat och helst bara vill mysa hela dagarna, men det har gått att komma förbi genom att motivera med pipleksak eller små torrfoderbitar.
Nu på vårkanten har hans envisa sida dock helt tagit över - han vill absolut inte gå med matte eller husse åt 'rätt håll' utan alla andra håll verkar bättre för honom. Ofta är det någon/några saker av föjlande som händer: Hunden sätter sig ner på rumpan, tvärstannar och vänder helt om och försöker gå åt motsatt håll (oftast hemåt), rycker argt med hela kroppen, försöker bita i kopplet eller bara stannar och glor surt på den som håller i kopplet.
Vi försöker locka med olika saker: godis - så att så fort han går fint framåt en bit får han godis, beröm - så att vi lägger lite tryck på kopplet och så fort han rör sig framåt får han beröm och kopplet slappnar av, locka med leksaker som boll - att vi visar bollen och försöker skutta framåt och visa att vi ska leka, eller pipleksak - att vi piper och lockar med bus så att han ska röra sig framåt.
Dessa knep funkar oftast en enda gång, sedan verkar det som att så fort hunden förstår att vi försöker motivera honom att GÅ FRAMÅT då 'ser han igenom' knepen och vägrar ta emot dem.
Vi vet ju att han egentligen tycker att det är härligt att ta långa promenader, särskilt i det stora naturområde vi bor nära, så varför verkar det så illa för honom att bara följa med matte och husse??
Han är nyligen undersökt hos veterinär och har inga fysiska fel eller någon smärta någonstans.
Vad är det som gör att hunden inte vill gå med på promenaden?? Vad kan vi göra för att bryta det här tråkiga mönstret??
 
Hej!
Jag och min sambo är relativt nya adoptivägare (sen ca 7 mån) till en kastrerad bullterrierkille på 2.5 år. Vi trivs jättebra ihop, hunden är trygg hemma hos oss och får mycket kärlek och bra träning.
Nu har vi dock börjat upptäcka ett växande problem - han har börjat protestera mot att gå promenader i koppel!
Lite historia: I början när hunden var nyinflyttad hos oss (från landet till stan) var han osäker och ville inte gå alls, vi tog det väldigt lugnt och började med små promenader utanför dörren och mycket beröm när han vågade gå. Efter träning har det gått bra och vi har kunnat ta långa sköna promenader med hela 'flocken' och hunden har varit glad och fokuserad på att bara gå med oss. Trögstartad har han alltid varit då han är lat och helst bara vill mysa hela dagarna, men det har gått att komma förbi genom att motivera med pipleksak eller små torrfoderbitar.
Nu på vårkanten har hans envisa sida dock helt tagit över - han vill absolut inte gå med matte eller husse åt 'rätt håll' utan alla andra håll verkar bättre för honom. Ofta är det någon/några saker av föjlande som händer: Hunden sätter sig ner på rumpan, tvärstannar och vänder helt om och försöker gå åt motsatt håll (oftast hemåt), rycker argt med hela kroppen, försöker bita i kopplet eller bara stannar och glor surt på den som håller i kopplet.
Vi försöker locka med olika saker: godis - så att så fort han går fint framåt en bit får han godis, beröm - så att vi lägger lite tryck på kopplet och så fort han rör sig framåt får han beröm och kopplet slappnar av, locka med leksaker som boll - att vi visar bollen och försöker skutta framåt och visa att vi ska leka, eller pipleksak - att vi piper och lockar med bus så att han ska röra sig framåt.
Dessa knep funkar oftast en enda gång, sedan verkar det som att så fort hunden förstår att vi försöker motivera honom att GÅ FRAMÅT då 'ser han igenom' knepen och vägrar ta emot dem.
Vi vet ju att han egentligen tycker att det är härligt att ta långa promenader, särskilt i det stora naturområde vi bor nära, så varför verkar det så illa för honom att bara följa med matte och husse??
Han är nyligen undersökt hos veterinär och har inga fysiska fel eller någon smärta någonstans.
Vad är det som gör att hunden inte vill gå med på promenaden?? Vad kan vi göra för att bryta det här tråkiga mönstret??


Är inget fel på hunden hade jag nog bara gått. En kompis hund gjorde likadant, hon fick tusen fixa idéer om man lät henne hållas.
 
Är inget fel på hunden hade jag nog bara gått. En kompis hund gjorde likadant, hon fick tusen fixa idéer om man lät henne hållas.
Min har också mycket såna fixa idéer! Vi kanske får fortsätta så, att bara dra med honom - jobbigt bara då han är jättestark när han spjärnar emot haha! :banghead:
 
Såg en som pratade om just en hund som bara ville gå åt ett håll - hemåt - efter en stund ute. Jag vet inte vad som är rätt att göra, men deras tips var att istället för att fysiskt dra med hunden så tyckte de att det var bättre om man tex stog med sträckt koppel åt "rätt" håll, så hunden hade all möjlighet att röra sig fritt åt alla andra håll än hemåt. Så belönade de alla rörelser som hunden gjorde, eftersom det alltid var annat än att gå hemåt då.

Grejen med sån metod kan väl bli att det kan bli en hel del vänta förstås. Men det kanske ger med sig med ihärdighet... Sorry men något bättre har jag inte att bidra med :)
 
Min har också mycket såna fixa idéer! Vi kanske får fortsätta så, att bara dra med honom - jobbigt bara då han är jättestark när han spjärnar emot haha! :banghead:

Förstår det. Bara gå, raskt och bestämt. Du bestämmer om ni går och var. Det låter som en ren grej mer än något annat, bara hunden är frisk.
 
Såg en som pratade om just en hund som bara ville gå åt ett håll - hemåt - efter en stund ute. Jag vet inte vad som är rätt att göra, men deras tips var att istället för att fysiskt dra med hunden så tyckte de att det var bättre om man tex stog med sträckt koppel åt "rätt" håll, så hunden hade all möjlighet att röra sig fritt åt alla andra håll än hemåt. Så belönade de alla rörelser som hunden gjorde, eftersom det alltid var annat än att gå hemåt då.

Grejen med sån metod kan väl bli att det kan bli en hel del vänta förstås. Men det kanske ger med sig med ihärdighet... Sorry men något bättre har jag inte att bidra med :)

Jag hade testat att bara gå först, så man inte gör det till en grej.
 
Hej!
Jag och min sambo är relativt nya adoptivägare (sen ca 7 mån) till en kastrerad bullterrierkille på 2.5 år. Vi trivs jättebra ihop, hunden är trygg hemma hos oss och får mycket kärlek och bra träning.
Nu har vi dock börjat upptäcka ett växande problem - han har börjat protestera mot att gå promenader i koppel!
Lite historia: I början när hunden var nyinflyttad hos oss (från landet till stan) var han osäker och ville inte gå alls, vi tog det väldigt lugnt och började med små promenader utanför dörren och mycket beröm när han vågade gå. Efter träning har det gått bra och vi har kunnat ta långa sköna promenader med hela 'flocken' och hunden har varit glad och fokuserad på att bara gå med oss. Trögstartad har han alltid varit då han är lat och helst bara vill mysa hela dagarna, men det har gått att komma förbi genom att motivera med pipleksak eller små torrfoderbitar.
Nu på vårkanten har hans envisa sida dock helt tagit över - han vill absolut inte gå med matte eller husse åt 'rätt håll' utan alla andra håll verkar bättre för honom. Ofta är det någon/några saker av föjlande som händer: Hunden sätter sig ner på rumpan, tvärstannar och vänder helt om och försöker gå åt motsatt håll (oftast hemåt), rycker argt med hela kroppen, försöker bita i kopplet eller bara stannar och glor surt på den som håller i kopplet.
Vi försöker locka med olika saker: godis - så att så fort han går fint framåt en bit får han godis, beröm - så att vi lägger lite tryck på kopplet och så fort han rör sig framåt får han beröm och kopplet slappnar av, locka med leksaker som boll - att vi visar bollen och försöker skutta framåt och visa att vi ska leka, eller pipleksak - att vi piper och lockar med bus så att han ska röra sig framåt.
Dessa knep funkar oftast en enda gång, sedan verkar det som att så fort hunden förstår att vi försöker motivera honom att GÅ FRAMÅT då 'ser han igenom' knepen och vägrar ta emot dem.
Vi vet ju att han egentligen tycker att det är härligt att ta långa promenader, särskilt i det stora naturområde vi bor nära, så varför verkar det så illa för honom att bara följa med matte och husse??
Han är nyligen undersökt hos veterinär och har inga fysiska fel eller någon smärta någonstans.
Vad är det som gör att hunden inte vill gå med på promenaden?? Vad kan vi göra för att bryta det här tråkiga mönstret??

Som @Hyacinth skriver, om hunden är frisk hade jag bara gått.

Men är hunden frisk? Är den friröntgad? Genomkänd av veterinär och/eller fysioterapeut utan att visa smärta? Kan den ha ont någonstans så den inte vill gå? Om hunden efterhand blir mer och mer ovillig till att gå så hade jag i första hand tänkt mig att den har ont någonstans.
 
Vad händer om ni helt enkelt bara släpper kopplet och går åt det håll ni tänkt er när den vägrar gå? Sitter hunden kvar? Går den åt sitt eget håll? Eller följer den med er när ni kommit tillräckligt långt från den?

Jag har en uppfödning som tränat sin matte jättebra att bara gå åt det håll hunden vill. När hunden är hos mig så gör jag så att så fort det blir minsta tendens till att stanna så släpper jag kopplet utan att titta på hunden och fortsätter gå som om jag inte märkt det, hunden står först kvar ca 15-20 meter men kommer sedan och vi fortsätter gå som om ingenting har hänt.
 
Vad händer om ni helt enkelt bara släpper kopplet och går åt det håll ni tänkt er när den vägrar gå? Sitter hunden kvar? Går den åt sitt eget håll? Eller följer den med er när ni kommit tillräckligt långt från den?

Jag har en uppfödning som tränat sin matte jättebra att bara gå åt det håll hunden vill. När hunden är hos mig så gör jag så att så fort det blir minsta tendens till att stanna så släpper jag kopplet utan att titta på hunden och fortsätter gå som om jag inte märkt det, hunden står först kvar ca 15-20 meter men kommer sedan och vi fortsätter gå som om ingenting har hänt.

I sig en bra fråga och råd. Men alla kanske inte vågar göra så, vad gör man om hunden lixom flyger iväg åt ett annat håll och försvinner.

TS, har ni testat långlina?? Så har hunden (beroende på vad ni väljer för längd) 5-20 meters spelrum. Jag brukar nästan uteslutande gå med långlina, då kan han springa runt och sniffa och kissa hur mycket han vill utan att jag behöver stanna varenda gång. Är han kvar på samma fläck när jag kommit så långt att kopplet sträcks så får han vackert följa med för jag stannar inte.
 
Som @Hyacinth skriver, om hunden är frisk hade jag bara gått.

Men är hunden frisk? Är den friröntgad? Genomkänd av veterinär och/eller fysioterapeut utan att visa smärta? Kan den ha ont någonstans så den inte vill gå? Om hunden efterhand blir mer och mer ovillig till att gå så hade jag i första hand tänkt mig att den har ont någonstans.
Genomkänd och vriden och dragen i alla leder hos veterinären men inte röntgad, iallafall så springer och skuttar han glatt när vi är i hundhage med andra hundar så tvivlar på att det är smärta som är problemet
 
Långlina har vi inte prövat, det låter som en jättebra idé! Då kanske han känner att han har mer frihet att gå sin egen väg även om vi på sikt går åt det håll matte vill :)
Vågar inte släppa honom lös utom i hundhagen, han är väldigt intresserad av att hälsa på andra hundar och springer han fram till någon som inte är snäll vet man aldrig vad som händer!
 
Är hunden frisk, så låter det bara som att den vill prova hur långt den kan gå för att få sin vilja fram. Som någon redan skrivit - sätt på långlina och fortsätt gå och låtsas som det regnar. Antingen kommer hunden lite konfyst att gå med eller så får ni helt enkelt visa att när ni går, ja då går man med.
 
Eftersom det rör sig om en bullterrier, en ras som inte är som andra hundar, tror jag inte att det fungerar att dra med sig den, eller gå i från den. En bulleägare jag kände var tvungen att ta bilen och köra till ett nytt ställe, eller ett ställe som besöktes för länge sedan om hon ville promenera med sin hund. Där kunde hunden tänka sig att villigt följa med, att promenera i grannskapet nära bostaden kunde matte fetglömma.
 
Om hunden är frisk (jag är inte helt övertygad, men OK, ni har gjort ert bästa att kolla det) hade jag nog sett det som en bra möjlighet att träna Premack. Jag är väldigt dålig på att utnyttja den och det här är ett väldigt enkelt beteendepar som är lätt att ställa upp mot varandra, så jag skulle tro att det är en enkel och tydlig övning. (Mina försök att premacka "dra till löptiksfläck" har visat sig hopplösa, då fotgående blir så intressant att doftfläcken förlorar sitt värde...)

Om ni är intresserade att prova så går Premacks princip ut på att ett mer sannolikt beteende förstärker ett mindre sannolikt beteende, tills dess att det mindre sannolika beteendet blir det mest sannolika. Alltså, hunden får gå några steg hemåt efter den gått några steg åt det håll ni vill - att vända hem blir belöningen. Tills dess det är så kul att gå hemifrån att det inte längre är viktigare att vända om.

Jag kan dock tänka mig att det inte är en träning som alla vore intresserade av...
 
Flera har redan skrivit det jag är lite inne på, grattis ni har köpt en bullterrier:D

Jag har själv inte sett särskilt mycket av dem, men jag har en vän som har haft flera. När hon senare skaffade sig en heeler var det som att hon skaffat sig en hund till hunden, bullterriern var liksom ingen hund längre.

Mitt bästa tips är att ta kontakt med andra bulleägare och skaffa er lite kött på benen.

(Och sluta använda ordet adoptivhund, om det är en hund så har ni köpt en hund.)
 
Genomkänd och vriden och dragen i alla leder hos veterinären men inte röntgad, iallafall så springer och skuttar han glatt när vi är i hundhage med andra hundar så tvivlar på att det är smärta som är problemet
Tycker du ska gå till en annan veterinär, gärna ortoped, eller en fysioterapeut för att vara helt säker på att hunden inte har ont. Gärna röntga också. Är din hund väldigt smärttålig är det inte alls säkert att du märker om den har ont och är det riktigt roliga aktiviteter på gång biter de gärna ihop.

Min hund ville inte heller gå på promenader och många, många gånger ville hon vända hem när hon hade ont. Du kan förstå vad många gånger jag fick höra "hon tycker mest troligt att promenaderna är tråkiga" när jag tog upp mitt problem hos vet. och fysioterapeut. Roliga utflykter som att åka och bada m.m. var inga problem, det ville hon.

Diagnos: autoimmun sjukdom som ger ledinflammationer plus starka muskelsmärtor i bl.a. rygg. Tog oss många veterinärbesök (vet, ortoped och fysioterapeut) och många månader innan vi fick svar på det. vi har tyvärr haft problem tidigare också med lederna och då har ett av de tydligaste tecknen varit att hon inte vill gå. Däremot kan hon vilja gå hemåt igen ganska ofta även när hon har tydligt ont (brukar iochförsig bära då, men iallafall), så snälla, lyssna på din hund.

Nu behöver ju inte din hund ha ont, naturligtvis, men se till att hunden är väldigt noga undersökt. Alla veterinärer är inte kompetenta nog att avgöra om hunden har ont enbart genom palpering.

När du sedan är helt säker på att din hund är frisk, ja då är det bara att traska på.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
618
Senast: Trassel12
·
Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
1 599
Senast: Hellhound
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 320
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Har skrivit här tidigare om min hund som fått en knöl på typ bakre hälen/knät (när jag googlar anatomin så verkar det heta typ tarsus)...
Svar
0
· Visningar
561

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp