Höstföräldrar 2017

Status
Stängd för vidare inlägg.
Idag fick jag förhoppningsvis sista droppet med cellgifter medan Pina är kvar i magen :)

Förra veckan var jag mest inlagd på förlossningen pga täta svimningar och kramper...
Pina höll på att få komma ut med ett urakut snitt för att jag var så dålig men läkarna lyckades få ordning på mig i sista stund så det gick att undvika snitt för tillfället iaf.
Man vill helst inte snitta mig i första taget.

Imorgon är det dags för TUL igen så ska bli spännande att se vad det säger :)

Nu längtar jag tills Pina kommer ut så kroppen kan få lite lugn och ro.
Det här med att vara gravid var jobbigare än jag kunde föreställa mig :meh:

Oj! Vilken tur att allt gick bra ändå. Varför vill de inte snitta dig? Du behöver såklart inte svara om du inte vill :)
 
Oj! Vilken tur att allt gick bra ändå. Varför vill de inte snitta dig? Du behöver såklart inte svara om du inte vill :)

Dels pga min medicinering, jag läker i slowmotion och infektionsrisken är typ enorm pga utplånat immunförsvar och sen har jag kassa värden på typ alt man nu kan ha dåliga värden i.
Dels pga lite hjärtsvikt och att min mage inte är så bara att skära i pga sammanväxtningar och ärr från tidigare operationer så vill man inte riskera att förvärra något.
Men är det urakut så går det ju, men det är inte komplikationsfritt så man vill undvika det så långt det bara går.
Men jag vill helst föda naturligt som tur är iaf :)
Sen märks det ju hur det går framöver, jag hoppas att det blir lite mindre dramatik nu de sista veckorna :)
 
Ah. Petar väl ner en proteinbar till honom i väskan då :angel:

Jag tyckte verkligen att de var superbra att prata med i telefon förra gången. Trygga och lugna och inlyssnande.

Jag behöver nog be min BM komplettera med ett "OBS! Förlossningen förväntas vara väldigt snabb. Hon är uppmanad att komma in direkt efter första värken." Jag tänker att det är bra om det står med typ överst i journalen så att det inte blir "prova att ta en alvedon och ring igen om halvtimme", pga bor 15 minuter från förlossningen och kommer typ inte ha en minut att förlora...

Går det så fort lär han ändå inte hinna äta :D
 
Ångest, stress.. gnällinlägg!

Lyckan och lättnaden över att äntligen fått mitt KS beviljat byttes idag mot ny ångest och ny stress.
För naturligtvis kunde de inte lägga det på rätt vecka för oss (läkaren sa slutet på den ena eller början på den andra) utan lägger det i "fel" vecka och operationsplanerarna vägrar flytta det - för att en annan läkare tyckte att en dag tidigare var katastrofdåligt och ville helst skjuta upp det ytterligare. (Det ligger alltså nu redan så sent som 5dagar innan Bf..)

Fel vecka innebär att vi har sambons femåring hos oss då.
Vilket i sin tur innebär att sambon bara(förhoppningsvis ens då!) kommer kunna vara med vid själva snittet, men sedan kommer jag få vara helt ensam med bebis på sjukhuset annat än de få timmar bonusen får vara på dagis. Jag har svår sjukhus-och läkarskräck och det här är mitt första barn. Dessutom kommer ju sambon då missa bebis första dagar.

Bonusens mamma vägrar ställa upp och ha sonen extra, enbart av den anledningen att det ställer till det för oss vilket i hennes värld är jackpot.
Vi bor på en ort väldigt långt ifrån respektive familjer (med ett jävla hav emellan) så ingen släkting som kan ställa upp och barnvakta.
Inga vänner som kan ställa upp heller då dessa är på mammans "sida" och anser att sambon valt att skaffa deras barn först och därför alltid ska prioritera det i alla situationer. (Tyvärr varken överdrift eller feltolkning)

Så nu sitter jag här och lipar som en unge och kan inte se fram emot mitt barns födelse utan ångest..
 
Ångest, stress.. gnällinlägg!

Lyckan och lättnaden över att äntligen fått mitt KS beviljat byttes idag mot ny ångest och ny stress.
För naturligtvis kunde de inte lägga det på rätt vecka för oss (läkaren sa slutet på den ena eller början på den andra) utan lägger det i "fel" vecka och operationsplanerarna vägrar flytta det - för att en annan läkare tyckte att en dag tidigare var katastrofdåligt och ville helst skjuta upp det ytterligare. (Det ligger alltså nu redan så sent som 5dagar innan Bf..)

Fel vecka innebär att vi har sambons femåring hos oss då.
Vilket i sin tur innebär att sambon bara(förhoppningsvis ens då!) kommer kunna vara med vid själva snittet, men sedan kommer jag få vara helt ensam med bebis på sjukhuset annat än de få timmar bonusen får vara på dagis. Jag har svår sjukhus-och läkarskräck och det här är mitt första barn. Dessutom kommer ju sambon då missa bebis första dagar.

Bonusens mamma vägrar ställa upp och ha sonen extra, enbart av den anledningen att det ställer till det för oss vilket i hennes värld är jackpot.
Vi bor på en ort väldigt långt ifrån respektive familjer (med ett jävla hav emellan) så ingen släkting som kan ställa upp och barnvakta.
Inga vänner som kan ställa upp heller då dessa är på mammans "sida" och anser att sambon valt att skaffa deras barn först och därför alltid ska prioritera det i alla situationer. (Tyvärr varken överdrift eller feltolkning)

Så nu sitter jag här och lipar som en unge och kan inte se fram emot mitt barns födelse utan ångest..

Får inte bonus sonen hälsa på på sjukhuset? :confused:
Det kanske inte är så roligt för honom men han vill väl säkert få träffa sitt nya syskon?
När jag har legat inne på förlossningen nu har det varit gott om syskon som kommit och hälsat på.

Men har du berättat för din BM om det här? Det är ju ännu så pass med tid kvar att det borde gå att flytta det. BM kanske kan hjälpa till med det om hen förstår problemet.

Men dina vänner och familj från fastlandet, kan verkligen ingen komma och hjälpa till?
Det känns ju helt åt helsike att du ska behöva gå igenom allt ensam och känna dig otrygg :(
Hade jag mått bättre hade jag kommit och hjälpt till.
Det ska ju vara en trevlig händelse, inte en skräckupplevelse..
 
Ångest, stress.. gnällinlägg!

Lyckan och lättnaden över att äntligen fått mitt KS beviljat byttes idag mot ny ångest och ny stress.
För naturligtvis kunde de inte lägga det på rätt vecka för oss (läkaren sa slutet på den ena eller början på den andra) utan lägger det i "fel" vecka och operationsplanerarna vägrar flytta det - för att en annan läkare tyckte att en dag tidigare var katastrofdåligt och ville helst skjuta upp det ytterligare. (Det ligger alltså nu redan så sent som 5dagar innan Bf..)

Fel vecka innebär att vi har sambons femåring hos oss då.
Vilket i sin tur innebär att sambon bara(förhoppningsvis ens då!) kommer kunna vara med vid själva snittet, men sedan kommer jag få vara helt ensam med bebis på sjukhuset annat än de få timmar bonusen får vara på dagis. Jag har svår sjukhus-och läkarskräck och det här är mitt första barn. Dessutom kommer ju sambon då missa bebis första dagar.

Bonusens mamma vägrar ställa upp och ha sonen extra, enbart av den anledningen att det ställer till det för oss vilket i hennes värld är jackpot.
Vi bor på en ort väldigt långt ifrån respektive familjer (med ett jävla hav emellan) så ingen släkting som kan ställa upp och barnvakta.
Inga vänner som kan ställa upp heller då dessa är på mammans "sida" och anser att sambon valt att skaffa deras barn först och därför alltid ska prioritera det i alla situationer. (Tyvärr varken överdrift eller feltolkning)

Så nu sitter jag här och lipar som en unge och kan inte se fram emot mitt barns födelse utan ångest..

Men vilken sits :(

Går sonen bara några få timmar på dagis i vanliga fall och det är därför han inte kan vara där mer?
 
Får inte bonus sonen hälsa på på sjukhuset? :confused:
Det kanske inte är så roligt för honom men han vill väl säkert få träffa sitt nya syskon?
När jag har legat inne på förlossningen nu har det varit gott om syskon som kommit och hälsat på.

Men har du berättat för din BM om det här? Det är ju ännu så pass med tid kvar att det borde gå att flytta det. BM kanske kan hjälpa till med det om hen förstår problemet.

Men dina vänner och familj från fastlandet, kan verkligen ingen komma och hjälpa till?
Det känns ju helt åt helsike att du ska behöva gå igenom allt ensam och känna dig otrygg :(
Hade jag mått bättre hade jag kommit och hjälpt till.
Det ska ju vara en trevlig händelse, inte en skräckupplevelse..

Klart han får komma och hälsa på, men det blir ju en kort stund. (Hyperaktiv (troligen adhd) femåring är inte det ultimata att ha på BB känner både jag och sambon)
Vi bor 1h från sjukhuset enkel resa dessutom.

Jo det finns folk som vill komma ned, men vi känner att det kommer vara tumultartat ändå med bebis, hund, nybliven storebror och nyopererad jag - så att ha välvilliga (och påträngande) mammor här blir för mycket.. och vi kan inte gärna be någon betala flera tusen på en resa hit och sedan skicka hem dem/be dem bo på hotell när hemkomst från BB sker.

Allt hade liksom löst sig om mamman kunnat ta hand om sin son några dagar extra medan vi ligger på BB... men hon vägrar, på ren pin kiv.
 
Ångest, stress.. gnällinlägg!

Lyckan och lättnaden över att äntligen fått mitt KS beviljat byttes idag mot ny ångest och ny stress.
För naturligtvis kunde de inte lägga det på rätt vecka för oss (läkaren sa slutet på den ena eller början på den andra) utan lägger det i "fel" vecka och operationsplanerarna vägrar flytta det - för att en annan läkare tyckte att en dag tidigare var katastrofdåligt och ville helst skjuta upp det ytterligare. (Det ligger alltså nu redan så sent som 5dagar innan Bf..)

Fel vecka innebär att vi har sambons femåring hos oss då.
Vilket i sin tur innebär att sambon bara(förhoppningsvis ens då!) kommer kunna vara med vid själva snittet, men sedan kommer jag få vara helt ensam med bebis på sjukhuset annat än de få timmar bonusen får vara på dagis. Jag har svår sjukhus-och läkarskräck och det här är mitt första barn. Dessutom kommer ju sambon då missa bebis första dagar.

Bonusens mamma vägrar ställa upp och ha sonen extra, enbart av den anledningen att det ställer till det för oss vilket i hennes värld är jackpot.
Vi bor på en ort väldigt långt ifrån respektive familjer (med ett jävla hav emellan) så ingen släkting som kan ställa upp och barnvakta.
Inga vänner som kan ställa upp heller då dessa är på mammans "sida" och anser att sambon valt att skaffa deras barn först och därför alltid ska prioritera det i alla situationer. (Tyvärr varken överdrift eller feltolkning)

Så nu sitter jag här och lipar som en unge och kan inte se fram emot mitt barns födelse utan ångest..
Kan ni redan nu fråga förskolechefen om det finns möjlighet att sonen går längre på dagis ett par dagar? Vårt förra dagis hade även barnpassningsservice. Dvs någon av fröknarna kunde passa barn kväll och helg för en summa direkt till dagis. Då blir det en känd barnvakt.

Mvh Miks
 
Klart han får komma och hälsa på, men det blir ju en kort stund. (Hyperaktiv (troligen adhd) femåring är inte det ultimata att ha på BB känner både jag och sambon)
Vi bor 1h från sjukhuset enkel resa dessutom.

Jo det finns folk som vill komma ned, men vi känner att det kommer vara tumultartat ändå med bebis, hund, nybliven storebror och nyopererad jag - så att ha välvilliga (och påträngande) mammor här blir för mycket.. och vi kan inte gärna be någon betala flera tusen på en resa hit och sedan skicka hem dem/be dem bo på hotell när hemkomst från BB sker.

Allt hade liksom löst sig om mamman kunnat ta hand om sin son några dagar extra medan vi ligger på BB... men hon vägrar, på ren pin kiv.

Jag förstår att det inte blir enkelt med den problematiken :(

Går det inte att nyttja välvilliga föräldrar och ha ganska stränga förhållningsorder om det behöver se ut för att fungera?
Jag tänker att tex din mor kan vara hemma med sonen och sköta hunden så din man kan fokusera på dig och bebis på sjukhuset?
Kanske kan vara skönt med avlastning första dagarna hemma och att det är en del att de låter dig och bebis vara i lugn och ro, men de kan sköta matlagning, hunden och leka med den stora sonen så ni får en bra start att komma igång.
Att de behövs för dig och inte att det är en ren nöjessemester eller vad man ska säga för dem.

Vi har en liknande deal med våra föräldrar som jag tror och hoppas kommer att fungera bra.
 
Invägning för bebis idag (4 dagar gammal:D) som hade gått upp strax över 100 gram sedan vi fick åka hem så det var skönt och känns som ett kvitto på att amningen nu funkar. Igår började jag huttra deluxe när vi skulle sova så mjölken rann väl till då ordentligt gissar jag.

Passade på att väga mig själv och märkte att jag var 1 kg från när jag blev gravid.:eek: Så nu har killen lagt upp ett schema om att när jag ammat bebis så ska jag sova eller äta:rofl: Känns inte hälsosamt att gå ner så fort men jag är ju inte alls hungrigO_o. De vägde mig aldrig när jag kom in på förlossningen men tror jag gått upp runt 10-11 kg under graviditeten.
 
10kg har jag gatt ner direkt efter mina barn har föds, sen har det inte hänt mkt mer med vikten. "Amma sa rasar kilona" har inte fungerat för mig. Fast äta och dricka maste du förstas göra ordentligt.
 
Tänkte jag skulle skriva lite mer utförligt om förlossningen. Ursäkta att det blev aslångt.:o

I lördags kl 17:30 så satt jag på toan i godan ro när ett knäppande ljud och ett plopp ner i toastolen hördes. Jag tänkte direkt att bebis hade vänt sig och tagit sönder något i magen:rofl: för när jag tittar ner så är det lite blod i toastolen. Förstår sedan att det nog är vattnet som gått och får lite panik. Ropar på killen när jag står i hallen och vattnet forsätter sippra. Vi ringer förlossningen och får en uppcheckningstid 19:30 då jag inte har några värkar.

Åker in och de kollar hjärtslag samt om jag har värkar. Allt ser bra ut och jag känner inget alls. Får åka hem med instruktioner om hur det ska kännas när vi bör åka in (3 värkar som är ca 50 sek långa på en 10 min-period). Hon sa även att man kan få väldigt intensiva värkar som varar i 10 sek men de är bara övningsvärkar inte inte "riktiga värkar".

Vi kollar lite film och jag börjar känna lite småvärkar. Runt 24:00 börjar jag få ont och sätter mig i duschen för att se om det lindrar, det bästa var skräddarställning men det börjar göra satans svinont och jag säger att jag ångrat mig, jag vill inte föda barn nu.:angel: Tänker att det kommer bara bli värre och värre och har ångest.

Vi klockar värkarna trots att vi båda tänker att det måste bara vara början. Har väl 3 värkar på 6-7 minuter som alla är över 45 sek. På nåt sätt så börjar jag ändå tänka att jag ska sova och säger att vi provar lägga oss i sängen. Killen tycker vi ska ringa förlossningen. Att ligga i sängen gjorde än mer ont och nu börjar jag verkligen bli rädd, killen ringer och hon säger att vi ska komma in (här tänker jag fortfarande att jag bara öppnat mig 1 cm och att hon ändå kommer skicka hem oss).

På väg till bilen bara forsar det vatten och mina byxor blev genomblöta. Det var långa 10 minuter i bilen och från parkeringen till bb känner jag hur värkarna liksom ändrat sig och trycker på neråt ist för att kännas som magknip.

Vi får komma in direkt (kom in kl 01:15) och hon kollar hjärtslagen samt mina värkar. Säger direkt att hon ska se hur öppen jag är och när hon tittar efter så är jag 10 cm öppen och jag rullas in till förlossningen direkt. Här får jag ytterligare lite ångest och börjar prata om att jag är förstföderska så jag borde inte vara öppen ännu och är hon säker? Det var hon.:laugh:

Barnmorskan samt undersköterskan är i rummet hela tiden och även om jag är pissrädd så känner jag mig trygg. Killen står vid min sida och ser hjärtljud och värkar på skärmen. Jag får lustgas och jävlar vad bra det är!:bow: Känns som man är härligt lullig och det hjälper mig att jag får koncentrera mig på att andas i masken när värkarna kommer.

Krystvärkarna har redan börjat och BM vägleder mig i olika ställningar, om jag ska krysta eller om jag ska vänta. Jag tycker allt tar en evighet eftersom bebis huvud åker in och ut hela tiden (ibland för att BM håller emot med) och jag börjar liksom känna att jag gör allt jobb förgäves om hon bara ska trycka in bebis igen.:laugh:

Kl 02:41 är hon ute och läggs på mitt bröst. Jag är så förvirrad och har fortfarande inte fattat att jag har fött.

Sedan ska moderkakan ut och den går enkelt ut på en värk. Däremot så vill inte min livmoder dra ihop sig så jag får lite sprutor som tyvärr inte hjälper helt. Därför så trycker BM på min mage ashårt, säkert 15 gånger. DET gjorde svinont. Varje gång hon trycker så kommer det massa blod, jag förlorade runt 1 liter blod under hela förlossningen.

Sedan undersöker hon mig och konstaterar att jag spruckit grad 2. Även en läkare kommer och gör samma bedömning, de var väldigt noggranna med att kontrollera så ändtarmen var hel och det kändes skönt (det är standard att två olika kontrollerar skadorna sa dom på ett informationsmöte tidigare).

Sys ihop (vet inte med hur många stygn, kanske 4-5 st?) och får gå på toaletten. Väl där håller jag på att svimma men det kändes skönt att jag kunde kissa utan smärta.

Sen fick vi ligga kvar i salen och fick fika samt så gjordes en undersökning av flickan. Sedan fick vi komma till BB (runt 5:30 tror jag) och fick ett eget rum så killen kunde sova kvar. Vi kom in rätt dag för det var superlugnt både på förlossningen och BB. Bebis sover och även mannen lyckas sova. I mitt huvud snurrar 1000 tankar (bland annat att jag måste maila jobbet om vad som borde göras på måndag:D) så jag ligger vaken.

All personal är supergullig och säger upprepade gånger att vi bara ska ringa efter dem och att inga frågor är dumma. Bebis:love: sover mer eller mindre hela första dygnet och vi försöker få igång amningen, inte skitlätt. Mina bröstvårtor är lite svåra för bebis att få grepp om så får en amningsnapp och hjälper till. Men bebis somnar väldigt fort och det svårt att hålla henne vaken för att äta. Ont gör det med:cautious: Men vi tragglar på och det går bättre och bättre.

Allt ser bra ut på läkarundersökningen och hon gick ner ca 200 gram efter förlossningen. Tisdagsmorgon kommer en annan mamma in (innan dess har vi varit själva och killen har fått sova kvar) och vi känner att det är dags att åka hem om hon inte gått ner något mer. Den andra bebisen skriker ganska mycket och vi uppskattar mer och mer att vi fick två dagar och nätter ensamma. Jag blir lite orolig över att vår tjej är döv eftersom hon inte ens reagerar på bebisskriken och bara sover igenom allt. Innan vi får åka hem så görs ett hörseltest och allt är bra!
Sjukt skönt att få åka hem.:banana:

Jag använde mer eller mindre ingenting av det vi packat ner, jag gick i deras nättrosor och kläder samt så låg bebis i bara blöja och filt hela tiden. Det som saknades var ombyte till killen samt så glömde vi mobilladdare. Men eftersom vi har väldigt nära till sjukhuset så kunde killen snabbt åka hem och hämta.

Så idag hade min bb-väska fyllts med:
Ombyte till killen
Mobilladdare
kläder för hemfärd + extra strumpor
inneskor
stora bindor
ett plagg till bebis för hemfärd + filt

Overall så jag är väldigt nöjd med hur allt gick, killen är superimponerad över både personalen och mig:D I efterhand tycker jag det var skönt att förloppet gick så fort men just då var det jobbigt mentalt, jag hade inte förberett mig på att det skulle gå så fort och att bebis skulle komma innan utsatt tid.

Jag hoppas verkligen att ni får lika bra förlossningar som min!:up:
 
@Emtherlia :love:
Underbart att allt har gått bra! Typ en sådan förlossning skulle jag också kunna tänka mig, det låter liksom hanterbart på något sätt. Framförallt att den inte pågår i typ 16-20 timmar.
Nu blev jag faktiskt lite sugen på att snabbspola fram till november och få uppleva det hela själv:p :nailbiting:
 
Med en månad kvar till bf börjar jag bli lite orolig för avstånden. Avståndet mellan hemmet och förlossningen känns ok, ca 40-45 min. Men maken har 1h hem från jobbet som naturligtvis är åt andra hållet. Känns som att jag kommer ringa på honom direkt jag känner av något och får hoppas att det inte bara är övergående förvärkar :angel:

*Håller tummarna för att det drar igång på kvällen, natten eller en helg - kan man beställa det? ;)
 
Med en månad kvar till bf börjar jag bli lite orolig för avstånden. Avståndet mellan hemmet och förlossningen känns ok, ca 40-45 min. Men maken har 1h hem från jobbet som naturligtvis är åt andra hållet. Känns som att jag kommer ringa på honom direkt jag känner av något och får hoppas att det inte bara är övergående förvärkar :angel:

*Håller tummarna för att det drar igång på kvällen, natten eller en helg - kan man beställa det? ;)

Låter som precis för oss, jag har dock inte tänkt på just den aspekten förut, att mannen ju har en timme hem innan man "kan" åka till förlpssningen :angel: Jag har nog hela tiden föreställt mig att det ska ske på kvällen/natten. :p
 
Jag har nog hela tiden föreställt mig att det ska ske på kvällen/natten. :p

Ja jag har ju föreställt mig att han är hemma och stöttar när vattnet går/värkarna drar igång eller hur det nu än startar. Det var min kära mor som påminde mig så fint häromdagen att maken faktiskt har en bit att åka från jobbet :angel: Får hoppas att signalerna kommer i tillräckligt god tid för att han ska hinna hem innan det börjar bli väldigt jobbigt, annars får jag väl ringa på grannen och hoppas på att hon är hemma :D
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Tror ni på skrock? Enligt försäkringsbolagen händer det färre olyckor fredagen den 13:e än andra fredagar, kanske är folk försiktigare...
Svar
7
· Visningar
504
Senast: Mineur
·
Foder & Strö Trodde vi hade en sådan tråd men jag letade kanske för dåligt eller så kommer den här :D Är nyfiken på hur bukefolkets grovfoderår blev...
2 3
Svar
50
· Visningar
4 387
Senast: Shixle
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 720
Senast: jemeni
·
Gravid - 1år Det är dags för en ny tråd :heart Försökte hitta den senaste listan men vet att det hänt en hel del sen dess, så uppdatera gärna...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
70 497

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp