Jag börjar ge upp

Tycker det är otroligt märkligt att så pass många insisterar på att ”jo minsann en 17 årig häst som inte är igång, inga meriter etc har, som haft en senskada som gjort att den senaste snart 2 åren inte är igång kan säljas med framgång” osv.

Annars allmänt brukar forumet vara otroligt piggt på att framhäva att ”har hästen inga meriter/är grundutvildad osv (trots noll skadehistorik) så är de inte säljbara/värda ett dugg på säljmarknaden :cool:
 
Tycker det är otroligt märkligt att så pass många insisterar på att ”jo minsann en 17 årig häst som inte är igång, inga meriter etc har, som haft en senskada som gjort att den senaste snart 2 åren inte är igång kan säljas med framgång” osv.

Annars allmänt brukar forumet vara otroligt piggt på att framhäva att ”har hästen inga meriter/är grundutvildad osv (trots noll skadehistorik) så är de inte säljbara/värda ett dugg på säljmarknaden :cool:
Det beror ju på vad det är för häst. TS häst är ett rätt okomplicerat halvblod som typ vem som helst kan rida, som jag förstått det. Marknaden för halvblod är mycket bättre än den för travare t ex.
 
Det beror ju på vad det är för häst. TS häst är ett rätt okomplicerat halvblod som typ vem som helst kan rida, som jag förstått det. Marknaden för halvblod är mycket bättre än den för travare t ex.

Helt seriöst så är jag inte intresserad av någon debatt ang detta utifrån mitt tidigare inlägg vad jag respekterar ang bedömning från djurägaren osv.
Och nej - jag tycker inte halvblod har någon större marknad utifrån det.

Jag har faktiskt inte ens tänkt tanken att det skulle vara en travare eftersom jag vet att det heller inte är det.
 
Tycker det är mycket mer egoistiskt att sälja för att man vill håva in några kronor. Nä hellre betalar jag avlivning och vet att hästen inte lider mer. Nu iof kanske ts häst behöver kollas upp bättre innan sådana beslut.

Verkligen. För allt vad vi vet, så består hästens enda lidande i nuläget i att den har tråkigt. Absolut, om man avlivar den behöver den inte ha tråkigt längre, men det finns ju fler alternativ.
 
Ju billigare häst desto större risk för slit och släng det borde du väl fatta?

Jag skulle aldrig köpa en häst som är svullen i benet och som inte är halt och därför anses som "frisk", nej, den är inte "frisk" och är inte värd särskilt mycket.

Nu skiljer det sig ju från trådens häst.

Min före detta skadade häst som tävlar öppen klass (islandshäst) med helt OK resultat och håller för det är alltså inte frisk?

Jag tycker själv inte att han är säljbar just för att jag inte vet hur hållbarheten blir på sikt om hästen skulle tränas sex dagar i veckan: kombinationen tidigare skada och OK kapacitet kan ju vara riskabel.
Men jag tycker ju annars att min tidigare skadade häst är en frisk häst. Just nu.
 
Är det värre än att vissa djur bara är ”mat”?
Vad har det med ämnet att göra?

Så du tycker då att vem som helst kan köpa djur då egentligen oavsett för det är ju bara att avliva så fort motivationen tryter lite och det blir tråkigt och inte som tänkt, det är ju bara djur. Väldigt tråkigt sätt att se på djur kan jag ju tycka..
 
Senast ändrad:
Nu har jag inte läst på länge i den här tråden, men blir förvånad över de senaste inläggen. Från början handlade det väl inte om att sälja kontra avliva en skadad häst? Det handlade väl om det märkliga i att avliva en häst som man INTE VET om den är skadad eller inte?
 
Jag tycker det är tråkigare att hundratusentals djur har ett skitliv för att sen ätas upp än att någon tar ett genomtänkt beslut att ta bort en häst som förmodligen haft det ganska bra. Men alla väljer vi våra krig.
Som sagt, tråkigt att förespråka sådant. Att vem som helst kan ta sig och köpa ett djur och såfort intresset försvinner och det blir tråkigt så är det bara att avliva det. Hästar är inga slit och slänggrejer som man har bara när det är kul.
 
Som sagt, tråkigt att förespråka sådant. Att vem som helst kan ta sig och köpa ett djur och såfort intresset försvinner och det blir tråkigt så är det bara att avliva det. Hästar är inga slit och slänggrejer som man har bara när det är kul.

Tycker du på allvar att det är vad som hänt? Att det blivit tråkigt och ts därför överväger avlivning?

Jag tycker det är långt ifrån det som skrivs här. TS har verkligen kämpat på, och står vid ett vägskäl. Som det ser ut är det ju dessutom inte på tapeten just nu.

Hästar - och djur - är de facto lös egendom precis som annat. Det är upp till ägaren att avgöra vad göra med djuret. Och i många fall kan jag tycka att det vore bättre att avliva än att fortsätta, när situationen väl är sådan att man står och överväger avlivning.
 
Tycker du på allvar att det är vad som hänt? Att det blivit tråkigt och ts därför överväger avlivning?

Jag tycker det är långt ifrån det som skrivs här. TS har verkligen kämpat på, och står vid ett vägskäl. Som det ser ut är det ju dessutom inte på tapeten just nu.

Hästar - och djur - är de facto lös egendom precis som annat. Det är upp till ägaren att avgöra vad göra med djuret. Och i många fall kan jag tycka att det vore bättre att avliva än att fortsätta, när situationen väl är sådan att man står och överväger avlivning.

Precis!

Sedan är det som om många förutsätter att det är ett lätt beslut, att det ”känns lite motigt just nu” eller att minsta lilla hinder gör att man ger upp.

Olika personer orkar olika mycket, man är ju inte stöpt i samma form. Hur ska någon sätta sig över en annan person och säga att man bör orka mer, bör lägga ner mer pengar, inte får känna sig urpumpad.

Som jag sagt förr, hästar ser inga fördelar med martyrer.
 
Precis!

Sedan är det som om många förutsätter att det är ett lätt beslut, att det ”känns lite motigt just nu” eller att minsta lilla hinder gör att man ger upp.

Olika personer orkar olika mycket, man är ju inte stöpt i samma form. Hur ska någon sätta sig över en annan person och säga att man bör orka mer, bör lägga ner mer pengar, inte får känna sig urpumpad.

Som jag sagt förr, hästar ser inga fördelar med martyrer.

Men var drar du gränsen? Om man har den inställningen rakt av att "en död häst lider inte" och att alla som kämpar lite extra för sina hästar är korkade martyrer, då kan man väl lika gärna tycka att det är ok att köpa en häst med den inställningen att "om det inte är kul så avlivar jag den"? Ska man ha den inställningen till levande varelser, tycker du? Här talar jag självklart om hästar som inte har skador som de lider av, utan ägare som inte mäktar med dem. Det har INGET med TS fall att göra - det är bara en undran över din inställning.
 
Men var drar du gränsen? Om man har den inställningen rakt av att "en död häst lider inte" och att alla som kämpar lite extra för sina hästar är korkade martyrer, då kan man väl lika gärna tycka att det är ok att köpa en häst med den inställningen att "om det inte är kul så avlivar jag den"? Ska man ha den inställningen till levande varelser, tycker du? Här talar jag självklart om hästar som inte har skador som de lider av, utan ägare som inte mäktar med dem. Det har INGET med TS fall att göra - det är bara en undran över din inställning.

Nej, alla som kämpar in i det sista och mer än andra är inte per definition martyrer.
Det är när man antingen säger åt andra att de ska klara mer än de gör och lägger ännu mer belastning på den personen än den redan har; att man inte gjort nog, enligt andra, eller häver ur sig att "jag hade i alla fall orkat mer" eller "när jag hade min häst så gick jag på knäna ekonomiskt och fick ta lån, minsann. För det SKA man göra". Allt medan hästen mår skit.
Martyrskap kan också vara när någon håller på in i det sista för att få känna sig duktig ofta på bekostnad av hästen, eller vilket djur man nu väljer samt sitt eget välmående.

Martyrskap kommer inte heller in när djuret har skador det inte lider av. Det är ju två skilda diskussioner. Varför skulle man ens ha en sådan diskussion om en frisk häst? Martyrer är ju de som lider och offrar sig för andra och för att andra ska uppmärksamma dem och de ska känna sig duktiga. Hur kommer det in i ett vanligt friskt hästliv?

Jag personligen har inga problem med slaktade hästar. Lika lite som jag har för slaktade grisar eller kor. Det är hur de mår medan de är i livet som räknas.
 
Tycker du på allvar att det är vad som hänt? Att det blivit tråkigt och ts därför överväger avlivning?

Jag tycker det är långt ifrån det som skrivs här. TS har verkligen kämpat på, och står vid ett vägskäl. Som det ser ut är det ju dessutom inte på tapeten just nu.

Hästar - och djur - är de facto lös egendom precis som annat. Det är upp till ägaren att avgöra vad göra med djuret. Och i många fall kan jag tycka att det vore bättre att avliva än att fortsätta, när situationen väl är sådan att man står och överväger avlivning.
Hyfsat otrevligt att det finns såkallade djurmänniskor som ser på djur på det sättet, det är en sak som man bara kan slakta när det blir för jobbigt. Men men, som tur är finns det folk som tar ansvar för sitt val att köpa och ta hand om sina levande varelser, dom är inga saker. Inte konstigt det finns folk som köper hästar och hundar som inte är redo för ansvaret när det verkar på många som att det ju bara är att slakta om man vill sen.
 
Det är när man antingen säger åt andra att de ska klara mer än de gör och lägger ännu mer belastning på den personen än den redan har; att man inte gjort nog, enligt andra, eller häver ur sig att "jag hade i alla fall orkat mer" eller "när jag hade min häst så gick jag på knäna ekonomiskt och fick ta lån, minsann. För det SKA man göra". Allt medan hästen mår skit.
Martyrskap kan också vara när någon håller på in i det sista för att få känna sig duktig ofta på bekostnad av hästen, eller vilket djur man nu väljer samt sitt eget välmående.
Det är så när man skaffar levande varelser som är beroende av oss för att leva. Det är ett helvete ibland men det är det man tar på sig när man köper djur. Det är vad som kallas ansvar, behöver man avlastning eller inte orkar med det mer då tar man inte bort det friska hyfsat unga djuret utan man säljer det eller skaffar hjälp. Allting i livet handlar in om en själv. Har man djur så är det faktiskt vissa saker man ska göra oavsett hur man mår av det, sålänge man äger hästen så ska hästen tas om hand och ev sälja hästen till ett vettigt hem som inte ser hästen som en sak den kan ha kul med sålänge det passar en.
 
Det är rent av hemskt att se vad lite värde djur har för vissa alltså. Skaffa djur hit och dit och sedan bara avliva när det passar oavsett hur friskt djuret är. Till och med dom som har slaktdjur tar hand om dom sålänge dom har dom. Dom slaktar inte djur bara för att dom har tröttnat på dom. Det är en väldig skillnad. Ansvar som sagt för vad man ger sig in i, att ta bort en frisk häst pga brist på motivation är inte att ta ansvar.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
1 839
Hästmänniskan Gjorde ett konto här enbart för att få lite svar på saker jag går och klurar på! Jag hoppas att tråden ligger på ett passande forum :)...
Svar
7
· Visningar
1 066
Senast: Zpunk
·
Hästmänniskan Hej! Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna. Lite...
2
Svar
27
· Visningar
6 797
Senast: tuaphua
·
Hästvård Jag behöver hjälp! Jag har en 1-åring SWB som i början av juli gjorde illa sig i hagen. Veterinär kom ut och konstaterade att det...
2
Svar
28
· Visningar
3 777
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Varför finns Israel?
  • Pusseltråden
  • Vad gör vi? Del CXCIV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp