Känner mig så j*vla dålig

[Mainichi]

Blir så sjukt trött på mig själv, känner mig som världens sämsta ryttare. Jag köpte min häst för ett år sen och efter tre veckor blev han halt, veterinär trodde han vrickat kotan i hagen. Efter det så blev han helt galen under igång sättningen å fick inflammation vilket veterinären trodde va pga att han va så brallig och bockig. Nu, ett år senare så är han fullt igång igen.

Och det som gör mig så himla ledsen är att det känns som om jag totalt tappat min ridning efter det här året. Eller så har jag alltid ridit såhär illa. Skäms typ när andra är med i manegen för kännee mig så flängig, obalanserad, ryckig och bara allmänt dålig. Får höra av min tränare att jag är hård i handen, å ville bara bryta ihop när hon sa det, det va ju absolut inte alls meningen?! Jag tycker verkligen jag försöker tänka att man håller en fågel tex som man inte får klämma för hårt, å att man ska hålla armarna i rätt vinkel å liksom försöka vara fin i munnen. Och jag vet verkligen inte hur jag ska få bort detta? Nu vågar jag knappt ha kontakt alls i munnen å tycker så himla synd om min häst.
Tappar verkligen all motivation när jag känner mig så dålig å börjar liksom undra om man alltid varit såhär skit dålig. Min tränare försöker förklara hur jag ska hålla men min kropp lyssnar liksom inte. Teoretiskt vet jag precis men kan liksom inte utföra det?

Min häst har en tendens att bli hängandes i handen å slår massa med huvudet om man försöker få upp huvudet lite. han är jätte pigg så jag känner hur jag sitter och bromsar honom hela tiden. Alltså åh blir såå frustrerad.
Han är världens finaste häst och går så himla fint när någon annan rider, som upplever inte alls att han är hård och hänger i handen, så något gör jag ju för att provocera fram detta får också höra att jag lutar mig fram alldeles för mycket när jag rider lätt, stirrar liksom på mina händer hela tiden, men när jag rätar på mig hamnar jag i obalans och det känns jätte onaturligt!!

Extremt flummig tråd, sorry, vet inte ens vad jag vill med den. Vill väl kankse veta om någon annan känner såhär?

 

[Billy]

Blir så sjukt trött på mig själv, känner mig som världens sämsta ryttare. Jag köpte min häst för ett år sen och efter tre veckor blev han halt, veterinär trodde han vrickat kotan i hagen. Efter det så blev han helt galen under igång sättningen å fick inflammation vilket veterinären trodde va pga att han va så brallig och bockig. Nu, ett år senare så är han fullt igång igen.

Och det som gör mig så himla ledsen är att det känns som om jag totalt tappat min ridning efter det här året. Eller så har jag alltid ridit såhär illa. Skäms typ när andra är med i manegen för kännee mig så flängig, obalanserad, ryckig och bara allmänt dålig. Får höra av min tränare att jag är hård i handen, å ville bara bryta ihop när hon sa det, det va ju absolut inte alls meningen?! Jag tycker verkligen jag försöker tänka att man håller en fågel tex som man inte får klämma för hårt, å att man ska hålla armarna i rätt vinkel å liksom försöka vara fin i munnen. Och jag vet verkligen inte hur jag ska få bort detta? Nu vågar jag knappt ha kontakt alls i munnen å tycker så himla synd om min häst.
Tappar verkligen all motivation när jag känner mig så dålig å börjar liksom undra om man alltid varit såhär skit dålig. Min tränare försöker förklara hur jag ska hålla men min kropp lyssnar liksom inte. Teoretiskt vet jag precis men kan liksom inte utföra det?

Min häst har en tendens att bli hängandes i handen å slår massa med huvudet om man försöker få upp huvudet lite. han är jätte pigg så jag känner hur jag sitter och bromsar honom hela tiden. Alltså åh blir såå frustrerad.
Han är världens finaste häst och går så himla fint när någon annan rider, som upplever inte alls att han är hård och hänger i handen, så något gör jag ju för att provocera fram detta får också höra att jag lutar mig fram alldeles för mycket när jag rider lätt, stirrar liksom på mina händer hela tiden, men när jag rätar på mig hamnar jag i obalans och det känns jätte onaturligt!!

Extremt flummig tråd, sorry, vet inte ens vad jag vill med den. Vill väl kankse veta om någon annan känner såhär?

Jag tror du får backa tillbaka. Tänk en matartonlöpare som inte tränat på ett år. Hur hade denna börjat när det var dags att börja träna igen? Inte hade man börjat med att springa typ 2 mil? Så tillbaka till grunden i din ridning. Hitta känslan i lugn och ro.

 

[Mainichi]

Jag tror du får backa tillbaka. Tänk en matartonlöpare som inte tränat på ett år. Hur hade denna börjat när det var dags att börja träna igen? Inte hade man börjat med att springa typ 2 mil? Så tillbaka till grunden i din ridning. Hitta känslan i lugn och ro.

Jo.. Ja, det har du ju såklart rätt i. Har känt det sista att jag skiter i ridhuset ett tag å kör skogsridning å se om det hjälper för då försvinner ju pressen lite. Men ändå vill ju inte han ska ha obehag i munnen. Så blir inte att jag vågar försökajobba honom, har i stort sett noll kontakt med munnen.
Tack för ditt svar

 

[Billy]

Jo.. Ja, det har du ju såklart rätt i. Har känt det sista att jag skiter i ridhuset ett tag å kör skogsridning å se om det hjälper för då försvinner ju pressen lite. Men ändå vill ju inte han ska ha obehag i munnen. Så blir inte att jag vågar försökajobba honom, har i stort sett noll kontakt med munnen.
Tack för ditt svar

Kanske det är det som är felet. Han får inte ditt stöd? En intressant artikel på hippson.se just om konntakten i handen.

 

[moonstruck]

Hur är det med din fysik?

Tänker på att du säger att huvudet vet hur du ska göra men att kroppen inte vill samarbeta. Om du inte har ridit så mycket som du gjort innan under det senaste året har du helt säkert tappat en del styrka och kondition.
Samma tanke slår mig när du skriver att du får höra att du sitter framåtlutad och behöver sträcka på dig, det saknas styrka i framför allt bålen.
Ju starkare man är desto finkänsligare kan man bli, en stark bål gör att du blir mer stabil -det blir lättare att sitta korrekt och följa hästens rörelser - då följer armar och händer efter, en mer stabil sits gör att du blir mjukare i armar och händer.

Så mitt tips blir alltså, knalla iväg till gymmet!

 

[skiesabove]

Mitt tips det också, till gymmet! Eller yogamattan hemma, eller pilatesbollen, eller simning, vad du nu föredrar .

Jag gillar att omvända Bamses uttryck: Om man är mycket stark måste man också vara mycket snäll ---> För att kunna vara följsam och avslappnad på hästryggen måste man först skaffa sig starka och stabila muskler.

Mina problem i ridningen förutom dålig simultankapacitet är att jag är sned, obalanserad och inte lyckas få min kropp att göra samma saker i båda varven. Jag behöver bålstyrka + stärka musklerna i höftpartiet (enligt sjukgymnasten), jag är extremt sned-svag i musklerna och det påverkar min ridning jättemycket. Vissa saker kan jag bara inte göra, och när jag rider barbacka (och inte kan fuska genom att stödja i stigbyglar eller sadel) så blir det jättetydligt att min vänstersida är nästan helt slapp och högersidan krampar ihop. En dålig dag kan jag vara nära att trilla av bara av att sitta still på hästen.

Och sänk kraven. Skriv ner dina mål på ett papper, och sätt låga mål, rimliga mål, som du kan uppnå inom den närmaste tiden. Tillexempel att kunna skritta avslappnat. Sen kunna trava avslappnat. etc et.

 

[Tualma]

Usch vad jobbigt. Du har fått bra svar, men som tröst och pepp tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter.
Precis så där kände jag mig efter mina förlossningar, i synnerhet efter kejsarsnitten (inte alls lika påtagligt efter den vaginala förlossningen). Bukmuskulaturen var verkligen helt obefintlig. Kroppen löd inte. 0 och intet bålstabilitet när jag satt på hästen. Efter det första kejsarsnittet red jag mycket i skogen och hittade tillbaka någolunda och började så småningom att träna dressyr igen, men efter det sista stod hästen uppstallad i stall med bara grusvägar runt om. Jag försökte sätta igång mig själv (hästen har redan igång) med jogg längs vägarna men det var totalt omöjligt. Jag var instabil i sitsen och hästen svarade med att hänga sig i handen och älga på. Min fina häst breddade sig till och med bak o och travade på bogarna och jag kände mig som världens sämsta ryttare och hästägare.
MEN det var bara att bryta ihop och komma igen. Jag tog tränarhjälp och förklarade att jag ville börja om från början. Jag fick skritta och skritta och skritta. När jag kunde göra halter och igångsättningar samt reglera tempo och steglängd med sätet både på bana och ute var det dags att lägga in lite trav. Övade flitigt på plankan mellan ridpassen också.
Jag är fortfarande inte den med den mest imponerande bålstabiliteten, men jag tror faktiskt att det där totala haveriet som ledde till att jag fick bygga upp mig från grunden och gå tillbaka till basic var till gagn i min fortsatta utveckling som ryttare. Jag har mycket bättre kroppsmedvetenhet nu och har tagit ett stort kliv i förmågan att kunna analysera min egen ridning. Men störst betydelse för framstegen har min fantastiska dressyrtränare.
Kram och lycka till

 

[Mainichi]

Usch vad jobbigt. Du har fått bra svar, men som tröst och pepp tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter.
Precis så där kände jag mig efter mina förlossningar, i synnerhet efter kejsarsnitten (inte alls lika påtagligt efter den vaginala förlossningen). Bukmuskulaturen var verkligen helt obefintlig. Kroppen löd inte. 0 och intet bålstabilitet när jag satt på hästen. Efter det första kejsarsnittet red jag mycket i skogen och hittade tillbaka någolunda och började så småningom att träna dressyr igen, men efter det sista stod hästen uppstallad i stall med bara grusvägar runt om. Jag försökte sätta igång mig själv (hästen har redan igång) med jogg längs vägarna men det var totalt omöjligt. Jag var instabil i sitsen och hästen svarade med att hänga sig i handen och älga på. Min fina häst breddade sig till och med bak o och travade på bogarna och jag kände mig som världens sämsta ryttare och hästägare.
MEN det var bara att bryta ihop och komma igen. Jag tog tränarhjälp och förklarade att jag ville börja om från början. Jag fick skritta och skritta och skritta. När jag kunde göra halter och igångsättningar samt reglera tempo och steglängd med sätet både på bana och ute var det dags att lägga in lite trav. Övade flitigt på plankan mellan ridpassen också.
Jag är fortfarande inte den med den mest imponerande bålstabiliteten, men jag tror faktiskt att det där totala haveriet som ledde till att jag fick bygga upp mig från grunden och gå tillbaka till basic var till gagn i min fortsatta utveckling som ryttare. Jag har mycket bättre kroppsmedvetenhet nu och har tagit ett stort kliv i förmågan att kunna analysera min egen ridning. Men störst betydelse för framstegen har min fantastiska dressyrtränare.
Kram och lycka till

Alltså ni är bäst allihopa, tack såå mycket för svaren. Känner hopp nu, gymmet får det bli! Låter ju väldigt logiskt alltså att man självklart tappar lite ridmuskler så vet inte varför tanken inte ens slagit mig.

Tualma tack för att dela med dig, tror verkligen på det som du säger att man får gå tilbaka till grunden och börja med skritt och inte stressa till nästa steg innanman har full koll där.

Nu jäklar ska det tränas Blev så taggad nu!

kram på er!

 

[nightcrawler]

ridning är färskvara. man tappar mycket på kort tid även om du alltid har grunden i dej. men det kommer tillbaka allt eftersom. tränar man regelbundet så brukar det gå lite fortare ( i alla fall för mej). ta hjälp av instruktör så du inte bara harvar på själv. annars kommer det bara mer och mer olater från dej.

 

[Linnpan]

Jag vet hur det känns när hjärnan vet hur man ska göra men kroppen inte lyder... Jag började rida igen för ca 1 år sen efter uppehåll på 15 år!!! Köpte min egen häst för ca en månad sen och håller på att lära mig rida på nytt igen.
Min instruktör är helt fantastisk, hon ger konstruktiv kritik och berättar hela tiden vad jag kan förbättra. Men hon berättar också vad jag är bra på.
Red för en annan instruktör för nån vecka sen och jag har aldrig känt mig som en så dålig ryttare som efter det passet, jag var grin färdig!
Så mitt tips är att rida för en instruktör som hjälper dig, bygger upp din självkänsla och ger kritik på rätt sätt. Inte någon som klankar ner på allt, det är man tillräckligt bra på att göra själv!! :-)

 

[Diabetikern]

Det är sktisvårt när man hamnar i en svacka speciellt om man kommer ifrån ridningen lite.

Prata med din tränare om hur du känner också att självförtroendet sviktar. Det enda sättet man blir bättre på är träning, träning och åter träning.
Lycka till, hoppas du får tillbaks självförtroendet och börjar tycka det är roligt igen

 

[pemi]

Ridning är verkligen färskvara! Min häst fick stå två månader pga strul med fötterna, red bara sporadiskt (någon gång/vecka) under de månaderna och satte sen igång min egen. Efter en månad så red jag för instruktör igår och insåg att jag tappat MASSOR, ffa magmuskler, vilket gör att jag hamnar i framvikt. Hästen hade inte tappat alls så mkt... Jag tycker mer tränarhjälp i början hjälper, så man blir medveten om sina fel och kan rätta till dom. Jag försöker tänka att jag inte är där för att visa vad jag kan utan för att lära mej! Lycka till!!!

 

[tuaphua]

Blir så sjukt trött på mig själv, känner mig som världens sämsta ryttare. Jag köpte min häst för ett år sen och efter tre veckor blev han halt, veterinär trodde han vrickat kotan i hagen. Efter det så blev han helt galen under igång sättningen å fick inflammation vilket veterinären trodde va pga att han va så brallig och bockig. Nu, ett år senare så är han fullt igång igen.

Och det som gör mig så himla ledsen är att det känns som om jag totalt tappat min ridning efter det här året. Eller så har jag alltid ridit såhär illa. Skäms typ när andra är med i manegen för kännee mig så flängig, obalanserad, ryckig och bara allmänt dålig. Får höra av min tränare att jag är hård i handen, å ville bara bryta ihop när hon sa det, det va ju absolut inte alls meningen?! Jag tycker verkligen jag försöker tänka att man håller en fågel tex som man inte får klämma för hårt, å att man ska hålla armarna i rätt vinkel å liksom försöka vara fin i munnen. Och jag vet verkligen inte hur jag ska få bort detta? Nu vågar jag knappt ha kontakt alls i munnen å tycker så himla synd om min häst.
Tappar verkligen all motivation när jag känner mig så dålig å börjar liksom undra om man alltid varit såhär skit dålig. Min tränare försöker förklara hur jag ska hålla men min kropp lyssnar liksom inte. Teoretiskt vet jag precis men kan liksom inte utföra det?

Min häst har en tendens att bli hängandes i handen å slår massa med huvudet om man försöker få upp huvudet lite. han är jätte pigg så jag känner hur jag sitter och bromsar honom hela tiden. Alltså åh blir såå frustrerad.
Han är världens finaste häst och går så himla fint när någon annan rider, som upplever inte alls att han är hård och hänger i handen, så något gör jag ju för att provocera fram detta får också höra att jag lutar mig fram alldeles för mycket när jag rider lätt, stirrar liksom på mina händer hela tiden, men när jag rätar på mig hamnar jag i obalans och det känns jätte onaturligt!!

Extremt flummig tråd, sorry, vet inte ens vad jag vill med den. Vill väl kankse veta om någon annan känner såhär?

Jag tror du behöver träna upp bålstyrkan och framför allt din balans. Det är jättesvårt att rida! Men har man god egen balans i sadeln brukar man ha mycket lättare att bli snabb i hjälperna och komma till att bli mjuk.

Jag tycker också du ska sätta upp små och överkomliga mål. Se till vad du lyckas med och lär dig.

Att man backar efter en paus är helt normalt!

Om du fokuserar på vad du lär dig och har koll på hur du faktiskt utvecklas så tror jag ridningen kommer bli roligare. Vad andra tycker eller kan är inte alls viktigt.
Så länge du är nöjd med din utveckling själv kommer ridningen vara kul.

Om du faktiskt efter mycket träning för tränare inte utvecklas så tror jag du får antingen prata med din tränare eller byta tränare. För som tränare är det alltid ens uppgift att anpassa undervisningen efter eleven. Förstår den inte får man förklara annorlunda. Förmår den inte måste man hitta övningar som gör att den kommer kunna lära sig.
Hittills har inte jag mött någon som inte kan lära sig om de försöker. Visst har alla olika lätt/svårt. Men de som inte utvecklats har faktiskt bara inte fått rätt hjälp. Men det har även de kunnat lära sig.

Lycka till!

 

[sweep]

Jag kan inte säga nått vettigare än vad de andra redan gjort men det med att du lutar framåt kan också bero på sadeln att den inte helt passar dig och då blir ju allt lite extra svårt när du måste "bråka" med sadeln och din egen kropp och sen försöka rida uppepå det.

 

[caballus]

@Mainichi

Du skriver:
"min häst har en tendens att bli hängandes i handen å slår massa med huvudet om man försöker få upp huvudet lite. Han är jätte pigg så jag känner hur jag sitter och bromsar honom hela tiden."

"Nu vågar jag knappt ha kontakt alls i munnen å tycker så himla synd om min häst. "

Du känner dig själv obalanserad, flaxande och har svårt att hitta positionen i sadeln. Du sitter och tjuvbromsar hästen, ömsom hänger han sig i handen.

Jag hade börjat med att försöka hitta positionen i sadeln igen, hitta balansen och kunna lyfta blicken och titta dit du ska, så hästen kan följa dig. Jag hade låtit hästen gå i en öppnare form utan kontakt på tygeln och försökt satsa på att få till hjälperna för vikt/säte/skänkel så att hästen både slutar rusa, slutar lägga sig i handen för att den är obalanserad, och att du slutar bära runt på hästen, tjuvhålla eller dra emot. Har ni fastnat med ridningen på ridbanan - ut och rid i skogen! Hitta gnistan - ha kul igen!