Kotledsinflammation - hjälp mig att spåna efter orsaken..

Liten

Trådstartare
Min häst har just konstaterats ha kotledsinflammation, vänster fram, efter att ha varit "trasig" hela det här året. Och jag är lite rådvill rörande orsaken. Det här blir nog lite virrigt - jag försöker att korta ner lite.. Svammel svammel..

För oss började det när han drog av en sko i januari - när vi skulle igång igen efter de tre veckorna av ofrivillig vila (halt, isigt, snöigt = inte läge att motionera häst utan sko på hoven. Dessutom ömmade han i princip omedelbart på den hoven.) var han knappt igenkännlig i sitt beteende. Stod på bakbenen, slog, stack, tvärvände, stegrade lite mer..vad vi än ägnade oss åt - han kunde explodera halvvägs till ridbanan. Bad jag honom att trava för töm så stack han. Inga övriga symptom, och det tog ett par-några veckor.. Så svullnade ländryggen och i samband med det blev hästen snarare ovillig till rörelse (motsatsen till tidigare) - behandlades lite med massage och så for vi in till kliniken. Där han förklarades kärnfrisk och jag blev tillsagd att sätta igång med ridningen och jobba med rädslan (som byggts upp under perioden med stegringar etc.). Satte igång igen och kämpade som en tok med ridningen, lyckades få ordning på beteendet och sakta även mig själv, men hästen var fortfarande inte helt hundra. Men det gick iaf betydligt bättre, han lugnade ner sig lite och slutade kännas som en tickande bomb.
I maj hade jag ut ET, och dagarna innan började hästen uppvisa samma ovillighet som innan: stannade efter ett par skrittsteg, vände gärna mot mig och stannade om han kunde etc. ET behandlade ryggen (spänningar, mest på höger sida vilket jag också upplevt då det är hästens "svaga" sida) och konstaterade öm böjsena höger bak. Inga symptom såsom svullnad eller värme (ET avfärdade direkt att det skulle vara en senskada), men oren gång bak. I samma veva kollade jag bladsadlarna för femtioelfte gången (inte en överdrift - kollade dem åtskilliga gånger i veckan i desperation) och äntligen syntes det - hästen har breddat sig precis överallt och vinklarna stämde inte längre (de blev helt enkelt ett snäpp för "takformade" för hästen).
I slutet av maj/juni blev hoppsadeln klar så vi varierade mellan den och den bomlösa sadeln (mycket för att jag ville se hur hoppsadeln funkade - när bommen provades ut var den nämligen lite vid för hästen och nu såg det bra ut. Min lärare och jag höll på att klura på bom till dressyrsadel, och ville ha lite utvärdering av denna först). Hoppsadeln passar bra, och hästen är arbetsglad med den på. Men han är fortfarande inte fräsch, och blev inte bättre trots liniment, stretchning etc enligt rekommendation. Vissa dagar i juni/juli känns han halt, eller iaf mer oren än annars, och någon vecka in i juli syns hälta när han drar ett race i hagen. I mitten av den här månaden var vi in till kliniken igen, och nu syntes hälta vänster fram. Vid bedövning av kotleden lättade hältan. Sprutades. Metcam i 6 dagar, boxvila under kuren och nu ute i slät, mindre hage som vanligt (gräsfri).

Hästen har ridits varierat hela livet, och inte gått på bana öht i år pga det som varit. Dvs inte en massa jobb på volt och små böjda spår etc. Men varit oren i princip hela tiden, även om hältan inte syntes förrän nu.
Under hösten reds han mycket i stort ridhus, varierat, och gick väldigt fint. En av bladsadlarna användes under hösten, men bara sporadiskt. Dressyrsadeln provades ut med hjälp (av en annan, mycket erfaren sadelmakare) under hösten och var den sadel jag i första hand red i under hösten/slutet av förra året.
När jag satte igång efter nyår (sisådär en vecka..) red jag i westernsadeln, men det känns orimligt att han ska ha lyckats dra på sig inflammation i en led av en veckas skritturer - särskilt som han var pigg och glad och klockren tills skon åkte av.. Efter tappskon red jag i westernsadeln några gånger, totalt. I maj (?) red jag i den för första gången på länge, och då blev hästen öm i ländryggen (gick över efter ett par dagar) = definitivt sista gången den låg på hästen. Den andra bladsadeln reds inte alls i i år (så gott som identisk bom som w-sadeln).
En bomlös sadel införskaffades innan klinikbesöket i mars - mest för att jag inte vågade rida barbacka iom att hästen fortfarande var ytterst reaktiv på omgivningen - och det var i princip bara den som användes därefter (mer än någon enstaka gång). Men, hästen har inte kunnat/velat arbeta korrekt på ungefär hela året - det har knappt gått. Vissa dagar bättre än andra, men aldrig klockrent. Har fokuserat på framåt, på fokus och på att ta det lugnt (inte flyga i luften för ett löv..). Efter ET-besöket i maj trappade vi försiktigt upp, men fortfarande bara på nivån att rida X antal km om dagen. I juni lade jag in lite dressyrövningar längs vägar och i skogen. Trav och enstaka galopp. Som sagt - formen har inte funnits förrän nu på slutet (i slutet av juni ?) och inte hela pass, men jag har inte upplevt honom som regelrätt på bogarna heller. Han har inte hängt i handen. Hästen har dock sedan februari stått mer "framåtlutad", med mer vikt på frambenen än innan, när han står på gången.

Hästen är idag fräsch i ryggen - inga ömheter etc. Veterinären hittade inget konstigt i höger bak - jag tycker att han reagerar vid pallpering av ytliga böjsenan men som sagt visade han ingen onormal reaktion på kliniken så inget UL gjordes. Vänster fram kotled röntgades när vi var in nu, för säkerhets skull (jag ville vara säker på att det inte var något löst i skelettet t.ex.), utan anmärkning.

Så, jag vet att sadlarna (som måttades förra sommaren) inte längre passade, men samtidigt användes de inte tillräckligt mycket det senaste året för att jag ska våga påstå rakt av att de var hela orsaken.

Teorier som kommit från annat håll är skoningen. Eller snarare verkningen. Hästen har haft samma hovis i två år. Hovis har inte velat ta för mycket av hoven, då hen tyckt att hästen varit lite tunn i sulorna och har ofta muttrat över att "det finns inte mycket att ta här", och hästen har tenderat att bli lite lång i tårna i slutet av skoningsperioderna. Hovis är duktig och utbildad, erfaren. Jag vet inte. Nu har jag fått tag i en annan hovis som kommer att sko nästa gång (godkänd av jordbruksverket, välutbildad med gesällbrev), så får vi se.

Men vi har ju uppenbarligen haft ett uselt år, och det skulle inte förvåna mig om inflammationen är en sekundär reaktion på det. Jag har fått lära mig att kotledsinflammationer i regel/ofta är just sekundära problem. Då är frågan - var sitter grundorsaken? Borde jag göra en UL av böjsenan höger bak, trots att veterinären inte anser att det är relevant/nödvändigt?
Det som fortfarande oroar mig är att det kom så knall och fall - innan tappskon var hästen pigg och glad, efter tre veckors vila blev han rabiat (vilket han heller inte brukar bli efter en längre vila - några veckors vila har han alltid tagit bättre än ett par dagars). Det känns som att jag missat något, trots att jag sökt med ljus och lykta. Jag har anlitat erkänt duktiga människor i sökandet. Men.. Eller är jag bara löjlig?

"Lyssna på magkänslan". Tro mig, jag försöker. Men min magkänsla har vrålat sig hes av oro hela året, när de flesta i min omgivning avfärdade min oro för att grunden till beteendeförändringen skulle vara fysisk. Nu vrålar den fortfarande, men jag har svårt att avgöra om det är kvarvarande oro eller något att faktiskt ta på allvar. Hela året har varit oro och rätt regelbundna "sammanbrott" med tårar och panik över allt, för min del..
Ständig rädsla för att jag är på väg att ha sönder min älskade häst. Det var så "skönt", på ett sätt, att hitta något konkret nu - något att göra något åt. För jag vet ärligt talat inte hur mycket mer mina nerver klarar av. Jag behöver få veta vad som är fel. Att behandla och ta hand om en skada är en sak, att söka söka söka söka söka efter sagda skada är en annan. Jag föredrar helt klart det första, oavsett vad som hittas. Jag trivs inte med ovisshet. Och hästen vill jobba, sysselsättas - han är inte glad i små ridturer och promenader. Men jag gör vad som helst för honom.

Hoppas att någon får någon ordning på mitt svammel. Jag ska medge att det är knappt att jag själv får det - händelserna börjar flyta ihop i skallen på mig :p ..
 
Är ryggen röntgad? De enda jag spontant tänker på är att jag vet flertalet hästar som haft kissinge spines, även fått sekundära kotledsinflammationer. Om jag var du (när hästen är friskförklarad) istället för att sätts igång med ridning, hade jag tömkört och jobbat avsuttet och se om de blivit skillnad.


Min fd häst hade ks och blev under vila vintertid skogstokig, förmodligen pga smärtor när ryggen var kall o inte rörde sig via motion.. :( dock aldrig halt
 
Nej, ryggen är inte röntgad då ingen av veterinärerna ansett det nödvändigt. Jag var inne på att röntga när vi var inne i mars, men då blev han som sagt friskförklarad rakt upp och ner. Jag tyckte inte att hästen rörde sig som han brukar (brukade) vid klinikbesöket, men han fick mycket beröm för sin "mjukhet och smidighet".

Hästen går bättre under ryttare än avsuttet, även nu när han inte är helt ok. I dagsläget promenerar jag, vilket går rätt bra (förutom att han är uttråkad), och det ska jag göra fram tills ÅB under andra veckan i augusti. Men när det var som värst innan första klinikbesöket tömkörde jag mycket för att kunna hålla mig undan när han slog etc (och förstås för att jag inte rider en häst med inflammation i ländryggen). Vid ett tillfälle (sista gången innan jag började hålla till helt i hagen istället för ute i skogen) slog han bakut som en besatt, snurrade och slet sig, och rusade hem.
I mars på kliniken fick veterinären springa med ett par varv åt varje håll vid longeringen, för att han skulle gå ut på volten istället för att stöka (vända, tjura etc). Väl ute var han dock pigg och glad och galopperade nöjt runt.
Samma visa när vi var på kliniken nu - longering i vänster varv gick bra, men i höger skulle han bara vända mot mig och bete sig i allmänhet (till slut sprang jag med honom runt, för att veterinären skulle få se något vettigt).
Så har han gjort i tömkörningen tidigare i år också. Vänder, snurrar, trasslar med tömmarna, sticker iväg i full kareta och sliter sig.. Nu har jag inte tömkört sedan i mars, då vi inte kunde tömköra utanför hagen öht eftersom jag inte kunde hålla honom, då jag helt enkelt gav upp och istället jobbade med att få ordning på ridningen och tänkte att vi tar en sak i taget. Kommer självklart att ta tag i tömkörningen igen, och se till att reda ut de problem som uppkommit även där. Det är något som hästen tidigare uppskattat mycket, men som sagt. Jag har iaf inte upplevt någon större positiv skillnad, förutom att jag inte riskerat att bli platt om han skulle ha slagit runt t.ex. :(
Både jag och hästen är ganska gröna på det området, så vi jobbar mest med grunderna (det finns alltså inga höga krav där). Vi har heller ingen inhängnad ridbana vilket varit ett problem när han hållit på såhär tidigare i år. Men vi har ju hage i värsta fall. (Tanken har varit att åka på tömkörningskurs under våren, men det gick ju om intet minst sagt..)
 
Senast ändrad:
Justja, ifall det var oklart. I dagsläget (innan senaste klinikbesöket) är hästen trevlig att rida, bara ofräsch och inte helt sig själv. Numera rider jag honom barbacka i skogen, på tränsbett igen och sitter på hans rygg utan rädsla. Så det helvetet har vi kommit igenom.
 
@Liten jag ska ärligt säga att jag inte läst hela ditt inlägg i detalj utan mest skummat, men generellt säger jag ändå det jag säger utifrån det jag läst:
låga hältor kommer till 99% av ngt som blivit felbelastat/överansträngt/fysiska problem högre upp i kroppen på hästen.

din hästs beteende är inget som öht skulle anses vara för att hästen har lite inflammation i en kota, de är långt för drastiska.

självklart skulle jag säga, behöver hästen kollas igenom i övriga kroppen, jag hade velat ha röntgenplåtar på rygg, hals och nacke utan dröjsmål. Höfterna kan även de vara problem om det är inflammation där. tyvärr inte många kliniker som kollar just det eller har möjlighet, då måste man åka till några enskilda kliniker. Jag hade börjat med basics - en genomgående röntgen som sagt.
 
Det ante mig @mackan . Det känns som att reaktionerna kom för omedelbart, för starkt, för mycket..för allt, för att det här skulle vara grundorsaken. Varken förra veterinären eller ET (som är mycket välrenommerad och känns väl igen på kliniken) ansåg att det var nödvändigt med röntgen av ryggen.. Men fasen. Vi ska ju in till kliniken i augusti. Jag ska prata med veterinären om det då.

Innan senaste klinikbesöket var jag helt säker på att problemen i fram orsakats av höger bak. I ridningen kändes han oren/klen i höger bak, men i hagen (och på kliniken nu) syntes hältan på vänster fram. Jag tänkte överbelastning/avlastning på diagonalen, så att säga. Men historian började i ryggen - det var där det syntes först (även om det dröjde några veckor innan det syntes något annat än beteendet). Spontan tanke i skrivande stund: kan han ha gått omkull i hagen t.ex., medan han var skolös på ena fram (det var som sagt halt och jävligt just då - det var därför han fick stå i väntan på hovis), och ådragit sig någon skada i bakre delen av ryggen? (Bakre delen av ryggen tänker jag på för att det var länden som visade svullnad tidigare i år - försvann natten innan klinikbesöket i mars. Och det var länden som ömmade igen i maj.)

Tillägg: På kliniken användes en ny teknik för hältutredning, som komplement. Man sätter ljusreflektorer på valda punkter på hästen, springer med hästen och får fram rörelsemönster/störningar/reaktioner med hjälp av kameror. Varken veterinären eller kamerorna upptäckte någon störning i bak nu.
 
Det ante mig @mackan . Det känns som att reaktionerna kom för omedelbart, för starkt, för mycket..för allt, för att det här skulle vara grundorsaken. Varken förra veterinären eller ET (som är mycket välrenommerad och känns väl igen på kliniken) ansåg att det var nödvändigt med röntgen av ryggen.. Men fasen. Vi ska ju in till kliniken i augusti. Jag ska prata med veterinären om det då.

Innan senaste klinikbesöket var jag helt säker på att problemen i fram orsakats av höger bak. I ridningen kändes han oren/klen i höger bak, men i hagen (och på kliniken nu) syntes hältan på vänster fram. Jag tänkte överbelastning/avlastning på diagonalen, så att säga. Men historian började i ryggen - det var där det syntes först (även om det dröjde några veckor innan det syntes något annat än beteendet). Spontan tanke i skrivande stund: kan han ha gått omkull i hagen t.ex., medan han var skolös på ena fram (det var som sagt halt och jävligt just då - det var därför han fick stå i väntan på hovis), och ådragit sig någon skada i bakre delen av ryggen? (Bakre delen av ryggen tänker jag på för att det var länden som visade svullnad tidigare i år - försvann natten innan klinikbesöket i mars. Och det var länden som ömmade igen i maj.)

Tillägg: På kliniken användes en ny teknik för hältutredning, som komplement. Man sätter ljusreflektorer på valda punkter på hästen, springer med hästen och får fram rörelsemönster/störningar/reaktioner med hjälp av kameror. Varken veterinären eller kamerorna upptäckte någon störning i bak nu.
Om du fortfarande känner att de inte lyssnar på din känsla när du åker in så byt klinik. För mig är det A och O att veterinären lyssnar på den som rider och hanterar hästen, finns inte en chans att en veterinär enbart på vad den ser ett par vändor på en löpargång/i lina kan avgöra hur hästen känns när man rider. Framförallt inte diffusa grejor eller rörelseströningar som kanske inte syns hela tiden med blotta ögat utan mer blir ett mönster för hästen att avlasta.
Håller med Mackan om att det borde vara mer än reaktion på en kotledsinflammation där hästen knappt visat hälta innan som orsakar beteendet, låter mer som rygg.
 
@Freeride Ja, jag bytte faktiskt veterinär denna gång just för att jag kände att nr 1 nästintill avfärdade min oro (hen trodde att hästens beteende berodde på min rädsla, då jag och hästen var väldigt spända när jag red på kliniken. Men jag var inte rädd på hans rygg innan det här började.). Jag ska ta upp det med nuvarande veterinär när vi ska in om ett par veckor. Annars blir det en tripp till nästa. Kliniken är iaf en av de större och de har möjlighet/utrustning för att undersöka för det mesta på plats.

Jag skulle så gärna vilja skylla på sadlarna - det vore så enkelt. Men det känns mer och mer orimligt - vintern innan blev dressyrsadeln ett par grader för smal och hästen började direkt slå bakut när jag red i den (men ingenting med den andra sadeln). Ja, de blev för smala, men hästens beteende stämmer inte med att det skulle vara hela sanningen - det var för..allmänt.

Det svåra lär bli att övertyga försäkringsbolaget om att utredning av ryggen är nödvändigt, när han idag inte visar symptom på ryggproblem och veterinären avfärdade det sist vi åkte in för just det (fick ingen ersättning för det besöket, eftersom "det inte gick att styrka att hästen var sjuk/skadad vid besöket"). :(
Men ja. Jag vill ha en röntgen av den där ryggen, åtminstone länd/kors och höft till att börja med.. Är plåtarna rena, så kan jag åtminstone andas ut på den punkten. Är de inte rena, så..får jag ta det utifrån vad de visar.

(Gud vad skönt att få skriva av sig lite oro och panik-tankar!)
 
Senast ändrad:
det är lite för mycket text för att jag ska orka lusläsa
Min spontana undran är om du har haft någon alternativare som tittat på hästen? (om du skrivit det innan så ber jag om ursäkt för att jag lyckats missa det stycket)
Min erfarenhet är att en skicklig alternativare är ett bra komplement till veterinärbehandling. Ingen av dem kan allt, men de kompletterar varandra bra. (jag har två uppfödningar som båda hade varit utdömda som relativt unga (3 resp 6-7 år) om jag inte hade anlitat alternativare utöver veterinärerna. De lever fortfarande, är 9 resp 16 år nu)
 
@ameo Japp, två gånger. Sedan den sista gången (i maj) är hästen fräsch i ryggen.


Ser nu att jag lyckats röra till början lite. Slutet av januari: skon kom på igen, hästen skoddes om runt om (det var ändå dags) i samma veva. Han blir helt personlighetsförändrad och det bara eskalerar. I mars (efter veckor av "jagande" för att få tag i någon som ville/kunde komma ut till oss) kom equiopat ut: massage och lite el-behandling. Hon skickade oss till klinik, då hon kunde säga att något satt i bak men inte var eller exakt vad. Ett par dagar senare kollas hästen på klinik första gången, och är då fortfarande öm i ryggen kvällen innan men på klinikdagen värmer det ur under undersökningen.

I maj tog jag ut en equiterapeut, som är erkänt duktig och välkänd på kliniken - har jobbat i många år med just rehab och har ett gott rykte runt om i länet. Dagarna innan equiterapeuten kom ut, började hästen visa ömhet i länden igen. Hon lossade spänningar i hals (hästen har lätt att dra på sig spänningar i halsen - han spänner halsen då han blir skrämd/reagerar på omgivningen och har sedan långt innan en underhals, som han under detta år byggt på..), länden samt insida lår. Hon tyckte också att han var dåligt musklad i just insida lår bak, vilket jag inte tyckte var konstigt iom att han knappt gått ordentligt under året. Samt ömheten i höger böjsena, som hon direkt kopplade som en effekt av spänningarna i ryggen (jag fick lite panik över en eventuell senskada, men hon trodde inte alls på att det skulle vara något sådant). Det har inte visat sig sedan equiterapeuten var ute, i dagsläget. Det var alltså muskelära saker som hon fixade till, med massage och laserterapi och stretching.
Hästen stretchades sedan enligt program som jag fick av ET. Låret har hållit sig bra (behandlats med Arnika), men i senan hände ingenting såvitt jag kunde bedöma (behandlades enligt schema med Radital). Jag hann precis börja öka på träningen med lite trav, galopp och dressyrövningar igen innan hästen började uppvisa hälta av och till. (Hade kontakt med ET igen i slutet av juni, då jag sökte råd för träningen med tanke på den "tänkta" överansträningen i senan, och hon rådde mig till att trappa upp träningen och börja träna för tränare. Jag har en tränare som vi ska provträna för, men så blev ju hästen halt och nu med leden, ska han inte ridas alls - vi väntar tills han blivit friskförklarad och är ridbar igen.)
 
Jaha, here we go again. Kickar på denna tråd istället för att starta upp en ny. Lättare så..

Ett år har gått sen kotledsinflammationen i vänster fram. Däremellan har jag varit utomlands (hästen stod lite drygt 2 månader), skadat handen och läkt från den (hästen stod några månader till..) och vi har kommit igång så att vi får skritta och trava. Det gick rätt så smärtfritt tills för några dagar sen. Jag for av för ett par veckor sen (inte hästens fel - han blev skrämd, vände och sadelfan snurrade. Jag följde som med sadeln och landade framför hästen, som träffade mig innan han väjde och stannade) = blå armbåge och kasserad ridhjälm. Tömkörde därför så att armbågen skulle få "läka ihop" igen (kollad på akuten - inga skelettskador på röntgen). Det gick bra i nån vecka, tills jag tänkte att vi tar några varv på banan - vilket resulterade i att hästen drog järnet och stack hem efter just ett par varv. För ett par dagar sen gjorde han samma sak ute (också för töm, efter nån dags bra tur i samma "område"..) : han låg på och hetsade på hemvägen så vi tog ett par varv till för att han skulle varva ner, vilket funkade fint tills jag tänkte att vi tar den där skogsstigen hem istället - NIX! sa hästen och drog. Woopido. Nu ligger tömkörningen på hyllan på obestämd tid. Jag vill helt klart få ordning på övrigt först. Och ridbanan..den är ett kapitel för sig - även vid promenader så tittar han gärna till när vi är där. Hm.

(Innan nån säger nåt här: JA jag tog kontakt med "min" tränare på området problem efter repan från ridbanan. Främst just för att ridbanan är och har varit ett problem, som uppenbarligen fortfarande hänger i trots att det är över ett år sen vi var där och jag kände/känner att jag behöver hjälp att bryta det mönstret. Tränaren ifråga är dock inte längre aktuell som hjälp, då hen rådde mig att sälja hästen istället. Har dock en ridtränare som jag hoppas kunna rida för i höst, men vi lär hålla till på stalllplan istället för ridbanan - mitt självförtroende är pannkaka och snart kommer mörkret igen vilket alltid varit ett problem. Som denna tränare dock är insatt i. Sälja är jag inte beredd att göra, det skulle jag ångra för resten av livet, men medryttare kan vara aktuellt. Och om det funkar jättebra med en annan ryttare men inte alls med mig, då kan jag tänka mig fodervärd. Om hästen inte har ont och rätt ryttare dyker upp - han är ju inte lätt, och en 17årig fjordhäst som inte är fullt igång är väl heller inte jätteattraktiv på "marknaden"... Just ridbanan/att hästen fortfarande drar på töm, är inte något som jag hårddrar som "hästen måste ha ont!" - det är säkert minst lika mycket att "det går att göra så" iom att han är lättlärd utav bara f*n. Men det kändes ändå delvis relevant, därför fick det stå med. Back on topic!)

Som en följd av den repan tog jag hästen på stallplan, från marken i rep och bett, ett par dagar. Han muttrar som vanligt lite över att gå på volt runt mig, men i vänster varv går det ändå bra. Häromdagen i skritt, jogg, trav, galopp utan problem. Galopperade glad i hågen varv på varv, även om riktig "Tjoho-glädje" saknades i mina ögon. Efter en stund i galopp tyckte jag att vi provar höger varv, vilket jag fick en omedelbar respons på: "NEJ!". Jag kunde driva bäst jag ville, på en volt ville han verkligen inte gå. Inte alls. Det gick, men motvilligt, om jag gick och sprang med honom runt på en stor volt, men att gå "själv" runt mig - nix. Slår med huvudet, snurrar så att han står vänd mot mig (jag försöker att hålla mig vid "skänkelläget" dvs nånstans mitt på hästen, och då snurrar vi bara runt båda två), tjurar och protesterar i allmänhet. Dvs, samma beteende som förra året, om än betydligt mindre extremt. Allt annat på stallplan gick bra - leda, backa, följa osv - även om han protesterade även mot att backa när jag bad honom att backa en "längre sträcka". Vi har också promenerat "rakt fram" på grusväg och delvis i skogen (1-2h), vilket går utmärkt i både skritt och trav.

I våras, när jag fortfarande var konvalescent pga handskadan men ändå hade lov att hantera hästen lite (understimluerad deluxe by then), gjorde vi också grejor på stallplan. Även då kunde han protestera mot just att gå på volt/longeras, men efter lite diskussioner så gick det ändå bra. Jag upplever en tydlig skillnad, i dagsläget.

Jag ringde kliniken i fredags (senaste gången hästen stack var i torsdags - i fredags hade vi det första ordentliga "passet" med stallplan + rejäl promenad) - en veterinär ska läsa in sig på nuvarande läget + hästens journal och sen ringa upp så att vi får bolla på telefon. Veterinären som behandlade hästens kotledsinflammation är på semester månaden ut.

Min magkänsla vrålar fortfarande om att något felar. Höger bak känns fortfarande troligt, utifrån kotl.infl. (vänster fram) och hästens beteende.
Men hästen har inte varit halt sedan förra sommaren (friskförklarad, efter en omgång sprutande i leden, i augusti). Inte heller nu. Stel - japp, under igångsättningen absolut och jag har tänkt ta ut E.T. nu i sommar för att känna igenom honom (tänker att det inte är konstigt att han blir stel när han knappt jobbat ordentligt sedan typ slutet av 2013...). Men halt - icke. Så var sjutton börjar man? Och..om det inte är något fysiskt fel, så halleluja! - då lär jag börja spana efter en annan ryttare åt hästen, helt klart. Men är något fel, och han faktiskt har ont någonstans..visst måste jag väl leta? Men var? Hästen är ändå..ja, inte stor i mankhöjden då men det finns ju en hel del ställen att undersöka så att säga.
Hittas ingenting av veterinär så är det ju dessutom min nota (försäkringsbolaget tar bara "sin del" om veterinären skriver under på att det finns något fysiskt knas vid besöket. Vilket iofs är delvis förståeligt, men också såklart påverkar mig.). Att ta femhundrasextioelva plåtar "bara för att" är därmed inte heller lockande. Kattens ultraljud av njurarna för några veckor sen kostade över 2k (inte på ett stort djursjukhus), och jag tänker mig att det knappast är billigare att göra UL på t.ex. hästens ben.

Kan tillägga att om det skulle visa sig att hästen har något stort fel. T.ex. kissing spines eller en helpaj led. Då är jag beredd att överväga att avliva - vi har kämpat länge nog isf. Är det något annat, något som går att behandla, då får jag ta ställning utifrån vad det är naturligtvis. Är det inget fysiskt..ja, då kan det strykas från listan.

Lååååångt. Men tror att det väsentliga kom med. Hej och hå.
 
Vilket ben tappade han skon på? Det känns spontant att han fick gå väldigt länge utan en sko, vilket resulterade i ojämn belastning på benen vilket kan ha gjort honom stel/fått låsningar/belastat hel knäppt och fick någon rejäl skada/sträckning. Har du rönkat honom ännu? Rygg osv?
 
Vilket ben tappade han skon på? Det känns spontant att han fick gå väldigt länge utan en sko, vilket resulterade i ojämn belastning på benen vilket kan ha gjort honom stel/fått låsningar/belastat hel knäppt och fick någon rejäl skada/sträckning. Har du rönkat honom ännu? Rygg osv?

Ärligt talat kommer jag inte ihåg - ena fram iaf. Har för mig att det var vänster, dvs samma ben som inflammationen visade sig i (men det tog ju ett halvår...). Den inflammerade kotleden röntgades vid besöket i juli, då den också behandlades, u.a.

Hästen är inte genomröntgad ännu, då jag och veterinären kom överens om i somras då han friskförklarades att om problemen som förekommit inflammationen återkom så skulle vi återkomma då. Vi skulle prova att sätta igång honom, eftersom ingenting syntes öht vid återbesöket efter att leden sprutats.

Har klämt igenom ryggen de senaste dagarna. I fredags kunde jag klämma rätt så hårt längs hela ryggen utan reaktion, igår kväll fick jag en yttepytte-reaktion när jag klämde honom över länd och kors. Ingen värme, svullnad eller liknande i länden (eller nån annan del av ryggen). Vilket förstås inte kan utesluta skelettera problem, eller mer djupgående muskulära problem..
(Förra året hade han ju 2st inflammationer i ländryggen, också de innan kotleden. Han breddade sig ur båda bladsadlarna i den vevan, så det kan vara åtminstone en del av förklaringen till det. Så jag har hållit koll på länden sedan dess. Nu rids han öht inte med bomsadel, utan har en bomlös Sensation pga upp- och nergångar i muskler, hull etc som kommit och som jag förväntar mig fortsätter ett tag under igångsättningen och efterföljande träning.).
 
Jag skulle absolut röntga ryggen på honom. Min förra häst var jag inne med (13 år sen nu) på stor klinik och chefsveterinären där klämde på ryggen och sa att visst skulle jag sluta fjanta mig och rida hästen rejält. Jag tvingade honom att röntga och javisst, ks med tre kotor som låg väldigt nära varandra!

Vissa saker går endast att se med röntgen, stå på dig och lycka till!
 
En fråga som jag inte riktigt får svar på i alla inläggen; gick allt det där med longering och tömkörning bra före detta?
Har han alltid gått att longera utan att man behöver gå med eller han vänder in mot dig?
Har tömkörningen alltid fungerat före detta så pass att han inte stuckit , trasslat in sig eller vänt runt?
 
Jag hade bara min häst i tre veckor innan jag kände att något var fel. Han var dock extremt smärttålig så han gjorde allt man bad honom om, det kändes bara ... fel.
 
En fråga som jag inte riktigt får svar på i alla inläggen; gick allt det där med longering och tömkörning bra före detta?
Har han alltid gått att longera utan att man behöver gå med eller han vänder in mot dig?
Har tömkörningen alltid fungerat före detta så pass att han inte stuckit , trasslat in sig eller vänt runt?

"Alltid" är något av en definitionsfråga i det här fallet. Jag köpte hästen i slutet av sommaren 2011, känt honom sedan 2005. Longera har jag inte gjort överdrivet mycket överlag (är ingen superlinförare = ser ingen större nytta med det), men ja - det har fungerat. Första vintern longerade jag honom utomhus (inhägnad ridbana) i mörker och uselt väder.
Tömkörning började jag/vi inte med förrän våren 2013, och det är något som vi båda var/är rätt gröna på. Att han har vänt och då lyckats snurra in sig lite i tömmarna - ja, det har hänt. Men överlag så har det fungerat bra, åtminstone i någorlunda dagsljus. (Mörker är en annan femma, vilket dock gäller det mesta med den här hästen - han är och förblir rackarns oberäknelig i just mörker..och ja, det hände att han reagerade på något och drog järnet - absolut!). En mer körvan skolkamrat tömkörde honom också några gånger, och var nöjd.

Under hösten/vintern 2013 var jag på annan ort (pga utbildningen) och hade med mig hästen. Där var det inte mycket som fungerade riktigt bra, men hästen var stressad överlag (i allt, med allt) där. Att stå i ett stall med bara en annan häst funkade inte alls för honom - han blev tokfixerad vid "sällskapet". Sprang och skrek och for..fungerade kanon i ridhuset som fanns en bit bort, men utanför det var det mycket stress. Så frågan är om det går att dra några slutsatser av den perioden öht. När vi kom hem blev han snabbt sig själv igen, och var mycket trevlig tills eländet drog igång. Skon trampade han av sig i slutet av en bra uteritt (nerför i en backe, det var lite brant och lite halt och vi stannade till - när han skulle fortsätta så klev han av den helt enkelt).

Sammanfattningsvis så har han absolut kunnat vara respektlös, bufflig/brötig, dryg..absolut. Låter man honom hållas med det så är det också det man får, så har han nog alltid varit. Och han har väldigt nära till sina instinkter, inte minst flykt, absolut - det är ett faktum (som vi jobbat hårt med och han har blivit bra mycket bättre! Även om han är väldigt reaktiv och kräver att ryttaren också slappnar av.). Men som han var där i början av året 2014, då han riktade sparkar och "attackerade" (gillar inte ordvalet, men hittar inget bättre) för att slippa..nej, sån har han inte varit. Och att stanna och vända sig om efter ett par steg, om och om och om igen - nej, det har han inte gjort. Överlag så blev det en kraftig eskalering av sådana beteenden.
----------------------------------------------------------

Igår red jag, för första gången på ett par veckor. Började på stallplan med skritt och trav, lite uppvärmning och kände av hur han betedde sig. Inte mycket "runt runt" utan mycket snett igenom, halvt igenom, stoooora volter osv. Kändes lite stel (förståeligt) i skritten, något ovillig i traven i höger varv men bättre i vänster. Kan inte påstå att han kändes halt, men klart inte lika bra i höger varv (knepigt i sammanhanget är dock att höger alltid varit hans sämsta sida). Sen red vi ut på grusvägen istället, och det gav en mycket bättre känsla. Rätt mycket trav på utvägen, lite skv (som gick..well, sådär, jag tappade honom lite men det gick iaf utan rena protester), serpentiner, tempoväxlingar..samma i skritt, plus lite ryggningar (ett par steg i taget, mest på hemvägen). Häst blev såklart lite trött efter ett tag (förståeligt). Höjde upp kraven och jobbade. Vi mötte en joggare som var läskig, och gick också längs en del av vägen där det var läskigt (lite spänd, tittig.. Vi har mött mycket "skumt" längs den delen av vägen, som också går längs ett grustag - byggmaskiner, läbbiga motorcyklar, bilar som kör åt pipan för fort, travhästar i full fart, cyklister..osv. Och vi har heller inte ridit på den delen av vägen på hur länge som helst. Så det får vara förståeligt.). Gick därför en bit i skogen när vi vände hemåt, för att inte vända om tvärt på vägen (provocerande), och efter sisådär 50m gick vi tillbaka ut på grusvägen och red samma väg hem utan problem. Lite rask i traven på hemvägen (det blev inte överdrivet mycket), iom trött - han försökte inte sticka, men han "rann iväg" lite.

Vi var ute iaf en timme eller så, minst. Som nämndes: emellanåt fick jag hålla i honom. Men det är inga konstigheter. Hästen kändes..nöjd, mer tillfreds än på länge. Och jag också - igår var det roligt att rida (det var, ärligt talat, ett rätt bra tag sen jag kände så med hästeriet öht. Jag älskar min häst, gränslöst, men det har inte varit kul för nån av oss.).

Jag vete sjutton. Ska nog ringa ut E.T. iaf, så att hon får känna igenom honom och lossa på lite stelhet. För stel, det är han iaf..
 

Liknande trådar

Hästvård Min häst är född 2005 och är alltså 19 år. Jag har haft henne i 9 år. Hon kommer från Irland med okänd historia och har haft en del...
Svar
1
· Visningar
369
Senast: Sirap
·
Hästmänniskan För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om att börja rida igen, att söka mig tillbaka till ridskolan, ta privatlektioner, etc ...
Svar
10
· Visningar
1 053
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 111
Senast: __sofia__
·
Hästmänniskan Hej! Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna. Lite...
2
Svar
27
· Visningar
6 956
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp