Kasterera hanhund- känsligt ämne

Stinaelin

Trådstartare
Hej!
(Jag tror jag kan ha frågat om detta förut, men hittar inte tråden, så ha överseende :o )

Jag försöker göra en lista för och nackdelar med att kastrera min hanhund, om han nu inte ska avas på.

Jag har dock råkat ut för starka (känslomässiga) reaktioner mot detta, och jag undrar; varför väcker kastrering av hanhund större motvilja än kastrering av exempelvis katt eller häst?

Argument som "man gör våld på individen" , tja men det gör jag ju exempelvis också när jag håller den i koppel och hindrar den från en massa naturliga beteenden. En hanhund som aldrig får ligga, i ett bostadsområde fullt med löpande tikar, hur lycklig är han?

Jag är som sagt varken för eller emot ännu, men argumenten jag får höra som är emot är ofta känslomässiga.

Varför är det så känsligt? Är hanhundens potens helig?:angel:
 
Jag ser inga fel med att kastrera om hunde mår bättre av det men kolla noga upp vilka komplikationer den kastrerade hunden kan få i framtiden.
 
Jag ser inga fel med att kastrera om hunde mår bättre av det men kolla noga upp vilka komplikationer den kastrerade hunden kan få i framtiden.
Vad skulle det vara förutom att hunden ev får lättare att lägga på sig lite mera hull? Ev får lite sämre päls har jag också hört. Vad annars finns det för komplikationer?
 
Det är ju en mycket större operation än att kastrera en hankatt. Dyrt, det kan säkert vara en faktor för många. Ej tradition. I Norge vägrar många veterinärer att kastrera om inte hunden har stora problem, i tex Tyskland kastreras båda tikar och hanhundar nästan by default. Mer vanligt att kastrera än att inte göra det.

Jag är för kastrering.
 
Det är ju en mycket större operation än att kastrera en hankatt. Dyrt, det kan säkert vara en faktor för många. Ej tradition. I Norge vägrar många veterinärer att kastrera om inte hunden har stora problem, i tex Tyskland kastreras båda tikar och hanhundar nästan by default. Mer vanligt att kastrera än att inte göra det.

Jag är för kastrering.

Jag är också för kastrering men tycker att man ska vara väl medveten om riskerna med en. Jag ska kastrera mig men det blir en kemisk för hans del. Endast pga att jag inte vågar söva ner honom annars hade det blivit ett besök hos Dr Snippy!
 
Sämre päls, ökad vikt och förstärkta rädslor är motargument. För tik även inkontinens.
En del lever i tron om att exempelvis hundar som har svårt för andra hundar ska dämpa sitt beteende vilket ofta är osant. Oftast beror problem med andra hundar på osäkerhet och det är en sådan sak som alltså kan förstärkas vid en kastrering och problemet kan bli värre.
Om problemet däremot bottnar i hormoner kan en kastrering göra nytta.
En annan sak är att en del hundar är osäkra på kastrater. Det i sin tur kan leda till problem vissa individer emellan.
Hur en kastrering löper ut är otroligt individuellt.

Jag är emot kastrering om det inte tillför hunden något.
 
Sämre päls, ökad vikt och förstärkta rädslor är motargument. För tik även inkontinens.
En del lever i tron om att exempelvis hundar som har svårt för andra hundar ska dämpa sitt beteende vilket ofta är osant. Oftast beror problem med andra hundar på osäkerhet och det är en sådan sak som alltså kan förstärkas vid en kastrering och problemet kan bli värre.
Om problemet däremot bottnar i hormoner kan en kastrering göra nytta.
En annan sak är att en del hundar är osäkra på kastrater. Det i sin tur kan leda till problem vissa individer emellan.
Hur en kastrering löper ut är otroligt individuellt.

Jag är emot kastrering om det inte tillför hunden något.
Håller med om allt som sagts i det här inlägget, och vill lägga till en punkt. Testosteron är smärtstillande, så hanhundar som har varit skadade eller har förslitningar i kroppen kan bli halta och lytta efter en kastrering när skadorna börjar "kännas" mer.
 
Visst var det väl @Migo som för något år sedan (?) delade med sog av en studie gjord på kastrerade hundar där de fick problem med skelettet/leder? Har för mig att det fanns någon sådan studie iaf som varit uppe när kastration diskuteras.

För övrigt säger jag, om en hund blir hjälpt av det så absolut att en ska kastrera. Men jag tycker att en bör prata med sin veterinär (om en nu har en bra sådan) om fördelar och nackdelar för individen.

Jag har kastrerat min, på inrådan av vet, vilket är ett val jag skulle kunna göra om då jag upplever och tror att det påverkat min hane mer positivt än negativt. Det enda kvarvarande problemet är hans rädslor, men jag kan faktiskt inte säga om de hade blivit bättre eller sämre eller likvärdiga utan kastration då han har en mängd faktorer som spelar in och ett rätt lättstressat och känsligt psyke i grund och botten.
 
Sämre päls, ökad vikt och förstärkta rädslor är motargument. För tik även inkontinens.
En del lever i tron om att exempelvis hundar som har svårt för andra hundar ska dämpa sitt beteende vilket ofta är osant. Oftast beror problem med andra hundar på osäkerhet och det är en sådan sak som alltså kan förstärkas vid en kastrering och problemet kan bli värre.
Om problemet däremot bottnar i hormoner kan en kastrering göra nytta.
En annan sak är att en del hundar är osäkra på kastrater. Det i sin tur kan leda till problem vissa individer emellan.
Hur en kastrering löper ut är otroligt individuellt.

Jag är emot kastrering om det inte tillför hunden något.

Väldigt bra inlägg! Jag kastrera min kemiskt pga att hans bekymmer sitter i hans hormoner. Jag har provat det tidigare och det gav bra resultat på honom därför kommer jag att göra det igen.
 
Jag ska kastrera min Dvärgschnauzer. Men det har suttit håååååårt inne. Mest för att han är av trimras och jag vill inte förstöra hans päls. Pälsens egenskaper var en av de saker som jag föll för.
Nu är han en mycket trygg och mentalt stabil hund som inte besitter några rädslor. Hade han haft en endaste liten en hade jag aldrig kastrerat!!!
Vi har dock uppfödning av annan ras och har flera tikar hemma. Lilla skägget sköter sig mycket fint i löpen men det är många löp per år och det blir en krånglig hundhållning där vi måste hålla han särad från de övriga pga risken för "olyckan". Det är inte kul för någon av hundarna eller oss. Så i slutändan tror jag att för just den här individens skull kan kastrering vara till fördel.
 
Min hane blev mindre rädd och mer socialt intresserad efter att hans kulor rök. Jag tror att han hela tiden hade varit i någon sorts beredskapsläge pga för mycket hormoner och att det gjorde honom lite "på tårna" när det gällde otäcka saker. Efter kastrationen vid 2,5 års ålder så har han blivit väldigt mycket roligare att ha och göra med. Inga negativa biverkningar alls på den hunden, han har fortfarande lätt för att umgås med andra hundar och de accepterar att han bestämmer det mesta och pälsen är fortfarande funktionsduglig. Jag har minskat något på maten men han kan fortfarande äta sig mätt.

Gamle hanens päls blev helt fördärvad och han fick någon konstig lukt som gjorde att andra hundar reagerade konstigt. Den hunden fick äta minst lika mycket efter kastrationen, men det var fortfarande allt för lite enligt honom själv. Ingen effekt på temperamentet öht, vilket inte heller var önskat.
 
Jag ska kastrera min Dvärgschnauzer. Men det har suttit håååååårt inne. Mest för att han är av trimras och jag vill inte förstöra hans päls. Pälsens egenskaper var en av de saker som jag föll för.
Nu är han en mycket trygg och mentalt stabil hund som inte besitter några rädslor. Hade han haft en endaste liten en hade jag aldrig kastrerat!!!
Vi har dock uppfödning av annan ras och har flera tikar hemma. Lilla skägget sköter sig mycket fint i löpen men det är många löp per år och det blir en krånglig hundhållning där vi måste hålla han särad från de övriga pga risken för "olyckan". Det är inte kul för någon av hundarna eller oss. Så i slutändan tror jag att för just den här individens skull kan kastrering vara till fördel.

Jag har också hört det där med att de skulle bli mer rädda och frågade några veterinärer innan jag kastrerade min hane. DE hade aldrig hört talas om fenomenet, utan det verkar vara något som brukshundfolk har fått för sig? Har du några levande exempel eller går du också på hörsägen? Jag var jätteorolig när jag lämnade in lille Sarek men helt i onödan visade det sig...
 
Sen tycker jag att det är helt fel att jämföra en hunds kastrering med ex häst el katt.
En hingst kastrerar man för att det är ett stort djur och en vallack är betydligt mer lätthanterad (oftast)
Katter kastrera man för att de går oftast utan tillslyn vind för våg och ynglar av sig i mängd. Dessutom blir hanarna mer hemkära.
Inget av de argumenten går att applicera på hund.
Att enbart säga "hunden ska inte gå i avel" tycker jag är en klen ursäkt. Det är inte speciellt svårt att hålla sin hund från avel utan kastrering.
 
Hej!
(Jag tror jag kan ha frågat om detta förut, men hittar inte tråden, så ha överseende :o )

Jag försöker göra en lista för och nackdelar med att kastrera min hanhund, om han nu inte ska avas på.

Jag har dock råkat ut för starka (känslomässiga) reaktioner mot detta, och jag undrar; varför väcker kastrering av hanhund större motvilja än kastrering av exempelvis katt eller häst?

Argument som "man gör våld på individen" , tja men det gör jag ju exempelvis också när jag håller den i koppel och hindrar den från en massa naturliga beteenden. En hanhund som aldrig får ligga, i ett bostadsområde fullt med löpande tikar, hur lycklig är han?

Jag är som sagt varken för eller emot ännu, men argumenten jag får höra som är emot är ofta känslomässiga.

Varför är det så känsligt? Är hanhundens potens helig?:angel:

Jag hade lätt klippt kulorna på en hanhund som inte ska i avel om hunden var det minsta negativt påverkad av ex löprundan precis som att jag kastrerade min tik.
Min sambo ser alltid lite lidande ut om jag nämner dylikt, men det är nog bara lite missriktad empati och kastationsångest.
 
Jag har också hört det där med att de skulle bli mer rädda och frågade några veterinärer innan jag kastrerade min hane. DE hade aldrig hört talas om fenomenet, utan det verkar vara något som brukshundfolk har fått för sig? Har du några levande exempel eller går du också på hörsägen? Jag var jätteorolig när jag lämnade in lille Sarek men helt i onödan visade det sig...
Det är något som väldigt många kan vittna om så det är knappast hörsägen. Jag har flera bekanta genom åren som kan berätta skillnaderna på hur deras hundar blivit efter kastrering. Nu när jag talade med veterinären på Aniqurera inför min hunds kastrering fick jag också detta upplyst för mig.
 
Det är något som väldigt många kan vittna om så det är knappast hörsägen. Jag har flera bekanta genom åren som kan berätta skillnaderna på hur deras hundar blivit efter kastrering. Nu när jag talade med veterinären på Aniqurera inför min hunds kastrering fick jag också detta upplyst för mig.
Här nere är det ingen som har upplevt det själv, utan alla som jag frågade "hade hört". Jättekonstigt! Men det behöver som sagt inte bli på det hållet tydligen :). Min var verkligen en mes innan och hade ffa stora reaktioner på det mesta men blev modigare efteråt och har mycket mindre startreaktioner.
 
Här nere är det ingen som har upplevt det själv, utan alla som jag frågade "hade hört". Jättekonstigt! Men det behöver som sagt inte bli på det hållet tydligen :). Min var verkligen en mes innan och hade ffa stora reaktioner på det mesta men blev modigare efteråt och har mycket mindre startreaktioner.
Det är därför jag förtydligade tidigare att det är väldigt individuellt hur en kastrering utlöper.
Jag tror man bör känna sin hund rätt bra innan man fattar ett sånt beslut.
Svärmor har en collimix med en hel del ljudrädslor. De blev absolut värre efter kastreringen. Likaså underullen som går helt bananas på hunden. Men hela den hunden är ett nervvrak så den kanske hade blivit sådan ändå.
 
Jag har två hanar varv ingen är planerad att användas i avel men jag har inte tänkt kastrera dem ändå. Biverkningarna med dålig päls med massor av underull är en anledning och för den ena hunden då hans sociala osäkerhet kan blir värre

Jag tänker att om det avlas fram hanhundar som är så översexuella och/eller aggressiva att de måste kastreras för att må bra så är det fel på aveln. Har man både hane och tik har jag viss förståelse även om jag kan tycka att man på något sätt borde ha räknat med att det skulle bli en del passande när man skaffade just en av varje. Det finns de som låter en hane få ett par kullar och sen kastrerar på grund av att hunden är jobbig som okastrerad, detta är helt förkastligt tycker jag. Funkar inte hunden okastrerad har den INGET i avel att göra. Dessutom leder det till att onödigt unga individer används i avel.

En annan aspekt när man har en renrasig hund, framförallt av raser med mindre populationer, är att den genetiska populationen i en ras kan begränsas betydligt om en stor del av hanhundsägarna låter kastrera sina hanhundar. Ibland kan det ta flera år innan man vet om en hund passar för avel eller inte men då är det ju kört om den redan är kastrerad. Friska, mentalt lämpliga, äldre, fertila hanar bör vara av stort avelsintresse i många raser men kan nog bli en brist i framtiden när många kastrerar av slentrian.

Jag är alltså inte emot kastrering av hanar som ingrepp och tycker det är bra i vissa fall (blandraser,gatuhundar mm.) men anser att det inte ska göras slentrianmässigt och att uppfödare bör ta ansvar och avla för att öka chansen att hundarna kan må och fungera bra även okastrerade.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp