Hur sjutton fotografera katten?

[Red_Chili]

Jag trivs bra med kameror. Jag är van vid att fotografera tokigt snabba hundar i alla möjliga miljöer och brukar sällan ha problem med att ha hög kvalitet på bilderna.
Men detta kattskrälle...

Det största problemet är att katten bor i lägenhet som inte är någon bra fotomiljö. Där klösmöbeln står är det mörkt. Katten sover gärna på kartonger där det är mörkt och balkongen är jättetråkig på alla sätt och vis.
Inte heller vågar katten gå ut i koppel. Visst får jag på henne koppel och får in henne i transportlådan. Men är vi på gräsmattan utanför så ska det mycket till för att hon ska våga sig ut. Det hade nog gått bra om det inte vore för att hon blir rädd så fort en bil passerar eller människor rör sig i närheten.

Så hur gör jag?
Jag har ett 50/1,8 och ett 80-200/2,8 att använda mig av. Hyfsat ljusstarka m.a.o. men jag skulle behöva ha en bländare på ca 3 ändå för att få tillräckligt mycket av katten i fokus.

Ni andra fotointresserade, har ni några bra idéer på hur man fotograferar katt inomhus? Gör i ordning något ställe där katten dessutom råkar vilja vara? (hon är extremt svårflörtad...)

Ni som bara är "vanliga kattmänniskor" ( ), har ni något tips på hur jag kan göra utomhus med katten? Jag funderar på att stoppa in katten i bilen och åka iväg till någon öde äng där hon kan få gott om tid på sig att titta på allt utan att bli skrämd av åkande bilar eller promenerande människor. Frågan är dock om hon istället blir rädd av bilresan då... Hon har åkt bil förut, senast i höstas till veterinären och verkade inte bli allt för skrämd även om hon såklart inte tyckte att det var roligt.

 

[Sassy]

Jag både fotar och modellar en del med mina (dvs katterna modellar, jag är managern som tar betalt ).
Hemligheten är att sätta ihop en bra miljö, ha en medhjälpare och gott om tid.

Hemma är det ganska lätt, bilder som dessa bygger på att jag har en hyfsat ren bakgrund och en medhjälpare som ser till att katterna håller sig på rätt plats och tittar åt rätt håll emellanåt. Givetvis är 9 av 10 bilder på en suddig nos eller svans, men så är det ju att fota djur.

Innan jag hade en lägenhet som flödar av ljus fick jag sätta katterna där jag ville ha dem för att det skulle bli hyfsat. Medhjälpare igen, lyft tillbaks, lyft tillbaks, lyft tillbaks. Den sekunden som katten tröttnat på att gå iväg, men inte är så uttråkad att den somnar tar man sina bilder:

Studiobilder av professionella kattfotografer funkar på samma sätt. Den här bilden är tagen på en katt som i nästan sekund snor runt för att fånga leksaken fotografen härjade runt med. Få katten att aktivera sig, det är mycket lättare att få en snygg pose bland hundra suddiga lekbilder än att få en katt att faktiskt sitta snyggt.

Det gäller tom mina gamle reklammodellräv. Han satt oftast där man satte honom när vi var ute, men i en fotografering tyckte han att den stora möbelstudion var klart roligare, så den gången blev det en kampanj med en suddig grå katt travandes ur bild

Numera fotar jag nästan alltid med ett 35 mm f1.8, översta bilden och de flesta andra bilderna i det albumet är tagna med den. Jag tycker det är lättare att behålla katternas uppmärksamhet om jag inte är för långt bort, och då går det fortare att lyfta tillbaks dem till rätt plats om man är ensam.

 

[cili]

Extern blixt som man studsar i taket/vägg funkar bra på mina bilder

 

[Skjøldur]

-Angående att få henne att gå ut ur buren. Har du försökt gå ut då det är som lugnast? Tidigt om söndagsmornarna brukar det vara väldigt stilla i städerna. Ge henne inte frukost först och ta med dig lite gottis att locka med och beröm så snart hon tar ett steg ut. Ta med dig något att sitta på och ha tålamod. En timma är rätt länge i ditt tidsperspektiv, men inte för en katt!

 

[Tassetass]

So freaking adorable! Visst är det korater du har?

 

[Sassy]

@Tassetass Jepp Den där råkar vara riktigt rastypisk dessutom, en av de snyggaste jag fött upp. Dock bara 11-12 veckor på bilden, så ögonfärgen är ju inte där än. Det tar ett par år för det mesta. Jag kan inte förstå att de inte är mer populära. I mina (helt opartiska ) ögon är de ett av de levande exemplen på kattdjurens otroliga estetik, och det utan att vi utställningsavlar i någon större utsträckning.

 

[Tassetass]

Ögonfärgen är verkligen otrolig på vuxna korater. Jag har ju en huskatt med gröna ögon och det är väldigt vackert.

Jag tror nog de skulle vara mer populära om fler kände till dem, jag har t.ex. bara sett korater (dina) här på Buke och aldrig någon annanstans.

 

[Sassy]

@Tassetass Härlig blick!

Nej, jag tror många faller för en ras genom bekantskapskretsen eller annan exponering. Då kommer de numerärt små och inte tillräckligt iögonfallande raserna i bakvattnet. Jag har tex länge funderat på varför Europén inte är mer populär? De syns nog helt enkelt inte tillräckligt.

Jag märker att de flesta som vill ha korat har träffat eller hört talas om dem via bekanta. Det kommer regelbundet förfrågningar från mina föräldrars kollegor, från kompisar till kompisar och från någon som vi avlägset jobbat med katterna med. Folk kommer ihåg den sidenmjuka katten med den slående blicken, och berättar om den.

Mitt eget sätt att välja ras är nog inte representativt. (Jag såg en i en bok när jag var i mellanstadieåldern. När jag sedan skulle köpa katt fanns de där ögon kvar i minnet, och som väl är passade resten ganska bra in: frisk och brett avlad ras, sällskaplig och öppen, minimal pälsvård/fällning.)

 

[cili]

@Tassetass Härlig blick!

Nej, jag tror många faller för en ras genom bekantskapskretsen eller annan exponering. Då kommer de numerärt små och inte tillräckligt iögonfallande raserna i bakvattnet. Jag har tex länge funderat på varför Europén inte är mer populär? De syns nog helt enkelt inte tillräckligt.

Jag märker att de flesta som vill ha korat har träffat eller hört talas om dem via bekanta. Det kommer regelbundet förfrågningar från mina föräldrars kollegor, från kompisar till kompisar och från någon som vi avlägset jobbat med katterna med. Folk kommer ihåg den sidenmjuka katten med den slående blicken, och berättar om den.

Mitt eget sätt att välja ras är nog inte representativt. (Jag såg en i en bok när jag var i mellanstadieåldern. När jag sedan skulle köpa katt fanns de där ögon kvar i minnet, och som väl är passade resten ganska bra in: frisk och brett avlad ras, sällskaplig och öppen, minimal pälsvård/fällning.)

Jag har varit sugen på en korat ända sedan jag såg dina på bild här på buke.
Måste bara fråga (trots att det är OT), vad är den stora skillnaden mellan korat och russian blue? För mig ser dom väldigt lika ut, men så har jag ingen djupare koll heller.
Får försöka tigga till mig en korattitt när flytten till Gbg är genomförd (om ni nu bor kvar där?)

 

[Sassy]

De skiljer sig ganska mycket, men en otypad ryss bredvid en korat i slyngelålder kan ibland vara ganska lika.

Koraten ska ha hjärtformat huvud, med stora, öppna ögon. (Det ser man väldigt bra på unge Fridtjof i mitt första inlägg.) Ryssens huvud är kilformat i profil, och ger en trekant framifrån.

Ryss:

Korat:

Återigen en ungkatt (korat)med ofärdiga ögon, men med väldigt bra proportioner på både huvud, ögon och kropp:

Ryss:

Korat (katten på bilden är 16 år gammal och profilen har blivit lite "utdragen". De ska ha en markerad profil, men en liten "kroknäsa")

Ryssens päls är "plyschig", tjock, med stuns och ska stå ut från kroppen. Koratens är silkig, mjuk, med en "kall" känsla och slätliggande.

Det är en hel del skillnad kroppsmässigt också, men då får man gå inte på lite exteriörnörderi som inte brukar hjälpa folk att se skillnad.

Temperamentsmässigt är båda livliga och intelligenta. Koraten är hypersocial och ofta någon form av mer eller mindre värdig clown. Ryssen är inte sällan en enmanskatt med stor integritet.

Bland ryssarna idag är många linjer väldigt utställningstypade. De bilderna jag har visat är lite mer av den "äldre" modellen, men det är de bilder jag har som tydligt visar skillnader och som jag har fått i just det syftet. Googla dagens utställningsstjärnor och du har ännu lägre öron, ännu ljusare päls mm.