Konstigt?

[Mabuse]

Sv: Konstigt?

Det är rätt länge sen det var standard att barnen sov borta på bb. Nu förespråkar man att barnet ska vara nära sina föräldrar, helst hud mot hud, eftersom det är bäst för barnet.

Eller för mamman. Jag tycks då inte ha tagit någon skada i alla fall, kan inte påstå att jag har särskilt mycket minnen från BB. Förmodligen var jag väl rätt slut jag också och sov som en liten gris.

Alltså, jag tror fortfarande inte det finns minsta belägg för att en bebis skulle ta skada av att bli passad av sin farmor några timmar. Och jag tycker det är tråkigt när man skuldbelägger föräldrar för att de någon gång är borta från sina barn. Det är så enormt mycket skuld och måste när det gäller föräldraskap, se bara tråden just nu om bebisen som fick vara hungrig för att den till varje pris skulle leva på enbart bröstmjölk. Det blir så blodigt allting, man måste göra på ett specifikt sätt hela tiden, annars är man en dålig förälder. Oavsett vad som passar bäst för just den bebisen och just de föräldrarna.

 

[kpist]

Sv: Konstigt?

Jag fick inte heller sova med min mamma på bb och jag är rätt skadad.
För mamman är det förstås också bra att ha barnet nära. T ex hjälper amningen livmodern att dra ihop sig så man blöder mindre.
Varken jag eller mina barn har varit speciellt trötta efter förlossningarna, vi har ammat och barnen har förstås sovit för det är vad spädbarn gör, själv hade jag alldeles för mycket endorfiner för att kunna sova.

 

[Sar]

Sv: Konstigt?

Det finns ju en anledning till att man gått över till att ha barnen inne hos sig, kanske främst för att främja anknytningen. Det tror jag att både förälder och barn mår bra av.

Sedan får som sagt alla göra som de vill men jag anser inte att det skuldbelägger andra för att man berättar hur man själv resonerar i frågan.

 

[Mabuse]

Sv: Konstigt?

Jag fick inte heller sova med min mamma på bb och jag är rätt skadad.
För mamman är det förstås också bra att ha barnet nära. T ex hjälper amningen livmodern att dra ihop sig så man blöder mindre.
Varken jag eller mina barn har varit speciellt trötta efter förlossningarna, vi har ammat och barnen har förstås sovit för det är vad spädbarn gör, själv hade jag alldeles för mycket endorfiner för att kunna sova.

Jag vet inte, min mamma tyckte det var skönt att sova. När jag blev hungrig så kom de in med mig, och på dagen var vi ju tillsammans hela tiden. Några anknytningsproblem blev det inte.

 

[caballus]

Sv: Konstigt?

Ibland ogillar jag den "moderna" föräldern så fruktansvärt mycket.

Att leva upp till att vara en idealmamma suger.
Att må bra i det du gör ger ditt barn en gladare mamma. Mår du bra av att veta att ingen annan än pappan rör ditt barn, må så vara. Jag har valt att släppa in storfamiljen att dela både min lycka, och även min börda några timmar i veckan då vi med flera barn i hushållet faktiskt behöver få avlastning från annat håll förutom gubben. Inget måste, men väldigt tacksamt.

 

[Lamborghini]

Sv: Konstigt?

Att leva upp till att vara en idealmamma suger.
Att må bra i det du gör ger ditt barn en gladare mamma. Mår du bra av att veta att ingen annan än pappan rör ditt barn, må så vara. Jag har valt att släppa in storfamiljen att dela både min lycka, och även min börda några timmar i veckan då vi med flera barn i hushållet faktiskt behöver få avlastning från annat håll förutom gubben. Inget måste, men väldigt tacksamt.

Låter strålande tycker jag

 

[cirkus]

Sv: Konstigt?

Men alla familjesituationer är inte mamma, pappa, barn.

När jag fick mina tvillingar så var jag ensam, MEN jag hade många vänner som hjälpte mig extremt mycket till och från. Bland annat ett par som jag nog träffade kanske 2-3 dagar i veckan periodvis, mer innan de skulle barnvakta. Barnen knöt absolut an till dem lika mycket som till sin pappa som de träffade 2 ggr/vecka.

Så för mig var det inte alls svårt att åka på min brors bröllop i Finland i 36 (eller om det var 48) timmar och de hade hand om flickorna som då bara var 3 månader.

Alla situationer, alla familijer och ffa alla barn är olika. Så jag tycker det är jättesvårt att kunna bedöma om någon annans beslut är okej eller inte. Man kan säga hur man själv skulle ha gjort med sitt barn, men att säga till nån annan att den gör fel eller rätt utan att ha träffat de berörda är litet underligt tycker jag.