Eje
Trådstartare
Jag har en 2,5-årig tik som jag har funderat på att omplacera en väldigt lång tid nu.
Anledningarna till varför är att hon inte fungerar ihop med andra hundar och det värsta är vid hundmöten. Då visar hon ett aggressivt beteende, skulle jag släppa kopplet hade hon attackerat den andra hunden utan tvekan. Hon blir så frustrerad att hon biter i kopplet, hon brukade även bita mig i benet men skönt nog slutade hon med det efter en rejäl tillsägning, dock händer det fortfarande till och från när hon missar kopplet och hugger mig istället. Hon biter gärna min andra hund om hon får chansen om jag är ute med båda vilket har lett till bråk då min andra hund inte tycker det är så kul att få ett nyp på baken.
Hon kan försöka bita efter människor om de går förbi eller kommer för nära. Hänt några gånger att hon hoppar och försöker få tag i folks händer.. Detta gör även att jag inte kan ta med mig henne någonstans längre. Jag tycker det är väldigt tråkigt, för hennes del också. Hon får alltid vara hemma och det är ofta som jag måste stanna hemma också. Ska vi någonstans är det oftast munkorg som gäller.
Jag tycker själv att jag har försökt i stort sätt allt. Jag har testat med att säga till henne, berömma hur mycket som helst om hon tittar bort från hunden, tittar på mig osv, belöna rätt beteende, godis, gott godis, jättegott godis, leksak, klicker.... Men inget har hjälpt ett dugg. Fortfarande samma beteende. Jag har inte sett någon som helst förbättring, jag har gett upp. Vad gör jag för fel.. Så nu för tiden så vänder jag på klacken och går andra hållet. Det är inte så kul att vara ute och gå med henne längre när hon beter sig som hon gör.
Nu orkar jag inte längre och detta har fått mig att aldrig mer vilja ha hund, hundar är inte roligt öht och jag längtar tills dagen då jag slipper ha hund. Hundägandet har blivit en börda och det är mer dåligt än bra just nu. Det kanske låter som om jag hatar mina hundar, absolut inte! Jag älskar dem otroligt mycket, men jag är bara så trött.. Känner mig som en riktigt värdelös hundägare, jag misslyckades med att uppfostra min valp och nu har jag förstört henne.
Jag vill verkligen inte omplacera henne.. Jag vill att det ska funka! Men det känns som hon skulle få det så mycket bättre hos någon annan. Någon som kan träna med henne och få henne mer säker. Men helst av allt vill jag ju att den personen ska vara jag. Men kanske måste jag inse att jag kanske inte är så bra med hundar som jag vill tro, jag kan inte uppfostra och träna en hund, och se till att hon får ett hem som faktiskt kan det?
Gör jag rätt i att omplacera henne? Jag vill ju att hon ska få det så bra som möjligt.
Anledningarna till varför är att hon inte fungerar ihop med andra hundar och det värsta är vid hundmöten. Då visar hon ett aggressivt beteende, skulle jag släppa kopplet hade hon attackerat den andra hunden utan tvekan. Hon blir så frustrerad att hon biter i kopplet, hon brukade även bita mig i benet men skönt nog slutade hon med det efter en rejäl tillsägning, dock händer det fortfarande till och från när hon missar kopplet och hugger mig istället. Hon biter gärna min andra hund om hon får chansen om jag är ute med båda vilket har lett till bråk då min andra hund inte tycker det är så kul att få ett nyp på baken.
Hon kan försöka bita efter människor om de går förbi eller kommer för nära. Hänt några gånger att hon hoppar och försöker få tag i folks händer.. Detta gör även att jag inte kan ta med mig henne någonstans längre. Jag tycker det är väldigt tråkigt, för hennes del också. Hon får alltid vara hemma och det är ofta som jag måste stanna hemma också. Ska vi någonstans är det oftast munkorg som gäller.
Jag tycker själv att jag har försökt i stort sätt allt. Jag har testat med att säga till henne, berömma hur mycket som helst om hon tittar bort från hunden, tittar på mig osv, belöna rätt beteende, godis, gott godis, jättegott godis, leksak, klicker.... Men inget har hjälpt ett dugg. Fortfarande samma beteende. Jag har inte sett någon som helst förbättring, jag har gett upp. Vad gör jag för fel.. Så nu för tiden så vänder jag på klacken och går andra hållet. Det är inte så kul att vara ute och gå med henne längre när hon beter sig som hon gör.
Nu orkar jag inte längre och detta har fått mig att aldrig mer vilja ha hund, hundar är inte roligt öht och jag längtar tills dagen då jag slipper ha hund. Hundägandet har blivit en börda och det är mer dåligt än bra just nu. Det kanske låter som om jag hatar mina hundar, absolut inte! Jag älskar dem otroligt mycket, men jag är bara så trött.. Känner mig som en riktigt värdelös hundägare, jag misslyckades med att uppfostra min valp och nu har jag förstört henne.
Jag vill verkligen inte omplacera henne.. Jag vill att det ska funka! Men det känns som hon skulle få det så mycket bättre hos någon annan. Någon som kan träna med henne och få henne mer säker. Men helst av allt vill jag ju att den personen ska vara jag. Men kanske måste jag inse att jag kanske inte är så bra med hundar som jag vill tro, jag kan inte uppfostra och träna en hund, och se till att hon får ett hem som faktiskt kan det?
Gör jag rätt i att omplacera henne? Jag vill ju att hon ska få det så bra som möjligt.
Hade en salukiägare dykt upp med en hund som har liknande problem hade det varit plättlätt att hitta någon som ville och hade kunskap att hjälpa till på ett bra sätt. Salukifolk hjälps åt. Jag bor själv i Sthlm och vet att det ju finns många med vinthundar och "grupp 5-vinthundar" i trakterna. Du kan tex gå med i facebookgruppen Vinthundar i Stockholm för att be om tips på tränare osv. 
