Ledarskapet brister vid ridning

Sv: Ledarskapet brister vid ridning

Du får göra som Lussan. Sätt upp paraplyer o en massa nytt varje vecka i ridhuset.
Ställ dig o häcka i det värsta hörnet. Jag tror inte att det beror på maten.
Om du leder- vad händer då?

Det tror egentligen inte jag heller, men jag greppar varje halmstrå just nu..

Det behöver inte vara nya grejer han reagerar på, det räcker om något blivit flyttat, så just det övar vi på fyra dagar i veckan.

Om jag leder är det inga problem, då sneglar han bara lite på det "läskiga"
 
Sv: Ledarskapet brister vid ridning

Okej, jag ska prova! Det kan ju knappast blir värre :)
 
Sv: Ledarskapet brister vid ridning

Mitt största problem är egentligen inte vid uteridning, utan att han reagerar på saker på eller bredvid ridbanan. Som när jag tävlade för ett par veckor sedan, då stod det ett bord mitt på långsidan utanför banan, jag kom i en öppna längs långsidan och rätt var det var så for han åt andra hållet, och jag fick knappt förbi honom där så jag kunde fortsätta.

I ridhuset jag brukar rida i så står det hinder framme nästan jämt samt bommar och stöd i hörnen. Jag tycker att han borde vänja sig och visst har grejerna stått på samma ställe ett tag så går det bättre, men ganska ofta bygger man ju om och det kommer nya grejer i hörnen. Och han vänjer sig aldrig. Det är frustrerande.

Genom åren har det blivit bättre så tillvida att jag ju, ju mer ridbar han blivit, kan pressa förbi honom saker.

Detta skulle kunna vara min häst du beskriver! Läser därför tipsen du får med intresse :) Jag tror att man behöver träna upp ledarskapet på ryggen lika mycket från backen. Man tränart ju ledarskap betydligt mer från backen än vad man gör på ryggen. Jag vet inte riktigt hur man ska träna, men jag har fått för mig att det kan vara en del av lösningen iaf :)
 
Sv: Ledarskapet brister vid ridning

jag får försöka jobba med mina egna reaktioner istället.

Jag skulle tro att det oftast är det som är problemet dvs att vi ryttare skapar reaktionerna genom att i förväg ha tänkt ut att hästen kommer tycka vissa saker är läskiga.

Har ett bra exempel på detta som jag fick återberättat för mig. Handlar om en hoppträning där tränaren sa att "vid den punkten kan det hända att någon hoppar fram och viftar med ett paraply". Vad hände? Jo, alla hästar reagerade på något sätt vid just den punkten MEN det var aldrig någon som kom framhoppandes med paraply.
 
en hästkarl berättade detta för mig. nu är detta för hur man leder en häst inte rider. men det kanske hjälper ändå.

tänk dig att du och en vänn går igenom en mörk lång tunnel. din vän har aldrig gått där, men du säger att du har gått där många gånger, allt kommer vara okej.
ni börjar gå.
halvvägs in i tunneln börjar du kolla dig oroligt runt omkring, du har en orolig blick och för varje ljud som låter så hoppar du åt sidan. du håller din vänn hårt i armen. Vad gör då din vänn? den blir också rädd och hoppig och börjar kolla sig omkring.
om du istället hade gått med bestämda steg, ett leende på läpparna, kollat rakt fram och inte blivit rädd för ljud så hade din vänn litat på dig och gått lungt bakom. precis som din häst.

jag har börjat gå så med min häst och märkt en otrolig skillnad. jag går snabbt, med stora bestämda steg och jag har hästen bakom mig istället för vid sidan. hon är lugn och om hon blir rädd så lugnar hon snabbt ner sig. och den bästa skillnaden är att hon klättrar aldrig på mig som hon gjorde innan när hon blev rädd, då var hon så där jobbig de kan vara när man ska leda dom att hon gick och tryckte sig och blåste upp sig och jag fick verkligen hålla tillbaka henne. men int e längre.

nu behöver jag bara ta över det sättet att tänka till ridningen! vet inte hur. jag behöver en ny historia från hästmannen!! :)
 
en hästkarl berättade detta för mig. nu är detta för hur man leder en häst inte rider. men det kanske hjälper ändå.

tänk dig att du och en vänn går igenom en mörk lång tunnel. din vän har aldrig gått där, men du säger att du har gått där många gånger, allt kommer vara okej.
ni börjar gå.
halvvägs in i tunneln börjar du kolla dig oroligt runt omkring, du har en orolig blick och för varje ljud som låter så hoppar du åt sidan. du håller din vänn hårt i armen. Vad gör då din vänn? den blir också rädd och hoppig och börjar kolla sig omkring.
om du istället hade gått med bestämda steg, ett leende på läpparna, kollat rakt fram och inte blivit rädd för ljud så hade din vänn litat på dig och gått lungt bakom. precis som din häst.

jag har börjat gå så med min häst och märkt en otrolig skillnad. jag går snabbt, med stora bestämda steg och jag har hästen bakom mig istället för vid sidan. hon är lugn och om hon blir rädd så lugnar hon snabbt ner sig. och den bästa skillnaden är att hon klättrar aldrig på mig som hon gjorde innan när hon blev rädd, då var hon så där jobbig de kan vara när man ska leda dom att hon gick och tryckte sig och blåste upp sig och jag fick verkligen hålla tillbaka henne. men int e längre.

nu behöver jag bara ta över det sättet att tänka till ridningen! vet inte hur. jag behöver en ny historia från hästmannen!! :)

Som människa är jag en väldigt orädd och trygg person och när jag går bredvid min häst så är det ju precis så, han följer mig för jag antar att han är trygg med mig vid sin sida. Hur jag än beter mig så funkar inte det när jag rider.
 
Sv: Ledarskapet brister vid ridning

Jag har ett litet tips hur du kan tänka =)

Hästar som beter sig som din brukar jag (med flera) kalla "varnare". Dvs det är egentligen mentalt starka hästar och inte hariga, rädda eller lättskrämda egentligen. Hästen ser som sin uppgift att hålla reda på alla diverse läskiga saker åt sig och sin flock (som råkar vara du) och "talar" om för dig vad som är farligt. Att man ibland är på väg att åka av har inte hästen en tanke på - den skyddar bara sin flock (människor har en förmåga att inte förstå att plastmöbler, påsar, saker på fel plats mm faktiskt är potentiella mördare).

Nu kommer tipset ;) : Prova att ta över "varnar-rollen"! Genom att själv vara otroligt alert och hela tiden se dig omkring kan du förhoppningsvis lugna hästen och "berätta att du faktiskt har koll". Låtsas att du letar faror hela tiden.. Jag har praktiserat det här med både egna hästar och gett tipset till andra - och det har ofta fungerat. Det känns naturligtvis ganska fånigt att vrida runt på huvudet hela tiden - men väl värt att prova!

Det gäller som sagt att lista ut om hästen verkligen är rädd av sig eller om den bara är oerhört vaksam. Metoden fungerar inte på hästar som är osäkra och rädda på riktigt. Jag har märkt att ett särdrag för "varnare" är tex att de även i hagen är mycket uppmärksamma - och faktiskt mycket sällan ligger ned i hagen. De vaktar snarare åt andra hästar som ligger och vilar.

Typiskt är också att de inte är rädda när man är på marken. Min teori är att de då "ser" att människan faktiskt har koll på omgivningen och därför kopplar av på ett helt annat sätt.

Jag vet att det verkar flummigt och förmodligen "tänker" inte hästen såhär, men det har i alla fall fungerat på andra hästar.. Lycka till! =)


Jag är helt säker på att det är så. Har en typisk vaktare som sällan blir rädd men hon spanar och reagerar på allt, precis allt, som händer. Hon har stenkoll på gården och vaktar bättre än hundarna :meh:.
Ute går hon fram överallt. Hon kan reagera och ha synpunkter men går alltid fram bara jag säger att det är ok, det litar hon på. Hon älskar nya vägar och mycket att glo på, kliver med glada steg men tittar och blåser och är fascinerad.
I ridhuset hör hon allt som som händer utanför och måååååste fundera på vad det kan vara,

Hon tittar på allt nytt och allt som är ändrat. Har varit otroligt jobbig precis som TS häst, ser minsta lilla ändring och måste reagera. Man blir galen.

Det handlar inte alls om att " vänja" sej vid läskiga saker utan om att ha koll.

Det har blivit mkt bättre med åren, men i grunden är hon den hon är, mycket hage och mycket motion gör henne lite mer avspänd i förhållande till vaktandet.
Som tur är tävlar jag inte, hon skulle absolut vänja sej och är i grunden en klok häst. Men jag orkar inte riktigt med att åka ut för att skaffa vanan. När hon är fokuserad går det bra, men fokuset störs lätt. Det som hänt med åren är att det är lätt att få tillbaka fokus jämfört med innan.

Och nej det är inte att jag är spänd ;). Jag är otroligt van och ser eller hör sällan det hon reagerar på, jo när hon reagerar. Det märker jag förstås. Maten har förresten ingen som helst betydelse!

Det viktiga med en sån häst är nog att ta reda på, är den rädd eller inte? Jag vet att hon inte är rädd, hon har bara ständig koll och snabba reaktioner som lika snabbt kan gå över.

Jag upplever att verkligt rädda hästar kan vara mycket lättare att komma tillrätta med ang tittighet, så det är viktigt att veta vilket det är. Dem kan kan spänna upp paraplyer och "träna" bort tittigheten på. Men vakthundarna är alltid vakthundar även om dom lugnar sej med åren. :grin:
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Hästhantering Jag rider på en ridskola där om man är stallvärd får åka och tävla med ridskolehäst samt tävla på lokala tävlingar som klubben anordnar...
Svar
18
· Visningar
3 087
Senast: Cambrie
·
Hästhantering Någon här som haft en väldigt nervös och osäker häst? Blev det bättre? Varning för lång text: Köpte min dam i februari, känslig men...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
12 963
Hästhantering Min "nya" häst (Eden) som jag köpte i höstas är väldigt påverkad av andra hästar, och det blir inte bättre och jag vet inte exakt hur...
Svar
9
· Visningar
2 729
Senast: Nahar
·
Hästmänniskan Behöver nog mest skriva av mig och ventilera mina tankar... Har tre hästar. En swb, 17 år som jag precis börjat rehaba efter en...
Svar
18
· Visningar
2 250
Senast: MimmiNO
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp