Ingen anläggning håller måttet

Absolut är det ju bra att ta tag i rädslan.
Men tills dess skulle inte jag heller utsätta mej för det man är rädd för när det går att undvika på ett ok sätt och man inte har verktygen (än).

Och ang sista meningen, "Ts väljer ju bort ett bra stall just pga rädslan."
så är det väl just det TS inte gör? Hästen trivs ju inte och TS letar stall med sina krav på ridmöjligheter men u t an att tumma på hagar/hästkompisar. Inte ens mindre stall verkar ju kunna erbjuda det sistnämnda vad jag förstår.

Tack! Du förstår precis mitt dilemma.
 
Tack för de inlägg som är av mer konstruktiv karaktär. Jag har stått på ställen där jag rent av blivit nedtryckt pga min rädsla och är mycket svag för "påtryckningar". Har känt mig som en kass ryttare tillräckligt.

Jag har tagit en kontroversiellt beslut och rent av vad jag upplever som tabu i hästvärlden. Att inse 1. Jag kan inte ge min häst det liv som jag anser den förtjänar. Jag har inte tillräckligt stort ego. Skulle kunna sätta honom på en anläggning med alla faciliteter, små hagar, inga kompisar men jag kan inte 2. Vi hittar inte tillbaka till varandra i ridningen, han är för skarp i psyket för mig och behöver en orädd ryttare. 3. Jag inser att jag är så pass rädd, att jag inte vet om jag någonsin kommer ha häst igen, eller ens rida för den delen. Även om drömmen finns.

Det gör förbannat ont. Men jag vet att han kommer till ett ställe med en flock, stora ytor och orädd ryttare vilket kommer gynna honom.
Hade jag funnit ett ställe inom rimligt avstånd med det jag söker så hade jag kanske gett det en chans till, men nu har vi letat i ett halvår och jag är less. Min häst mår inte bra, det märks.

En vacker dag hoppas jag kunna köpa den gård jag vill ha med stora hagar, ridbana och natur att rida i. Två äldre läromästare, och en shettis ;) Tills dess ska jag bearbeta denna "förlust", mitt ryttarjag känner sig besegrad.. finns någon äldre läromästare jag får låna om jag vill för att hitta tillbaka till glädjen i häst.
 
Tack för de inlägg som är av mer konstruktiv karaktär. Jag har stått på ställen där jag rent av blivit nedtryckt pga min rädsla och är mycket svag för "påtryckningar". Har känt mig som en kass ryttare tillräckligt.

Jag har tagit en kontroversiellt beslut och rent av vad jag upplever som tabu i hästvärlden. Att inse 1. Jag kan inte ge min häst det liv som jag anser den förtjänar. Jag har inte tillräckligt stort ego. Skulle kunna sätta honom på en anläggning med alla faciliteter, små hagar, inga kompisar men jag kan inte 2. Vi hittar inte tillbaka till varandra i ridningen, han är för skarp i psyket för mig och behöver en orädd ryttare. 3. Jag inser att jag är så pass rädd, att jag inte vet om jag någonsin kommer ha häst igen, eller ens rida för den delen. Även om drömmen finns.

Det gör förbannat ont. Men jag vet att han kommer till ett ställe med en flock, stora ytor och orädd ryttare vilket kommer gynna honom.
Hade jag funnit ett ställe inom rimligt avstånd med det jag söker så hade jag kanske gett det en chans till, men nu har vi letat i ett halvår och jag är less. Min häst mår inte bra, det märks.

En vacker dag hoppas jag kunna köpa den gård jag vill ha med stora hagar, ridbana och natur att rida i. Två äldre läromästare, och en shettis ;) Tills dess ska jag bearbeta denna "förlust", mitt ryttarjag känner sig besegrad.. finns någon äldre läromästare jag får låna om jag vill för att hitta tillbaka till glädjen i häst.
Det var inte meningen att trycka på(eller ner) dig om din rädsla, jag har som sagt också varit löjligt rädd över nedförsbackar.
Bra att du vill ta tag i den i framtiden:up:

Om du bestämmer dig för att testa lite till kan du sätta upp lappar på lokala matbutiker, granngården, ridskolan osv med ditt telenummer på.
Vet flera i min omgivning som letar efter inack men inte lägger upp annonser själva.
 
Tack för de inlägg som är av mer konstruktiv karaktär. Jag har stått på ställen där jag rent av blivit nedtryckt pga min rädsla och är mycket svag för "påtryckningar". Har känt mig som en kass ryttare tillräckligt.

Jag har tagit en kontroversiellt beslut och rent av vad jag upplever som tabu i hästvärlden. Att inse 1. Jag kan inte ge min häst det liv som jag anser den förtjänar. Jag har inte tillräckligt stort ego. Skulle kunna sätta honom på en anläggning med alla faciliteter, små hagar, inga kompisar men jag kan inte 2. Vi hittar inte tillbaka till varandra i ridningen, han är för skarp i psyket för mig och behöver en orädd ryttare. 3. Jag inser att jag är så pass rädd, att jag inte vet om jag någonsin kommer ha häst igen, eller ens rida för den delen. Även om drömmen finns.

Det gör förbannat ont. Men jag vet att han kommer till ett ställe med en flock, stora ytor och orädd ryttare vilket kommer gynna honom.
Hade jag funnit ett ställe inom rimligt avstånd med det jag söker så hade jag kanske gett det en chans till, men nu har vi letat i ett halvår och jag är less. Min häst mår inte bra, det märks.

En vacker dag hoppas jag kunna köpa den gård jag vill ha med stora hagar, ridbana och natur att rida i. Två äldre läromästare, och en shettis ;) Tills dess ska jag bearbeta denna "förlust", mitt ryttarjag känner sig besegrad.. finns någon äldre läromästare jag får låna om jag vill för att hitta tillbaka till glädjen i häst.

Låter som ett moget beslut! Tyvärr är det alldeles för många som vägrar inse att deras häst skulle må bättre med en annan ryttare, och de själv med en enklare häst. Creds till dig! :up:

Hoppast du hittar din drömgård snart!
 
Vilka konstiga och otrevliga svar en del envisas med i den här tråden. Alla vill inte skogsmulla i mörka vintern oavsett hur bra det funkar för er.

@Zofiisis - Jag förstår dig! Är inte rädd men ser ingen anledning att rida i mörkret, helt rimligt att vilja ha tillgång till ridbana!
Hoppas det blir bra med din ridning i framtiden.
 
Tack för de inlägg som är av mer konstruktiv karaktär. Jag har stått på ställen där jag rent av blivit nedtryckt pga min rädsla och är mycket svag för "påtryckningar". Har känt mig som en kass ryttare tillräckligt.

Jag har tagit en kontroversiellt beslut och rent av vad jag upplever som tabu i hästvärlden. Att inse 1. Jag kan inte ge min häst det liv som jag anser den förtjänar. Jag har inte tillräckligt stort ego. Skulle kunna sätta honom på en anläggning med alla faciliteter, små hagar, inga kompisar men jag kan inte 2. Vi hittar inte tillbaka till varandra i ridningen, han är för skarp i psyket för mig och behöver en orädd ryttare. 3. Jag inser att jag är så pass rädd, att jag inte vet om jag någonsin kommer ha häst igen, eller ens rida för den delen. Även om drömmen finns.

Det gör förbannat ont. Men jag vet att han kommer till ett ställe med en flock, stora ytor och orädd ryttare vilket kommer gynna honom.
Hade jag funnit ett ställe inom rimligt avstånd med det jag söker så hade jag kanske gett det en chans till, men nu har vi letat i ett halvår och jag är less. Min häst mår inte bra, det märks.

En vacker dag hoppas jag kunna köpa den gård jag vill ha med stora hagar, ridbana och natur att rida i. Två äldre läromästare, och en shettis ;) Tills dess ska jag bearbeta denna "förlust", mitt ryttarjag känner sig besegrad.. finns någon äldre läromästare jag får låna om jag vill för att hitta tillbaka till glädjen i häst.
Lösdrift fungerar väldigt väldigt bra när man väl hittat rätt flock där hästen känner sig trygg och får matro, och att på samma ställe ha en väl fungerande ridbana eller ridhus ÄR svårfunnet, och man får ofta prova flera ställen innan man hittar rätt.

Klokt beslut du har tagit att släppa hästen om ni inte funkar, det är bättre att hitta rätt partner. Ridning ska vara kul.
 
Lösdrift fungerar väldigt väldigt bra när man väl hittat rätt flock där hästen känner sig trygg och får matro, och att på samma ställe ha en väl fungerande ridbana eller ridhus ÄR svårfunnet, och man får ofta prova flera ställen innan man hittar rätt.

Klokt beslut du har tagit att släppa hästen om ni inte funkar, det är bättre att hitta rätt partner. Ridning ska vara kul.

Lösdrift fungerar inte då han faller ur, det har ingenting med flocken att göra eller att han inte får matro, han är hög i rang och är den som roffar åt sig först. Han har stått på en fin lösdrift med bra kompisar men det fungerade inte. Jag hade gärna velat ha honom på lösdrift, det är sådan hästhållning jag är för.. men jag har fått ändra iaf den biten och inse att alla hästar fungerar inte på lösdrift av medicinska skäl.

Det jag ville hitta var ett ställe med box, STORA hagar och kompisar, med ridbana/ridhus..
 
Lösdrift fungerar inte då han faller ur, det har ingenting med flocken att göra eller att han inte får matro, han är hög i rang och är den som roffar åt sig först. Han har stått på en fin lösdrift med bra kompisar men det fungerade inte. Jag hade gärna velat ha honom på lösdrift, det är sådan hästhållning jag är för.. men jag har fått ändra iaf den biten och inse att alla hästar fungerar inte på lösdrift av medicinska skäl.

Det jag ville hitta var ett ställe med box, STORA hagar och kompisar, med ridbana/ridhus..

Nu säger jag inte att du ska ställa hästen i lösdrift men med lösdrifter är precis som med vilken annan form som helst där man håller hästar att det kan ta tid innan hästen anpassar sig och slår sig till ro. Till detta kommer utfodringsrutiner och vad hästen får för mat. En häst kan svälta på fri tillgång och bli tjock som en tunna i en annan exempelvis beroende på värdena på fodret.
 
Tråkigt att du bestämt dig för att sälja men är säkert bäst så med tanke på omständigheterna, det ska kännas bra i hjärtat! Jag rider ut ensam i mörkret utan problem men det beror endast på att jag sitter på en trygg häst och så har jag aldrig skadat mig illa (peppar peppar!), så det är inget jag kan skryta med. Under dina omständigheter skulle jag inte vilja rida ut i mörkret - vore rent av dumdristigt.
 

Liknande trådar

Anläggning Jag har de superbekvämt att ha hästen utanför min dörr, hyr en lägenhet på en liten hästgård med stall. Det är min häst och stallägarens...
Svar
19
· Visningar
2 040
Senast: Smurfoff
·
Träning Detta blir långt, men jag försöker få med så mycket som möjligt av historien. Jag köpte min häst 2015. Hon var då 10 år och hade kommit...
2
Svar
24
· Visningar
3 405
Senast: Fiorano
·
Anläggning Jag har 2 egna hästar på en liten gård i en by i västra Götaland, har även 2 inackoderingar. Jag tycker det är så svårt det här med hur...
2
Svar
37
· Visningar
5 225
Senast: Ajda
·
Hästmänniskan Jag börjar närma mig de 40. Jag ridit hela livet, har egen häst och har alltid ridit och varit i stallet i alla väder. Aldrig klagat och...
2
Svar
29
· Visningar
6 338
Senast: Habina
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp