Hund i stan ( lägenhet), hur tycker ni det funkar?

[bollen__]

Apropå magsjuk hund så har jag flera gånger tänkt vilken fantastisk skillnad det är att ha valp i hus. Och då bodde vi på första våningen i lägenheten. Men då behövde kläder tas på och koppel och ut och till närmsta gräsfläck. Nu kliver man ur sängen öppnar dörren och sen är valpen ute. Kläder behövs inte tas på. Och det är ju också skillnaden när nån är magsjuk också!

 

[kompis87]

Jag har bott i min lägenhet på 36kvm i 7 år nu med min stora hund som väger ca 40kg. Det har aldrig varit några problem. Lite jobbigt under valptid när man var tvungen att springa upp och ner för trapporna varje timme för att kissa men aldrig sen dess.
Har många som frågar mig om jag inte ska flytta till större lägenhet för att få plats bättre med hunden (???) Fattar inte alls vad de menar, när min hund är inne är han lugn och ligger och sover/vilar. Lite godissök kan man göra på små ytor utan problem, man får bara vara lite kreativ.
Vi bor mitt i en storstad, det blir ca 2,5 timme utevistelse om dagen, promenader och lek i hundrastgård. 2-3 ggr i veckan tar jag bilen och kör till skogen/stranden för längre turer.
Jag tror att bo i stan med hund har gjort mig till en bättre hundägare, jag kan inte vara lat och bara släppa ut hunden i trädgården för att kissa, jag måste träna lydnad och miljöträning. Så jag ser inget negativt med hund i stan.

 

[iNHALE]

Har en borzoi i en marklägenhet på 50 kvm. Funkar fint. Jag motionerar hunden utomhus, inte i vardagsrummet brukar jag kontra med när folk har åsikter om stora hundar i lägenhet. Nackdelen är ju att man ofta har längre till grönområden än om man bor på landet. Har man en hund som skäller mycket och lätt kan man ju få problem med grannarna och att ha en valp på 5'e våningen utan hiss är kanske inte jättekul. Det är så himla situationsberoende så det går inte att säga något generellt, det kan funka superbra och asdåligt beroende på hund, ägare, grannar, livssituation osv.

 

[Tora]

Det funkade att ha hund i lägenhet men det blev mycket enklare nu när vi bor i eget hus. Behöver inte bekymra mig om hundarna skäller lite på natten, lättare om man måste ut akut, mer plats inne osv.

Här finns fantastiska promenadvägar. Mörkt på vintern på en del stigar men det ser jag inte som något problem.

 

[Elementary]

Har hund i lägenhet en trappa upp, några kvarter från centrum i en mindre stad. Har tack och lov skog, motionsspår, ett stort naturområde som kallas ”motions- och rekreationsområde” och en BK i trevlig omgivning ”bakom huset” (kanske typ 200 meter bort). Vovve larmar ibland på ljud i trapphuset och kan få för sig att skälla ut posten i några sekunder, men ingen av våra trevliga grannar har sagt ett knyst om det. De älskar honom!

Det är superkul att gå ut här för vi möter minst en granne per promenad och man ser hur speciellt gamlingarna verkligen lyser upp när ”otroligt söta mjuka hunden” kommer och vill gosa. Klart positivt med att ha så många nära grannar som rör sig i närheten.

Det enda jag verkligen ”saknar” är det som många skrivit om med enkelheten att bara kunna släppa ut hunden i trädgården för morgonkisseriet och sådant. Men jag har lyckats få en morgontrött hund som man nästan måste be om att få gå ut med när man stigit upp, så det finns egentligen ingen påklädnadsstress eller sådant ändå.

Valptiden är ju såklart lite jobbigare med en trappa ner till närmsta gräsplätt men kändes inte på nåt sätt störig. Skulle helt klart vara värre om vi bodde högre upp, såpass att det skulle störa.

En annan sak jag gärna skulle varit utan är bilarna som kör på innergården. Mycket taxi och färdtjänst (som tack och lov oftast ser sig för) men också en hel del unga män som ska gasa på som bara tusan. Känns otäckt att det kan komma en bil farandes när man kliver ut ur porten. Det slipper man oftast med hus.

Allt som allt är jag nöjd med bostadssituationen och hunden och grannar är nöjda än så länge i alla fall!

Har en grannfamilj en port bort med en liten, osäker, skällig hund som de verkligen försöker jobba med, ta med när det är görbart osv, men där ett grannpar bestämt sig för att de måste bort eller nånting. ”Klagogrannarna” påstår att hunden skäller vid tillfällen då vi med egna ögon sett ägarna gå hemifrån med hunden (vi har god relation till både klagogrannarna och hundgrannarna). Förstår absolut att det sporadiska skällandet stör klagogrannarna, men att hålla på som de gör nu är inte heller okej.
Så har man en skällig hund så stör man (inte okej alls!), och även om det är ett övergående problem eller sker rätt sällan så kan man göra sig rejält osams med grannarna om man har otur. Något man får ha med i beräkningen!

 

[Uttern]

Hej på er! Kul och läsa era erfarenheter ang. hund i lägenhet!

 

[Sezziyanen]

Bor i lägenhet med min hund. Ser inget direkt problem, förutom att han nu under valptiden haft perioder där han skäller på trapphuset osv. Men det är lite drygt att det alltid ska vara koppelpromenad direkt utanför dörren. Skulle hellre bo i hus/gård där jag kunde knalla rakt ut med lös hund, det skulle han också må bra av tror jag. Skulle vara mycket mer avslappnat i vardagen liksom Han sticker inte iväg lös, men har väl en 25-metersradie ungefär.. och vill gärna fram till andra människor/hundar så det funkar ju inte på innergården/gatorna här.. Däremot på en lantlig gård vore det ju nada problem.

Förhoppningsvis bor jag inte såhär alltför många år till. Men iaf, som sagt, det går alldeles utmärkt att bo i lägenhet också, förutom nackdelarna ovan.

Intressant att höra om folk som inte gillar att behöva gå ut med pannlampa på skogsväg/offroad osv. Det är det jag själv älskar haha, det jag är less på är koppelpromenaderna runt samma....jäkla...kvarter...

 

[Viva]

Alltså jag skulle föredra ett hus på landet men det är främst för att det är så jag trivs.

Det jag ser som nackdelar är väl oron att eventuellt störa grannarna. Att det är enklare att kunna släppa ut hunden på en kvällskiss på tomten. Saknar avskildheten, den underlättar att kunna ha hundarna lösa. Men ser fördelarna att ha nära till mycket, till bra veterinärer, till hundtränare, till träningshallar. Vänner som också har hund, att kunna dra ihop saker tillsammans. Det senare behöver man såklart inte bo i lägenhet i stan för att göra men om jag jämför med min erfarenhet att ha hund hemma i Norrland.

Sen har jag gjort det lite enklare för mig själv och bara haft vuxna omplaceringar så minimerar springet i trapporna. Men det går ju att bo på markplan med egen gräsplätt så återigen beror det ju mycket på var och hur man bor, inte bara hus/lägenhet, stad/land.

 

[Lyraolissy]

Vad är det ni tycker är så jobbigt mer att klä på sig och gå ut rastningsrundor? Jag tycker inte det är så himla farligt ändå, visst är det skönt att kunna släppa ut hunden ensam, men jag gillar ändå att gå en liten promenad på morgonen och innan jag ska sova , blir pigg och trött av frisk luft morgon och kväll, vi går bara 10 minuter då. Har stövlar man bara stoppar fötterna i och en vaarm jacka

 

[Lyraolissy]

Bor i lägenhet med min hund. Ser inget direkt problem, förutom att han nu under valptiden haft perioder där han skäller på trapphuset osv. Men det är lite drygt att det alltid ska vara koppelpromenad direkt utanför dörren. Skulle hellre bo i hus/gård där jag kunde knalla rakt ut med lös hund, det skulle han också må bra av tror jag. Skulle vara mycket mer avslappnat i vardagen liksom Han sticker inte iväg lös, men har väl en 25-metersradie ungefär.. och vill gärna fram till andra människor/hundar så det funkar ju inte på innergården/gatorna här.. Däremot på en lantlig gård vore det ju nada problem.

Förhoppningsvis bor jag inte såhär alltför många år till. Men iaf, som sagt, det går alldeles utmärkt att bo i lägenhet också, förutom nackdelarna ovan.

Intressant att höra om folk som inte gillar att behöva gå ut med pannlampa på skogsväg/offroad osv. Det är det jag själv älskar haha, det jag är less på är koppelpromenaderna runt samma....jäkla...kvarter...

Det är förbannat tråkigt för det alltid är samma vägar för min del och man ser sällan något annat än skog och enstaka hus.
Här i stan ser man så mycket mer på promenaden, man kan gå mitt i stan, man kan gå motionsspår, man kan gå i halvskog och passera mycket hus broar vatten, man kan åka och gå i skogen skogen också..framförallt är det nära till allt. På landet är det långt till allt utom skogen.
Mina hundar fick inte ut nåt av att bara gå i skogarna runt oss, det passerade mycket sällan några hundar att lukta efter och vilt är de inte intresserade av. I stan och runt stan blir de trötta av alla lukter och intryck

 

[Sezziyanen]

Det är förbannat tråkigt för det alltid är samma vägar för min del och man ser sällan något annat än skog och enstaka hus.
Här i stan ser man så mycket mer på promenaden, man kan gå mitt i stan, man kan gå motionsspår, man kan gå i halvskog och passera mycket hus broar vatten, man kan åka och gå i skogen skogen också..framförallt är det nära till allt. På landet är det långt till allt utom skogen.
Mina hundar fick inte ut nåt av att bara gå i skogarna runt oss, det passerade mycket sällan några hundar att lukta efter och vilt är de inte intresserade av. I stan och runt stan blir de trötta av alla lukter och intryck

Hehe, gräset är väl ofta grönare på andra sidan så att säga. En stadshund blir kanske tröttare av skogen, och vice versa Personligen skulle jag tycka det var skönt att gå mer i skog där det inte var folk, kunde ha hunden lös mycket mer då.

Vad är det ni tycker är så jobbigt mer att klä på sig och gå ut rastningsrundor? Jag tycker inte det är så himla farligt ändå, visst är det skönt att kunna släppa ut hunden ensam, men jag gillar ändå att gå en liten promenad på morgonen och innan jag ska sova , blir pigg och trött av frisk luft morgon och kväll, vi går bara 10 minuter då. Har stövlar man bara stoppar fötterna i och en vaarm jacka

Alltså, så farligt är det ju inte. Men jag hade ändå gärna sluppit det.. Dock håller jag med om att det är bra utifrån en hälsoaspekt Brukar också bara gå 5-15 min som sista rundan innan sängen.

 

[Lipperta]

Allt handlar ju om hur hunden klarar av det. Min gamla skulle nog dött av depression, när jag flyttade till lägenhet var det meningen att han skulle följa med dit, vi provade men han bara ''grät'' och stod vid dörren.
Han fick flytta tillbaka till mammas hus mitt i ingenstans. Men han tycker inte heller om att vara i stan överhuvudtaget, inte ens en villa i orten går bra.

 

[Uttern]

Hej på er igen! Tack för era svar!

Inser att det här kommer bli jobbigt att flytta tillbaka till lägenhet igen med mina hundar... Boendet är toppen. Få grannar, en trädgård att nattkissa i och lugnt område. Men min ena är skällig av sig. Hon skäller mot trapphuset när någon går där, samt när jag rör på mig i lägenheten och då skäller hon för uppmärksamhet. Dom båda skäller i trapphuset, när man gick ut med dom... Känner mig bara uppgiven och ledsen... vill inte göra av med mina älskade hundar. Jag älskar dom väldigt mycket och de ger mig mening i livet. Även om det ena hunden är reaktiv (?). Ville bara skriva av mig lite.. tack!

 

[Qelina]

Ja, som rubriken över beskriver, undrar jag hur det funkar att ha hund i lägenhet i stan? Hur tycker du det funkar? Hur stort bor du? Har du några svårigheter pga. att du bor i lägenhet i staden du bor i?
Har så många frågor som snurrar, men kan bara komma på dessa nu. Vore intressant och veta vad ni tycker!
Tacksam för svar!

Det enda problemet uppstår klockan 14 varje dag då brevbäraren kommer vilket får min hund att börja skälla redan när han hör brevbäraren parkera cykeln utanför porten. Han skäller faktiskt bara då vilket är skönt! Irriterande men mycket bättre än om han skällde hela tiden eller på natten, som det är nu är det ju bara då vilket ingen granne har klagat på.

Och kanske att jag har fyra våningar utan hiss så det är lite träligt när hunden är dålig i magen och man måste ta sig upp och ner för trapporna mitt i natten vilket händer mer sällan nu med mycket bra foder (dock var vi ute en gång just i natt men det var första gången sen jag bytte till det här fodret).

Jag har turen att ha en innegård där hunden får vara så jag kan gå dit på natten och slippa gå ut på gatan så jag kan springa ner i pyjamas och jacka. Och på sommaren kan han springa lös där när jag sitter och läser eller gör korsord. Har även flera parker i stan och nära till områden där han kan springa lös.

Så för mig är det inget jag ser som något hinder alls, vi har plats att leka och träna lite inne trots att jag bor i en etta.