Jag brukar tänka att jag tränar lyhördhet och uppmärksamhet snarare än lydnad, det passar mig bättre.
Från marken tränar jag på att min häst ska stanna bredvid mig, börja gå när jag börjar gå, trava bredvid mig på signal och liknande. Det vill säga, inte konstiga saker alls utan det handlar om att han ska hålla koll på mig och hänga med och göra vardagssysslor på ett trevligt sätt. För mig är det viktigaste att det alltid blir mer belöning än korrigering, träningen ska vara rolig för både häst och mig och dessutom leda till ett trevligare vardagsliv. Det ska vara mer lönsamt och roligt för hästen att hålla koll på mig än att strunta i mig.
En övning som jag ibland har gjort när jag rider en häst som hellre vill hänga på kompisarna än att lyssna på mig är att träna på att göra individuella halter. Man behöver vara två stycken häst+ryttare som rider ute tillsammans. Så gör ekipage 1 halt och ekipage 2 rider förbi och skrittar fram en bit medan 1an står still. Sen gör 2an halt och 1an skrittar ikapp och förbi och gör sen halt en bit fram och så fortsätter man så. man kan givetvis variera avstånd och gångarter hur mycket man vill när man känner att det fungerar. Målet är att ha en häst som lugnt väntar på instruktioner istället för att springa efter kompisen/vägra gå iväg ensam. Men samma tänk här, mer belöning än korrigering. Blir det för svårt får man hellre minska avstånd än bråka.
Till sist brukar jag försöka komma ihåg att allt umgänge med hästen är träning, det vill säga träningspasset börjar inte när jag tänker att "nu ska jag träna lite lyhördhet på den här sträckan" utan redan när jag hämtar hästen i hagen. Jag kan inte vara otydlig och seg i mina signaler 90% av tiden, träna aktivt 10% och sen tro att det kommer ge någon bestående förändring i vår kommunikation.
