Lågaffektivt bemötande hund

[Lejonelle]

Jag tror det var @Migo som i någon tråd skrev om sina hundar som autister. Det ligger så himla mycket i den tanken. Att de svårigheter hundar kan ha i olika situationer, med störningar och intryck av hundra slag i nya miljöer, liknar dem en person med NPF kan uppleva.
Det kändes så självklart, så jag blev förvånad när jag inte fick några träffar alls när jag sökte på lågaffektivt bemötande och hund. Lågaffektivt bemötande är ju just ett sätt att kommunicera i stressade situationer eller vid upprörda känslor, och extra bra just med barn med NPF, sägs det (jag är ingen expert).
Visst borde det finnas motsvarigheter i hundvärlden, speciellt i vardagslydnad med unga hundar? Är det någon som provat, har tips, eller som vill bolla idéer?

 

[Snurrfian]

Jag tror det var @Migo som i någon tråd skrev om sina hundar som autister. Det ligger så himla mycket i den tanken. Att de svårigheter hundar kan ha i olika situationer, med störningar och intryck av hundra slag i nya miljöer, liknar dem en person med NPF kan uppleva.
Det kändes så självklart, så jag blev förvånad när jag inte fick några träffar alls när jag sökte på lågaffektivt bemötande och hund. Lågaffektivt bemötande är ju just ett sätt att kommunicera i stressade situationer eller vid upprörda känslor, och extra bra just med barn med NPF, sägs det (jag är ingen expert).
Visst borde det finnas motsvarigheter i hundvärlden, speciellt i vardagslydnad med unga hundar? Är det någon som provat, har tips, eller som vill bolla idéer?

Fast man måste ju alltid ha ett lågaffektivt bemötande med hundar? Så det är inte så konstigt att det inte finns något speciellt sätt att tänka på.
Grundreglerna för lågaffektivt bemötande med barn är att man alltid har ansvaret som vuxen, går det inte som man har tänkt sig så är det mitt fel, aldrig barnets.
Man måste ständigt ha kontroll på sig själv för att kunna lämna över kontrollen till barnet. Man får aldrig någonsin ta över kontrollen på barnet utan allt ska ske i samförstånd.
Människor som kan uppföra sig väl gör det.

Jag som hundförare har alltid ansvaret, går inte träningen som jag har tänkt mig så har jag lagt fram det fel, det är alltid mitt ansvar att se till att hunden känner att den har kontroll på situationen och hunden gör rätt när jag ser till att den har möjlighet att göra rätt.

 

[Lejonelle]

Jo på den nivån är det mycket som är självklart men det finns ju annat också kring stress och kroppsspråk som jag inte tycker jag har mött lika tydligt i hundvärlden.

 

[Snurrfian]

Jo på den nivån är det mycket som är självklart men det finns ju annat också kring stress och kroppsspråk som jag inte tycker jag har mött lika tydligt i hundvärlden.

Jag vet inte vad du menar riktigt? De tre grundprinciperna går att använda i alla situationer, är du stressad så har du inte din egen kontroll, alltså måste man själv backa. Är hunden stressad så hjälper det att vara lugn själv och hitta vägar till att ge hunden kontroll över situationen och slippa stress.
Kroppsspråk pratas det väl om i hundvärlden? Både på förare och på hundar?

 

[Migo]

Jag tycker att det hade kunnat få mer uppmärksamhet. Speciellt i min gren... Framförallt att vårt jobb är att hjälpa hundarna att inte hamna i sådan affekt att de inte kan bete sig klokt, istället för att träna på problem som finns när de hamnat där.

 

[Christensen1]

Min Vilde som numer är borta hade stora problem i förhållande till främmande människor och nya företeelser. Jag lärde honom att jag sköter allt. Det kräver mycket av mig som hundägare att ha en sådan hund men så mycket han lärde mig. Det är han som är på bilden med mig.
Hans bror var väldigt svår så jag lät polisen (Leif Carlsson, Lei-Anns) kika på honom. Han sa om hunden att den betedde sig autistiskt. Hunden bodde hos ägaren till pappan de två dagar som hunden tittades på av polisen. Han åt inte eller gjorde från sig på hela tiden. Inte förrän jag kom ner och skulle hämta hem honom.
Den hunden avlivades eftersom han utan förvarning kunde bita.
Något genetiskt får man anta att det handlade om med tanke på att två av sex kullsyskon hade liknande problem. Resten av kullen var hundar som agerade helt normalt i olika situationer. Två gick till tjänst (polis och väktare) och de fyra kullsyskonen hade fina MH och MT eller L-test.

 

[Lejonelle]

Jag vet inte vad du menar riktigt? De tre grundprinciperna går att använda i alla situationer, är du stressad så har du inte din egen kontroll, alltså måste man själv backa. Är hunden stressad så hjälper det att vara lugn själv och hitta vägar till att ge hunden kontroll över situationen och slippa stress.
Kroppsspråk pratas det väl om i hundvärlden? Både på förare och på hundar?

Jag kan ta ett banalt exempel.
På nästan alla hundkurser jag har gått under 20 år med hund, från valpkurs upp till tävlingskurser, förekommer att man samlas i cirkel för genomgångar av olika slag. Det förutsätter då att hunden klarar att sansa sig vid sidan och det klarar ju många hundar. För vissa hundar är detta svårt och det skapar stress hos förare som känner att hunden "stör" eller är jobbig. Du ser situationen framför dig?
Om det vore allmänt vedertaget med lågaffektivt tänk kunde man tro att någon instruktör då skulle prata om affektsmitta och lugnande signaler men det har jag nog bara varit med om en gång på alla kurser med alla hundar jag har haft. Det brukar också fortsätta med genomgång i cirkel trots att den metoden inte passar alla och det blir ju då på något sätt den förarens fel. Speciellt en orutinerad förare kan bli väldigt stressad vilket smittar hunden.

 

[Snurrfian]

Jag kan ta ett banalt exempel.
På nästan alla hundkurser jag har gått under 20 år med hund, från valpkurs upp till tävlingskurser, förekommer att man samlas i cirkel för genomgångar av olika slag. Det förutsätter då att hunden klarar att sansa sig vid sidan och det klarar ju många hundar. För vissa hundar är detta svårt och det skapar stress hos förare som känner att hunden "stör" eller är jobbig. Du ser situationen framför dig?
Om det vore allmänt vedertaget med lågaffektivt tänk kunde man tro att någon instruktör då skulle prata om affektsmitta och lugnande signaler men det har jag nog bara varit med om en gång på alla kurser med alla hundar jag har haft. Det brukar också fortsätta med genomgång i cirkel trots att den metoden inte passar alla och det blir ju då på något sätt den förarens fel. Speciellt en orutinerad förare kan bli väldigt stressad vilket smittar hunden.

Jag har nog valt andra kursledare... När vi har samlats i cirkel har det just varit för att lära oss hantera hunden på ett lugnt sätt i ett sånt sammanhang. Kursledaren har varit väldigt tydlig med att det gäller att vara lugn, att kroppsspråket spelar stor roll och hundar som av olika anledningar inte har klarat av situationen har inte blivit intvingade. Genomgångar har sedan skett när hundarna har suttit i sina bilar.
Det är nog först på tävlingskursen i agility som det förväntades att hundarna skulle klara en sån situation eller att föraren skulle vara så medveten om sin hund att den visste att sätta undan sin hund.
Jag trodde faktiskt att de flesta var utbildade i sånt i hundvärlden idag, jag började för snart 20 år sedan och då fanns det ett sånt tänk. Sista åren har jag mest hängt med jakthundar och ja det förväntas att hunden ska kunna koppla av, men då efter ordentligt aktivering.

 

[Pilot]

@Lejonelle Tycker du är inne på rätt spår. Tycker själv det är intressant, men samtidigt upplever jag att det pratas om, även om jag tycker det borde pratas mer om det.

 

[Christensen1]

Jag tror det kan finnas problem med att överföra något som är tänkt att fungera hos människor till att fungera likvärdigt på hundar.
Min erfarenhet när det gäller den typen av hund är att det krävs att ägaren är så tillförlitlig genom sitt agerande (tex aldrig låter hunden reda ut situationer) att hunden kan släppa kontrollen och överlåta den till sin ägare.
En sådan hund behöver generellt dämpas i nästan alla situationer. Den behöver också få medel för vad den ska göra istället när ägaren tar kontroll över situationen.
Min erfarenhet säger mig också att det är ett arbete som aldrig upphör. Inte ens när hunden lärt sig alternativa beteenden och litar på sin ägare.
Det är ett livslångt åtagande med en sådan hund. En del tycker det är värt arbetet (tex jag).
Det är de här hundarna som lär sina ägare så oerhört mycket om beteenden, egenskaper och vad det egentligen innebär att ha en hund som fullständigt litar på att du alltid löser situationen.
(Till minne av min Vilde- min själsfrände, min kärlek, min läromästare).

 

[Lejonelle]

Jag har nog valt andra kursledare... När vi har samlats i cirkel har det just varit för att lära oss hantera hunden på ett lugnt sätt i ett sånt sammanhang. Kursledaren har varit väldigt tydlig med att det gäller att vara lugn, att kroppsspråket spelar stor roll och hundar som av olika anledningar inte har klarat av situationen har inte blivit intvingade. Genomgångar har sedan skett när hundarna har suttit i sina bilar.
Det är nog först på tävlingskursen i agility som det förväntades att hundarna skulle klara en sån situation eller att föraren skulle vara så medveten om sin hund att den visste att sätta undan sin hund.
Jag trodde faktiskt att de flesta var utbildade i sånt i hundvärlden idag, jag började för snart 20 år sedan och då fanns det ett sånt tänk. Sista åren har jag mest hängt med jakthundar och ja det förväntas att hunden ska kunna koppla av, men då efter ordentligt aktivering.

Ja, fast hundägare föds ju inte färdiga, utan de går på kurs för att lära sig. En del har det i sig naturligt medan andra måste få det förklarat för sig, för att kunna översätta ett tänk från kurssituationen till t ex en stressig dag på stan där förhållandena inte är perfekta.

 

[Snurrfian]

Ja, fast hundägare föds ju inte färdiga, utan de går på kurs för att lära sig. En del har det i sig naturligt medan andra måste få det förklarat för sig, för att kunna översätta ett tänk från kurssituationen till t ex en stressig dag på stan där förhållandena inte är perfekta.

Ja? Men att lära sig med en redan uppstressad hund vid sidan känns ju som en dålig idé, då är det bättre att prata om det innan och sen träna på det med fullt fokus. Det ger ju inget att försöka träna hunden när man själv är stressad, jag har varit på kurser där ledaren har sagt åt hundföraren att sätta hunden i bilen och gå en promenad för att samla sig innan de försöker igen eftersom föraren måste vara i balans innan man försöker sig på något nytt.

 

[Pilot]

Ja, fast hundägare föds ju inte färdiga, utan de går på kurs för att lära sig. En del har det i sig naturligt medan andra måste få det förklarat för sig, för att kunna översätta ett tänk från kurssituationen till t ex en stressig dag på stan där förhållandena inte är perfekta.

På min valpkurs så var första tillfället helt utan hund.
Annars är ju det vanliga att man har genomgång först, utan hund och sedan kör igång. Eller?
På valpkursen (där man förutsätter att det finns helt noviser och de som är gamla i gamet) så gick det igenom hur man på bästa sättet lugnar en hund (och hur man ska öva hemma i lugn och ro) genom att sätta hunden i "ryggsäcken". Även hur man ska hantera en hund som börjar skälla, de som har "svårare" problem har fått privat coachning.
Sedan tänker jag att det beror på vilken kurs man går? Går jag i rallylydnad så förväntas jag kunna hantera min hund i olika situationer, annars så hade jag gått en kurs i allmänlydnad?
Sedan gäller det ändå att kursledaren har kunskap att förklara och timing att säga till i tid om stöd behövs.

Däremot så tror jag att man kan läsa en hel del böcker och gå på föreläsningar för sin egen skull.

Det finns ju t.ex. Lugnande signaler av Turid Rugaas och B.A.T av Grisha Stewart.

Sedan så finns det många paralleler från djur till barn, men man ska samtidigt akta sig för att förmänskliga. Jag tycker inte man ska glömma att djur har känslor och åsikter. Men samtidigt så pratar man om "barn av vår tid" där olika sätt att bemöta barn förändrar sig.

 

[Monstermom]

Jag hör om det då och då från kursare, de tar upp det runt tillfälle tre eller så och tanken/kopplingen verkar ny. Majoriteten av dem har varit folk som jobbar med barn eller vuxna med särskilda behov och använder den här tekniken(?) i sitt yrke. Jag vet för lite om det för att göra så mycket mer än att lyssna och hålla med om att det säkert kan vara likt om de säger att det är så (jag har tänkt sätta mig in i det sedan första gången det nämndes, men ärligt talat är den listan ganska lång och den punkten rätt långt ner... ), men eftersom det är något som upprepas med nya grupper (inte alltid, men ofta) så antar jag att det finns en god anledning till att den kopplingen görs.

Jag har inte avsiktligt strävat efter att efterlikna den här tekniken, men kanske kommer (vissa typer av) hundträning och detta lågaffektivt bemötande från samma grund? Mycket av hur vi fungerar är ju på djupet identiskt oavsett art och oavsett uppgift.

 

[Monstermom]

(Ska lägga till dock att jag är kärringen mot strömmen här när det gäller hundar med sociala problem, jag tycker de bör få lära sig att själva ta kontrollen på ett fungerande sätt istället för att "slippa" och människan fattar alla beslut.)

 

[Pilot]

@Monstermom Är man nyfiken på lågeffektivt bemötande så finns där bl.a. två föreläsningar på UR Samtiden med Bo Heljskov som är "frontman" för metoden. Jag tycker man får ett bra hum om tänket, om man inte orkar/vill/hinner fördjupa sig mer.

 

[MiaMia]

@Monstermom Är man nyfiken på lågeffektivt bemötande så finns där bl.a. två föreläsningar på UR Samtiden med Bo Heljskov som är "frontman" för metoden. Jag tycker man får ett bra hum om tänket, om man inte orkar/vill/hinner fördjupa sig mer.

De är verkligen jättebra. https://urplay.se/program/198406-ur...-trycka-ner-lagaffektiv-teori-och-metod-del-1
Han pratar om fyra hörnstenar: ansvarsprincipen, kontrollprincipen, tillitsprincipen och affektsmitta.
Egentligen är det inte NPF-specifikt utan passar till allt där man har nytta av att reflektera kring sitt eget bemötande och ha en genomtänkt strategi för att hantera mellanmänskliga situationer. Så varför inte till ledarskap även över hundar?

 

[Sezziyanen]

Jag kan ta ett banalt exempel.
På nästan alla hundkurser jag har gått under 20 år med hund, från valpkurs upp till tävlingskurser, förekommer att man samlas i cirkel för genomgångar av olika slag. Det förutsätter då att hunden klarar att sansa sig vid sidan och det klarar ju många hundar. För vissa hundar är detta svårt och det skapar stress hos förare som känner att hunden "stör" eller är jobbig. Du ser situationen framför dig?
Om det vore allmänt vedertaget med lågaffektivt tänk kunde man tro att någon instruktör då skulle prata om affektsmitta och lugnande signaler men det har jag nog bara varit med om en gång på alla kurser med alla hundar jag har haft. Det brukar också fortsätta med genomgång i cirkel trots att den metoden inte passar alla och det blir ju då på något sätt den förarens fel. Speciellt en orutinerad förare kan bli väldigt stressad vilket smittar hunden.

Intressant, på de kurser jag gått så har vi förstås också samlats så, men på alla (3 som jag tänker på) så har vi fått instruktioner/träningsråd kontinuerligt för att lära hunden att veta vad den ska göra/slappna av i den situationen. Det är ju kanske inget som direkt alla valpar/unghundar bara har i sig att lägga sig och chilla direkt där i cirkelformationen.. :P

På min valpkurs så var första tillfället helt utan hund.
Annars är ju det vanliga att man har genomgång först, utan hund och sedan kör igång. Eller?
På valpkursen (där man förutsätter att det finns helt noviser och de som är gamla i gamet) så gick det igenom hur man på bästa sättet lugnar en hund (och hur man ska öva hemma i lugn och ro) genom att sätta hunden i "ryggsäcken". Även hur man ska hantera en hund som börjar skälla, de som har "svårare" problem har fått privat coachning.
Sedan tänker jag att det beror på vilken kurs man går? Går jag i rallylydnad så förväntas jag kunna hantera min hund i olika situationer, annars så hade jag gått en kurs i allmänlydnad?
Sedan gäller det ändå att kursledaren har kunskap att förklara och timing att säga till i tid om stöd behövs.

Däremot så tror jag att man kan läsa en hel del böcker och gå på föreläsningar för sin egen skull.

Det finns ju t.ex. Lugnande signaler av Turid Rugaas och B.A.T av Grisha Stewart.

Sedan så finns det många paralleler från djur till barn, men man ska samtidigt akta sig för att förmänskliga. Jag tycker inte man ska glömma att djur har känslor och åsikter. Men samtidigt så pratar man om "barn av vår tid" där olika sätt att bemöta barn förändrar sig.

Beror väl på.. Att köra första tillfället utan hund har jag varit med om,annars har vi haft genomgångar efter träningen på de kurser jag gått i huvudsak. Passar också rätt bra, då hunden också är trött så träningen med att de kunde få ligga en stund i bilen har gått bättre då också, har jag insett.

 

[Sleepy]

De är verkligen jättebra. https://urplay.se/program/198406-ur...-trycka-ner-lagaffektiv-teori-och-metod-del-1

Fixade inte att se hela. När blev det fniss-fniss-kul med svordomar bland vuxna människor?

 

[Lejonelle]

(Ska lägga till dock att jag är kärringen mot strömmen här när det gäller hundar med sociala problem, jag tycker de bör få lära sig att själva ta kontrollen på ett fungerande sätt istället för att "slippa" och människan fattar alla beslut.)

Att överlämna kontrollen till den det gäller är en viktig del av lågaffektivt arbetssätt. Eftersom en upplevelse av att själv ha kontroll över situationen minskar stressen för den person som är i affekt. Så du verkar vara inne på samma linje i det avseendet. Vore spännande att höra mer om hur du arbetar med det i hundträning.