Men vad fan, räcker det inte nu???

GotAsecret

Trådstartare
.Mamma dog ju, som ni vet, för ett halvår (!! jösses vad tiden går fort!) och samma dygn drabbades ju även @Texaz och @hemlig av svår sorg.
Så en kunde ju tro att det skulle stanna där, vid tre. (farmor sa att all sorg kommer i tre)
Men nej.
Senaste månaderna har dödsfallen avlöst varandra (fram till igår var det 4 på typ 1,5 månad, nu är det 5) och sorgen hänger tungt bland alla omkring mig typ, lite extra över mig nu... :(

För några dagar sedan fick jag veta att en nära FB-vän låg på intensiven och läget var oerhört kritiskt, vid nästa uppdatering fick vi veta att hon inte längre andades själv.
I morse fick jag veta av en gemensam FB-vän att hon somnat in :cry:

Jag har också varit upp till pappa för första gången sedan mamma gick bort, vi var till minneslunden där hon ligger, skönt att ha det "avklarat".
Skönt också att veta att pappa tar hand om sig på bästa sätt :love:

Jag tror att även jag har börjat hitta en väg ur det hela för min del, men hittills har sorgen hållits i schack av dissociation och träning, massor av träning.
Dissociationen har mer eller mindre släppt, och jag tror att den kommer försvinna ännu mer efter denna väg jag hittat :)
Träningen däremot tänker jag fortsätta med, för jag mår helt fantastiskt bra av den :love: (så den är inte längre en "krisfärdighet" utan mer...livskvalitéhöjande)

Och äntligen, äntligen kommer tårarna...massor av tårar...så skönt!
Men ja, nu får det bannemig räcka för ett bra tag framöver...tycker jag.

Skrutt :(
 
Men vännen! *kramar om*
Det hade väl räckt och blivit över som det var.

Ett halvår, ja det är helt galet. Hur kan tiden har fortsatt gå, när den stannade upp? Hur har alla kunnat fortsätta skratta, le, ha vardag, när allt ändrades så otroligt.

Saknaden kommer alltid finnas där, men de ljusa minnena tar över. Jag har själv haft svårt att förstå det, men senast idag kom jag på hur jag berättade för sambon om pappa, ljusa minnen. Och jag skrattade och grät. Men framförallt skrattade jag!
 
Jamen exakt så...hur gick det till liksom? Hur kan allt fortsätta "som vanligt"? Fast ändå inte liksom?

Eller ja ok, verkligheten har väl kommit ikapp en aning så nästan ingenting känns roligt liksom, men jag tror att jag slagit in på den väg som kan "råda bot" på det. Jag hoppas det.
Jag bara hoppas att det är nog nu, att det inte blir något mer...skrutt :(
Hur mår du? Du får säga till om du är i krokarna och vill ses :love:
 
Jag är i krokarna varje onsdag-fredag. Jobbar dock mycket kväll närmaste tiden men klart vi måste få till en "dejt". Vad ska vi göra? Äta gott, fika, bio?
Våldgästa @Texaz :p?

Mår helt ok, faktiskt. Utom sorgen, men ja...utöver den ;)
 
Jag vill ge den person (@mandalaki ? @niphredil ? ) som i min förra tråd sa något om att min pojkvän var/är ett "skrälle".
Och nu kan jag uppriktigt ge den av er som sa det, helt rätt :(
Det har pågått under en längre tid och jag har fått nog. @ASKAPLASKA nämnde "härskarteknik" igår när vi pratade (tack för att du finns, underbaraste vännen :love:) och det kändes som huvudet på spiken. Att det är precis vad han håller på med, och om han inte tänker förstå det så drar jag. Det blir hans sista chans faktiskt (om vi ens kommer så långt nu) för jag är så ini bänken trött på det! :mad:
Dessutom visar han alla tecken på att han antingen vill att jag ska dumpa honom (så han slipper ta beslutet) eller att han faktiskt är otrogen :eek:
Suck :( :cry:
 
Jag vill ge den person (@mandalaki ? @niphredil ? ) som i min förra tråd sa något om att min pojkvän var/är ett "skrälle".
Och nu kan jag uppriktigt ge den av er som sa det, helt rätt :(
Det har pågått under en längre tid och jag har fått nog. @ASKAPLASKA nämnde "härskarteknik" igår när vi pratade (tack för att du finns, underbaraste vännen :love:) och det kändes som huvudet på spiken. Att det är precis vad han håller på med, och om han inte tänker förstå det så drar jag. Det blir hans sista chans faktiskt (om vi ens kommer så långt nu) för jag är så ini bänken trött på det! :mad:
Dessutom visar han alla tecken på att han antingen vill att jag ska dumpa honom (så han slipper ta beslutet) eller att han faktiskt är otrogen :eek:
Suck :( :cry:
Det är alltid tråkigt när okända får "rätt" (det var alltså inte jag som skrev det) men det är ju alltid bra när man ser det.
Kan posta upp ett stycke dobbis som inte gillar killar, han kan skälla på honom om du inte orkar :angel:
 
Men fy :(.Ska det inte vara nog för dig nu /Kram
Jo, jag hade hoppats på det...men icke. Så vad blir det här näst?
Såg att älskade Mimikry spelar på Debaser i sthlm den 14:e men sist (första och enda gången jag var där slutade i katastrof...så det säger sig självt att det torde vara en tämligen dålig idė att åka dit...) men ändååå!? :(
 
*kram*
Ibland kommer verkligen problem och sorger slag i slag.
Det enda jag kan säga är att jag ibland undrar om det inte är till för att vi när vi kommer ut ur det ska vara ännu starkare.
 
*kram*
Ibland kommer verkligen problem och sorger slag i slag.
Det enda jag kan säga är att jag ibland undrar om det inte är till för att vi när vi kommer ut ur det ska vara ännu starkare.
Jo, annars hade jag nog inte varit så stark som jag faktiskt är idag. Jag tror på mig själv, jag vet att jag klarar mer än jag tror, men även jag har ju en gräns liksom.
Däremot hade jag gett upp för länge sedan om jag faktiskt inte hittat styrkan i allt jag gått igenom
:) :banana:

Kram!
 
Jo, jag hade hoppats på det...men icke. Så vad blir det här näst?
Såg att älskade Mimikry spelar på Debaser i sthlm den 14:e men sist (första och enda gången jag var där slutade i katastrof...så det säger sig självt att det torde vara en tämligen dålig idė att åka dit...) men ändååå!? :(
JAG VILL GÅ PÅ MIMIKRY MED DIG! GODDAMMIT! :D

Känner du dig lagom trygg med en skyddsvakt vid sidan av dig? :)
 
Herregud vilken skitfilm, seg och långdragen...tårarna sprutade typ 70% av filmen 15% av filmen sov jag...sedan var det bara början kvar.
Nu är jag hemma i ensamheten...det.gör.så.jävla.ont!! :cry:
 
Dödsfall är ta mig tusan aldrig roliga. När min pappa låg på dödsbädden verkade alla omkring oss avliva. 15 styckna inom 4 månader avled. Kunde blivit 16 men hon överlevde tack o lov. Ett dödsfall verkar aldrig komma ensamt :(
 
Dödsfall är ta mig tusan aldrig roliga. När min pappa låg på dödsbädden verkade alla omkring oss avliva. 15 styckna inom 4 månader avled. Kunde blivit 16 men hon överlevde tack o lov. Ett dödsfall verkar aldrig komma ensamt :(
Farmor sa att "all sorg kommer i tre"...och det ligger något i det :/
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 046
Hästmänniskan Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite. Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller...
2
Svar
21
· Visningar
1 736
Senast: Sootie
·
  • Artikel
Dagbok Fan vad svårt det ska vara att vara vuxen. Blir det någonsin "smooth sailing"? Jag blir så himla less. Igår gjorde sambon slut med mig...
2
Svar
21
· Visningar
2 667
Senast: Roheryn
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag kommer emellanåt på mig själv med att ta en titt om min dotter @EmmaFilippa skrivit något här. Detta trots att jag mycket väl vet...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
17 164
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp