Jag släppte taget

[Meggan]

Förra veckan släppte jag taget om mamma. Det funkade inte längre att hon bodde hos mig . I sex månader har jag gjort allt i min makt för att få henne på banan, fysiskt psykiskt och ekonomiskt men det går helt enkelt inte att hjälpa någon som inte har någon vilja alls. Droppen blev när hon inte åkte å en visning på en lägenhet med rimlig hyra och första hands kontrakt för att det var för jobbigt när jag inte kunde kör henne dit ( jag jobbade).
Det har ju också vart en hel del bråk kring att hon inte stänger ytterdörren när hon går så hundarna springer lösa på byn, att hon inte duschar inte släcker ljus och annat så tyvärr vart det väl inte den mest vänskapliga avslutet på det hela. Har pratat med henne och hon har inkvarterat sig på ett vandrarhem så länge och jag har att in pengar till henne så hon klarar sig.

Dåligt samvete deluxe men jag fixade inte situationen längre. Känner mig hemsk och lättad på en och samma gång. Hopas att hon når botten och får hjälp. Självklart fortsätter jag att ringa och kolla läget och självklart är hon välkommen om och när hon vil men vi kan inte ha det som vi haft det

 

[Lovisaleonora]

Varför har DU dåligt samvete? Din mor har misskött din gästfrihet å det grövsta. Hade hon visat respekt hade det inte varit ett problem, som jag upplever ditt inlägg.

Vill hon ta tag i sina problem MÅSTE hon göra det själv. Du kan inte hjälpa henne. Din hjälp kan t o m stjälpa henne en smula, genom att du försöker påskina att hennes tillvaro är normal - något som inte går om hon inte själv ser till att ordna upp sitt liv.

Tänk på dig själv i det här läget, hon har haft alla chanser att få din hjälp med, på ren svenska, skitit dig i halsen.

 

[tanten]

Varför har DU dåligt samvete? .

Säger detsamma.

Sköt om dig själv nu.

 

[Rialavargen]

Förra veckan släppte jag taget om mamma. Det funkade inte längre att hon bodde hos mig . I sex månader har jag gjort allt i min makt för att få henne på banan, fysiskt psykiskt och ekonomiskt men det går helt enkelt inte att hjälpa någon som inte har någon vilja alls. Droppen blev när hon inte åkte å en visning på en lägenhet med rimlig hyra och första hands kontrakt för att det var för jobbigt när jag inte kunde kör henne dit ( jag jobbade).
Det har ju också vart en hel del bråk kring att hon inte stänger ytterdörren när hon går så hundarna springer lösa på byn, att hon inte duschar inte släcker ljus och annat så tyvärr vart det väl inte den mest vänskapliga avslutet på det hela. Har pratat med henne och hon har inkvarterat sig på ett vandrarhem så länge och jag har att in pengar till henne så hon klarar sig.

Dåligt samvete deluxe men jag fixade inte situationen längre. Känner mig hemsk och lättad på en och samma gång. Hopas att hon når botten och får hjälp. Självklart fortsätter jag att ringa och kolla läget och självklart är hon välkommen om och när hon vil men vi kan inte ha det som vi haft det

Jag har verkligen förståelse för att du har dåligt samvete. Familjerelationer ger ofta dåligt samvete. Det är fullt naturligt att du känner som du gör. Jag har flera relationer där i synnerhet en är mycket ansträngd. Jag sätter gränser men mår dåligt efteråt.

Gränserna är nödvändiga, annars skulle ekonomi och energi dräneras. Men, jag har alltid dåligt samvete efteråt. Jag har försonats med detta. Jag försöker däremot att tona ned det dåliga samvetet, så att det inte tar över och gör att jag lättar på gränserna.

Lycka till

 

[Meggan]

Det dåliga samvetet ligger väl i att nu är hon hemlös på riktigt, känslan av att misslyckas med att hjälpa. Att hon inte alls uppskattat allt jag gjort utan tvärtom tycker att det varit ett straff att bo hos mig med all mina regler om stänga dörrar duscha släcka ljus etc. Hon har försökt få bo hos mina syskon men de har sagt nej då de vet hur det vart hos mig och inte ser att det gagnar henne att hjälpa att precis som ni skriver så verkar det stjälpa i stället

 

[EmmaW]

Man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Ta nu lite extra hand om dig själv efter allt det här. Din mamma har ett eget ansvar om att få ordning på sitt liv och vill hon inte , ja då är det ändå hennes val. Jag har suttit där själv och förstår dina känslor. Det är okej att känna sig lättad, det är också okej att ha dåligt lite samvete. Du har gjort vad du har kunnat och hon har gjort sitt val. Med tiden kommer det kännas bättre, så var det i alla fall för mig.

 

[Lovisaleonora]

Du har absolut inte misslyckats i att hjälpa, du har fullständigt excellerat i att hjälpa. Men det hjälper inte att vilja hjälpa, när mottagaren inte vill ha hjälpen.

Ansvaret ligger helt hos din mor. Du har försökt över hövan, över vad man kan kräva, begära eller drömma om. Du har gjort allt man kan och därtill ditt absolut bästa.

Det är en stor sorg att en människa går ner sig så som du beskriver din mor gör. Men det är inte ditt misslyckande att axla. Det är en tragedi och en sorg, absolut. Jobbigt, tufft att hantera och svårt att möta. Men det är inte ett misslyckande från din sida. Det är en sorg att handskas med.

 

[Lavinia]

Håller med övriga. Du behöver inte ha skuldkänslor- man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp.

Ta hand om dig nu och hoppas din mor får den hjälp hon behöver från någon annan.

/Lavinia

 

[Jegra]

Du har hört de från många redan men jag vill ändå säga det. Du behöver inte ha dåligt samvete. Du har gjor vad som står i din makt att göra, du måste också se till dig själv.

Jag har släppt taget om min pappa, jag känner inte längre ett ansvar för hur han har det. Jag har försökt så många år, så många gånger. Nu fick jag nog och han får ta hand om sitt eget liv. Jag vet hur ont det gör, men du kan inte gå under på kuppen. Lovisaeleonora sa det bra tycker jag "Det är en tragedi och en sorg, absolut. Jobbigt, tufft att hantera och svårt att möta. Men det är inte ett misslyckande från din sida. Det är en sorg att handskas med."

Hälsningar
/Jegra

 

[athena_arabians]

Jag förstår att du har dåligt samvete men du behöver verkligen inte ha det. Jag tog hand om mina föräldrar efter bästa förmåga och så länge jag orkade. I min mammas fall blev det tills hennes sjukdom gjorde att hon hamnade på sjukhem, i min pappas fall tills hans död. Har jag dåligt samvete för att jag inte kunde göra mer och för att jag inte var hemma när pappa dog? Japp. Det fungerar så med familj, att sedan det dåliga samvetet inte är förtjänat är en annan sak. Det är bara att försöka släppa det (lättare sagt än gjort) och för det mesta klarar jag av det.

Du har gjort det du förmått för din mamma och det har inte fungerat, pga henne själv. Då är det dags att tänka på sig själv. Man kan inte hjälpa vare sig själv eller någon annan om man vänder ut och in på sig själv.

 

[Texaz]

Förra veckan släppte jag taget om mamma. Det funkade inte längre att hon bodde hos mig . I sex månader har jag gjort allt i min makt för att få henne på banan, fysiskt psykiskt och ekonomiskt men det går helt enkelt inte att hjälpa någon som inte har någon vilja alls. Droppen blev när hon inte åkte å en visning på en lägenhet med rimlig hyra och första hands kontrakt för att det var för jobbigt när jag inte kunde kör henne dit ( jag jobbade).
Det har ju också vart en hel del bråk kring att hon inte stänger ytterdörren när hon går så hundarna springer lösa på byn, att hon inte duschar inte släcker ljus och annat så tyvärr vart det väl inte den mest vänskapliga avslutet på det hela. Har pratat med henne och hon har inkvarterat sig på ett vandrarhem så länge och jag har att in pengar till henne så hon klarar sig.

Dåligt samvete deluxe men jag fixade inte situationen längre. Känner mig hemsk och lättad på en och samma gång. Hopas att hon når botten och får hjälp. Självklart fortsätter jag att ringa och kolla läget och självklart är hon välkommen om och när hon vil men vi kan inte ha det som vi haft det

Du har gjort helt rätt!
Att fixa och trixa kring sjuka människor blir ofta till ett medberoende. Genom att försöka lösa allt åt den sjuke tar man själv ansvaret och personen behöver själv inte ta tag i sin situation. OK, alla klarar kanske inte att ta tag i sitt liv, men det är INTE ditt ansvar.
Däremot kan du ju hjälpa till med ev kontakter med vård/soc etc.