Ledsen och vilsen med mitt "hästande"

[fnykis]

Ja, hur ska jag börja? Har alltid hängt i stallet, från typ 5 års ålder. Jobbat med hästar, haft egna hästar eller hängivit mig till andras hästar.

Det senaste året har jag brutit upp från en destruktiv relation och i samband med det hade jag inte mycket val än att lämna bägge hästarna jag hade på foder åter.

Den ena hästen sörjer jag varje dag! Det gör så ont! Det har blivit att jag helt undviker stallet, allt påminner om honom. Jag känner ett sug efter stallmiljön och samtidigt en jättestark ångest för att åka dit.

Stallet har alltid varit min "må bra plats" och jag saknar den! Jag vet att jag måste tillbaka för att må bra i själen.

Hur kommer man över en hästkärlek som aldrig kommer tillbaka? Hur hittar jag glädjen igen?

 

[Gabbi]

Varför kan den inte komma tillbaka? Hästen var väl bara utlånad på foder, inte såld?

 

[BobberiBoo]

Varför kan den inte komma tillbaka? Hästen var väl bara utlånad på foder, inte såld?

Fast jag tror hon menar att hon hade en häst på foder och att den nu är tillbaka hos sin ägare. Så den kankse är utlånad på foder hos någon annan nu eller rent av såld.

Till TS så tror jag en bra start är att du måste finna det roliga i stallet/ hästarbetet igen. Har du någon/ några kompisar som har häst där du kan hjälpa till och bara mysa och tillbringa några timmar helt kravlöst så att du kan jobba dig förbi ångesten??

 

[Korven]

Låna en ny på foder

 

[Mia_R]

Ja, hur ska jag börja? Har alltid hängt i stallet, från typ 5 års ålder. Jobbat med hästar, haft egna hästar eller hängivit mig till andras hästar.

Det senaste året har jag brutit upp från en destruktiv relation och i samband med det hade jag inte mycket val än att lämna bägge hästarna jag hade på foder åter.

Den ena hästen sörjer jag varje dag! Det gör så ont! Det har blivit att jag helt undviker stallet, allt påminner om honom. Jag känner ett sug efter stallmiljön och samtidigt en jättestark ångest för att åka dit.

Stallet har alltid varit min "må bra plats" och jag saknar den! Jag vet att jag måste tillbaka för att må bra i själen.

Hur kommer man över en hästkärlek som aldrig kommer tillbaka? Hur hittar jag glädjen igen?

Du lär dig att älska någon annan. Man kan aldrig ersätta någon man älskat, men man kan lära sig älska fler. Du älskar inte mindre den du mist men med tiden kan du släppa in någon annan i ditt hjärta och det gäller oavsett om det är människa eller djur.

 

[Grazing]

Ja, hur ska jag börja? Har alltid hängt i stallet, från typ 5 års ålder. Jobbat med hästar, haft egna hästar eller hängivit mig till andras hästar.

Det senaste året har jag brutit upp från en destruktiv relation och i samband med det hade jag inte mycket val än att lämna bägge hästarna jag hade på foder åter.

Den ena hästen sörjer jag varje dag! Det gör så ont! Det har blivit att jag helt undviker stallet, allt påminner om honom. Jag känner ett sug efter stallmiljön och samtidigt en jättestark ångest för att åka dit.

Stallet har alltid varit min "må bra plats" och jag saknar den! Jag vet att jag måste tillbaka för att må bra i själen.

Hur kommer man över en hästkärlek som aldrig kommer tillbaka? Hur hittar jag glädjen igen?

Bara att tvinga sig tillbaka, man kommer inte över det genom att sitta hemma tyvärr. I mitt fall helt tvärtom, jag saknade min häst mer och mer ju längre jag höll mig borta från hästar och stall. Även om det känns fel så är det bara att fortsätta åka till stallet hur ont det än gör att se allt som påminner om hästen.

 

[TheRedLightning]

Du måste tillåta dig att sörja får att komma över sorgen, men du får inte fastna i den. Sen när det är berarbetat kan du börja om igen och hitta något nytt du kan dela det roliga med i hästväg.
Ta ett litet steg i taget och se till att det känns bra igen. Lycka till.

 

[mollyphlox]

Ja, hur ska jag börja? Har alltid hängt i stallet, från typ 5 års ålder. Jobbat med hästar, haft egna hästar eller hängivit mig till andras hästar.

Det senaste året har jag brutit upp från en destruktiv relation och i samband med det hade jag inte mycket val än att lämna bägge hästarna jag hade på foder åter.

Den ena hästen sörjer jag varje dag! Det gör så ont! Det har blivit att jag helt undviker stallet, allt påminner om honom. Jag känner ett sug efter stallmiljön och samtidigt en jättestark ångest för att åka dit.

Stallet har alltid varit min "må bra plats" och jag saknar den! Jag vet att jag måste tillbaka för att må bra i själen.

Hur kommer man över en hästkärlek som aldrig kommer tillbaka? Hur hittar jag glädjen igen?

Åh det där känner jag igen. Hade jättesvårt att komma över när min älskade medryttarponny togs bort pga ålder, och jag saknar henne ännu fast det är 2 ½ år sedan hon dog.

Mitt tips till dej är att ta det lite i taget. Börja med att bara åka ut och titta/hälsa på hästarna och ta det stegvis. Känner du någon som har en snäll, trevlig häst du kan få borsta lite eller något sånt?

En vän till mig sa att man måste acceptera att man inte får en likadan häst fler gånger, men att man istället kanske kan hitta en häst man kan tycka om lika mycket istället.

Hoppas att det ordnar upp sig för dej!

 

[Sporthorse]

Skaffa en medryttarhäst till att börja med, tvinga dig ut och så ska du se att lusten kommer åter!
Den finns där inom dig, det är bara det att du har haft en tuff tid, och då tappar man motivationen och energin efter alla motgångar. Att bygga upp en ny relation är väldigt energikrävande, men försök så ska du se att det kommer ge så mycket mer tillbaka!

 

[Piraja]

Bara att ge sig iväg och inandas stall igen. Hästindivider kommer och går genom hela livet och ibland är det mer smärtsamt beroende på vad som är orsak till separation. Värst, tycker jag, är när man måste ta det jobbiga beslutet att låta ett hästliv avslutas efter många år tillsammans. Jag har flera individer som etsat sig fast lite extra och jag tar saknaden efter dom som ett löfte till mina nästkommande hästar att jag ska göra allt bättre då hästar innebär ett livslångt lärande.

 

[Forest Autumn]

Ja, hur ska jag börja? Har alltid hängt i stallet, från typ 5 års ålder. Jobbat med hästar, haft egna hästar eller hängivit mig till andras hästar.

Det senaste året har jag brutit upp från en destruktiv relation och i samband med det hade jag inte mycket val än att lämna bägge hästarna jag hade på foder åter.

Den ena hästen sörjer jag varje dag! Det gör så ont! Det har blivit att jag helt undviker stallet, allt påminner om honom. Jag känner ett sug efter stallmiljön och samtidigt en jättestark ångest för att åka dit.

Stallet har alltid varit min "må bra plats" och jag saknar den! Jag vet att jag måste tillbaka för att må bra i själen.

Hur kommer man över en hästkärlek som aldrig kommer tillbaka? Hur hittar jag glädjen igen?

Åk till stallet igen! Börja med ngn annan häst, kanske en ny häst på foder? Man vänjer sig vid saknaden så småningom och nya hästar tar plats i livet. Det är min erfarenhet i alla fall. När jag förlorade min häst för många år sedan blev jag förtvivlad. Men jag bestämde mig för att snabbt skaffa en ny. Detta var för tolv år sedan och jag har fortfarande kvar hästen jag köpte. Hon blev ganska snabbt hästen i mitt liv.

 

[Billy]

Ja, hur ska jag börja? Har alltid hängt i stallet, från typ 5 års ålder. Jobbat med hästar, haft egna hästar eller hängivit mig till andras hästar.

Det senaste året har jag brutit upp från en destruktiv relation och i samband med det hade jag inte mycket val än att lämna bägge hästarna jag hade på foder åter.

Den ena hästen sörjer jag varje dag! Det gör så ont! Det har blivit att jag helt undviker stallet, allt påminner om honom. Jag känner ett sug efter stallmiljön och samtidigt en jättestark ångest för att åka dit.

Stallet har alltid varit min "må bra plats" och jag saknar den! Jag vet att jag måste tillbaka för att må bra i själen.

Hur kommer man över en hästkärlek som aldrig kommer tillbaka? Hur hittar jag glädjen igen?

Starkt av dig att ta dig ur ett destruktivt förhållande! Det tar ett tag att bli hel igen efter något sådant som dessutom tvingade dig att ta bort det som fått dig att må någorlunda bra. Det är en stor förlust.

Men livet innehåller svåra förluster, precis som stora gåvor. Man får lära sig leva med dem. Kanske du kan ta kontakt med hästägaren, kanske finns den kvar på något sätt? Du har inget att förlora på det. I annat fall är jag ganska säker på att du hittar en häst som passar dig. Lycka till!