Hur säga ifrån till svärfamiljen?

karlsson92

Trådstartare
I juni detta året köpte min sambo en bostadsrätt av sin bror. Jag flyttade in med min sambo då, men var tveksam då eftersom jag hellre ville ha något "nytt" och eftersom jag misstänkte att det kunde bli problem...

Sambons bror har före oss bott i lägenheten i tre år, men nu är det min sambo som äger den. Sambons föräldrar har också tillfälligt bott i lägenheten medan deras hus renoverades. Detta gör att nu hela hans familj ser lägenheten som "familjens" trots att min sambo äger den. Lägenheten ligger på bottenplan och har tyvärr mycket insyn. När de hälsar på knackar de därför på något fönster till lägenheten (gärna sovrumsfönstret om man sover), eller sätter sig på altanen och väntar (om man inte är hemma). Jag tycker detta är superobehagligt.

Hans familj har fortfarande en nyckel vilket har gjort att de ibland bara öppnat dörren och bara gått in när jag legat och sovit ensam i lägenheten. Jag gillar verkligen hans familj, de är jättetrevliga och jag kommer bra överens med alla. Vill de hälsa på är det bara att skicka ett SMS/ringa och sedan knacka på PÅ YTTERDÖRREN. Att de knackar på fönster/bara går in om man inte hinner öppna dörren fort nog/bara går in medan man ligger och sover "för att de bara skulle lämna något." känns absolut inte okej. Det känns otryggt i lägenheten även fast detta är människor som jag tycker mycket om. Jag vill veta innan någon hälsar på, eller i allafall att de knackar på ytterdörren och väntar där tills någon öppnar.

Nu har de längre inte en egen nyckel eftersom vi har lånat tillbaka den, men de förväntar sig nog att få tillbaka den direkt som vi inte behöver en tredje nyckel längre. JAG VILL INTE GE TILLBAKA NYCKELN TILL DEM. Dock måste vi ha nyckel hos någon annan (om man skulle bli utelåst.) och jag vill att mina föräldrar ska ha den istället eftersom de aldrig hade gått in i lägenheten utan lov. Tror att svärfamiljen kommer att ta illa upp av detta eftersom det är "deras" lägenhet.

Förlåt om det blir svårt att läsa, men jag är så frustrerad över att ännu en morgon ha blivit väckt av att någon klampar in i lägenheten när jag ligger och sover. Vi ska köpa ny lägenhet, men först om ett år (nytt lägenhetshus som håller på och byggas där vi ska köpa).

1. Överreagerar jag? Jag har pratat med min sambo om detta och han håller med mig men säger också att de antagligen gör så för att de ser lägenheten som familjens och det kan jag förstå.
2. Hur tar man upp detta med svärfamiljen på ett bra sätt utan att de tar illa upp? De menar nog inget illa men tror inte de förstår hur obehagligt jag tycker det är att mitt hem inte är mitt. Känns också fel att ställa krav när jag inte betalat en krona på lägenheten utan bara betalar halva avgiften.
 
Du överreagerar INTE. Jag skulle blivit totalt galen om någon gick in i mitt hem utan tillåtelse.
Dock verkar inte du stå som ägare på bostadsrätten..?
Det är sambons familj och därmed hans ansvar att ta upp detta med dem. Vad säger han om saken?
 
Nej, du överreagerar inte. Mina svärföräldrar har extranycklar till oss men jag skulle bli oerhört förvånad - och så in i helvete förbannad - om de gick in på eget bevåg. De har inte med sig extranycklarna ens när de ska hit och hälsa på trots att vi ännu inte har en fungerande porttelefon och vi således måste springa ner och släppa in dem.

I ditt fall hade jag dock blivit mest besviken på sambon; han måste sätta ner foten gentemot sin familj och vara tydlig med att han äger lägenheten och att de inte har någon som helst rätt att knacka på sovrumsfönstrena, sitta på altanen och vänta eller släppa in sig själva. De ska knacka på ytterdörren och vänta tills någon öppnar, punkt.
 
Du överreagerar INTE. Jag skulle blivit totalt galen om någon gick in i mitt hem utan tillåtelse.
Dock verkar inte du stå som ägare på bostadsrätten..?
Det är sambons familj och därmed hans ansvar att ta upp detta med dem. Vad säger han om saken?

Jag äger inte något av bostadsrätten tyvärr utan allt står på min sambo (Jag pluggar.).
Min sambo bryr sig inte, men förstår att jag tycker det är jobbigt. Han hade nog pratat med dem om jag bett honom, men jag tror inte att de kommer lyssna om det inte kommer från mig...
 
Jag äger inte något av bostadsrätten tyvärr utan allt står på min sambo (Jag pluggar.).
Min sambo bryr sig inte, men förstår att jag tycker det är jobbigt. Han hade nog pratat med dem om jag bett honom, men jag tror inte att de kommer lyssna om det inte kommer från mig...

Okej. Det faktiska ägandet spelar ju mindre roll eftersom det är ert hem och inte bara hans, men skulle personligen tycka att det var lättare att säga ifrån om mitt namn stod på pappret.

Varför skulle de inte lyssna på din sambo utan bara om det kommer från dig?
 
Okej. Det faktiska ägandet spelar ju mindre roll eftersom det är ert hem och inte bara hans, men skulle personligen tycka att det var lättare att säga ifrån om mitt namn stod på pappret.

Varför skulle de inte lyssna på din sambo utan bara om det kommer från dig?

Jag vet inte hur det såg ut innan jag och min sambo möttes, men jag har fått känslan av att de gärna viftar bort vad han tycker och kör sitt eget rejs. Inte för att vara elaka utan mer för att de är vana vid att köra över honom (vilket visserligen inte är så snällt...). Jag tror att om min sambo hade sagt ifrån så hade de glömt bort det inom någon månad. Hade jag sagt ifrån hade de säkert tyckt att jag var en bitch (eller kanske inte, men jag är rädd för att de ska ta illa upp och att den bra relation vi har idag ska förstöras.) men de hade lyssnat.
 
Du överreagerar inte!
Jag minns i början när min pv tog över sin brors lägenhet. Hans flickvän jobbade i närheten och hon frågade om hon fick komma och sova någon timma på morgonen hos oss innan hon började jobba (hon fick skjuts för hon ville inte betala för ett busskort..). Vi svarade att visst, några gånger är väl okej.
Slutade med att hon var där VARJE morgon och VARJE eftermiddag efter jobbet tills hon blev hämtad. Hon åt av vår mat och rotade genom våra saker. En gång sa hon "jaha.. gömmer ni era kondomer i den lådan.." :mad:

Tillslut fick jag nog, för jag vaknade ju varje gång hon kom och härjade runt, och skrev till henne på FB (vi har aldrig haft någon direkt bra relation sådär och jag är ganska konflikträdd) att vi bedriver tyvärr inget vandrarhotell och eftersom dom valt att flytta längre ifrån hennes jobb så får dom räkna med att betala ett busskort.
Efter detta så tog hon bort mig på FB och pratar inte med mig, hon och min pv's bror kan inte ens förmå att vara i samma rum som mig. :banghead: Inget jag lägger något direkt värde i, två idioter mindre i mitt liv..

Så säg ifrån, väljer dom att ta illa vid sig så låt dom. Det är ändå NI som ska ha det och må bra! Ens hem är något otroligt privat och det ska man värna om!
 
Jag och min sambo bor också i ett hus som är hans familjs, och jag hade blivit ganska illa till mods om de knallade in utan att knacka/höra av sig. I början knackade hans mamma en gång innan hon slet upp dörrenoch knallade in, varje gång hon ville nåt, men förklarade för sambon att jag tycker det är lite obekvämt att ha det så ->han pratade med sin mamma som förstod och har börjat knacka och vänta på svar.

Problem med HANS familj tycker jag är hans grej att lösa. Har du förklarat för din sambo att du inte är lika bekväm med hans familj som han är? Be honom ta ett snack med familjen där han förklarar att nu bor ni där tillsammans, det är ert gemensamma hem och de får respektera era gemensamma regler; att du vill ha ditt hem ifred tills du öppnar ytterdörren. Det är inte för mycket begärt.
 
Och lämna inte tillbaka nyckeln. De kan ju uppenbarligen inte hantera den. Min mamma hade nyckel till min lgh men gick ALDRIG in utan att vi hade gjort upp det först.
 
Jag har pratat med min sambo nu och sagt att jag vill att han ska säga ifrån till dem ordentligt. Han skulle ta hand om det direkt och sa att det inte var okej att jag kände så. Nu hoppas jag bara att de lyssnar!
 
Jag vet inte hur det såg ut innan jag och min sambo möttes, men jag har fått känslan av att de gärna viftar bort vad han tycker och kör sitt eget rejs. Inte för att vara elaka utan mer för att de är vana vid att köra över honom (vilket visserligen inte är så snällt...). Jag tror att om min sambo hade sagt ifrån så hade de glömt bort det inom någon månad. Hade jag sagt ifrån hade de säkert tyckt att jag var en bitch (eller kanske inte, men jag är rädd för att de ska ta illa upp och att den bra relation vi har idag ska förstöras.) men de hade lyssnat.

Jag tycker ändå att ansvaret ligger på din sambo att säga ifrån, både generellt och gällande detta med att de klampar in i ert hem.
 
Jag tycker inte att du överreagerar, du känner ju som du gör. Även om jag inte har några problem med att känt folk kommer och går i mitt hem, oavsett om jag är hemma eller inte. :)

Men eftersom de helt klart är jobbigt för dig så måste ni ju göra något, så de inte känns jobbigt att var i sitt eget hem. Beroende på era relationer till varandra bör väl du eller din sambo prata med svärföräldrarna om att de inte känns okej!
 
Tycker inte du överreagerar.

Jag och min man hyrde ett hus av hans föräldrar och bodde där i 3 år.

Aldrig att dom kom och gick som dom ville. Dom knackade på dörren som vanligt folk. Fast dom ringer alltid innan dom kommer. Ibland frågade dom om lov om dom fick gå i för det var något som skulle göras tex den gången vi skulle få ny tvättmaskin och torktumlare installerat i badrummet. Det stod ju dom för eftersom vi hyrde.
Ibland ville dom komma och läsa av mätaren, eller klippa gräset åt oss. Och allt sånt arbete är ju bara tacksamt att få.

Min mans syster bodde där i 7 år innan oss och hyrde av föräldrarna. Samma sak då.

Och detta håller dom fortfarande på med. Svärmor ringde för två veckor sen och undrade om hon fick komma och grovstäda vårat badrum. Visst får du det :p

Dom är väldigt hjälpsamma människor och skulle aldrig trampa oss på tårna.

Vi har även bott hemma i deras hur i två omgångar. Första gången bodde vi där i 2 månader, i lägenheten på undervåningen.
När vi bodde där andra gången så gav dom oss hela sitt hus, och då bodde vi där i 3 månader, och dom bodde i lägenheten istället.

Inte en enda gång gick dom in hos sig själva när vi bodde i huset, utan ringde och frågade om dom fick komma upp för att tex hämta något.

Jag :love: mina svärföräldrar!
 
Förklara bara för dem på ett enkelt sätt att du blir livrädd när du vaknar av att någon är inne i lägenheten och samma sak när du kommer utifrån o de är inne. Tankarna går till inbrottstjuvar kan du ju säga t ex. Tror det är enklare att ta det så än att börja prata om privatliv o liknande.
 
@Matmissbrukaren Låter som dina svärföräldrar är rena drömmen :love:

@karlsson92 Nej du överreagerar absolut inte! Känner att dina svärföräldrar borde kunna räkna ut det själv. Eftersom din sambo också är medveten om problemet så tycker jag att det är upp till honom att säga åt sina föräldrar och inte du. Att du inte vill lämna extranyckeln till dem igen förstår jag, det är otroligt respektlöst att inte värna om någon annans privatliv och att ni ska behöva gå på tå för att de kan dyka upp närsomhelst. Skillnad om de knackar på dörren, ingen öppnar, de går hem. Men att de knackar på fönster och bara klampar in känns inte okej. Skillnad kan jag tycka är om man bestämt att de tex ska komma och fika kl 15 och de när de kommer knackar och sen går in, då förväntar man ju sig besöket. Själv skulle jag väl knacka och invänta iofs och inte bara öppna och gå in även om jag var väntad. Hyfs.
 
Min sambos mamma hade nyckel till hans lägenhet förut, innan vi hade träffats. Om han inte öppnade dörren så hämtade hon helt enkelt nyckeln och gick in. Han försökte säga åt henne på ett fint sätt, men det blev inte bättre. Tills den dag hon öppnade dörren med nyckeln när sambon och dåvarande flickvännen hade sex, man såg rakt in i sovrummet från ytterdörren. Då blev han så förbannad att han tog nyckeln av henne, och då även förklarade IGEN varför.
Hennes svar: ja men jag trodde ju att du låg där inne och hade dött när du inte öppnade dörren.........

(jag har en väldigt konstig svärmor.)
 
Sambon har pratat med sin familj som tyvärr var oförstående till problemet, men han sa ifrån i alla fall och jag hoppas att det blir bättre.

Lägenhetsnyckel kommer INTE att lämnas tillbaka. Förhoppningsvis blir det bättre, men händer det igen kommer jag att ryta till rejält. Speciellt eftersom jag upptäckte idag att sambons bror bränt ett hål i altanbordet med en cigarett. Han sa att han inte gjort det men varken jag eller sambon röker och vi har ingen annan i vår bekantskapskrets som röker och vet att han brukar röka där medan han väntar :'( .
 
Ungefär sådär respektlösa var min sambos syskon när vi bodde i sambons hus. (Min sambo är yngst av sju syskon och alla bor på samma ställe.) De tyckte att det var skitkul att knacka på fönstren och stå och glo in som andra zombier på kvällarna när man satt och tittade på tv så att barnen blev vettskrämda och man själv hoppade högt. Det var också helt normalt för dem att bara gå rakt in även om man stod i duschen och sätta sig och vänta i köket trots att man fick gå i bara handduk förbi dem då och de satt kvar fast jag sa att sambon inte var hemma. De gick alltid bara rakt in oavsett om man sov eller vad man gjorde. Himla kul, eller inte. Särskilt endel av männen är dessutom riktigt äckliga gubbslem.
Hans mamma kom alltid minst en timme innan kalas och dylikt och var i vägen när man stressade runt för att få färdigt och det var ju kul att hon satt i köket när man kom ut ur duschen bara för att hon hade tråkigt hemma.

Nu bodde vi bara tillfälligt i hans hus men det året vi bodde där var fruktansvärt! Mig och mina barn togs det ingen som helst hänsyn till utan de bara klampade på hur som helst. När vi flyttade därifrån så började jag låsa ytterdörren vilket jag även började göra när jag var ensam hemma i det första huset och då blev de sura! De menade att de skulle ha fri tillgång till sin lillebrors hus. Inget vett och inget hyfs alls. Vi flyttade då också såpass långt att deras kvällspromenader inte gick förbi huset längre.

När vi sedan flyttade igen, närmare dem den gången så försökte de börja likadant igen men då hade jag skaffat en hund som är vakthund med stort V och de blev såpass utskällda när de bara gick rakt in att de aldrig vågade göra om det mer och han fick ett rykte om sig att vara farlig, han som är snällast i världen :love: Min förra hund var mer timid men min nuvarande släpper inte förbi någon som bara öppnar dörren utan han beskyddar mig och visar att han menar allvar. Såfort jag sedan säger att det är okej så är det okej för honom med men han visar tydligt att han inte tillåter att folk bara går rakt in som han inte känner väldigt väl och eftersom han känner att jag inte tycker om när de gör så gör ju inte han det heller. Visst har de sina dumheter för sig nu med som att de knackar på dörren för att hunden inte ska börja skälla men det leder bara till att jag inte öppnar för eftersom jag är hörselskadad så hör jag inte att de knackar på och hunden reagerar ju på knackningar med så att han börjar skälla då med. De kan också gå runt i trädgården och förvänta sig att man ska komma ut till dem men jag springer inte och glor i fönstren så att jag ser dem och skulle jag se dem eller hunden höra dem så förhindrar de funktionshinder jag har mig ifrån att springa ut till dem eftersom jag inte klarar av att gå på gräsmattan då den är för ojämn för mig att gå på och jag klarar inte heller av att gå så långt eller att stå upp och prata vilket de mycket väl vet men inte tar någon hänsyn till. Så är inte sambon hemma så får de gå därute och jag sitter inne och väntar på att de ska ringa på dörren som normalt folk och ofta så åker de bara igen utan att ha ringt på men det bryr jag mig inte om längre.

Numera är hans mamma så gammal att min sambo måste åka och hämta henne när hon ska hit så nu vet jag iallafall när hon kommer och det är skönt. Det har gjort att vår relation har kunnat utvecklas och jag tycker mycket om henne idag nu när hon har lärt sig att respektera mig. Men fortfarande så säger de alltid x hus och att x gör eller ska göra det och detta med sitt hus. Hallå? Jag äger hälften! Jag betalar hälften på lånen! Det är mitt hus lika mycket som min sambos men det kommer de aldrig att fatta. Jag är nöjd bara de inte tränger sig in i huset och det gör de inte längre.

När jag åker till någon som jag är bjuden till så ringer jag på dörren och väntar tills de öppnar. Min sambos syskon förväntar sig däremot att man bara ska gå rakt in och kommer inte och öppnar dörren när man kommer dit och ringer på :confused: De har verkligen totalt missat allt vad normal uppfostran är. Det är helt otroligt att min sambo är som han är för han skulle aldrig gå rakt in hos någon på det sättet även om han är väntad.
 
Du överreagerar absolut inte, jag hade blivit fullständigt galen av att ha andra människor i mitt hem, som kan ta sig in utan att jag vet om det, sen får de vara hur mycket familj de vill. Jag hade tyckt att det var lika jobbigt om det var min egen familj, men dem är det självfallet lättare att säga till, det här känns som något din sambo borde ta tag i.
 
Min sambos mamma hade nyckel till hans lägenhet förut, innan vi hade träffats. Om han inte öppnade dörren så hämtade hon helt enkelt nyckeln och gick in. Han försökte säga åt henne på ett fint sätt, men det blev inte bättre. Tills den dag hon öppnade dörren med nyckeln när sambon och dåvarande flickvännen hade sex, man såg rakt in i sovrummet från ytterdörren. Då blev han så förbannad att han tog nyckeln av henne, och då även förklarade IGEN varför.
Hennes svar: ja men jag trodde ju att du låg där inne och hade dött när du inte öppnade dörren.........

(jag har en väldigt konstig svärmor.)

Förlåt OT men...
HAHAHAHAHAHAHA :rofl::rofl::rofl::rofl:

Jag hade blivit asförbannad om mina svärisar bara klampat rätt in vår lgh. Nu gör de inte det, de har visserligen ingen nyckel heller, men om de hade... Jag tycker om mina svärisar men ibland kan de bli lite för mycket och hade de då klivit in i mitt hem på det sätt som ts beskriver så hade jag till slut gått i taket och jag är inte trevlig när jag blir förbannad :cautious: därför blir jag inte det så ofta.
Känns som om det är ts' sambo som borde prata med sin familj först och främst. Hjälper inte det kanske ni kan prata båda två med dem? (Så att ni får stöd av varandra om det är jobbigt)

Edit: Såg nu att din sambo pratat med sin familj, hoppas det blir bättre!
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 075
Senast: Whoever
·
Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
19 362
Senast: Shaggy
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 706
Senast: Snurrfian
·
Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
1 633
Senast: Hellhound
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Annonsera mera VII
  • Ridskoleryttare

Omröstningar

Tillbaka
Upp