Lånar sista. Det blev intressant läsning!
Håller med som redan har skrivits att det är ju inte tygelns längd eller stöd som gör någon egentlig skillnad i rakriktningsträningen. Det känns lättare att ta bort/minska ett tryck än att skapa ett tryck som kommer från en ärlig sökning och bra påskjut bakifrån. Att ta ett lika stort tryck i andra tygeln för att man har övertryck i den ena känns väldigt fel, då lägger man ju till mer obehag för hästen än vad den själv har valt. Att ta bort allt tryck skulle göra det väldigt svårt att rida, så man får nog leva med ojämnt tryck och helt enkelt försöka förbättra det systematiskt i ridningen.
Man får skilja på tryck och tryck. Ett bra tryck som kommer ifrån att hästen använder tygeln som stöd för att den har ett bra påskjut, är inte alls samma sak som att man har en viss mängd vikt i handen eller ger stöd för att låta hästen avlasta. Det trycket som beskrivs i tråden låter som att hästen vill avlasta det den upplever som överbelastning, men bara på ena sidan eftersom hästen är oliksidig.
Jag brukar faktiskt tänka på det - att det är en upplevd överbelastning från hästens sida. Och alltså inte kräva MER - mer aktivitet, mer belastning genom styrketränande övningar, mer krav på formningen osv, i det läget, som nog är väldigt nära till hands annars.
Man hittar en svaghet - man vill träna bort den.
Men just ett inlärt reflexmässigt rörelsemönster är mer eller mindre omöjligt att bara med viljan ändra. Och ska du träna muskler som hästen aldrig använder normalt sett, belasta hästen på sätt den inte är van vid, så är det ju egentligen mer logiskt att göra
mindre, inte mer. För annars, om man väl hittar rätt teknik, kommer det bli alldeles för jobbigt, nedbrytande och avskräckande - fast troligen kommer man inte så långt för hästen skyddar sig reflexmässigt.
Mest effektivt tror jag alltså det är att underlätta för hästen genom att hitta en nivå av belastning den faktiskt klarar. Och sen inte tvinga den vara kvar där utan låta den avlasta även om det bara blir något steg i taget - om det är en väldigt sned häst eller i början av skolningen. Annars får man testa vad hästen klarar för belastning och se hur mycket man kan sätta utan att få såna överbelastnings-symptom.
Så till exempel - om hästen blir "hård" i ena sidan, börjar vika halsen, dra in nosen, eller kanske vrida huvudet, försöker jag rakställa hästen och börja om, och böja mindre nästa gång. I extremfall kanske ställa den utåt och sen successivt försöka hitta "rakt" därifrån. För att minska trycket som gjorde att hästen måste avlasta, först, och hitta ett läge som hästen klarar av. Försöka hitta ekipagets egen jämnvikt i obalansen!
Det är en sån grej som jag skulle försöka tänka på i allmänhet under ett ridpass. Oavsett vad man har för fokus för dagen och vad man lägger upp för övningar. Finns ju massor med rakriktningsövningar men det som är mest utmanande tycker jag personligen är att klara av att göra det tillräckligt lite för att det ska ge bra effekt. Hitta belastningen men inte öka belastningen mer än pyttelite i taget så man vet att hästen klarar det. Tappar den - alltså visar tecken på överbelastning - gå ur, "hitta hästen" - prova igen från ett bättre läge och/eller med lägre krav. Eller kanske byta varv eller övning utifall att hästen fått nog för stunden.
