Jag skrev ett dagboksinlägg för ett år sedan som jag aldrig publicerade. Det handlade om sorgen efter min älskade katt jag precis fått ta bort. Hur relationen jag levt i, i 8år höll på att barka åt helvete. Och hur man navigerar i en miljö man aldrig tidigare vistats i.
Ett år har gått. Så länge men så kort ändå. Jag tog examen för en månad sedan. Jag ska bara ta mig till examen har jag sagt. Jag har tagit mig till examen. Jag fick dom betygen jag ville ha. Jag fick det jobbet jag ville ha. Men nu då. Jag gick över lik för att få det jag ville ha. Åsidosatte relationer och bortprioriterade saker jag finner viktigt.
För första gången på ett år har jag tid att stanna upp och känna efter. Jag har sagt att jag längtar efter den dagen när man var ur det. När man är på andra sidan. Jag trodde bara inte att andra sidan skulle vara så annorlunda.
En del av mig dog det senaste året. Jag har förändrats. Men det finns ljus också.
Watch out for that signal, when life as you know it ends.
Ett år har gått. Så länge men så kort ändå. Jag tog examen för en månad sedan. Jag ska bara ta mig till examen har jag sagt. Jag har tagit mig till examen. Jag fick dom betygen jag ville ha. Jag fick det jobbet jag ville ha. Men nu då. Jag gick över lik för att få det jag ville ha. Åsidosatte relationer och bortprioriterade saker jag finner viktigt.
För första gången på ett år har jag tid att stanna upp och känna efter. Jag har sagt att jag längtar efter den dagen när man var ur det. När man är på andra sidan. Jag trodde bara inte att andra sidan skulle vara så annorlunda.
En del av mig dog det senaste året. Jag har förändrats. Men det finns ljus också.
Watch out for that signal, when life as you know it ends.
