Lågaffektivt bemötande hund

[Migo]

Att överlämna kontrollen till den det gäller är en viktig del av lågaffektivt arbetssätt. Eftersom en upplevelse av att själv ha kontroll över situationen minskar stressen för den person som är i affekt. Så du verkar vara inne på samma linje i det avseendet. Vore spännande att höra mer om hur du arbetar med det i hundträning.

Fast det handlar väl inte om faktiskt kontroll utan om upplevd kontroll? Annars blir det ju snabbt ganska farligt...

 

[Monstermom]

Att överlämna kontrollen till den det gäller är en viktig del av lågaffektivt arbetssätt. Eftersom en upplevelse av att själv ha kontroll över situationen minskar stressen för den person som är i affekt. Så du verkar vara inne på samma linje i det avseendet. Vore spännande att höra mer om hur du arbetar med det i hundträning.

Intressant!
Kontroll över vad som händer tar allt större plats i alla delar av den träning jag sysslar med faktiskt, ju mer jag lär mig och experimenterar med det desto fler tillämpningsmöjligheter hittar jag för det.
I tex allmänlydnaden går flera av övningarna ut på att lära hunden (och inte minst föraren! ) att hunden har sin del av ansvaret för att träningen håller igång, dvs man avbryter aktiviteter och "frågar" hunden om den vill fortsätta. För att starta upp träningen igen ska hunden utföra vissa beteenden.
I hanteringsträning tränar vi in ja/nej-signaler, där hunden får själv ge tillåtelse till att få klorna klippta, tänderna borstade, ett sår rengjort, osv. Och givetvis inte ge tillåtelse, om det är vad den vill.
Ï träning med hundar som har problem med människor får de själva be om den kontakt de vill ha (under kontrollerade, säkra former, givetvis ska ingen bli biten under tiden hunden lär sig att den faktiskt får bestämma själv).
I träning med hundar som har problem med andra hundar är det främst BAT jag använder mig av, vilket även det har som motor att hunden själv får välja vad som ska hända. (Jag håller dock även på med ett jättespännande litet projekt med en annan metod som jag håller på att utforska med en kollega. Jag tror stenhårt på det - det har varit superintressant hittills! - men det är verkligen obanad mark än så länge så vi får se vad det blir av det.)

Men centralt i all min träning, oavsett om det är valpdagis eller lydnadskurs, är att separera hundens och förarens beteenden och ansvar, och se till att var och en får ta kontroll över sitt. Så det kanske passar med detta lågaffektiva då?

Känner att jag måste ta en del av julledigheten till att sätta mig in i det hela lite mer...

Fast det handlar väl inte om faktiskt kontroll utan om upplevd kontroll? Annars blir det ju snabbt ganska farligt...

Hur menar du då?

 

[Christensen1]

(Ska lägga till dock att jag är kärringen mot strömmen här när det gäller hundar med sociala problem, jag tycker de bör få lära sig att själva ta kontrollen på ett fungerande sätt istället för att "slippa" och människan fattar alla beslut.)

Varför vill du det? Många hundar med bristande socialitet kan ändå ha både dådkraft och nyfikenhet. Om en sådan hund tillåts ta kontroll blir det sällan särskilt lyckat. I "min" ras finns en del sådana individer, men också i andra resursstarka raser. Vad vinner en hund på att ta alla beslut själv?

 

[Monstermom]

Varför vill du det? Många hundar med bristande socialitet kan ändå ha både dådkraft och nyfikenhet. Om en sådan hund tillåts ta kontroll blir det sällan särskilt lyckat. I "min" ras finns en del sådana individer, men också i andra resursstarka raser. Vad vinner en hund på att ta alla beslut själv?

Pålitligare långsiktig beteendeförändring.

Det handlar ju inte om att låta dem hitta på vad som helst redan från början, men att låta dem hitta fungerande vägar själva medan man bara förhindrar de sämsta besluten.

Edit, tillägg: och nej, alla beslut har jag inte pratat om. Men däremot så många det bara går.

 

[Lejonelle]

Fast det handlar väl inte om faktiskt kontroll utan om upplevd kontroll? Annars blir det ju snabbt ganska farligt...

Jag är ingen expert men har förstått det ungefär såhär. Att personen pressas, stressas, trängs och till slut exploderar är farligt. För personen själv, för andra. Lågaffektivt bemötande handlar om att personen ska bemötas så att den risken minskar och det gör den genom att personen upplever sig mindre pressad och trängd när hen har egen kontroll. Upplevelse av kontroll utan att kontrollen verkligen överlämnas, dvs att lura personen, kan säkert funka när det handlar om en hund.

 

[Lejonelle]

Intressant!
Kontroll över vad som händer tar allt större plats i alla delar av den träning jag sysslar med faktiskt, ju mer jag lär mig och experimenterar med det desto fler tillämpningsmöjligheter hittar jag för det.
I tex allmänlydnaden går flera av övningarna ut på att lära hunden (och inte minst föraren! ) att hunden har sin del av ansvaret för att träningen håller igång, dvs man avbryter aktiviteter och "frågar" hunden om den vill fortsätta. För att starta upp träningen igen ska hunden utföra vissa beteenden.
I hanteringsträning tränar vi in ja/nej-signaler, där hunden får själv ge tillåtelse till att få klorna klippta, tänderna borstade, ett sår rengjort, osv. Och givetvis inte ge tillåtelse, om det är vad den vill.
Ï träning med hundar som har problem med människor får de själva be om den kontakt de vill ha (under kontrollerade, säkra former, givetvis ska ingen bli biten under tiden hunden lär sig att den faktiskt får bestämma själv).
I träning med hundar som har problem med andra hundar är det främst BAT jag använder mig av, vilket även det har som motor att hunden själv får välja vad som ska hända. (Jag håller dock även på med ett jättespännande litet projekt med en annan metod som jag håller på att utforska med en kollega. Jag tror stenhårt på det - det har varit superintressant hittills! - men det är verkligen obanad mark än så länge så vi får se vad det blir av det.)

Men centralt i all min träning, oavsett om det är valpdagis eller lydnadskurs, är att separera hundens och förarens beteenden och ansvar, och se till att var och en får ta kontroll över sitt. Så det kanske passar med detta lågaffektiva då?

Känner att jag måste ta en del av julledigheten till att sätta mig in i det hela lite mer...



Hur menar du då?

Väldigt intressant inlägg @Monstermom ! Berätta gärna mer. BAT verkar ha stora likheter.

 

[Christensen1]

Pålitligare långsiktig beteendeförändring.

Det handlar ju inte om att låta dem hitta på vad som helst redan från början, men att låta dem hitta fungerande vägar själva medan man bara förhindrar de sämsta besluten.

Edit, tillägg: och nej, alla beslut har jag inte pratat om. Men däremot så många det bara går.

Jag upplever inte alls att beteendeförändringen blir varken mer eller mindre pålitlig. Finner hunden beteendet lönsamt så är det lika hållbart oavsett.
Och hos en rädd hund brukar de flesta val vara av sämre karaktär.
Jag skulle f.ö. inte låta mina hundar välja i vardagen. De får lära sig vad de ska göra och inte. I lydnad tränas det annorlunda men inte i vardagen.
Det finns en mängd dåliga beslut som kan fattas i vardagslivet.

 

[Lejonelle]

Ja? Men att lära sig med en redan uppstressad hund vid sidan känns ju som en dålig idé, då är det bättre att prata om det innan och sen träna på det med fullt fokus. Det ger ju inget att försöka träna hunden när man själv är stressad, jag har varit på kurser där ledaren har sagt åt hundföraren att sätta hunden i bilen och gå en promenad för att samla sig innan de försöker igen eftersom föraren måste vara i balans innan man försöker sig på något nytt.

Tyvärr har jag inte varit på någon kurs där så har skett. Önskar att jag hade det.

 

[Monstermom]

Väldigt intressant inlägg @Monstermom ! Berätta gärna mer. BAT verkar ha stora likheter.

Vad vill du veta mer om? BAT finns det ett par böcker och flera filmer om, tex.

Jag upplever inte alls att beteendeförändringen blir varken mer eller mindre pålitlig. Finner hunden beteendet lönsamt så är det lika hållbart oavsett.
Och hos en rädd hund brukar de flesta val vara av sämre karaktär.
Jag skulle f.ö. inte låta mina hundar välja i vardagen. De får lära sig vad de ska göra och inte. I lydnad tränas det annorlunda men inte i vardagen.
Det finns en mängd dåliga beslut som kan fattas i vardagslivet.

Nåväl, där skiljer vi oss nog åt i åsikt, helt enkelt.

 

[Christensen1]

Nåväl, där skiljer vi oss nog åt i åsikt, helt enkelt.

Vi har olika erfarenheter. Jag har haft en mycket reserverad hund med stor skärpa och försvarslust. Nu har jag en hund som är socialt osäker men har väldigt liten försvarslust.
Båda hundarna har mått bra av styrning snarare än av att ta egna beslut.

 

[Sleepy]

Båda hundarna har mått bra av styrning snarare än av att ta egna beslut.

I vilka situationer är det du styr, menar du? Vilka beslut är det du tar ifrån hunden?

 

[Lejonelle]

Vad vill du veta mer om? BAT finns det ett par böcker och flera filmer om, tex

Det där med ja/nej signal var intressant. Jag har hittat en del filmer och böcker så det blir intressant läsning framöver.

 

[Monstermom]

Vi har olika erfarenheter. Jag har haft en mycket reserverad hund med stor skärpa och försvarslust. Nu har jag en hund som är socialt osäker men har väldigt liten försvarslust.
Båda hundarna har mått bra av styrning snarare än av att ta egna beslut.

Vad menar du mina erfarenheter är då?
Går det inte att helt enkelt ha dragit olika slutsatser/bildat olika åsikter, trots erfarenhet av liknande hundar? Jag får känslan att du menar att om jag bara hade upplevt dina hundar så skulle jag tycka som du, jag tror inte det är fallet.

 

[Tonto]

Pålitligare långsiktig beteendeförändring.

Det handlar ju inte om att låta dem hitta på vad som helst redan från början, men att låta dem hitta fungerande vägar själva medan man bara förhindrar de sämsta besluten.

Edit, tillägg: och nej, alla beslut har jag inte pratat om. Men däremot så många det bara går.

En av mina hundar är en sådan som har mått extremt dåligt av att behöva ta egna beslut. Han började ge sig på våra andra hundar, så att den äldsta fick sys, gav sig på valpen, nöp mig för att han omdirigerade när jag tog bort honom från valpen, blev hysterisk så att han bara låg och skrek av något jag skulle villa kalla ångest när var ute på promenad och han fick syn på något. Vi funderade ärligt talat på om något var neurologiskt fel på honom då han varit en "normal" hund förut.

Dock fungerade han på klubben, men där visste han vad man får och inte får göra.

Jag började då med att ta nästan alla beslut åt honom och nu är han en helt annan hund, som kan vara med våra andra hundar, som kan gå på promenad utan att bli hysterisk. Men hur skulle man jobba med en sådan här hund med den metoden du pratar om?

 

[Christensen1]

I vilka situationer är det du styr, menar du? Vilka beslut är det du tar ifrån hunden?

De beslut som innefattar situationer som hunden tycker är besvärliga.

 

[Christensen1]

Vad menar du mina erfarenheter är då?
Går det inte att helt enkelt ha dragit olika slutsatser/bildat olika åsikter, trots erfarenhet av liknande hundar? Jag får känslan att du menar att om jag bara hade upplevt dina hundar så skulle jag tycka som du, jag tror inte det är fallet.

Läs Tontos kommentar. Alla hundar mår inte bra av att ta egna beslut. Jag hoppas verkligen att du hade låter sådana hundar slippa ta egna beslut. Allt annat är verkligen oschysst mot hunden.

 

[Monstermom]

Sorry, pga sjuk (influensapest? ) och alltför lång borde-ha-gjort-för-länge-sen-lista hinner jag inte med i diskussionen som jag skulle velat.

En av mina hundar är en sådan som har mått extremt dåligt av att behöva ta egna beslut. Han började ge sig på våra andra hundar, så att den äldsta fick sys, gav sig på valpen, nöp mig för att han omdirigerade när jag tog bort honom från valpen, blev hysterisk så att han bara låg och skrek av något jag skulle villa kalla ångest när var ute på promenad och han fick syn på något. Vi funderade ärligt talat på om något var neurologiskt fel på honom då han varit en "normal" hund förut.

Dock fungerade han på klubben, men där visste han vad man får och inte får göra.

Jag började då med att ta nästan alla beslut åt honom och nu är han en helt annan hund, som kan vara med våra andra hundar, som kan gå på promenad utan att bli hysterisk. Men hur skulle man jobba med en sådan här hund med den metoden du pratar om?

Det är ju svårt att lösa en sådan sak från en beskrivning över internet, det hoppas jag vi är överens om?
Men mitt intryck från din text är att ganska rena BAT-setups skulle vara första steget, dvs hitta de lägen där han faktiskt gör bra val (även om de är "löjligt" enkla) och låta honom själv gradvis hitta vägar in i svårare situationer där hjärnan hänger med.

Läs Tontos kommentar. Alla hundar mår inte bra av att ta egna beslut. Jag hoppas verkligen att du hade låter sådana hundar slippa ta egna beslut. Allt annat är verkligen oschysst mot hunden.

Jag lovar, om jag skulle märka att en hund far illa av min approach så skulle jag givetvis inte försöka tvinga in honom i någon mall. Det har hittills inte hänt, men såklart kan det dyka upp någon i framtiden. Däremot upplever jag att hävdandet att de inte ska behöva ta egna beslut, de mår inte bra av det, är just en pressande mall, en jag inte alls håller med om. Jag är inte enormt erfaren, men den erfarenhet jag har stämmer verkligen inte alls med dessa påståenden. Alltså tycker jag det är mer än rimligt att det i tråden även får framgå att det finns en helt annan väg till detta Rom, och att det inte är någon absolut sanning att hunden ska dämpas och ägaren ta kontrollen. Det är din åsikt - och jag är inte ute efter att övertala dig om något annat - och min skiljer sig åt från den, helt enkelt. Jag fattar ärligt inte problemet med det? Det är inte som att jag plågar "problemhundar" för nöjes skull och skrattar medan de bryter ihop av att tvingas ta kontrollen över sina val... Du upplever att ditt sätt funkar, jag upplever att mitt sätt funkar, båda upplevelserna kan vara sanna liksom.

 

[Tonto]

Det är ju svårt att lösa en sådan sak från en beskrivning över internet, det hoppas jag vi är överens om?
Men mitt intryck från din text är att ganska rena BAT-setups skulle vara första steget, dvs hitta de lägen där han faktiskt gör bra val (även om de är "löjligt" enkla) och låta honom själv gradvis hitta vägar in i svårare situationer där hjärnan hänger med.

Fast det får han ju, han får bestämma vissa saker som är löjligt enkla för det går, det fungerar dock inte att låta honom gradvis hitta vägar in i svårare situationer för det är det han inte klarar av.

Nu när jag säger åt honom "Nej så gör man inte" så slappnar hela hunden av, för att han slipper bestämma och stressa upp sig själv. Man får inte göra utfall mot andra hundar, man får inte vakta saker som inte är sina egna, man får inte flytta runt de andra hundarna i huset. Han slipper helt enkelt ta beslut i situationer som nära på stressar ihjäl honom. Kan vara att hans ålder spökar, han är ung, han kanske fungerar när han inte är i slyngelålder, men just nu så skulle jag verkligen inte våga riskera att låta honom göra egna beslut.

 

[Monstermom]

Fast det får han ju, han får bestämma vissa saker som är löjligt enkla för det går, det fungerar dock inte att låta honom gradvis hitta vägar in i svårare situationer för det är det han inte klarar av.

Nu när jag säger åt honom "Nej så gör man inte" så slappnar hela hunden av, för att han slipper bestämma och stressa upp sig själv. Man får inte göra utfall mot andra hundar, man får inte vakta saker som inte är sina egna, man får inte flytta runt de andra hundarna i huset. Han slipper helt enkelt ta beslut i situationer som nära på stressar ihjäl honom. Kan vara att hans ålder spökar, han är ung, han kanske fungerar när han inte är i slyngelålder, men just nu så skulle jag verkligen inte våga riskera att låta honom göra egna beslut.

Och igen, jag har ju inte träffat din hund så jag vet ju inte. Men jag kan också tänka mig att delar av det är en tolkningsfråga och delar av det är en teknikfråga, dvs jag är inte övertygad om att din hund inte kan klara av att lära sig fungera med fria val men jag är öppen för att det kan vara så. Jag ser inte hur det går att komma längre utan att testa det hela praktiskt, diskussioner och beskrivningar är ju just bara diskussioner och beskrivningar?

Jag kan ju inte säga annat än att av de hundar jag har tränat har det alltid funkat bra. Hittills. Och när jag jämför resultaten med den andra typen av träning, där man tar kontrollen och begränsar hunden, tycker jag utfallet är helt överväldigande till fördel för att ge hunden kontrollen. (Ibland kan det vara en uppförsbacke i början, men jag tycker det är väldigt, väldigt värt den ansträngningen.)
Jag tror inte du, @Christensen1 , mfl ljuger, men jag kan ju inte acceptera er verklighet som min när de helt enkelt inte stämmer ihop? Jag har tränat på det sätt ni beskriver tidigare (tror jag), men jag har lämnat den träningen bakom mig för jag tycker det här är bättre.

Som sagt, jag är inte ute efter att övertyga någon. Men däremot vill jag komplettera bilden för de som läser med att er version inte är den enda möjligheten...

 

[Migo]

Spontan reflektion är att vallhundar är hårt avlade på att ta in och reagera på allt som händer runt dem, och att kontrollera saker är oerhört självförstärkande för dem. När de fortfarande avlas hårt på sitt ursprungsjobb, får de detta "tillfredsställt" hos vallningsdjuren och har lättare att släppa kontrollbehovet i andra situationer, men när de avlas för andra ändmål tror jag att det lätt blit kvar "artefakter" av kontrollbehov som kan vara mycket svåra för hunden själv att behärska.

Hos många hundar blir ju avsaknaden av respons från det de reagerar på i sig självförstärkande, så att de med hjälp av tex BAT kan hitta en behaglig känsla genom att välja andra strategier för att hantera sin omvärld, men hos vallhundarna är kontrollen i sig det absolut mest förstärkande som finns - även om den kommer med ett stort obehag.

Att få en vallhund att hitta välbehag genom att själv välja bort kontroll tror jag är väldigt väldigt svårt.

Dessutim handlar ofta de här reaktionerna om automatisk respons på nyckelretningar, de vet alltså inte om att de gör det eller varför.