Hur skulle ni göra i ett sånt här läge?

[Malin_L]

Hur skulle ni tänka vid följande scenario?
Ett par har en hund som snart är 14 år gammal. Hunden har haft diskbråck några gånger och får känningar av det ibland och blir till och från "magsjuk" (man vet inte vad det beror på men det kommer till och från).
Det finns även förändringar i testiklarna som man inte vet vad det beror på men veterinär vill inte gärna söva en så gammal hund för att ta bort dom och skicka på analys.
Hunden har också nedsatt syn och hörsel och börjar bli förändrad i personligheten som visar sig främst mot barn (morrar och skäller om hunden anser att dom kommer för nära trots att det inte finns ben, leksaker eller mat i närheten att vakta).
Hunden har även andra småkrämpor eller vad man nu ska kalla det för och har börjat störa på nätterna genom gnäll och pip men behöver inte gå ut utan verkar mest vara för uppmärksamhet.

Nu har husse fått ett nytt jobb vilket kommer innebära mer bortavaro som kommer innebära att både hund och matte får det jobbigare.

Hur skulle ni tänka i denna situation? Husse och matte har helt olika syn på saken.

 

[Red_Chili]

Jag tycker tyvärr att det låter som att det utan tvekan är dags att låta hunden somna in. Jag gissar också att husse och matte har olika syn på saken, att den ena vill ha kvar hunden och den andra tänker som mig.

Till den som vill ha kvar hunden: Om hunden får finnas kvar, är det då för din skull eller för hundens skull? Är det för att du har svårt att ta farväl eller för att du helt ärligt tror att hunden kan få leva ett bra liv framöver?

Någonstans måste man sätta stopp, det är ett av de ansvar man tar på sig den dag man tar hem ett djur. När hunden inte längre kan leva ett bra liv, ett lyckligt liv utan smärta, då är det dags att ta farväl. Det blir inte bättre för att man skjuter upp på det beslutet, inte om hunden redan mår dåligt. Ge hunden istället en så fin sista tid som möjligt, skäm bort den, pussa på den och låt den slippa ha ont och må dåligt. Hunden är värd ett bra avslut.

 

[Malin_L]

Tack för ditt svar @Red_Chili, du slår huvudet på spiken i hur dom tänker!

 

[athena_arabians]

@Malin_L: Så jobbigt och sorgligt, det gör ont när våra djur blir äldre och börjar tackla av

Jag skulle verkligen inte tveka att ta bort en sådan hund, givetvis efter ett ordentligt snack med en veterinär.

Just det där med personlighetsförändring är en stor varningsklocka för mig. Är det ett yngre djur kan man ju undersöka/behandla i större utsträckning än med ett äldre djur. Jag tycker inte äldre djur ska behöva vara med om större ingrepp osv, speciellt inte om det är osäker/dålig prognos.

Min katt är ju äldre och händer det något större med henne tar jag bort henne. Hon ska inte behöva ha det jobbigt sin sista tid. Skillnad är ju om det är något enklare med god prognos.

 

[lulski]

Utan att tveka skulle jag låta hunden somna in. I mina ögon verkar det vara dags oavsett om vardagssituationen hade ändrats eller inte. Hunden har levt ett långt liv som nu verkar innehålla en hel del problem och smärta. Det är dags att låta det lilla livet få lugn och frid.

Och som nämndes i tidigare inlägg: För vems skull har man kvar hunden? Är det för sin egen eller för hundens skull?

 

[Raderad medlem 94602]

I detta läge hade jag tackat min hund för de 14 år vi fått och låtit den få springa vidare över regnbågsbron.

 

[Hyacinth]

Tveklöst avliva. Jag beslöt att ta bort vår älskade gamling precis innan en längre resa just för att jag inte villa lämna bort henne på ålderns höst. 13,5 med småkrämpor och inkontinsens som snabbt blev sämre, det hade varit taskigt mot henne. De borde resonera likadant.

 

[Malin_L]

Nån mer som har nåt att dela med sig?

 

[Lejonelle]

Beslutet är ju det svåraste man måste göra som djurägare och jag känner med de inblandade men från din beskrivning låter det som det är dags. Det är inget självändamål för en hund att livet ska vara så långt som möjligt. En 14 år gammal hund har levt så länge man kan hoppas på, och det den har framför sig är mer smärta, sjukdom och begränsningar. Utsätt den inte för det.

 

[Raderad medlem 94602]

Nog för att hundar ska få bli gamla och lite skruppliga. Men de ska fortfarande få behålla sin värdighet och må bra.

Drog i fredags ut en stor hörntand på vår äldsta, hon blir 10 i januari. Med tanke på sövning, hur smärtpåverkad hon har varit efteråt och hur låg hon är nu under läkningstiden så kommer vi inte att dra fler tänder om det behövs. Då får hon somna in.

 

[Malin_L]

Nog för att hundar ska få bli gamla och lite skruppliga. Men de ska fortfarande få behålla sin värdighet och må bra.

Drog i fredags ut en stor hörntand på vår äldsta, hon blir 10 i januari. Med tanke på sövning, hur smärtpåverkad hon har varit efteråt och hur låg hon är nu under läkningstiden så kommer vi inte att dra fler tänder om det behövs. Då får hon somna in.

Det är lite det samma läge i det här fallet. Blir hunden sjuk igen får det vara nog. Helst skulle det dock ske innan hunden blir sjuk igen medans den ändå är pigg och inte har ont eller mår dåligt så det blir planerat och inte akut. Känns som att det mental blir lättare då (även om det såklart blir jättetungt).

 

[Elementary]

Det är lite det samma läge i det här fallet. Blir hunden sjuk igen får det vara nog. Helst skulle det dock ske innan hunden blir sjuk igen medans den ändå är pigg och inte har ont eller mår dåligt så det blir planerat och inte akut. Känns som att det mental blir lättare då (även om det såklart blir jättetungt).

Voffs hund är en i övrigt kärnfrisk senior som kan råka ut för något/bli sjuk. Hunden som beskrivs i trådstarten är ju redan sjuk. Han kan inte bli sjuk ”igen” på samma sätt som den kärnfriska hunden, han kan bara bli mer sjuk.

Jag har ”känningar” av diskbråck, vilket betyder helt olidlig smärta ibland men i övrigt konstant molande värk. En hund kan inte berätta om ryggen gör ont och hundar döljer smärta. Detta tillsammans med magproblem, dålig syn, dålig hörsel, ”personlighetsförändring”, något som är knas med testiklarna och ännu fler småkrämpor... plus gnällandet på natten som kan betyda smärta eller ångest eller vad som helst.
Alltså min gräns är passerad för längesedan och jag blir ärligt talat väldigt ledsen av att läsa att det ska väntas på ännu ett skov eller någon ny krämpa.

 

[Malin_L]

Voffs hund är en i övrigt kärnfrisk senior som kan råka ut för något/bli sjuk. Hunden som beskrivs i trådstarten är ju redan sjuk. Han kan inte bli sjuk ”igen” på samma sätt som den kärnfriska hunden, han kan bara bli mer sjuk.

Jag har ”känningar” av diskbråck, vilket betyder helt olidlig smärta ibland men i övrigt konstant molande värk. En hund kan inte berätta om ryggen gör ont och hundar döljer smärta. Detta tillsammans med magproblem, dålig syn, dålig hörsel, ”personlighetsförändring”, något som är knas med testiklarna och ännu fler småkrämpor... plus gnällandet på natten som kan betyda smärta eller ångest eller vad som helst.
Alltså min gräns är passerad för längesedan och jag blir ärligt talat väldigt ledsen av att läsa att det ska väntas på ännu ett skov eller någon ny krämpa.

Jag håller med, men är man två om en hund och en inte är redo att ta beslutet så är det svårt.

 

[nullo-modo]

Det är alltid ett svårt beslut.

Våran gamla togs bort förra månaden, 14 år gammal (några månader från 15 år).
Hade jag fått bestämma själv så hade hon tagits bort ca året innan.
Hon var döv sedan några år tillbaka och stel efter att ha vilat efter promenad (här tyckte jag att hon borde tas bort) men under sista året blev hon mer stel och sov nästan hela tiden men var in i det sista samma vänliga och glada hund .

 

[Malin_L]

Det är alltid ett svårt beslut.

Våran gamla togs bort förra månaden, 14 år gammal (några månader från 15 år).
Hade jag fått bestämma själv så hade hon tagits bort ca året innan.
Hon var döv sedan några år tillbaka och stel efter att ha vilat efter promenad (här tyckte jag att hon borde tas bort) men under sista året blev hon mer stel och sov nästan hela tiden men var in i det sista samma vänliga och glada hund .

Visst är det!
Men det är ju en del av att vara djurägare, det verkar som att ni tog rätt beslut ändå.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tar ju hellre bort en hund ett halvår för tidigt än ett halvår för sent.

Om min partner hade svårt att enas med mig så hade jag bokat en tid hos en veterinär och tagit med mig partnern och hund så fick hen höra med egna öron hur hunden mår.

 

[Malin_L]

Jag tar ju hellre bort en hund ett halvår för tidigt än ett halvår för sent.

Om min partner hade svårt att enas med mig så hade jag bokat en tid hos en veterinär och tagit med mig partnern och hund så fick hen höra med egna öron hur hunden mår.

Tid är bokad. Matte är dock rädd att husse ska få vatten på må bra-kvarnen om veterinären inte säger att hunden är döende typ.

 

[Kilauea]

Det låter som om det absolut är dags för hunden att få slippa ifrån detta liv.
Det är skittufft, men en skyldighet vi har gentemot dom.

 

[Gnist]

Hade hunden varit min så hade den varit avlivad för länge sen, för jag är inte så egoistisk att jag sätter mina egna känslor före hundens livskvalitet och välbefinnande.

 

[Raderad medlem 94602]

Tid är bokad. Matte är dock rädd att husse ska få vatten på må bra-kvarnen om veterinären inte säger att hunden är döende typ.

Ställ tydliga frågor till veterinären om var enda krämpa. Typ i stil med "finns det risk att hon har ont?" ," finns det risk att hon kan uppleva obehag?" , "kan hon bli bättre?",
Det lär vara svårt att utesluta en risk så veterinären kommer nog svara ja på de två första.