Kalasångest

[Miks]

Kan vi prata lite om all ångest runt kalas!

Sonen började 2an för någon vecka sedan. Förra året blev han bjuden på noll kalas, inget, nada. Barn i vår närhet gick på kalas nästan varje helg.

Han kunde inte ha något kalas förra året själv pga att han inte kom på några kompisar han ville bjuda

I år tog jag över och skickade igår inbjudningar till alla barn i klassen, 27st. Nu kom nästa ångest; tänk om ingen kommer

Jag har hört andra ha ångest över annat med kalas. Kostnad för presenter, helger som blir förstörda, kostsamma kalas med hets på lekland och diverse. The list goes on and on!

Hur hanterar ni kalasångest från både födelsedagsbarnets perspektiv och när era barn blir bjudna?

Mvh Miks

 

[Ray]

Kan vi prata lite om all ångest runt kalas!

Sonen började 2an för någon vecka sedan. Förra året blev han bjuden på noll kalas, inget, nada. Barn i vår närhet gick på kalas nästan varje helg.

Han kunde inte ha något kalas förra året själv pga att han inte kom på några kompisar han ville bjuda

I år tog jag över och skickade igår inbjudningar till alla barn i klassen, 27st. Nu kom nästa ångest; tänk om ingen kommer

Jag har hört andra ha ångest över annat med kalas. Kostnad för presenter, helger som blir förstörda, kostsamma kalas med hets på lekland och diverse. The list goes on and on!

Hur hanterar ni kalasångest från både födelsedagsbarnets perspektiv och när era barn blir bjudna?

Mvh Miks

Blir så ledsen för er skull!

Men ja... Har barn i samma ålder. Vi hade kalas tillsammans med kompis i både förskoleklass och åk 1 och bjöd då hela klassen. Vilken ju får till följd att man blir bjuden tillbaka...Många bjuder antingen hela klassen eller alla tjejer/killar. Vi hade bara en stor trädgård så inget dyrt och bjöd på grillad korv och glass.

Nu är planen att ha ett mindre kalas och det är lite jobbigt att tänka att någon kommer bli ledsen. Inget som hänt ännu och jag vet inte hur vi kommer tackla det...

Men bjuder man hela klassen är ett tips att samordna med någon annan. Då blir ju "tänk om ingen kommer" pressen mindre stor.

 

[ako]

Jättejobbig situation! Dock känns det ju som att just kalasen är sekundära- hur har han det med kompisar i vardagen?

Hoppas nu att många tackar ja och att han får ett jättekul kalas !

Så mycket kalasångresttankar har jag väl inte att dela med mig av annat än jag förra veckan lyckades missa kalastiden så att mamman till kalasbarnet ringde efter 45 min och frågade om dottern tänkte komma. Vi var där på 10 röda och hon hann vara med på halva kalaset. Kändes dock jobbigt att vi missat tiden- den stod ju tydligt på kortet, jag bara gjorde en tankevurpa, men det kändes ouppmärksamt / otacksamt. Hoppas och tror dock inte kalasbarnet med familj tolkade det så...

Jo förresten en incident till som dottern själv blev ledsen över. När en kompis som hon leker med mkt fyllde år bestämde föräldrarna att bjuda barnen i samma årskull på fsk. Vår tjej är ett år yngre men född tidigt och leker mest med de som är ett år äldre och blev förstås ledsen. Gick ändå att förklara att det var ett kalas för barnen i "Björngruppen".

 

[pollex]

Kan vi prata lite om all ångest runt kalas!

Sonen började 2an för någon vecka sedan. Förra året blev han bjuden på noll kalas, inget, nada. Barn i vår närhet gick på kalas nästan varje helg.

Han kunde inte ha något kalas förra året själv pga att han inte kom på några kompisar han ville bjuda

I år tog jag över och skickade igår inbjudningar till alla barn i klassen, 27st. Nu kom nästa ångest; tänk om ingen kommer

Jag har hört andra ha ångest över annat med kalas. Kostnad för presenter, helger som blir förstörda, kostsamma kalas med hets på lekland och diverse. The list goes on and on!

Hur hanterar ni kalasångest från både födelsedagsbarnets perspektiv och när era barn blir bjudna?

Mvh Miks

Åh, jag känner med dig! Tycker att @Ray hade ett bra förslag för att mildra den ångesten!

Vår värsta kalasångest har hittills varit könssegregerade kalas - när barnen (främst min yngsta) inte blivit bjuden på förskolekompisars tjejkalas. Det tog väldigt hårt i treårsåldern när han inte kunde förstå varför inte han kunde bli accepterad som tjej .

 

[Ray]

Åh, jag känner med dig! Tycker att @Ray hade ett bra förslag för att mildra den ångesten!

Vår värsta kalasångest har hittills varit könssegregerade kalas - när barnen (främst min yngsta) inte blivit bjuden på förskolekompisars tjejkalas. Det tog väldigt hårt i treårsåldern när han inte kunde förstå varför inte han kunde bli accepterad som tjej .

Märkligt med tjejkalas för 3 åringar?

 

[Miks]

Blir så ledsen för er skull!

Men ja... Har barn i samma ålder. Vi hade kalas tillsammans med kompis i både förskoleklass och åk 1 och bjöd då hela klassen. Vilken ju får till följd att man blir bjuden tillbaka...Många bjuder antingen hela klassen eller alla tjejer/killar. Vi hade bara en stor trädgård så inget dyrt och bjöd på grillad korv och glass.

Nu är planen att ha ett mindre kalas och det är lite jobbigt att tänka att någon kommer bli ledsen. Inget som hänt ännu och jag vet inte hur vi kommer tackla det...

Men bjuder man hela klassen är ett tips att samordna med någon annan. Då blir ju "tänk om ingen kommer" pressen mindre stor.

Åh vi hade också velat ha tillsammans med någon. Problemet är att det inte "finns" någon.

Ett annat problem som jag tror är en del av problematiken är att klassen är stor. Det är få som vill buda 27 barn varav 17 är pojkar. Det är nog få som vill bjuda alla 17 pojkar också. Vilket jag tror resulterar i att födelsedagsbarnet får välja typ 10 barn att bjuda. Vilket resulterar i att några barn aldrig får en inbjudan. Så jäkla svårt

Jättejobbig situation! Dock känns det ju som att just kalasen är sekundära- hur har han det med kompisar i vardagen?

Hoppas nu att många tackar ja och att han får ett jättekul kalas !

Så mycket kalasångresttankar har jag väl inte att dela med mig av annat än jag förra veckan lyckades missa kalastiden så att mamman till kalasbarnet ringde efter 45 min och frågade om dottern tänkte komma. Vi var där på 10 röda och hon hann vara med på halva kalaset. Kändes dock jobbigt att vi missat tiden- den stod ju tydligt på kortet, jag bara gjorde en tankevurpa, men det kändes ouppmärksamt / otacksamt. Hoppas och tror dock inte kalasbarnet med familj tolkade det så...

Jo förresten en incident till som dottern själv blev ledsen över. När en kompis som hon leker med mkt fyllde år bestämde föräldrarna att bjuda barnen i samma årskull på fsk. Vår tjej är ett år yngre men född tidigt och leker mest med de som är ett år äldre och blev förstås ledsen. Gick ändå att förklara att det var ett kalas för barnen i "Björngruppen".

Det där med kompisar är ju liksom det som gör att skon klämmer. Han leker gärna med granntjejen som är två år äldre. Sen har vi vänner som bor en timme bort. I slutet på ettan var det faktiskt en kompis som han lekte med några dagar efter skolan. Jag blev så glad att jag grinade första gången han fick komma hem till någon Det barnet har han lekt med en del och även nu när de åter började skolan.

Att bjuda alla klasskompisar är ett desperat försök att "få upp honom på radaren". Både hos barn och deras föräldrar.

Tufft för er dotter att inte få gå på vännernas kalas

Åh, jag känner med dig! Tycker att @Ray hade ett bra förslag för att mildra den ångesten!

Vår värsta kalasångest har hittills varit könssegregerade kalas - när barnen (främst min yngsta) inte blivit bjuden på förskolekompisars tjejkalas. Det tog väldigt hårt i treårsåldern när han inte kunde förstå varför inte han kunde bli accepterad som tjej .

Åh liten! Vad svårt att förstå! Både när man är riktigt liten och sen när man blir äldre!

Mvh Miks

 

[Ray]

Åh vi hade också velat ha tillsammans med någon. Problemet är att det inte "finns" någon.

Ett annat problem som jag tror är en del av problematiken är att klassen är stor. Det är få som vill buda 27 barn varav 17 är pojkar. Det är nog få som vill bjuda alla 17 pojkar också. Vilket jag tror resulterar i att födelsedagsbarnet får välja typ 10 barn att bjuda. Vilket resulterar i att några barn aldrig får en inbjudan. Så jäkla svårt

Det där med kompisar är ju liksom det som gör att skon klämmer. Han leker gärna med granntjejen som är två år äldre. Sen har vi vänner som bor en timme bort. I slutet på ettan var det faktiskt en kompis som han lekte med några dagar efter skolan. Jag blev så glad att jag grinade första gången han fick komma hem till någon Det barnet har han lekt med en del och även nu när de åter började skolan.

Att bjuda alla klasskompisar är ett desperat försök att "få upp honom på radaren". Både hos barn och deras föräldrar.

Tufft för er dotter att inte få gå på vännernas kalas

Åh liten! Vad svårt att förstå! Både när man är riktigt liten och sen när man blir äldre!

Mvh Miks

Bor ni lite avsides så att det är svårt med spontanlek?
Tycker det är en bra idé att bjuda alla och jag tror ju absolut att det kommer! Vår klass är 29 så oxå ett stort gäng. Det var rätt svettigt att ha alla och skönt att vara 4 föräldrar på plats faktiskt. Fanns rätt många killar med åsikter om hur trååååkigt det var...
Ett och annat slagsmål oxå och en som försökte rymma...

 

[Raderad medlem 6459]

@Miks Men vad olyckligt för din son! Jag ska hålla tummarna som bara den att flera tackar ja till att komma till hans kalas!

 

[Retro]

När jag gick i typ mellan-högstadiet blev jag inte bjuden på särskilt många kalas, nu ska jag inte säga att jag aldrig blev bjuden men jag blev bjuden till mina 2-3 kompisar och inga fler. Det gjorde att jag inte var supersugen på att ha kalas själv under den här perioden.

Vad mina föräldrar gjorde var att jag fick välja en eller två kompisar att hitta på något annat med. Vi åkte till äventyrsbad tex, just för att slippa hela kalasångesten. Det var bra för mig just då. Dock gäller det ju verkligen att känna in vad ens barn vill! Jag inbillar mig att lågstadiet är mer "kalasåldern" och då är det kanske svårare att byta ut mot något annat.

 

[ako]

Åh vi hade också velat ha tillsammans med någon. Problemet är att det inte "finns" någon.

Ett annat problem som jag tror är en del av problematiken är att klassen är stor. Det är få som vill buda 27 barn varav 17 är pojkar. Det är nog få som vill bjuda alla 17 pojkar också. Vilket jag tror resulterar i att födelsedagsbarnet får välja typ 10 barn att bjuda. Vilket resulterar i att några barn aldrig får en inbjudan. Så jäkla svårt

Det där med kompisar är ju liksom det som gör att skon klämmer. Han leker gärna med granntjejen som är två år äldre. Sen har vi vänner som bor en timme bort. I slutet på ettan var det faktiskt en kompis som han lekte med några dagar efter skolan. Jag blev så glad att jag grinade första gången han fick komma hem till någon Det barnet har han lekt med en del och även nu när de åter började skolan.

Att bjuda alla klasskompisar är ett desperat försök att "få upp honom på radaren". Både hos barn och deras föräldrar.

Tufft för er dotter att inte få gå på vännernas kalas

Åh liten! Vad svårt att förstå! Både när man är riktigt liten och sen när man blir äldre!

Mvh Miks

Tror det är jätteklokt att bjuda alla så som du tänker för att "få upp honom på radarn" . Håller alla tummar för att det löser sig!!

 

[pollex]

Märkligt med tjejkalas för 3 åringar?

Det som tog hårdast var ett fyraårskalas med ett litet födelsedagsbarn som pratade vitt och brett om just att det var ett tjejkalas. Det tog säkert ett år innan det slutade komma upp som ett spontant ämne från mitt barns håll. Sedan verkar det som att det kalaset blev lite trendsättande. Blev många samtal (mellan mig och mitt barn) om enligt vilka principer det är okej att bjuda till kalas efter det, och kön hör aldrig till dem tycker jag.

 

[pollex]

Ett annat problem som jag tror är en del av problematiken är att klassen är stor. Det är få som vill buda 27 barn varav 17 är pojkar. Det är nog få som vill bjuda alla 17 pojkar också. Vilket jag tror resulterar i att födelsedagsbarnet får välja typ 10 barn att bjuda. Vilket resulterar i att några barn aldrig får en inbjudan. Så jäkla svårt

Jag tror också att klasstorleken spelar roll, kanske för att det är svårt att få en sådan stor grupp att riktigt hålla ihop/kännas som en grupp. När min äldsta gick från en liten förskola (med 14-16 barn på storbarnsavdelningen) till förskoleklass med 29 barn per klass så upplevde jag en stor skillnad i hur han ville bjuda - jag föreslog att han skulle bjuda hela klassen (på samma sätt som han tidigare bjudit hela avdelningen) men det var inte alls intressant, så det slutade med att han valde ut just ett tiotal barn som han ville bjuda in. Och då det var en prövning för oss som föräldrar att försöka säkerställa någon sorts rimlighet i vilka som bjöds (det är inte självklart att en sjuåring tänker på hur det kan uppfattas om man bjuder bara vissa av de som man 'brukar' leka med).

Jag hoppas att riktigt många kommer på din sons kalas och att det hjälper till att göra honom "synlig" för framtida kalas. Jag skulle i alla fall fråga mina barn en extra gång om det inte skulle bjuda "X" om de själva varit på kalas där tidigare!

 

[Amha]

Hualigen. Ja. Min äldsta som ju är i kalasålder är väldigt social och öppen så än så länge funkar sånt där ganska bra. Tack och lov. Däremot har jag och pappan som båda varit sjuka en del en tid lite kluvna känslor till kalas. Barnet hade gått på ett par kalas och pratat länge om hur det skulle vara på hennes kalas osv och jag kände bara att näe. Jag orkar inte bjuda hem en hel massa ungar och tillhörande föräldrar hit! Det ska städas, fixas fika, lekas osv. Det fanns ingen ork att ta av. Alls. Det blev ett lekland till slut, över en månad för sent, och det ger mig också lite dåligt samvete. Jag vill inte vara med och starta något krig om vem som ordnar coolast och dyrast kalas för att vi föräldrar inte mår bra.

Vilken hemsk situation ni har hamnat i, @Miks. Det är så himla jobbigt att se på när barnen inte är välkomna. Jag hoppas att det kommer barn på sonens kalas och att det kan bryta någon is. Ibland är det ju väldigt smart att ses utanför skolan. En i personalen på förskolan berättade hur glad hon är att de har möjlighet att hålla verksamhet på en neutral plats utanför själva förskolans gård för mycket av det som varit problem på gården försvinner när de lämnar gården och gruppen blir mer harmonisk. Förhoppningsvis når du det också så sonen får ett roligt kalas

 

[lil-sis]

Jag vet inte.

Jag funderar redan iom att vi bor i liten by och är "nykomlingar" oavsett hur länge vi bott här.

 

[Lipperta]

Om man kan tycker jag alltid det är en bra ide att ha gemensamma kalas.
När jag gick i lågstadiet så var det en regel att du bjuder hela klassen eller ingen, inget tjejkalas eller killkalas, super initiativ av lärarna.
Det blev istället så att föräldrar gick ihop och kanske firade 2-3 barn på samma gång och delade kostnaden, hela klassen och ingen blev utanför. Även om de inte ville komma så fick de iallafall en inbjudan.

Kanske kan du ta upp med lärare att han är lite utanför så kanske hen kan hjälpa till lite att få in honom i leken

 

[Líf]

Vet klasser som lagt upp det så att man har kalas typ 4 ggr om året, så 5-6 barn går ihop och bjuder hela klassen. Der verkar som att det funkar bra.

 

[Miks]

Försöker mig på konststycket att svara många samtidigt!

Bor ni lite avsides så att det är svårt med spontanlek?
Tycker det är en bra idé att bjuda alla och jag tror ju absolut att det kommer! Vår klass är 29 så oxå ett stort gäng. Det var rätt svettigt att ha alla och skönt att vara 4 föräldrar på plats faktiskt. Fanns rätt många killar med åsikter om hur trååååkigt det var...
Ett och annat slagsmål oxå och en som försökte rymma...

Vi bor i ett typiskt villaområde. 11 barn i hans klass bor i samma område. De andra barnen max 15 minuter med bil bort. Det är dock inte ett område alla barnen springer runt i som det kan bli i radhusområden. Ibland önskar jag att vi bodde i ett homogent nybyggt radhusområde där alla ungar är typ lika gamla!

Kan förstå att 29 barn var mycket att ha hand om! Modigt på 4 vuxna

@Miks Men vad olyckligt för din son! Jag ska hålla tummarna som bara den att flera tackar ja till att komma till hans kalas!

Tack

När jag gick i typ mellan-högstadiet blev jag inte bjuden på särskilt många kalas, nu ska jag inte säga att jag aldrig blev bjuden men jag blev bjuden till mina 2-3 kompisar och inga fler. Det gjorde att jag inte var supersugen på att ha kalas själv under den här perioden.

Vad mina föräldrar gjorde var att jag fick välja en eller två kompisar att hitta på något annat med. Vi åkte till äventyrsbad tex, just för att slippa hela kalasångesten. Det var bra för mig just då. Dock gäller det ju verkligen att känna in vad ens barn vill! Jag inbillar mig att lågstadiet är mer "kalasåldern" och då är det kanske svårare att byta ut mot något annat.

Tråkigt att höra att du hade det tufft

Vi gjorde lite liknande förra året när han inte kom på några han ville bjuda. Det gjorde ju dock inte att han fick fler vänner. Hade kompisgrejen inte varit ett problem hade jag definitivt uppskattat en rolig aktivitet med någon eller några stycken.

Tror det är jätteklokt att bjuda alla så som du tänker för att "få upp honom på radarn" . Håller alla tummar för att det löser sig!!

Tack Hoppas hoppas!

Jag tror också att klasstorleken spelar roll, kanske för att det är svårt att få en sådan stor grupp att riktigt hålla ihop/kännas som en grupp. När min äldsta gick från en liten förskola (med 14-16 barn på storbarnsavdelningen) till förskoleklass med 29 barn per klass så upplevde jag en stor skillnad i hur han ville bjuda - jag föreslog att han skulle bjuda hela klassen (på samma sätt som han tidigare bjudit hela avdelningen) men det var inte alls intressant, så det slutade med att han valde ut just ett tiotal barn som han ville bjuda in. Och då det var en prövning för oss som föräldrar att försöka säkerställa någon sorts rimlighet i vilka som bjöds (det är inte självklart att en sjuåring tänker på hur det kan uppfattas om man bjuder bara vissa av de som man 'brukar' leka med).

Jag hoppas att riktigt många kommer på din sons kalas och att det hjälper till att göra honom "synlig" för framtida kalas. Jag skulle i alla fall fråga mina barn en extra gång om det inte skulle bjuda "X" om de själva varit på kalas där tidigare!

Ja egentligen vet jag inte om det är fler i klassen som är i samma situation som oss. Att barnen aldrig blir bjudna. Sen har jag en misstanke om att det finns barn som faktiskt inte har möjlighet att få ha kalas på grund av familjeekonomin.

Jag hoppas också på "tillbakabjudningar"!

Hualigen. Ja. Min äldsta som ju är i kalasålder är väldigt social och öppen så än så länge funkar sånt där ganska bra. Tack och lov. Däremot har jag och pappan som båda varit sjuka en del en tid lite kluvna känslor till kalas. Barnet hade gått på ett par kalas och pratat länge om hur det skulle vara på hennes kalas osv och jag kände bara att näe. Jag orkar inte bjuda hem en hel massa ungar och tillhörande föräldrar hit! Det ska städas, fixas fika, lekas osv. Det fanns ingen ork att ta av. Alls. Det blev ett lekland till slut, över en månad för sent, och det ger mig också lite dåligt samvete. Jag vill inte vara med och starta något krig om vem som ordnar coolast och dyrast kalas för att vi föräldrar inte mår bra.

Vilken hemsk situation ni har hamnat i, @Miks. Det är så himla jobbigt att se på när barnen inte är välkomna. Jag hoppas att det kommer barn på sonens kalas och att det kan bryta någon is. Ibland är det ju väldigt smart att ses utanför skolan. En i personalen på förskolan berättade hur glad hon är att de har möjlighet att hålla verksamhet på en neutral plats utanför själva förskolans gård för mycket av det som varit problem på gården försvinner när de lämnar gården och gruppen blir mer harmonisk. Förhoppningsvis når du det också så sonen får ett roligt kalas

Jag hoppas verkligen att det blir en vändning! Vi har valt en neutral plats så jag hoppas precis som du säger att det blir en annan gruppdynamik.

Eloge till er som gjorde något! En månad för sent gör ju inget. Båda mina barn fyller på skollov. De kommer alltid bli firade 1 månad för sent

Jag vet inte.

Jag funderar redan iom att vi bor i liten by och är "nykomlingar" oavsett hur länge vi bott här.

Det kan inte vara lätt
Jag upplevde dock att vi fick vänner genom dagis. Det kanske händer er också när det beger sig! Det kan ju inte bara vara ni som är newbies

Om man kan tycker jag alltid det är en bra ide att ha gemensamma kalas.
När jag gick i lågstadiet så var det en regel att du bjuder hela klassen eller ingen, inget tjejkalas eller killkalas, super initiativ av lärarna.
Det blev istället så att föräldrar gick ihop och kanske firade 2-3 barn på samma gång och delade kostnaden, hela klassen och ingen blev utanför. Även om de inte ville komma så fick de iallafall en inbjudan.

Kanske kan du ta upp med lärare att han är lite utanför så kanske hen kan hjälpa till lite att få in honom i leken

Jo gemensamt kalas hade varit fantastiskt. Det saknas dock den andra parten.

Han har varit lite utanför sedan förskoleklassen. Jag upplevde att det blev aningens bättre sista två månaderna i ettan. Vi har kontinuerlig kontakt med skolan om att han saknar vänner. De försöker inte alls så mycket som vi önskar. Just därför försöker vi ganska desperat själva!

Vet klasser som lagt upp det så att man har kalas typ 4 ggr om året, så 5-6 barn går ihop och bjuder hela klassen. Der verkar som att det funkar bra.

Låter ju som en toppengrej! Jag vill dock inte vara den som drar igång det i vår klass

Mvh Miks

 

[Miks]

Vi skickade inbjudningarna igår. De borde dimpa ner i barnens brevlådor imorgon. Ångesten har legat som ett tungt moln över huvudet hela dagen.

Sen hämtade jag sonen från skolan och han var bubblande glad! Han hade berättat på första lektionen att alla i klassen var bjudna på hans kalas! Några hade då spontant ropat "Va alla! Wow!" När han sedna berättade vart det skulle vara blev det hurrarop och applåder. Han var så glad! Hjärtat svämmade över

Tack för pepp idag alla! Nu ska vi bara ro det i land. Anmälningar; komsi komsi!

Mvh Miks

 

[pollex]

Vi skickade inbjudningarna igår. De borde dimpa ner i barnens brevlådor imorgon. Ångesten har legat som ett tungt moln över huvudet hela dagen.

Sen hämtade jag sonen från skolan och han var bubblande glad! Han hade berättat på första lektionen att alla i klassen var bjudna på hans kalas! Några hade då spontant ropat "Va alla! Wow!" När han sedna berättade vart det skulle vara blev det hurrarop och applåder. Han var så glad! Hjärtat svämmade över

Tack för pepp idag alla! Nu ska vi bara ro det i land. Anmälningar; komsi komsi!

Mvh Miks

Wow, vad roligt - så glad jag blir för er skull och vilken känsla för sonen att få så väldigt positiva reaktioner!

 

[Lipperta]

Han har varit lite utanför sedan förskoleklassen. Jag upplevde att det blev aningens bättre sista två månaderna i ettan. Vi har kontinuerlig kontakt med skolan om att han saknar vänner. De försöker inte alls så mycket som vi önskar. Just därför försöker vi ganska desperat själva!

Tråkigt att de inte hjälper mer men ni verkar ju sköta det bra just nu själva Hoppas hoppas att allt går bra och han finner några fler vänner. Himla kul. Uppdatera gärna