Jag jobbar med en mytoman?

tanten

Trådstartare
Alltså. Vartefter dagar och veckor går börjar jag tvivla på att en av mina arbetskamrater finns..... Ja, alltså. Den fysiska personen finns men den han säger sig vara verkar väldigt anonym.

Efter att det varit en hel del saker som varit konstiga har både jag och en kollega, ovetande om varann, googlat honom. Men väldigt magert resultat.
Han säger sig ha en sambo från ett annat land och två små barn och ett tredje på väg. När man lyckas hitta honom - hans namn hos oss på jobbet finns inte på ratsit och hans facebooknamn visar sig inte vara en fysisk person - bor han med 4 andra vuxna personer i en lägenhet och ingen av dem verkar komma från det land där hans sambo är ifrån. Han pendlar 8 mil till jobbet och tycker att det är så jobbigt så han nu i veckan har hyrt rum på vår ort. Gör man så med två små, och en höggravid sambo? Dessutom är hyresvärdinnan från samma land som han men han kan inte komma ihåg vad hon heter.

Han kommer med påståenden och när man ställer frågor eller säger emot så ändrar han sig . Han påstår sig blivit räddad från sitt land av USAs utrikesministerium. Jag har lyckats hitta ett UNHCR-dokument med hans namn.

Ingenstans på nätet finns han. Inte under sitt namn hos oss på jobbet och inte mer än en liten lokaltidningsartikel under namnet han är folkbokförd på. Han säger sig vara politisk aktivist. Borde inte namnet kommit upp någonstans efter så väldigt många år i Sverige (7-8).

Han ljuger om småsaker hela tiden. Onödiga smålögner som egentligen inte fyller någon funktion. Berättar inga sådana där smådetaljer om sitt privatliv som de flesta andra gör när man jobbar ihop och delar rum. Ingen vet vad barnen heter eller hur gamla de är. Ingen vet något alls om hans sambo eller hur de träffades. Han har ett foto på ett barn vid skrivbordet. Men han har ju två barn. Inga detaljer alls om vardagslivet men oerhört frikostigt om hans hälsa, hans upplevelser, hans erfarenheter, tidigare lärare, etc etc.

Han är talträngd - men bara om sådant som ställer honom i god dager eller sådant som bekräftar att han har dålig hälsa. Ofta ställer han sig upp och kvider mitt under möten eller går ut. Speciellt när någon annan i arbetsgruppen fått lite extra fokus.
Vartefter man lägger märke till saker så upptäcker man mer. :banghead:

Jag är helt förvirrad. Speciellt som jag brukar kunna känna igen folk som bullshittar rätt omedelbart.....

Ingen aning vad jag vill med tråden. Mer än att ventilera....
 
Tänker också; Vad spelar det för roll?
Dock känns det där med namnet väldigt konstigt - borde inte åtminstone någon chef eller dylikt veta om det namnet han är folkbokförd under - och varför utger han sig för att heta något annat på jobbet?
 
Spelar det någon roll? Han kanske har varit med om saker han inte orkar prata om.
Vet inte.

Kanske för att han behandlar folk illa. Inte lyssnar på andra, gör tvärtemot gemensamma beslut och är oetisk mot elever.
Jag och fler med mig har sett upp till honom från början och trott att han är duktig och kompetens. Nu verkar det alltmer som om hans kompetens mest fanns i hans fantasier. Hur mycket av det han sagt är sant? Utbildning, examina, vad är verkligt?
 
Skyddad identitet, hotbild?
Kanske?

Men varför ljuga om småsaker? Varför t.ex. påstå att man hamnat i en poliskontroll med bilen och komma timmar försent? Varför påstå att man ska åka till vårdcentralen och få en smärtlindrande spruta när elever sett honom någon helt annan stans? Varför säga vid anställningsintervjun att man aldrig någonsin kommit försent i hela sitt liv och sedan vara konstant försenad. Varje möte, varje morgon. Allt från de där retfulla tre minutrarna när mötet får vänta, till timmar. Eleverna får vänta 5-10 minuter på att lektionerna ska börja.
 
Nog för att man kan tycka en del människor är märkliga men lägga ner sån energi på att leta info på nätet om en arbetskamrat känns ännu skummare :o
Vad spelar det för roll vad hans historia är?
Om ni inte misstänker att han döljer nått kriminellt så låt han ha "sitt".
Får erkänna att jag har jobbat med folk jag kännt noll samanhörighet med och som jag inte alls haft lust att snacka mer än nödvändigt jobb med.
 
Nog för att man kan tycka en del människor är märkliga men lägga ner sån energi på att leta info på nätet om en arbetskamrat känns ännu skummare :o
Vad spelar det för roll vad hans historia är?
Om ni inte misstänker att han döljer nått kriminellt så låt han ha "sitt".
Får erkänna att jag har jobbat med folk jag känt noll samhörighet med och som jag inte alls haft lust att snacka mer än nödvändigt jobb med.
Ja, jag vet, det är lite pinsamt. Jag känner mig skum. :o

Samtidigt hänger vårt jobb väldigt mycket på att vi i gruppen har tillit till varann och kan samarbeta och verkligen drar åt samma håll. Vi måste kunna lita på varandra till 100% i arbetslaget. Vi har liksom inte enskilda arbetsuppgifter utan jobbar i lag..

Äh
:o :o :o
 
Ja, jag vet, det är lite pinsamt. Jag känner mig skum. :o

Samtidigt hänger vårt jobb väldigt mycket på att vi i gruppen har tillit till varann och kan samarbeta och verkligen drar åt samma håll. Vi måste kunna lita på varandra till 100% i arbetslaget. Vi har liksom inte enskilda arbetsuppgifter utan jobbar i lag..

Äh
:o :o :o
Men är det inte bättre om ni tar upp sånt med chefen än att snoka själva? Det blir ju lätt en massa merfrågor och griller i huvudet på er istället.
Mycket av det som nämnts ovan låter som sånt som kan gå under vita lögner, tex varför man är på en annan plats än den man sagt osv.
Och vem har inte brett på lite på en anställningsintervju?

Om ni känner er olustiga med personen och inte litar på hen gällande arbetet eller att hen missköter det så ta det med chefen. Privatlivet har ju ingen att göra med.
 
Ja, jag vet, det är lite pinsamt. Jag känner mig skum. :o

Samtidigt hänger vårt jobb väldigt mycket på att vi i gruppen har tillit till varann och kan samarbeta och verkligen drar åt samma håll. Vi måste kunna lita på varandra till 100% i arbetslaget. Vi har liksom inte enskilda arbetsuppgifter utan jobbar i lag..

Äh
:o :o :o

Tycker absolut du ska ta upp det där med chefen - det känns enormt obehagligt, bara att läsa om det (särskilt när du skrivit vidare...). Absolut om hen hade varit lite mer "privat" av sig, kanske dragit någon vit lögn om något någon gång, fine. Men det där är ju bara creepy...
 
Alltså. Vartefter dagar och veckor går börjar jag tvivla på att en av mina arbetskamrater finns..... Ja, alltså. Den fysiska personen finns men den han säger sig vara verkar väldigt anonym.

Efter att det varit en hel del saker som varit konstiga har både jag och en kollega, ovetande om varann, googlat honom. Men väldigt magert resultat.
Han säger sig ha en sambo från ett annat land och två små barn och ett tredje på väg. När man lyckas hitta honom - hans namn hos oss på jobbet finns inte på ratsit och hans facebooknamn visar sig inte vara en fysisk person - bor han med 4 andra vuxna personer i en lägenhet och ingen av dem verkar komma från det land där hans sambo är ifrån. Han pendlar 8 mil till jobbet och tycker att det är så jobbigt så han nu i veckan har hyrt rum på vår ort. Gör man så med två små, och en höggravid sambo? Dessutom är hyresvärdinnan från samma land som han men han kan inte komma ihåg vad hon heter.

Han kommer med påståenden och när man ställer frågor eller säger emot så ändrar han sig . Han påstår sig blivit räddad från sitt land av USAs utrikesministerium. Jag har lyckats hitta ett UNHCR-dokument med hans namn.

Ingenstans på nätet finns han. Inte under sitt namn hos oss på jobbet och inte mer än en liten lokaltidningsartikel under namnet han är folkbokförd på. Han säger sig vara politisk aktivist. Borde inte namnet kommit upp någonstans efter så väldigt många år i Sverige (7-8).

Han ljuger om småsaker hela tiden. Onödiga smålögner som egentligen inte fyller någon funktion. Berättar inga sådana där smådetaljer om sitt privatliv som de flesta andra gör när man jobbar ihop och delar rum. Ingen vet vad barnen heter eller hur gamla de är. Ingen vet något alls om hans sambo eller hur de träffades. Han har ett foto på ett barn vid skrivbordet. Men han har ju två barn. Inga detaljer alls om vardagslivet men oerhört frikostigt om hans hälsa, hans upplevelser, hans erfarenheter, tidigare lärare, etc etc.

Han är talträngd - men bara om sådant som ställer honom i god dager eller sådant som bekräftar att han har dålig hälsa. Ofta ställer han sig upp och kvider mitt under möten eller går ut. Speciellt när någon annan i arbetsgruppen fått lite extra fokus.
Vartefter man lägger märke till saker så upptäcker man mer. :banghead:

Jag är helt förvirrad. Speciellt som jag brukar kunna känna igen folk som bullshittar rätt omedelbart.....

Ingen aning vad jag vill med tråden. Mer än att ventilera....
Det låter definitivt som en mytoman.
Han kan underminera hela arbetsplatsen.
Jag har egen erfarenhet. Usch, jag ryser vid minnet.
 
Om ni känner er olustiga med personen och inte litar på hen gällande arbetet eller att hen missköter det så ta det med chefen. Privatlivet har ju ingen att göra med.
Nej vi har inget med privatlivet att göra. Men det kan eventuellt bli en smula märkligt om man jobbar med nyanlända och samtidigt bistår samma sorts människor med folkbokföringsadress.... Det är nämligen så det funkar i den här samtiden. Man måste ha en folkbokföringsadress för att få gå SFI och kunna starta sitt liv här. En del personer bistår med sådana mot betalning. Människorna bor naturligtvis inte där. De bor utomhus eller på vänners soffor. Men de har en folkbokföringsadress.....
 
Nej vi har inget med privatlivet att göra. Men det kan eventuellt bli en smula märkligt om man jobbar med nyanlända och samtidigt bistår samma sorts människor med folkbokföringsadress.... Det är nämligen så det funkar i den här samtiden. Man måste ha en folkbokföringsadress för att få gå SFI och kunna starta sitt liv här. En del personer bistår med sådana mot betalning. Människorna bor naturligtvis inte där. De bor utomhus eller på vänners soffor. Men de har en folkbokföringsadress.....

Misstänker du att han tar betalt för att låta folk vara folkbokförda på hans adress?
 
Misstänker du att han tar betalt för att låta folk vara folkbokförda på hans adress?
Jag vet inte.:(
Men fem vuxna personer i hans trea. Ingen av dem är hans sambo att döma av namnen. Kanske bor han inte ens själv där.

Om man ska ljuga mycket måste man ha gott minne. Det har han inte. Arbetsplatsen undermineras.
 

Liknande trådar

Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 714
Senast: lundsbo
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 800
Senast: jemeni
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 568
Senast: Gunnar
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 131
Senast: __sofia__
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp