Hur förbannad har jag rätt att bli?

Det jag tänker är mer Jesus Christ om polisen ska behöva hantera att en person gick in och kokade kaffe hos sin exmans familj. Sånt gör mig galen. Jag tycker det är pinsamt när folk blandar in polis i nåt som är gnissel mellan släktingar/grannar - och slöseri med resurser.

På Buke ser jag jätteofta att folk uppmanar till polisanmälan efter EN händelse som kanske inte ens är ett brott, snarare en konflikt. Jag fattar det bara inte.
Jag tänker att man inte alltid behöver gå till polisen bara för att man lutar sig mot lagen som norm. Det kan användas som argument i diskussionen där i köket t.ex.
Skiljer väl på folk, men för mig skulle jag klara bättre att stå på mig i situationen med vetskapen att det inte "bara" är min egen, kanske högst udda, personliga tyckande jag baserar mig på.
 
Ööh, jag har verkligen inte pratat med någon annan (utom maken) om detta. Buke räknas inte, här kan man vara anonym och få goda råd just när det är situationer där man inte vill blanda in andra.
Anledningen till att jag inte var extremt skarp mot henne var att fler personer ramlade in när jag kom hem. Men tro mig, hon förstod att jag inte var glad...

Om hon förstod att du var missnöjd borde väl saken vara utredd?
 
Om det hade varit så väl. Genom historien vet man oftast hur framtiden kommer att se ut. Detta var bara det senaste klavertrampet i en lång rad. Men nästa gång kommer jag att tillåta mig själv att explodera.

Fast vilken nytta gör det? Jag förstår verkligen känslan av att vilja explodera (jag har ett hett humör :D) men tyvärr ger det sällan någon bestående förändring på det man vill ändra på.

Upplys iskallt om att det inte var uppskattat, du förväntar dig att det inte händer igen och skulle det göra det så kommer du att överväga en anmälan för hemfridsbrott eftersom det faktiskt är mot lagen att bara kliva in hos någon oombedd. Nu säger jag verkligen inte att det smartaste är att polisanmäla men för att verkligen hamra in hos människan att det inte är ok på ett personligt plan för dig men heller inte enligt gällande lagstiftning.

Jag förstår inte varför din man skulle hantera det hela. Ok om det hade varit en nylig skilsmässa med små barn inblandade men när alla i sammanhanget är vuxna? Nej.
 
Om det hade varit så väl. Genom historien vet man oftast hur framtiden kommer att se ut. Detta var bara det senaste klavertrampet i en lång rad. Men nästa gång kommer jag att tillåta mig själv att explodera.
En del människor flyttar - ibland omedvetet, bara instinktbaserat - gränser och pinkar in revir.

Detta gick bra. Nästa gång kan jag ta nåt ur kylskåpet och äta.
Inte ens genomtänkt. Det bara händer.

Säger inte att hon är sådan. Men jag har träffat sådana personer. (De finns inte kvar i mitt liv).
 
Hur ska jag hantera henne? Ska jag säga något alls, eller försöka tvinga maken att sätta ner foten? Han brukar inte ha något problem annars med att vara rak, tydlig och även oförskämd om det behövs men i detta fallet tyckte jag att han uppförde sig som en mes.
Jag hade sagt ifrån på skarpen till exet att hennes beteende inte var accepterat, så att det inte hände igen. Done with. Sen hade jag tagit ett snack med mesen.

Jag hade även varit noga med att prata med dottern, så att hon förstår att det inte är hennes fel.
 
Min man och jag har varit gifta i ca 10 år. Vi är båda runt 60 så vi har ju en historia med barn i olika förhållanden och några ex.
Vi bor i trakten där makens exfru är född, eftersom bostadspriserna är bra här. Självklart tycker även maken att det är bra att ha nära till två av sina vuxna barn.
Problemet är som jag upplever det, den gränslösa exfrun. De har varit skilda i över 20 år. En gång i tiden var det tydligen fullt krig dem emellan, nu är det vapenvila. Han har inget som helst behov av att umgås med henne. Självklart måste man träffas vid dop, födelsedagar och andra liknande tillfällen och det går i regel hyfsat bra.
Nu i mellandagarna hade vi bjudit hit makens barn och barnbarn på middag. På morgonen ringer dottern och frågar om det är ok att hennes mamma tittar in en stund? Hon skulle lämna en sak till dottern. Maken sade att helst inte, men om det är helt nödvändigt så ok. Jag var och handlade på förmiddagen och maken hade gått in till grannen under tiden utan att låsa dörren.
När jag kom hem från affären sitter exfrun vid vårt köksbord och dricker kaffe som hon hade gjort i ordning till sig själv. :mad::banghead:

Hon hade alltså gått in i vårt hus där ingen var hemma och gjort sig bekväm. Hon hade även gått husesyn på egen hand.

Jag blev så vansinnigt arg så att jag höll på att explodera. Dock tyckte jag att det var makens sak att skälla ut henne, vilket han inte gjorde, "för han vill inte bli osams med sina vuxna barn".:crazy:
Dock slog han bort hennes tydliga hintar om att hon ville stanna på middag.:arghh:

Det här tär på mig. Det är inte första gången exet visar ett omdömeslöst och gränslöst beteende, och säkert inte den sista heller.
Hur ska jag hantera henne? Ska jag säga något alls, eller försöka tvinga maken att sätta ner foten? Han brukar inte ha något problem annars med att vara rak, tydlig och även oförskämd om det behövs men i detta fallet tyckte jag att han uppförde sig som en mes.

Var det första gången hon gått in i ert hus?
Eller vad är det för annat gränslöst beteende hon gör?

Din man hade ju på sätt och vis bjudit dit henne. Och han verkar inte ha problem med vad hon gjorde.
Hon satt vid bordet och väntade på er? Var var barnen?

En kopp kaffe är väl inget att bli förbannad över?

Husesynen tycker jag dock hon kunde skippat, det är ju privat och man ska inte snoka.

Men förstår inte varför du är så förbannad att du vill explodera? Är det nån rivalitet/avundsjuka mellan er?
 
Om det hade varit så väl. Genom historien vet man oftast hur framtiden kommer att se ut. Detta var bara det senaste klavertrampet i en lång rad. Men nästa gång kommer jag att tillåta mig själv att explodera.
Jag tycker att du har rätt att bli förbannad när någon tar sig friheter i ditt hus oavsett om det är en ex-fru eller någon annan som inte bor i huset.
Det är kanske till och med lättare om du säger ifrån än om din man gör det. Du och hon har ju inget gemensamt egentligen.
 
Var det första gången hon gått in i ert hus?
Eller vad är det för annat gränslöst beteende hon gör?

Din man hade ju på sätt och vis bjudit dit henne. Och han verkar inte ha problem med vad hon gjorde.
Hon satt vid bordet och väntade på er? Var var barnen?

En kopp kaffe är väl inget att bli förbannad över?

Husesynen tycker jag dock hon kunde skippat, det är ju privat och man ska inte snoka.

Men förstår inte varför du är så förbannad att du vill explodera? Är det nån rivalitet/avundsjuka mellan er?
Min man har stora problem med vad hon gjorde, men är så rädd för att bli osams med dottern att han inte vill säga något.
Det är verkligen ingen rivalitet mellan oss. Herregud, de skilde sig för en evighet sedan.
 
En del människor flyttar - ibland omedvetet, bara instinktbaserat - gränser och pinkar in revir.

Detta gick bra. Nästa gång kan jag ta nåt ur kylskåpet och äta.
Inte ens genomtänkt. Det bara händer.

Säger inte att hon är sådan. Men jag har träffat sådana personer. (De finns inte kvar i mitt liv).
Du är inne på rätt linje. Hon avvänder alltid kortet " jag är ju ändå dina barns mor" när hon vill att maken gör olika tjänster åt henne. Att barnen är över 30 verkar inte spela någon roll. Det spelar ingen roll om han säger att detta får hon be någon annan om hjälp med. Hon tjatar och tjatar och det brukar sluta med att dottern ringer och kör "men snälla pappa, du kan väl ändå hjälpa mamma med..." välj vad som helst.:mad:
 
Du är inne på rätt linje. Hon avvänder alltid kortet " jag är ju ändå dina barns mor" när hon vill att maken gör olika tjänster åt henne. Att barnen är över 30 verkar inte spela någon roll. Det spelar ingen roll om han säger att detta får hon be någon annan om hjälp med. Hon tjatar och tjatar och det brukar sluta med att dottern ringer och kör "men snälla pappa, du kan väl ändå hjälpa mamma med..." välj vad som helst.:mad:
Det är väl upp till mannen att hantera?
 
Min man och jag har varit gifta i ca 10 år. Vi är båda runt 60 så vi har ju en historia med barn i olika förhållanden och några ex.
Vi bor i trakten där makens exfru är född, eftersom bostadspriserna är bra här. Självklart tycker även maken att det är bra att ha nära till två av sina vuxna barn.
Problemet är som jag upplever det, den gränslösa exfrun. De har varit skilda i över 20 år. En gång i tiden var det tydligen fullt krig dem emellan, nu är det vapenvila. Han har inget som helst behov av att umgås med henne. Självklart måste man träffas vid dop, födelsedagar och andra liknande tillfällen och det går i regel hyfsat bra.
Nu i mellandagarna hade vi bjudit hit makens barn och barnbarn på middag. På morgonen ringer dottern och frågar om det är ok att hennes mamma tittar in en stund? Hon skulle lämna en sak till dottern. Maken sade att helst inte, men om det är helt nödvändigt så ok. Jag var och handlade på förmiddagen och maken hade gått in till grannen under tiden utan att låsa dörren.
När jag kom hem från affären sitter exfrun vid vårt köksbord och dricker kaffe som hon hade gjort i ordning till sig själv. :mad::banghead:

Hon hade alltså gått in i vårt hus där ingen var hemma och gjort sig bekväm. Hon hade även gått husesyn på egen hand.

Jag blev så vansinnigt arg så att jag höll på att explodera. Dock tyckte jag att det var makens sak att skälla ut henne, vilket han inte gjorde, "för han vill inte bli osams med sina vuxna barn".:crazy:
Dock slog han bort hennes tydliga hintar om att hon ville stanna på middag.:arghh:

Det här tär på mig. Det är inte första gången exet visar ett omdömeslöst och gränslöst beteende, och säkert inte den sista heller.
Hur ska jag hantera henne? Ska jag säga något alls, eller försöka tvinga maken att sätta ner foten? Han brukar inte ha något problem annars med att vara rak, tydlig och även oförskämd om det behövs men i detta fallet tyckte jag att han uppförde sig som en mes.

Jag hade blivit galen och bett henne gå. Tycker att din man kunde varit hårdare från början och bett henne att inte komma alls.

Ett ex är ett ex eller i värsta fall mamma till barnen men inget sällskap man umgås med och i detta fallet är hon ju förmodligen psykiskt sjuk också som går in oinbjuden hemma hos folk och sätter på kaffet :crazy::wtf:

Nä, din man får nog ta tag i sina barn och säga till dom att deras mamma är deras mamma men först och främst är ni alla mer än vuxna nu och då går ett norm beteende före ”jag kör med släktskapet för att tvinga folk”.
 
Senast ändrad:
Ja, fast du kan inte dementera det andra har skrivit.
Jag vill minnas en lång tråd här där just det där fördes fram, att det är en stadsbo-vana att låsa dörren och inte kliva in oanmäld hos varandra. På landet är det inte så, där står dörren alltid öppen, och det normala är att man kliver in och sätter på kaffe till sig själv, oavsett om nån är hemma och de som bor där vet att man ska komma.
 
Jag fattar inte grejen så jag tycker du överdriver. Om hon hade tagit det sista kaffet, eller skitat ner, eller på annat sätt sabbat för dig så hade det varit lättare att förstå. Nu satt hon bara där och hade servat sig själv. Så praktiskt tänker jag. Så slapp du laga kaffe.

Med vänlig hälsning, Uppvuxen i en gränslös familj i ett gränslöst bostadsområde = detta är vardag
 
Jag vill minnas en lång tråd här där just det där fördes fram, att det är en stadsbo-vana att låsa dörren och inte kliva in oanmäld hos varandra. På landet är det inte så, där står dörren alltid öppen, och det normala är att man kliver in och sätter på kaffe till sig själv, oavsett om nån är hemma och de som bor där vet att man ska komma.
Men jag har bott på landet i hela mitt liv, och detta har aldrig hänt förut. Själv skulle jag inte tänka tanken.
 
Jag fattar inte grejen så jag tycker du överdriver. Om hon hade tagit det sista kaffet, eller skitat ner, eller på annat sätt sabbat för dig så hade det varit lättare att förstå. Nu satt hon bara där och hade servat sig själv. Så praktiskt tänker jag. Så slapp du laga kaffe.

Med vänlig hälsning, Uppvuxen i en gränslös familj i ett gränslöst bostadsområde = detta är vardag

Varför skulle hon laga kaffe?
Mamman skulle lämna en sak och sen gå.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Det är nämligen så att jag och min familj nu har börjat gå lite i tankarna på att skaffa en fjärde hund inom något/några år. Vi...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
9 573
Senast: Tiger tok
·
Relationer En förälder/vårdnadsperson i det här fallet. Låt mig först vara tydlig med att jag egentligen inte tycker att jag gjort något fel...
2
Svar
30
· Visningar
4 411
Senast: honung
·
Övr. Barn Har en son på 6 år. Han är utredd som 4,5 åring för autism,men då han fick normalt resultat på pappret så slogs det bort. Nu började...
2 3
Svar
46
· Visningar
8 836
Senast: Fraegd
·
Övr. Barn Jag har varit medlem här för många, många år sedan. Mycket har sedan sist. Jag har reumatiskt värk och 50% sjukersättning och jobbar...
12 13 14
Svar
278
· Visningar
24 464

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp