- Svar: 4
- Visningar: 986
Jag fick luft i systemet nu när sjukskrivningsgraden ökades igen. Det känns nästan som en löneförhöjning att ha mer tillgänglig energi. Så nu funderar jag på hur jag bäst ska kunna använda den tillgängliga energin. Den är ju trots allt fortfarande ganska begränsad.
Det kommer dock inte att vara särskilt länge för om lite drygt en vecka ska jag upp på 50% igen. Jag hoppas att jag inte hamnar i samma läge som förut där jag upplevde att kraven var högre än jag förmådde att prestera, utan att jag klarar av det. Stress och press har aldrig funkat särskilt väl för att få mig att prestera, varken när det kommit från andra eller från mig själv. Och jag undrar ju över vettigheten att bli utsatt för det. Om man läser över orsaker över varför folk blir deprimerade så listas ju stress och press som en orsak till att folk blir sjuka. Logiken går inte ihop för mig. Hur ska man bli frisk när man utsätts för press? Jag har ju en sån vilja att vara till lags men när kraven blir för stora, så växer ju bara hopplöshetskänslan.
För många år sedan så trodde jag att jag var lat. Jag gjorde inte många knop om dagen. Sen började jag meditera och må bättre. Ångesten minskade. Och med det fick jag mer energi och jag upptäckte att jag egentligen kunde få väldigt mycket saker gjorda. Innan det här hade jag inte begripit hur mycket energi ångesten och det dåliga måendet förbrukade.
Så nu när jag har dåligt med ork så är det ju något som är fel och felet är inte lättja. Huruvida det bara sitter i huvudet eller om det också finns en fysisk förklaring, vet jag inte. Nu är ju siktet inställt på att få blodprov taget för att se om det visar något. Det där med blodprov är något som jag varit livrädd för i alla år och bara det att jag överväger att gå med på det är ett framsteg. Tidigare har jag ju bara tänkt att jag heller dör än tar blodprov. Nu är jag mentalt mer medgörlig i alla fall. Faktum är att jag redan ser framför mig att jag har klarat av det och hur jag kommer att skryta över framgången. Hur det går i verkligheten återstår att se.
Det kommer dock inte att vara särskilt länge för om lite drygt en vecka ska jag upp på 50% igen. Jag hoppas att jag inte hamnar i samma läge som förut där jag upplevde att kraven var högre än jag förmådde att prestera, utan att jag klarar av det. Stress och press har aldrig funkat särskilt väl för att få mig att prestera, varken när det kommit från andra eller från mig själv. Och jag undrar ju över vettigheten att bli utsatt för det. Om man läser över orsaker över varför folk blir deprimerade så listas ju stress och press som en orsak till att folk blir sjuka. Logiken går inte ihop för mig. Hur ska man bli frisk när man utsätts för press? Jag har ju en sån vilja att vara till lags men när kraven blir för stora, så växer ju bara hopplöshetskänslan.
För många år sedan så trodde jag att jag var lat. Jag gjorde inte många knop om dagen. Sen började jag meditera och må bättre. Ångesten minskade. Och med det fick jag mer energi och jag upptäckte att jag egentligen kunde få väldigt mycket saker gjorda. Innan det här hade jag inte begripit hur mycket energi ångesten och det dåliga måendet förbrukade.
Så nu när jag har dåligt med ork så är det ju något som är fel och felet är inte lättja. Huruvida det bara sitter i huvudet eller om det också finns en fysisk förklaring, vet jag inte. Nu är ju siktet inställt på att få blodprov taget för att se om det visar något. Det där med blodprov är något som jag varit livrädd för i alla år och bara det att jag överväger att gå med på det är ett framsteg. Tidigare har jag ju bara tänkt att jag heller dör än tar blodprov. Nu är jag mentalt mer medgörlig i alla fall. Faktum är att jag redan ser framför mig att jag har klarat av det och hur jag kommer att skryta över framgången. Hur det går i verkligheten återstår att se.
